Det är skillnad på män och kvinnor!

Är det?

Ja visst kan det vara så, men är det ett problem?

Tydligen är det det.

Kvinnor klagar på att män inte förstår dem, män klagar på att kvinnor uttrycker sig luddigt.

Kvinnor snackar skit om folk, män slår varandra på käften.

I byggbranschen är det korruption och svartarbete, något som inte skett om det varit kvinnor i branschen, enligt Martin Timell i Debatt 2/10-2011

Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, kvinnor förstår barnen bättre, männen har huvudansvaret för försörjningen och de tekniska delarna i hemmet.

Kvinnor tycker om att shoppa och göra sig fina, killar tycker om sport och dricka öl.

Flickor gillar rosa, pojkar hatar rosa.

En massa generaliseringar och alla av dem stämmer, på enskilda individer, dock inte alltid på det könet jag sammanförde de med.

vill vi ha det så? Är vi nöjda med dessa stereotyper?

Jag svarar nej, jag vill inte ha det så.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där de här fördomarna existerar och jag vill framför allt inte att hon ska växa upp i ett samhälle där det här är en "sanning"

Varför är det så viktigt att särskilja könen?
Är det inte större likhet mellan dig och din man/bror/ killkompis (om du är tjej), än det är likhet med dig och Victoria Silverstedt, Caroline af Ugglas,Annie Lennox, Madonna eller kanske Lady Gaga?

Jag tror att det handlar mycket mer om att man är uppvuxen i samma miljö och lever på samma sätt, än det handlar om kön.
Nej, tänker du nu, jag håller inte med! Min man är.... vad han nu är.  (Vänder mig till kvinnor, ni män får vända på det i era huvuden.)
Javisst är han det, men varför är han så?
Är han mer högljud eftersom han tilläts ta mer plats i skolan, eller är du lågmäldare, eftersom duktiga flickor inte stör?
Är han bättre på tekniska saker? Beror det på att han förväntades leka med det då han var liten? Är du som kvinna bättre på att se när det behöver städas? Kanske det, men varför har du tagit på dig den rollen? Är det för att dina förebilder gjorde så?

Det finns massor med saker som jag kan ta upp och ännu fler som jag inte ens tänkt på, men det enda jag vill.
Jag ber om två saker,
låt våra barn få växa upp och bli dem de själva vill, inte de som de de förväntas bli.
Låt andra bli som de vill, lär inte dina barn att vissa färger, leksaker, intressen, bara är för en viss grupp människor

Inspirerad av programmet och av http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article7898713.ab