Varför har jag inga "normala" intressen?

Ja, nu är det hög tid att börja leta reda på vinterkläder och skor till barnet och till sig själv.
Det är inget större problem om man befinner sig i lämpliga affärer och har lagom mycket pengar.
Den situationen hamnar jag aldrig i. Jag tycker ju inte om att handla. Jag får nästan ångest av att behöva gå in i en klädaffär i syfte att välja ut något av det.

Jag kan hänga med kompisar som en social aktivitet, men jag vill inte handla. Jag tycker inte att det är roligt att kolla in vad det finns, fundera på vad som passar och hur det kommer att se ut mm.
Det är ap-trist.

Internet, säger ni då. Ja, jo, som ni vet så har jag gjort mina försök med Ellos. Beställde en hög, nästan inget passade och jag orkade inte skicka tillbaka det, så jag gav bort det till andra som det passade. Det var ju praktiskt att de fick lite skoj kläder, men det fyllde inte helt mitt syfte med att handla.

Tradera? Ja, jo, jag handlade lite där när Melina var mindre. Det blev en del felköp och det blev en del som blev alldeles för dyrt och nej, det är inte skoj det heller. Det tar en evighet att gå igenom alla de kategorier som man kan vara intresserad av, för folk envisas med att dela in allt i vad de anser att tjejer och killar ska ha på sig. Sedan ska man gå in på annonserna, spara dem i favoriter och sedan besluta om man ska buda eller inte.
Nepp, det är alldeles för tidsineffektivt och tråkigt.

Så, det var ett av intressena som många har och som jag inte har, vilket försvårar mitt liv. Som tur är, så har jag helt underbara människor i min närhet som tycker om att handla och som jag får ärva grejer av. Jag borde bara ha någon som har kläder i min storlek också... fast det har jag ju nästan redan, tack I, för dina "felköp" .

Nästa intresse som jag inte har är matlagning.
Det hade varit praktiskt att tycka att det var roligt, utmanande och intressant, det tycker jag inte... Fast det kan nog vara skoj, men jag skulle behöva lite hjälp på traven. Att få vara med när andra lagar mat och prata om vad man gör och varför. Jag kan laga mat, lite allmänt sådär, men jag kan inte använda några special-grejer. eller klart att jag kan hälla i lite vad som helst, men resultatet blir kanske inte som man hade velat.

Det tredje ämnet går hand i hand med det första. Det är bakning, fast å andra sidan ska jag nog vara tacksam för det. Jag skulle bli sååå feeet! :-D Dessutom så har vi ju söta L som gärna bakar då hon är här, så att maken min kan få sin kalaskula gödd.

Fjärde intresset är träning. Nej, det är inte skoj, det är inte skönt och det tar bara en massa tid. Jag njuter inte, jag mår inte bättre och jag vill inte, men jag vill vilja. Jag vill må bättre av det och jag vill tycka att det är roligt.
Jaja, jag vet, jag är ju för sjutton friskvårdsutbildad, så jag veeet att man mår bättre av det, men jag känner det inte, iallafall inte direkt :-D

En jäkla tur att jag iallfall har några intressen som jag håller på med. Ett liv utan hobbies skulle kännas väldigt, väldigt tomt, tror jag :-)

Tack för er tid :-)

smått och gott

Får nog börja med att förtydliga mig lite...
Jo, jag gillar tighta byxor som sitter bra, jag gillar korta kjolar, jag gillar snäva kjolar och urringade toppar och klänningar. Ok,  jag kanske inte är en klänningsmänniska egentligen, men jag vill gärna vara en. allt dett anär man ska se någorlunda bra ut och vara snygg.
Jag gillar det inte då jag ska sitta på golvet med en hög ungar som klättrar på mig.

Jag håller ju på att gå ner i vikt nu, så de jeans jag har sitter inte så som man kanske hade önskat att de skulle sitt som man skulle vara snygg, men de sitter alldeles perfekt när man ska sitta på golvet och leka med ungarna.

Tyvärr så avskyr jag ju att handla och att prova, så problemet kommer att kvarstå tills någon antingen tvingar mig in i en affär och att prova, eller donerar sina gamla brallor till mig.

Så, nu var det klart.

