så här ser veckans statistik ut...

Jag kan se var mina läsare bor, eller iallfall i vilket land.
Här är statistiken och då undrar man genast, vem sjutton som läser min blogg från singapore? Kambodja är också ganska otippat...

Sverige

USA

Brasilien

Kambodja

Norge

Singapore

Varför kan inte folk planera in saker?

Jag har funderat rätt länge på varför inte folk kan planera in saker som är långt fram.

Om man ska ha ett kalas eller en fest eller en middag och bjuder ett större antal människor, så är det alltid några som lämnar besked så sent som möjligt. Ibland kan de inte komma, men varför sa de inte det direkt?
Jag tror att de väntar med att svara för att de om något roligare dyker upp, eller något viktigare. De kan eller vill inte prioritera just den middagen/festen utan väntar med ett planera in det tills de vet om det händer något annat den dagen.

Jag har varit med i en stor grupp av människor som träffats ganska regelbundet under de senaste 2 åren. Vi har på ett demokratiskt vis gjort listor på vilka dagar folk kan träffas och så väljs dagen som flest kan. Mycket logiskt och alla som vill kan vara med och påverka.
Ändå kommer det ALLTID in några, sent, och utbrister att de också gärna hade vetat träffas, men att de inte kan, som vanligt.  Tro fan det, när träffarna inte är viktiga nog för dem att prioritera och planera in! Gnäll inte över att ni inte kan, när ni inte vill egentligen.
 Psst, T, detta är inte riktat åt dig :-)

ojdå, hur gör man nu då?

Dottern har kommit på att hon vill sitta på pottan och att hon inte ska ha blöja på dig.
BRA...eller? Det hände inget då hon satt på pottan och nu går hon runt utan blöja.
Hur gör man nu? Det kommer väl att komma kiss på allting nu, eller?
Är det meningen att man ska gå med på det här?
Ja, jag vet, jag borde inte tvinga på henne en blöja när hon själv visar att hon vill testa utan. Nu har hon en klänning och sockar på sig, inget mer. Borde hon ha byxor?  Jag tänkte att det var lite praktiskt utan så att hon kan sätta sig på pottan själv då hon vill, men det betyder att hon borde vilja det då behovet finns.

HUR GÖR MAN?

helt ointressant, jag bara testar

Jag testade att koppla min bligg til fb, så nu skriver jag detta för att testa

att jag inte lär mig...

Jag postar mina inlägg mitt i natten, då är det ju inte en människa som ser dem och de försvinner i morgonens flöde av nya grejer... Så blev det nog nu natt igen...
Jag ska nog försöka kolla om man kan automatisera det där lite, med facebookpubliceringen

Jag kan bara inte förstå!

Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker när de säger att tjejer och killar SKA vara olika. När de säger att killar inte får ha på sig rosa, inte leka med tjejgrejer eller vad som helst som är tjejigt.

Tjejer får ha killkläder och killgrejer OCH tjejkläder och tjejgrejer.

Hur kommer det sig att tjejer är så mycket mer värda att de tillåts leka med allt och ha allt på sig?

Ni pojkföräldrar, tycker ni lite mindre om era pojkar eller är ni rädda för att de ska bli bögar?

Det första är förmodligen inte sant och det andra... ja tror ni det så berätta det för mig så kan jag skriva upp er på listan över korkade människor.

Ja, jag vet. Det är inte så. Tjejer som närmar sig killarnas värld ses med lite mer respekt, de är lite häftigare och våghalsigare, men dock inte så tjejiga.
Tjejer som fastnat eller tvingats in i den rosa prinsessvärlden och som lärt sig att utseendet är superviktigt. Ja de ses som tjejiga och söta och vad mer kan en tjej vilja ha ut av livet?  Klättra i träd är svårt i klänning

Killar som närmar sig tjejernas värld ses som mesiga och fjolliga.
Killar som stannar kvar på extremsidan av pojkvärlden fokuserar på mer våld, leker mer aktionlekar och kommer förmodligen att snabbt lära sig att pojkar inte gråter, inte visar att de har ont, inte pratar känslor och absolut inte leker med tjejgrejer

Jag blir så trött, så arg och så irriterad på de här urbota dumma och tröga föräldrar som inte ser!
Ibland, dagar som idag så tycker jag rent ut sagt att de är idioter som förstör för sina barn!

Nu menar jag inte att de är idioter egentligen, de bara har lite otur när de tänker...eller inte tänker alls...

Kläder

Jag tog på min dotter en lila och rosa fleecejacka i storlek 86-92. Köpt på lindex
Fleece krymper inte, som ni vet.

