Filmreflektioner från ett sjukt sängperskeptiv

Jag mår fortfarande kasst, för kasst för att orka pyssla, till och med för kasst för att ens vilja pyssla, och då har det gått långt.

Detta innebär att jag ligger i sängen och kollar på diverse filmer och serier.
Kungarna av tylesand är inte imponerande. De där grabbars gör bort sig för resten av deras liv, men det spelar ingen roll.
Jämställdheten i det programmet är fruktansvärd. Killarna knullar runt och ses som lite slampiga, men det är rätt skoj. En tjej sa att hon hade haft över 100 sex-partners och genast tyckte grabbarna att det var slampigt. Majoriteten av grabbarna i programmet hade själva varit med så många.
Tjejerna festade och hade skoj ute på krogen, men ville inte ta hem några killar på efterfest, eftersom killarna var där.
Grabbarna tar hem tjejer varje fest och hånglar och sätter på.
Varför tar tjejerna hänsyn till vad grabbarna tycker och att de är där? Samma hänsyn visas inte mot dem.
Är det ännu en gång så att killar räknas lite mer?

Nästa reflektion gäller helt andra program och serier. Det gäller underkläder och sovkläder. Antingen har folk på sig en långärmad tröja och långa byxor, det kan även vara ett linne ibland. Eller så har de på sig ett tight kort linne och ett par matchande halvsexiga trosor. Det sista alternativet är ett underklädesset som är sexigt och välmatchat.

Mitt alternativ, vanliga trosor och t-shirt ser man aldrig.
Många hävdar att de sover nakna, det gör de aldrig på film, om det inte är så att en kvinna har tagit med en man hem och det sedan ringer på dörren dagen efter. Då kan han få lite nakenpanik.
Likaså om det är en väldigt snygg man som öppnar en dörr, då kan han ha en handduk virad om sig, vilket kan indikera att han är naken där under.

Så, oerhört djupa tankar som ni ser.
Nu ska jag kolla vidare
A