Nu till livet. Jag har börjat skolan, idag. Hade ingen vettig lektion alls, lite om datorsystemet och lite om studieteknik. Jag anser mig kunna datorsystemet och studieteknik kan jag och använder mig av.
Så, vad ska jag då läsa nu i år?
Jo
Religion a,  för att läsa upp ett betyg
datorkunskap,  för att läsa upp ett betyg
svenska c, för att det är förbannat skoj
matte b för att kanske få mvg eller iallfall för att repetera
matte c för att jag kanske behöver det.
pedagogiskt ledarskap, för att det är bra och skoj.

Läser inte,
webbdesign, psykologi, engelska b, kommunikation, vilket jag hade velat läsa, men vem vet, jag kanske får läsa en termin till.

Dagis, ja Melina har ju börjat på dagis.
Det går bra. Fröknarna verkar bra, eller iallafall 2 av 3. Den tredje verkar inte se melina, hon ignorerar henne, leker inte spontant med henne och responderar inte på melinas försök att få vara med i leken.
Det är urkasst och jag ska snacka med någon av de andra fröknarna om det såfort jag får tillfälle. Så får man inte göra mot någon, och speciellt inte mot barn som ska bli starka och säkra individer. Det är nu som deras självkänsla grundas och att då inte synas är riktigt dumt.
Annars går allt bra, Melina är som hon är, så hon rusade iväg nästan direkt och har inget större behov av mig där. Hon adopterade snabbt en annan flickas pappa och han var snäll och ställde upp. När han inte var där så fick en annan pappa duga, mig struntade hon i :-D

Nu ska jag inte skriva mer idag, jag är lite för trött och har en hiskelig huvudvärk

förlåt, förlåt!

Menade inte att förolämpa alla er som har tights och kanske skeva ben. Ville bara skriva och säga att jag struntar i hur ni ser ut.
Vad jag egentligen ville ha fram var att utseendet inte bör spela någon roll och även lyfta fram frågan varför kvinnor ska ha figurnära kläder.
Det är helt sjukt och det börjar tidigt. Redan på Melinas kläder så ser jag skillnad i storlekarna om det är "killkläder" eller "tjejkläder"

skeva ben/stora byxor?

Nu är det klart bättre än sist jag skrev.  Jag fick en liten tillfällig svacka, men den är jag uppe ur nu. Jag har så mycket annat att tänka på och att göra att jag inte kan haka upp mig på sånt.

Jag har tänk på det här med kläder och utseende.
En kompis till mig sa att det var synd att jag klädde ner mig och att jag skulle passa så bra i bla bla... osv. Ren välvilja, men jag håller inte med. Hon sa tex att mina byxor var för stora, ja, de är inte supertighta, men varför ska tjejers byxor vara tighta? Killar har inte de kraven på sig, de får gå i lagom stora byxor som man kan röra sig i , sitta i och som inte klämmer åt någonstans. Vem bestämde att tjejes ska klä sig med kroppsnära? Likaså tröjor. Killar kan ha en tröja som sitter löst, men tjejer som har det är inte helt okej. Som ni alla vet så är mitt favoritplagg en t-shirt och inte en sån där tjej-modell som sitter åt lite lagom, nepp den ska vara stor, gärna så stor att jag kan dra upp benen i den när jag sitter och myser i soffan. Snyggt? Tja, vem är det som ska avgöra det?
Jag fick rådet att ha på mig leggings. Leggings är ett plagg som väldigt många har och som ganska få människor passar i, i mina ögon. Inte för att jag brukar kolla på hur folk ser ut så mycket, det är ju inte intressant. Jag umgås inte med någon för att de är snygga eller fula, jag umgås förmodligen med dem för att jag tycker om dem, eller har väldigt väldigt tråkigt, men det är sällan. :-D
Åter till leggings. Är ett par leggings på ett par för tjocka, för smala, för skeva eller för raka ben snygggare än ett par jeans som sitter lite lösare än tight?

Ja, mitt svar är ju  helt klart jeansen. Fast, ja jag får ju erkänna att jag verkligen inte gillar fett. Tycker att det är skitfult då folk klär sig så att man ser valkarna, både fram och de på ryggen. Likaså dessa leggings... Ok, det kanske inte är så valkigt på benen, men det kan vara väldigt fult ändå.

Vilken tur, mina vänner att jag sällan kollar på hur ni och alla andra ser ut, eftersom jag tycker att dagens mode är fult på de flesta. Det hade varit trist för både mig och nu när ni vet om det, för er om jag hade "sett" er och era kläder och inte gillat det.
Så, var lugna, jag har oftast ingen aning om hur ni ser ut, på gott och ont, jag ser ju inte heller om ni klätt upp er, klippt er, sminkat er eller gått ner i vikt.