Min dotter är 81 cm och väger strax över 11 kilo. Hon är inte tjock och inte mager, hon har en 2 åringskropp, så som tvååringar ser ut.

Fleecetröjan gick inte att knäppa, eller jo det gjorde den. Den knäpptes och satt riktigt tight. All naturlig rörelse så som att böja sig och leka blev mycket svårt för dottern.

Vi har flera fleecetröjor i storlek 86 som sitter bra, luftigt och bekvämt. De är grå, blå och svart.

Finns det ens någon som kan försvara det här med storlekarna?

Jag ska naturligtvis kolla upp var tröjan är köpt och maila dem och fråga hur de hade tänkt då de tillverkade den.

Är kön en social konstrukion?

Nu ska jag inte lägga för mycket tid och kraft vid detta, utan bara skriva ner lite av mina tankar, för att sortera lite.

Kön, som i snopp och snippa är naturligtvis inte en social konstruktion, det förstår vem som helst.

Könsroller då?
Jag är är osäker. Jag är helt övertygad om att mycket av det vi anser tillhör en av könsrollerna är sånt vi tagit på oss själva eller blivit uppfostrade till.
Det finns kanske detaljer som är genetiska, men jag tror att de spelar en väldigt liten roll egentligen.

Vad baserar jag detta på?
Jo, på att det finns många,många tjejer som föredrar det som grabbar förväntas föredra och det finns grabbar som föredrar det tjejer förväntas föredra.

Är då killar och tjejer olika?
Ja visst är de olika, men jag tror fortfarande att de är det eftersom de bemöts olika. De ser andra tjejer och killar vara på ett visst sätt, de får ha på sig vissa kläder, de får vissa komplimanger och allt annat som gör att vi skiljer på dem.

Ska tjejer och killar vara olika?
Ja, naturligtvis ska de vara olika, olika alla andra. alla är sin alldeles egna individ som ska få tycka om det  just den vill och som ska få ha på sig vad just den vill.

Ska vi vuxna påverka barnen till att bli mer "killiga" eller "tjejiga"?
Nej, jag tycker inte det. Alltför många föräldrar ser sitt lilla barn som en liten miniatyr av sig själv. De klär ut dem till prinsessor, de försöker föra dem bra på fotboll eller får dem att gilla bilar eller annat som de själva har intresse av eller vill se hos dem.

Får tjejer vara "killiga"?
Ja det är mer socialt accepterat att tjejer har sk "killiga" kläder på sig och ägnar sig åt "killiga" intressen. Vi har   närmat oss männen på många sätt, ett av dem är att det numera är helt accepterat att bära byxor, meka med bilar, bli elektriker, och kanske till och med få en chefspost. Vi får ha alla färger och alla typer av kläder. Till och med kostym och slips, vilket annars anses vara ett av de få manliga plaggen.

Får killar vara "tjejiga"
Nej, det får de sällan vara. Killar får helst inte ha rosa, rött är okej nu, vilket inte var okej för några  år sedan. Killar få absolut inte ha klänning på sig, men en kjol är ok, om det är en kilt, men då är det ändå lite underligt.
Killar får leka med dockor, men det uppmuntras inte alltid. Dockhörnan på en del dagis är indränkt i rosa och i leksaksaffärerna ser det likadant ut. Det är underförstått att dockor är till för tjejerna. Aktionfigurer är naturligtvis ett undantag. De är helt okej och är därmed häftiga och har vapen och annat som anses vara "killigt" Killar får tycka om blommor, men då ska det helst vara i trädgården och inte inne. De får tycka om att laga mat, men de borde laga rätt avancerad mat, inte vanlig vardagsmat.
Killar får en så mycket mer begränsad värld en tjejer får, även om vi gör våra tappra försök att begränsa även tjejernas. Jo, en sak har killarna fått som varit "vårt" område. Nu har de fått rätten att vara nojiga och oroliga över hur de ser ut och hur tränade de är. Skönt att de får lite av vår värld, eller hur?

Ge mig en utmaning!

Ge mig en utmaning, så ska jag seriöst fundera på om jag ska anta den eller inte. 

Det finns vissa kriterier. 

Det får inte kosta för mycket.

Det får inte ta för mycket tid ifrån mitt övriga liv.

Det får inte påverka min relation med någon annan människa, förutom just den som utmanade mig. 

Det kan vara allt ifrån att jag ska göra något fysiskt, köpa något annorlunda, men även att jag ska tänka om angående ett ämne, en fråga, en person. Det kan vara att jag ska ge dig ett ärligt svar på något du undrar, att jag ska ta reda på något eller ja, vad som helst som du tror skulle utmana mig på en bra nivå. 

