om du gillar mig så kritisera mig...

ja så säger man inte så ofta, men varför inte? Det är ju så man har en chans att utvecklas och att lära känna sig själv.
Nej, vi är "snälla" mot dem vi gillar och kritiserar dem vi inte gillar. Med "snäll" menar jag naturligtvis att vi inte säger sanningen, utan vi säger saker som gör den andra glad. 
Vi skriver jag, det där är nog en liten sanning med modifikation. Jag är nog inte alltid så "snäll", jag säger vad jag tycker ganska ofta (förrutom då jag är en ja-sägare ). Detta gör att jag är lite obekväm att vara med eftersom få människor verkligen vill höra hur andra uppfattar dem, även om de säger det.
Likaså är det här med "raka rör", att ta upp en konflikt direkt eller vad det nu är. Alla säger att de vill att man ska vara rak, men få klarar av det.

Så hur ska man då vara? Lagom rak och sedan hålla tyst om allt som är för obekvämt?

Egentligen så ska man kanske inte säga något om sin åsikt om någon/något om de inte bett om den, men stannar inte samtalet av ganska mycket då?
Jag är synnerligen bra på att berätta vitt och brett om vad jag tycker om allt möjligt och jag har ingen känsla för att inte rätta folk då de har fel.
Ska man verkligen vara sån, har man den rätten?
Tja, man ska ju samtidigt behandla folk som man själv vill bli behandlad och jag vill bli rättad, jag vill höra folks åsikter och jag vill bli kritiserad. Det behöver inte ens vara konstruktivt, jag kan hantera det ändå, jag lovar.
Så passa på nu, ni kan vara helt anonyma och jag kan inte kolla vilka ni är :-D