Nu har jag fått ur mig lite av det som gått och stört mig i flera dagar nu, skönt att få det sagt :-)

pst, jag skulle behöva lite hårhjälp, jag har ingen aning om hur jag ska göra med mitt hår så att det ska se ok ut och inte som ett troll.

inget speciellt, bara för mig...

Jag har än en gång fått höra att någon tycker att det är bra att  jag är sak, att jag står för mina åsikter, att jag säger vad jag tycker. Att personen hoppas att jag funnit vänner som uppskattar det mm, men inte heller den här gången så var personen en sån som blev en vän.

Jag vet, jag är naiv och blåögd. Jag tror att folk vill ha ärlighet och att man ska våga stå för en själv och för andra. Det vill folk, i teorin, men inte på det sättet som jag är.

Nej, nu överdriver jag, men det känns så, jag har blivit sårad. Inte av en människa, utan av mig själv och mina förhoppningar. Människan var rak och ärlig och sa som det var, jag uppskattar det otroligt mycket, men likväl blir jag sårad av mina förhoppningar.  Jag vet inte vad jag gör för fel. I detta fallet så var det kanske inte mig det var fel på, det fanns bara andra som var intressanta och vars partner var intressanta. Personen ville ha ett parumgänge och det skulle förmodligen inte funka med min partner då, antar jag.

Ja, båda jag och min partner sätter nog käppar i hjulet för varandras umgänge. Han är lite för tyst, innan man känner honom och jag är lite för rak, oavsett man känner mig eller inte.
 Detta stör mig hyfsat mycket, men å andra sidan så är de som inte fixar oss tillsammans eller var för sig kanske inte så himla intressanta heller. Nä nu snackar jag skit, det klart att de kan vara intressanta, men de är inte viktiga för oss.

Jag fick även höra att jag skulle ta tag i människor mer och kolla om de vill umgås. Såklart att jag ska det, jag suger på att skaffa nya kompisar och på att bevara dem jag redan har. Jag strävar efter det perfekta och glömmer bort det bra som jag faktiskt har runt omkring mig. Ni är inte så många, men ni finns där.
Min favoritgranne som motionerar mig och pratar vett med mig. Min andra granne som jag genast dyker ner djupt med och delar olika paranojor och diverse problem med. Min vän som är här så ofta och som ska flytta hit (tycker jag). Min vän sedan 25 år, kanske inte så nära just nu, men hon är min syster på gott och ont.  Min vän som jag tycker så mycket om att pyssla med och prata om allt med. Ja ni finns och jag tycker så mycket om er, även om ag såklart aldrig säger det för jag är ju lite känslomässigt hämmad när det gäller att uttrycka känslor verbalt :-D
Så, ta tag i nya och gamla kompisar, ja jo, men jag känner mig så tjatig. Fast jag ska kanske utgå ifrån att de som någon gång säger att de vill träffa mig, verkligen vill det och inte bara är snälla? Är de så snälla så får de ju skylla sig själva.

Jaha, tack för er tid, ni som råkade på detta. Som ni ser så var det inte så mycket behållning för er del, mest för min. Skönt att få skriva av sig ibland. :-)

En bra dag.

Dagen började med pyssel, sedan blev det lek ute, en sväng till affären för att proviantera till den spontana grillkvällen som blev hastigt och lustigt bestämdes ute på gården.

Det är skoj det där, att det bestäms så fort och så kommer det 10 vuxna och en hel hög med ungar. Himla skoj och mysigt.
Ungarna leker och vi vuxna kan sitta och snacka med varandra. Alla har lagom med koll och alla hjälps åt :-)

Sedan ringde en kompis till mig, eller vän skulle jag nog egentligen vilja kalla henne, fast jag vet inte om hon blivit det ännu, men jag tror att hon kommer att bli det.
Vi hade ett väldigt långt och mycket, mycket intressant samtal. Hon är nog en av de intressantaste människor som jag talar med, för vi talar så djupt och vi är så lika, men ändå så olika. Så stimulerande!

