Jag gillar facebook.

Jag har stött på en hel del människor som nedlåtande säger att de minsann har ett liv irl och att internet bara är internet. Jag har sett folk småle och säga, nej jag har inte facebook, det hinner jag inte med eller någon annan anledning.

Först och främst så har de en åsikt om något som de inte vet något om, de tycker att det är lite löjligt, men har aldrig själv testat. De andra, de anser att umgänget via internet är mindre värt än det man har irl.
Jag håller inte med. Jag anser att det är minst lika viktigt, det är en vardagskontakt som gör att man känner sig närmare varandra, eftersom det inte går att ringa alla människor som man tycker om varje dag, bara för att se hur de mår.

Just facebook gillar jag för att alla man vill ser det man vill att de ska se. Man ser vännners vänner och deras kommentarer. Jag har "hittat" en himla trevlig människa, som jag visserligen har träffat irl också, via en vän. Ger mig intellektuella utmaningar och det bästa av allt, min vän tycker att det var helt okej att vi började snacka. Mycket generöst av dig, vännen :-)
en annan vän har ett ex som skriver en massa roliga och tykna kommentarer som jag uppskattar, fastän jag råkar ut för dem själv också. En tredje vän har en annan vän som jag roas av då jag läser dennes kommentarer och jag har haft en hel massa samtal om etik med den i min väns statusrad.
Facebook gör min värld så mycket bredare och ger mig inblick i människor som jag inte alls känner, men som ändå känns ganska nära. Det är otroligt intressant, det är praktiskt och det är ett trevligt tidsfördriv.
Nu har jag visserligen märkt att inte alla uppskattar att man börjar att diskutera i deras status, men det kan man ju inte veta innan. Jag kör på som vanligt och är det någon som har något emot det så får ni säga till mig, helst innan ni blir sura på mig.  Det ni inte säger till mig, kan jag inte veta.

Så, lite nattliga tankar om min förtjusning i internets möjligheter :-)