Jag har varit så avundsjuk....

...i flera år var jag så avundsjuk på en del människor. Det gjorde så ont i mig och jag kände mig så ensam, men nu har jag det där som jag saknade, själv. Jag har en liten härlig människa som vill krypa upp i min famn, som blir glad då hon ser mig. En liten hand som letar efter mig i mörkret när hon sover, en liten röst som glatt säger -Mamma! och drar mig i håret för att vända mig. Två små händer som grabbar tag i mina öron och som drar till sig mitt ansikte så att vi kan gnugga våra näsor.
Det är fantastiskt mysigt och härligt och jag hoppas att alla ni som längtar får uppleva det här snart. Jag hoppas också att alla ni som tycker att det är jobbigt just nu, som inte orkar, inte får sova, inte mår bra, lägger märke till de här stunderna när ni upplever dem.
Missa inte vardagen och all den kärlek som finns i den.