Efter det satt jag och maken i soffan och pratade. Första gången på väldigt lång tid, väldigt lång tid alltså. Vi pratade om ekonomin, om varandra, om små problem, om framtidsplaner.
När vi ändå var inne på framtidsplaner så började vi kolla upp mina betyg. Det är väldigt oklart vilka regler som gäller och vilka betyg som räknas. Jag har verkligen ingen som helst aning om jag kommer att komma in på högskolan. Om jag är behörig till den. Komvux är ju kört, men högskolan kan man ju söka in på på högskoleprovet om man bara är behörig.
Jag ska släppa tankarna på det, jag kan inte göra någonting all mer för att påverka detta nu, måste tala med syon om en vecka.

Det var iallafall skönt att få gå igenom lite, spalta upp det, prata om det och ja bara tänka klart på det.
Nu kan jag släppa detta och ägna mig åt något trevligare, så som lek, umgänge, pyssel och mys :-)

vad tycker ni jag ska bli?

Vad tycker du jag skulle passa som och vad tycker du jag inte skulle passa som. Båda frågorna är lika viktiga. Brist Apotekare

Arbetsterapeut

Psykolog

Receptarie

Sjukgymnast

Balans

Arbetsförmedlare

Ekonom

Dietist

Jurist

Nutritionist

upp som en sol och ner som en pannkaka.

Ja, så känns mitt liv just nu.
Jag letar utbildning. Var helt klar med vad jag skulle bli, sedan lite orolig för att inte komma in och sedan knäckt.
Det är nämligen så att man måste använda alla sina gymnasiebetyg när man söker in. Man kan läsa upp betygen, men alla de där skumma el-ämnen som jag fick streck i räknas med. Att läsa upp de 11 IG:n som jag lyckades skrapa ihop under mina glansdagar på gymnasiet, ja det går inte. Eller, det kanske går, men det skulle ta en hel del år och bara självstudier. Det funkar inte.
Ett annat alternativ är att läsa in en massa andra ämnen så att snittet höjs. Om ett IG är = = och MVG = 20, så krävs det en massa betyg för att höja sitt snitt till över VG.
Så, därför är min dröm om en KY-utbildning helt körd.

Då återstår högskolan, för hur konstigt det än kan verka så kan jag söka in på högskoleprovet på högskolan, men inte på en kvalificerad högskoleutbildning.
Det har jag bara gjort en gång, min svaga länk där är absolut engelskan, men jag fick 1.4 utan arbetslivserfarenhetspoängstillägg om det nu fortfarande finns. Det är inte skitkasst, fast jag hade kanske tur, vem vet.
Högskola... Det låter så jäkla allvarligt, så svårt, så mycket tid som måste gå till studier, så många arbeten som man ska göra, och jag vet ju inte ens hur man gör?
Skulle jag klara en högskoleutbildning?
Jag känner de som gått där och en del av dem är rätt korkade, men de kanske har kvalifikationer som jag inte vet om.

Om jag nu skulle våga ta det språnget, hur vet man vad man ska läsa? Vad är lagom svårt, vad är roligt, vad får man jobb inom?

Jag får nog masa mig till arbetsförmedlingen och skaffa mig en jobbcoach, tror jag.

Ge mig era tankar, mina vänner, jag behöver lite perspektiv.

Är 5000:- mycket?

Ja det beror såklart på vad det är till. En bil för de pengarna...ja det är nog ingen bra bil. En soffa? Ja då är det ganska billigt. Ett smycke? Sanslöst dyrt.

Det är intressant att se vad folk anser är billigt respektive dyrt.

Något jag tycker är dyrt, tycker andra är helt okej eller rent av billigt.

En aspekt som man får ta med i sammanhanget är ju vad det brukar kosta.
Jag tycker att 18:- för ett bröd är dyrt, men det är ungefär det som brödet kostar nu för tiden, ändå tycker jag att det är dyrt, men jag köper det ändå.
Jag har inte lusten och orken att baka mitt egna bröd, för att komma billigare undan, men gnälla om priset, ja det orkar jag.
Nu kanske jag inte gnäller om brödpriser så himla ofta, men ett annat exempel kan vara en tröja för 200:-
Det är nog dyrt för en del och billigt för andra. Vad avgör om det är billigt eller dyrt?
Japp, prioriteringen och inkomsten.
Om 200:- är vad man får ut efter skatt i timmen, ja då kanske det är värt det, men om det är vad man får ut efter skatt på 3 timmar. Är det då lika billigt?
Om tröjan är en "fintröja" som man bara ska använda när man är extra fin, är den då mer värd de pengarna än om det är en tröja som man kommer att ha "hela tiden"?
Spontant hade jag svarar att den är mer värd det när det är en fintröja, men det är egentligen bakvänt. Varför lägga mer pengar på något som man använder så lite och mindre på något som används dag efter dag?
5000:- på ett smycke, sanslöst dyrt, tyckte jag tidigare i texten, men om smycket bärs varje dag och gör dig glad, är det då inte ganska ok, om man har råd med det?
Då är det mer vansinnigt att gå och köpa en båt för några hundra tusen och använda den ett par gånger om året.

