-->

lördag 27 augusti 2011

vill jag tro gott om folk?

Nu skriver jag i rent terapeutiskt syfte, så det blir lite svamligt.

Jag har länge tänkt att det är bra att vara snäll, att hjälpa folk, att ställa upp, att jobba gratis till och med. Jag hjälper vänner, kompisar och bekanta. Jag litar på att folk gör som de sagt att de ska göra, eller iallfall har som målsättning att göra det. Säger någon att de ska komma hit, ja då tror jag att de kommer att komma, säger någon att de ska hjälpa mig, ja då tror jag att de ska det. Säger någon att de vill träffa mig, att jag ska få något, att jag ska få jobba för dem, att de ska ringa, att de tycker om mig och att vi är vänner ja då tror jag det.
Jag går in i alla nya och en del gamla relationer med tanken att folk gör som de säger, att folk vill väl, att folk finns i mitt liv, för mig, så som jag uppriktigt tror att jag finns för dem.
Och så blir jag besviken... igen....

Är det någon som jag tycker mycket, mycket om, jag då förlåter jag, glömmer och hoppas vidare. Till slut kommer det väl en gräns där också, men den är långt, långt fram.
Är det en ny relation, ja då hoppas jag, förlåter och tror ett bra tag, för jag tror verkligen att folk är lojala och gör som de säger att de vill, men jag blir besviken och ledsen.
Ganska mycket på människan som gjorde (eller inte gjorde) något mot mig, utan på mig själv. Hur kunde jag ännu en gång lägga flera månaders vänskap på något som bara försvann? Lägga ner en massa jobb och engagemang på någon som sedan svek? Hur kunde jag ännu en gång gå och vänta och tro att jag skulle bli vald, bli prioriterad?

När ska jag lära mig? Jag har länge, länge sagt att jag inte vill lära mig, att jag vill tro alla om gott, tills motsatsen är bevisad. Jag menar inte att folk är onda, jag menar bara att folk snackar jävligt mycket, men när det gäller att göra som man sagt så brister det alltför ofta.

Vill jag lära mig? Jag tror att jag måste det, för min skull, men jag vill själv inte vara en sån människa igen, för jag har varit det innan och jag är inte stolt över den jag var då.

Så, nu ska jag lägga mig och så ska jag läsa igenom detta i morgon och se om jag håller med mig själv.

2 kommentarer:

  1. Höll du med dig själv dagen efter?

    SvaraRadera
  2. Så bra skrivet, känner likadant,tror gott om folk tills motsatsen är bevisad,folk tycker nog jag är väldigt naiv, men då får de tycka det.
    Men jag väljer att ha den inställningen. Jag vill tro gott om alla, även om jag såklart vet att alla inte kan vara så goda som jag tror.
    Kram<3 Anki

    SvaraRadera