Det är nog ingen konkret anledning till att vara ledsen egentligen, men jag känner mig... ja hur känner jag mig och hur ska jag nu skriva det här bra så att inte "alla" tar åt sig och tror att det är just dem som jag är ledsen på. Jag är nämligen inte ledsen på någon, om man nu kan vara det. Klart man kan det, man kan ligga och gråta på folk, men det sker inte så jätte ofta för min del, kanske borde testa det... på en främling. Då skulle den bli förvånad :-D
Ja, just nu så verkar jag inte speciellt ledsen, märker jag, men det är jag på något sätt. Jag är nedstämd, ensam, övergiven, orolig. Det trycker liksom lite ledsen i bröstet på mig, om nu någon kan känna igen det.
Vet inte när det kom över mig, men kände nu att jag ville skriva av mig lite innan jag återgår till mitt pysslande. Har rätt mycket att göra, så jag behöver vara kreativ, men det går inte med den här oron i mig.
Hur kommer man över sånt här?
Ska man gräva ner sig i sig själv och försöka att finna orsaken, eller ska man försöka att rycka upp sig och se positivt på det som går att se positivt på?
Testade det sista nu lite snabbt och det enda som jag tänkte på var godis och ballerinakex, men det "får" jag ju inte äta så det funkar inte.
Snacka om skadat ätbeteende, att ha mat som tröst.
Nåja, det är snart natt igen och dags att sova, jag utgår ifrån att jag vaknar på ett annat humör i morgon.
:-)
torsdag 5 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår precis vad du menar. Den där trista känslan man kan få inombords... Utan att det egentligen är något konkret just den dagen eller stunden som har utlöst det.
SvaraRaderaFör mig brukar det gå över, som tur är! Vissa dagar känner jag mig rent deprimerad igen, samma tomma känsla som jag hade för många år sedan. Men dagen efter eller dagen därpå igen, så är känslan borta.
Hoppas du vaknar till en bättre dag imorgon!
Saknar dig, och vet inte riktigt varför det är så förbenat svårt för oss att ses...?
Kram!
tack, skönt att någon förstår :-)
SvaraRaderaJag saknar dig också, jag mår så jäkla bra av vår humor som vi har när vi ses. :-)
Man måste ju vara lite ledsen för att sen orkar vara glad :-)
SvaraRadera// T
Har vi nån speciell humor?? Förstår inte riktigt... ;)
SvaraRaderaT, så är det nog :-)
SvaraRaderaMaria, nä, vi har det inte, men alla de där som inte har vår humor, de är ruskigt speciella och nästan lite läskigt udda,
Åh ja, där håller jag fullständigt med! För min humor är i allra högsta grad alldaglig, svennig och intet på något sätt... bisarr, grov, politiskt inkorrekt eller liknande.
SvaraRaderaPuh... Trodde du menade att VI hade en märklig humor!
Sånna där dagar har man ibland tyvärr. Tror det bästa man kan göra är att omge sig med personer som man tycker om. För min del brukar det kännas bättre att tala om för sambon att nu känner jag mig ledsen, men jag vet inte riktigt varför. Då får man den där lilla extra kramen som man behöver.
SvaraRaderaKram på dig!
Tanja, ja så gör jag också, det känns bättre när han förstår och vet om, även om han inte kan göra så mycket mer än ge mig en kram.
SvaraRaderajag känner också igen mig i det du skriver ush sånna dagar är hemska, eller det är inte dagen i sig utan känslan man har just den dagen... hoppas du mår bättre. Jag har blivit bättre på att tala om för mannen att idag är ingen bra dag, och då vet han och tar hand om barnen lite mer än jag den dagen :-) hoppas du mår bättre idag. / SAndra
SvaraRadera