Råd med det, ja nu kommer vi till ett intressant ämne.
Har man råd med det bara för att man har de pengarna just nu?
Eller har man råd med det om man kan klara av avbetalningen på det lånet som man får ta?
Eller har man råd med det om man har så mycket pengar att just den utgiften inte skulle märkas?
Eller har man råd med det om ens budget håller för det och man inte behöver prioritera bort något annat som är viktigt för en?

Jag anser att de två sista är det enda som stämmer med min uppfattning om att ha råd med en sak.
Vad tycker ni?

att missförstå eller feltolka

Idag  hände det mig något som jag tycker är jobbigt. 

En person feltolkade det jag skrev och valde att tolka det som att jag endast pratade om henne. Jag nämnde inga namn, jag skrev generellt och jag skrev inget som inte är sant och som jag inte står för 100%  Det jag skrev gällde flera personer, vilket kvinnan vet, men hon tog det personligt. 

Jag kan inte förstå varför folk ska lägga in sina tolkningar i det jag skriver. 

Jag skriver det jag menar, tolka inte mina inlägg efter hur du känner det eller hur du tror att jag känner det. Läs vad det står, för det jag skriver, ja det är exakt det jag menar. 

Varför väljer folk att tolka saker negativt? 

Hela vägen hem från en träff som jag varit på idag har jag suttit och tänkt på hur jag ska vända det här, Hon fick mig att må dåligt genom att ta så illa vid sig och framförallt genom att inte prata med mig. Helst av allt skulle hon hört av sig såfort hon inte förstod vad jag menade, men sedan skulle hon svarat på mitt samtal. Nu har vi en olöst konflikt, vilket jag avskyr. 

Konflikter är bra och utvecklande, men man måste lösa dem, annars försvinner de aldrig. 

Nu sitter jag här själv och försöker få mig själv att tolka hennes agerande så bra som möjligt. Det var det jag började på innan, man ska inte tolka allt negativt, för väldigt, väldigt ofta så menar inte folk det så. Och om de menar det, genom att antyda, så... Ja skriver de det inte rent ut så är det inte viktigt nog. 

Nu sitter jag och funderar på om jag ska publicera detta eller inte. Jag är för upprörd eller något för att få ut mig så mycket konstruktivt, men det är skönt att ha skrivit av sig lite.

Ni kanske kan ge mig era tankar, ni kloka människor som känner mig :-)

Hästgödsel...

 stod det på en skylt vi körde förbi idag.
Är det någon form av kraftfoder för hästar då?


Intressant det där att ord sätts samman på olika sätt. Alla vet vad som menas med hästgödsel. Bajs från hästar helt enkelt.
Blomgödsel,  ja det kan också vara bajs, men inte från blommor.
Favoriten är ändå olivolja och barnolja

Sådär ja, mer än så blev det inte skrivet nu. Dottern pockar på uppmärksamhet.

lite ledsen, faktiskt.

Det är nog ingen konkret anledning till att vara ledsen egentligen, men jag känner mig... ja hur känner jag mig och hur ska jag nu skriva det här bra så att inte "alla" tar åt sig och tror att det är just dem som jag är ledsen på. Jag är nämligen inte ledsen på någon, om man nu kan vara det. Klart man kan det, man kan ligga och gråta på folk, men det sker inte så jätte ofta för min del, kanske borde testa det... på en främling. Då skulle den bli förvånad :-D

Ja, just nu så verkar jag inte speciellt ledsen, märker jag, men det är jag på något sätt. Jag är nedstämd, ensam, övergiven, orolig. Det trycker liksom lite ledsen i bröstet på mig, om nu någon kan känna igen det.

Vet inte när det kom över mig, men kände nu att jag ville skriva av mig lite innan jag återgår till mitt pysslande. Har rätt mycket att göra, så jag behöver vara kreativ, men det går inte med den här oron i mig.