Jag kräver ingen motprestation, men vem vet, jag kanske utmanar dig tillbaka :-D

Supergulligt!

Jag måste berätta om min söta unge.

När hon har en massa viktigt som hon måste säga så kommer orden hullerombuller och hon upprepar sig lite.
Hon kallar sig själv för Memina eller Mina

- jag älskar dig, melina   (sa jag, om ni inte fattade det)
-Mina mamma älkar dig Memina, mamma älskar dig mamma Mina.    Och så tittar hon på mig med allvarlig min och avslutar med en ordentlig nick och ett starkt  - Mm

Senare då hon skulle sova och jag hade sagt till henne att lägga sig ner och sova ungefär 70 gånger och vi hade pussat godnatt , både munnen, kinden, hunden och fötterna ca 30 gånger så ligger hon och pratar med sin hund.
- byta blöja, sägs med vanlig röst.
- inte byta blöja, inte byta, sägs med en hundröst (hennes egna tolkning av hundröst)
-Jo, byta blöja
-inte byta blöja, inte byta

Det där var ju sådär supergulligt att jag var tvungen att krama om henne och säga att hon var bäst i världen, vilket naturligtvis resulterade i att det blev bus och lek av alltihop och nattningen fick börja om.

Tillslut efter väldigt mycket halvhjärtade försök att natta henne och ett besök uppe för att... ja... för att hon typ sa att hon ville upp och jag hade inget bättre argument mot, så vi gick upp.

Sedan tröttnade maken och kom upp för trappan.
Melina: Vem kommer nu?
Jag: Pappa, han ska lägga dig nu
Melina sa, nej inte pappa, mamma sova och så la hon sig raklång ner i ett försök att få mig att stanna kvar.
Jag gick ner, 7  minuter senare kom maken ner och då som Melina.
Hon vet att det inte går att vela med pappa, iallafall inte vid läggningen.

ibland blir jag lite konfunderad...

...över människor som svarar "fel"

Jag ska förklara lite olika situationer som jag varit med om, för att förklara vad jag menar.

Alldeles nyss frågade jag en person en sak och den svarade och la till, något mer du vill veta?

Hur menar man då? Var det fel av mig att fråga? Ja, kanske, jag kanske inte hade med det att göra, men ska de det så, så ska man inte fråga någonting. Man ska inte fråga hur någon mår, hur dess barn sovit på nätterna, om någon amma sitt barn, vad någon jobbar med. För alla de här sakerna har ingen annan med att göra, men det fungerar ju inte. Då skulle alla samtal ta slut och vi har inget mer att säga varandra.
Var går då gränsen för vad man får fråga?
Jag anser nog att man får fråga nästan vad som helst, är det för privat, ja då får väl den andra säga det. Och, naturligtvis ska man inte fråga saker som mansjälv inte är beredd att svara på.

Ett annat exempel var då jag pratade med flera samtidigt. Vi pratade om ifall man fick ljuga för en eventuell arbetsgivare. En av tjejerna sa att hon tyckte att det var ok. Jag frågade henne varför det var ok att göra det och hon svarade - Jag visste att du skulle haka upp dig på det.
Varför svarar man så? För mig var det en intressant fråga, då vi alla ser olika på etiska frågor och jag ville prata om det. Det ville tydligen inte hon.
Nåja, det är ur vägen nu, men varför svarar man så?

Angående att fråga. Jag har flera bekanta och kompisar som reser mycket i jobbet, en del av dem är kvinnor. Jag frågar alla ungefär samma saker. Hur går det, hur känns det att vara borta så mycket och vad tycker din partner? Det är relevanta frågor som ja är genuint intresserad av svaren på, men ändå trodde två av kvinnorna att jag bara frågade dem sånt för att de är kvinnor. Nu har jag ju berättat att jag faktiskt frågar männen samma sak, men jag blev lite konfunderad över att de trodde det.

Jag var i en affär härom dagen. En kvinna kommenterade hur duktig min lilla pojk var och att han var snabb och allt vad det var för sin ålder. Sedan frågade hon hur gammal han var och jag svarade 2år. Genast kom ett litet bekymrat uttryck och hon frågade om han inte var lite liten för sin ålder? Jag svarade glatt att det var helt normalt och att kurvan följs. Då kom frågan vad den lilla pojken hette? - Melina heter hon, svara jag.
Ojojoj, vilken harang det kom om att jag inte hade sagt att det var en flicka och att jag minsann inte borde ha pojkkläder på en flicka så att andra inte skulle göra fel, mm.
Hon höll på så länge att jag faktiskt fann mig och svarade. Varför är du så intresserad av mitt barns kön? Borde jag se dig som ett hot mot mitt barn?
Hon blev tvärilsk och gick i väg.

