Att behöva andra

Behöver du någon i ditt liv? Är du beroende av någon välvilja?

Många svarar nog nej på den frågan, om man då bortser från att man behöver sin man/fru och sina barn.

Jag tycker att det är synd att vi alla ska vara så självständiga och inte våga eller vill behöva andra.

Jag tror att väldigt många människor vill vara behövda, vill hjälpa till, vill vara efterfrågade.
Likaså tror jag att väldigt många människor inte vill be om hjälp, inte vill "vara till besvär"

Om man ska våga och vilja be om hjälp så tror jag att det är flera faktorer som spelar in. Lättast är om man har fått hjälpa den man ska fråga med något själv. Då är den "skyldig" en en tjänst.
Sedan är det en viktig faktor att den man ber om hjälp själv har erbjudit sig att hjälpa till i liknande situationer. Gärna många gånger så att man är säker på att den verkligen vill.
För det tredje tror jag att det måste vara lätt för den man frågar. Om man ens anar att det blir jobbigt eller ett problem för den, så drar man sig för att fråga. Man vill inte vara till besvär, eller så vill man inte hamna i för stor skuld.

Är detta bra?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att man hade lättare att be om hjälp och erbjuda hjälp förr, men nu i vårt individualiserade samhälle ska alla klara sig själva. Ensam är stark.
Löjligt uttryck. Ensam är väl inte på något sätt starkare än människor i grupp? Nej, ensam är just ensam, ibland väldigt ensam.

Erbjuder vi oss att hjälpa till? Ja, klart att vi gör, svarar säkert många spontant. Andra svarar ja, jo det gör vi, eller ja de vet ju om att vi gärna hjälper dem.  Vet de? Hur vet du det? Har de frågat er om hjälp nyligen?

Nej, jag tror inte att folk "vet" det. Lika lite som att folk vet att man tycker om dem, även om man aldrig säger det eller visar det.
Jag skulle önska att vi levde i ett mer hjälpsamt samhälle. Ett samhälle där man ville fråga grannen om en kopp mjöl. Jag gör det inte, jag klarar mig själv, jag behöver inte låna grejer, jag kan åka ner och köpa det, jag har minsann råd, jag har tid, jag har planerat så att jag har grejer hemma etc. En massa förklaringar och ursäkter som är mycket, mycket oviktiga.
Varför är man så rädd för att verka beroende av andra? Är vi inte alla det egentligen? Vi lever i samma samhälle och alla behövs, men vi är vana att betala för det vi behöver och att få betalt.
 A och O när det gäller att hjälpa andra är att det inte får verka som att det är jobbigt, för visst kan det vara det. Man blir låst, man kan inte göra som man vill, man får inte bestämma, man kanske måste åka någonstans, man kan inte lägga ner när man vill, men detta får inte märkas av den som får hjälpen, för då vill ingen ha ens hjälp.

En grannkvinna kom in med ett par byxor och en jättefin fleecetröja till Melina idag. Genast kände jag att jag var skyldig henne något och att jag borde tack henne genom att ge något tillbaka. Men vad ska jag ge? Jag känner henne inte så väl att jag vet vad hon gillar. Jag har inga kläder hon kan hennes dotter kan ärva, men något borde jag ju ge, eller?
Nej, nej, nej! Jag borde inte ge henne något. Jag borde bara säga tack och vara glad att hon var snäll och generös. Sedan ger jag vidare kläderna till andra som behöver det, om det råkar komma något litet barn i min närhet och inte vill jag ha något av dem.

Detta kan ses som ett helt nytt ämne, men det är egentligen bara en liten avstickare. Hon hjälpte mig med kläder, hon vet om mitt shoppinghat. Jag hjälper gärna henne om jag kan, vilket jag kan! Jag kan erbjuda mig att hjälpa till med att vakta deras barn, så att hon kan gå in och laga middag i lugn och ro, eller bara ta en kopp kaffe utan att bli störd. Men, jag måste erbjuda mig, jag måste få henne att förstå att  jag gärna gör det och att jag verkligen vill det!

Jag har ju haft som mål att göra någon glad varje dag. Detta har jag inte riktigt hunnit med nu när det varit så här mycket för oss. Konstant huvudvärk, mycket i skolan och en djup trötthet gör att man inte riktigt har den kraften och den fantasin som krävs för att glädja andra människor. Därför ska jag utöka mitt mål med att försöka att hjälpa folk mer och bli mer generös. När jag är mogen för det, så kanske jag till och med kan bli bättre på att be folk om hjälp, men det sitter långt inne.