Med en del människor har man en grundtrygghet. Man vet på något sätt att de finns för en, om man behöver dem. Man vet att man inte behöver höras av konstant, kanske inte umgås på ett halvår eller kanske inte ens på ett år! Det gör inget, förutom att man kanske saknar varandra.
Jag har ett par såna vänner, några av dem har jag känt länge och någon annan är ganska ny, men jag vet att de finns där. Det är skönt, avslappnat och inte så mycket krav.
Andra människor känner jag knappt alls, men har en gång i tiden känt. Detta gör att jag känner en trygghet med dem också, fastän jag inte ens känner dem längre. Jag blir glad och trygg av att höra av dem, av att veta att de finns där i bakgrunden.
Den tredje typen är helt nya människor som jag knappt känner egentligen, men gillar på ett ytligare plan. De är sköna att vara med, jag trivs med dem, men försvinner det blir det bara tomt en liten stund.
En annan kategori med människor är de där som jag tycker om mycket och skulle vilja vara med, men de känner inte samma sak för mig. Nu skulle de kanske aldrig erkänna det iallfall inte för mig, men så är det ju faktiskt. Hade alla velat vara med en, så hade man haft en mycket större umgänge.
Jag har börjat lära mig att inte törsta efter deras sällskap längre, det har tagit tid, men det går framåt.
Till sist har vi kategorin som jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Jag har försökt att tycka om dem, ge dem chanser och lära känna dem, men de vill inte. De hoppar upp som gubben i lådan då det passar dem, då det behöver något eller då de har tråkigt.
Jag har tidigare tacksamt tagit emot deras uppmärksamhet, men nu vill jag inte det längre.
Djup tankar en natt som denna...
Och nej, överanalysera nu inte om detta gäller er eller inte. Om ni vill, så känn efter vilken kategori jag hamnar i för er, det kanske kan vara en intressant erfarenhet
lördag 9 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Eller vilken kategori man själv passar in i och tankar som följer kring det...du missade en kategori förestän - dessa alladeles underbara och fantastiska människor som jag tillhör ! :O)*fniss*
SvaraRaderaJag är bara än allmän sopa på att höra av mig till _alla_.. Ågren för för obesvarade mail... Vet inte om jag tillhör dessa men jag är sån här..allmänt frånvarande och ändå helt stressad..
SvaraRaderaAnna, du är första kategorin, och tyvärr, för din del, så känner jag dig för väl för att tycka att du är underbar. Smekmånaden är slut, nu är det bara vardagskärlek kvar, vännen :-)
SvaraRaderaCamilla
släpp det dåliga samvetet.
Du hinner det och dem du vill och måste. Du är viktigast i ditt liv, och sedan din familj. De vänner du hinner och orkar med där utöver är de som är viktiga för dig. Stressa inte för att hinna med allt och alla, för det gör ingen
Just nu finns konstigt nog bara tid åt familjen.. Iaf kvällar och helger.. Eller tid finna nog.. Men jag nog glömt hur apatisk jag blev sist jag var gravid... + att fobin min spökar.. Men men.. Skuldkänslorna och det dåliga samvetet är mitt ok som jag fortsätter att släpa. På samma sätt som du fortsätter att grubbla över dina vän-konstallationer :)
SvaraRaderahaha, så sant, så sant. Man måste variera sig lite ibland bara. Så jag kan få lite dåligt samvete ett tag, så kan du fundera på något annat än att ha det :-D
SvaraRaderaJag hoppas bara att jag är med i nån av kategorierna, och helst inte den sista då... :-)
SvaraRaderaFast värst måste nästan vara att vara så obetydlig så man inte räknas alls... Eller?
Tanja, du är inte med i den sista, det lovar jag och inte heller i den som är så obetydlig att den inte räknas alls :-)
SvaraRadera