Jag var faktiskt inte alls arg utan bara rätt road och synnerligen imponerad av mig själv att jag kommit på ett bra svar, iallfall bra enligt mig,
Så, varför anser hon att jag har en skyldighet att upplysa henne om vad min unge har mellan benen?
Jag förstår att hennes egna förlägenhet då hon sagt fel gjorde henne arg, men så där arg... ja det var ju mest komiskt.

Neppp, sängen för mig, jag kom ändå av mig då jag skulle berätta om folk som säger "fel" saker

Inte många som höll med :-D

Det var inte många som höll med om förra blogg inlägget, för så många läsare som jag hade då och så få kommentarer  är ovanligt :-D

Nu har vardagen kommit till byn igen. Första skoldagen för i år och det innebar att jag avslutade två kurser. Skumt känns det att terminen sträcker sig över jul, men det är för att man ska få mer csn pengar eller något sånt.

Jaja, nu är det klart iallfall, nu får framtiden komma snart, men först ska jag sova i natt. Jag låg nämligen bredvid en liten snigel i natt. Ni vet en sån där stor brun snigel som smetar sig fast på en och sedan inte lossnar.
Melina tyckte att det var en lysande bra idé att ha mig som täcke och stöd, istället för täcken och kuddar. En uppfattning som jag faktiskt inte alls delade.

2 år - 730 dagar sedan

Nu, för nästan exakt 2 år sedan kom Melina till oss. 730 dagar och 15 minuter.

730 dagar, vad har vi gjort all den tiden, det var ju inte så himla länge sedan hon kom till oss, men ändå känns det som hon varit här en evighet.
Tänk vad fort man vänjer sig vid att något och tar det så självklart att det är så. Hon är ju här och ska stanna här, hos oss, sina föräldrar,
Föräldrar, tänk att jag är mamma till någon. en sån självklar grej nu, men ändå så stort. Jag har fullt ansvar för en annan människa och jag ska skydda henne mot allt ont, allt som kan skada henne och jag ska hjälpa henne att bli en fri individ. En vuxen människa som inte är stöpt i samma form som så många andra.
Jag ska ge henne alla möjligheter i livet, ge henne chansen att bli vad hon vill, tycka om vad hon vill, trivas med vad hon vill och inte vad jag vill att hon ska göra, tycka och känna.
Hjälpa henne att bli en person som är stolt över sig själv, som vet att hon kan allt hon vill och inte en som lärt sig att andra människor uppskattar henne då hon är någon hon själv inte valt.
Det finns alldeles för många små barn som lär sig, redan nu, att de får uppmärksamhet då de är finklädda, gärna som en prinsessa och andra barn får beröm för att de kan en massa olika fordon. Barn vill ha vår uppmärksamhet, så varför "lär" vi dem att de ska göra/se ut på ett visst sätt. Det är inget de själva valt.

Detta var bara en parantes i inlägget, men det skrämmer mig att så många små barn redan nu har blivit styrda in i vad de ska gilla och tyvärr så träffar min älskade unge på dem och blir påverkad. Hon, mitt barn som är så alldeles perfekt som hon är, utan att hon har på sig några speciella kläder som jag roas av att se henne i, utan att hon behöver göra eller leka med saker som jag tycker är att hon ska gilla.  Min unge, som är perfekt, just som hon är och som hon vill vara!

Vilken dag!

Vaknade 04 av att ett barn kräktes i sängen. Vi bytte lakan och la oss och hon spydde. Sedan bytte vi som av en händelse lakan igen och la oss, beredda med handdukar. slappnade av, höll på att somna och barnet spydde...
Sedan gick vi upp helt enkelt. vid 06 satt vi uppe, ett barn och 3 vuxna. Löjligt, tänkte jag och som den egoist jag är så gick jag och la mig.
09 gick jag upp och maken gick och la sig. Av någon skum anledning så hade han inte gjort det innan och låtit farmor passa dottern, men jaja, det är hans problem.
Barnet somnade i den vevan i soffan.
Vid elva åkte vi till gekås, utan barn och farmorn såklart.
Handlade för en massa pengar på panduros putlet och sedan för en 4fyra gånger mer pengar på gekås.

Vet ni vad? De stängde 17:00 idag, det visste inte vi. halv fem berättade de det i högtalarna och vi fick panik. Vi hann därmed inte med kläder till mig, så nu måste jag åka dit snart igen. stackars, stackars mig...

Nåväl, nu är vi hemma, jäkligt mycket fattigare, men ack så rika på materiell lycka

lev väl i stugorna