Tar datorn över umgänget i IRL?

Aftonbladets könikör Malin Wollin skriver i sin krönika att facebook aldrig kan ersätta ett riktigt möta och att vi hellre umgås via datorerna än på "riktigt".  Det här var inget citat av henne, bara så jag uppfattar hennes budskap.

Stämmer det då? Stämmer det för dig att du träffar mig mindre nu, än du hade gjort om vi inte haft var sin dator?

Det stämmer inte alls och jag tror att hon har missförstått nyttan av facebook.

Jag kan kasta ur mig en snabb fråga om någon vill gå en promenad, en vanlig onsdagskväll. Inom en timme har jag fått ett antal svar och vi ger oss iväg.
Jag hade aldrig ringt runt och frågat dessa människor om vi ska gå en promenad, för vem ska jag då välja att ringa först? Då måste jag gradera mina bekanta efter hur gärna jag vill träffa dem och starta mitt ringande. Detta kan innebära att jag faktiskt alltid kommer fram till den där ytliga bekanta som jag knappt känner och därmed lär jag inte känna henne bättre heller.

Dagis är stängt på måndag. Jag och dottern vill hitta några vänner att leka med.
Ska jag sätta mig och ringa runt? Vem ska jag ringa först, vem är intressantast?
Nej, en fråga på facebook, några svar och så har vi en lekträff inbokad. Perfekt.

Jag kan använda facebook till att se vad alla mina bekanta och vänner väljer att dela med sig av. Jag ser att någon är lite krasslig, någon har sovit dåligt, någon ska åka till ett spa, någon fick en bukett blommor.
Är detta viktigt att veta?
Nej, inte alls viktigt, men det skapar ett litet band till dem. Jag kan på ett väldigt snabbt och enkelt sätt kommentera det de gjort och då vet att jag finns där, att jag sett dem.

Alla vill bli sedda, alla vill att något ska bry sig om dem.

Jag har ca 20 människor på facebook som jag är uppriktigt intresserad av, som jag vill veta mer om, som jag verkligen bryr mig om ifall de mår bra eller dåligt. Jag vill dela deras vardag, deras liv, veta hur deras barn mår, hur de haft det på dagen.

Innan facebook hade jag ca 5 personer som jag hade det intresset för och som jag ville dela en vardag med. Det gick inte, jag hann inte med att ringa dem alla, så ofta som vi alla ville.
Varför vill man då dela sin vardag med någon annan? För att vardagen är den som är viktig i livet.

Jag är mycket mindre intresserad vad en vän gjort på en resa till Maldiverna, än jag är av vad hon gjort den senaste veckan i sitt liv. Semesterresan är en dröm, en verklighetsflykt, en liten paus i livet.  Vardagen finns här och det är den som betyder något, på riktigt.


http://www.aftonbladet.se/wendela/article8027109.ab