Hur kommer man över sånt här?
Ska man gräva ner sig i sig själv och försöka att finna orsaken, eller ska man försöka att rycka upp sig och se positivt på det som går att se positivt på?

Testade det sista nu lite snabbt och det enda som jag tänkte på var godis och ballerinakex, men det "får" jag ju inte äta så det funkar inte.
Snacka om skadat ätbeteende, att ha mat som tröst.

Nåja, det är snart natt igen och dags att sova, jag utgår ifrån att jag vaknar på ett annat humör i morgon.

:-)

Jag hinner inte..

är rent skitsnack från de flesta människor.

Jag prioriterar inte, vill inte, orkar inte eller kan inte är mer sanningsenligt.

Jag säger att jag inte hinner träffa en kompis den här veckan, fast det hann jag. Jag hinner ju sitta här och blogga, jag hinner spela Sims 3, jag hinner vara ute och leka med mitt barn, jag hinner pyssla.

Fram för mer ärliga svar. Jag kan inte just denna veckan för jag vill prioritera att blogga, att leka, att pyssla.

tusen små ostbitar....

pryder nu mitt hem.
Detta är resultatet av en ostmacka till frukost och en mamma som fastnade vid datorn och facebook.
Det känns ju konstigt att säga till henne, för jag har ju suttit bredvid henne hela tiden medan hon har pyntat. Pyntat ja, ost är klibbigt, det fastnar bra på soffan, på mina byxor, på hennes ben, på hennes kind, på golvet, på altandörren och förmodligen på väldigt många fler ställen.
Jag upptäckte det när hon började pynta min kind.

Härom dagen så berättade jag stolt för hennes pappa att hon åt upp nästan hela mackan med ost och allt. Han tittade på mig och sa, nej. Det hade tydligen legat ost lite varstans som jag inte sett.
Jag har en flexibel blick när det gäller att se sånt som jag inte vill se. Då sorterar hjärnan helt enkelt bort de synintrycken, mycket praktiskt...för mig, inte för den jag lever med....

Hej världen!

Har ni saknat mig?

Jag har haft en liten paus i bloggandet, av tre orsaker.
1. Ny dator, lite bökigt att använda den då man inte är van, jobbigt att skriva då tangenterna inte sitter exakt där man är van vid att de sitter. Det räcker med en liten förskjutning så missar man dem ju. Fast ska jag vara ärlig så är inte detta ett så stort problem, det är ett riktigt skönt tangentbord som jag verkligen gillar. Inte så där litet och hopknött som  på de där minidatorerna.

2. Sims 3 har kommit in i mitt liv. Varmt välkommet och mycket beroendeframkallande, så nu vet jag itne vart jag ska göra av mitt bart och mitt pyssel, för jag hinner inte med något av dem.
Ojoj, nu anmäler ni mig till socialen, jaha, ja men då är ju ett av probmen lösta då ;-)

3. jag har börjat min soppdiet igen. Cambridge. För er som inte vet så innebär det att man inte äter något annat än 3 soppor på ett dag (och natt). De första dagarna när kolhydraterna går ur kroppen så mår man lite kasst, jag mår skitkassst.
Första dagen är okej, men jag är lite sur framåt kvällen och mår rätt kasst sedan. Fryser, har ett stort adrenalinpåslag eftersom kroppen skriver på att jag ska ut och jaga mat och inte sitta och slappa i soffan.
Dag 2 är ungefär likadan, men man känner sig lite bättre framåt kvällen, men är väldigt svag och jäkligt trög.
Hjärnan kan ju bara använde kolhydrater då den arbetar, men om det inte finns några såna i kroppen så får levern börja tillverka ketoner och då kan hjärnan använda dem som nödproviant. Det tar ett tag för levern att börja med tillverkningen och det är under den perioden som man mår så kasst.
Nu när ketontillverkningen är igång så mår man toppenbra. Man får inga blodsockerfall, man blir inte speciellt hungrig och man tycker att allt är bra. Det gäller att dricka väldigt mycket under dieten, man har inte mycket vätskereserv i kroppen.

Nog om det, nu fick jag ur mig lite fakta som låg och skräpade i min hjärna. Ibland känns det som att jag inte kan sortera upp mina tankar om de inte kommit ner på pappret innan. Inte just i det här fallet, detta har jag skrivit många gånger förutom till människor som inte vetat eller som velat förstå.

Lite uppdateringar om mitt liv kommer senare, kanske idag, kanske i morgon, vem vet :-)