Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker när de säger att tjejer och killar SKA vara olika. När de säger att killar inte får ha på sig rosa, inte leka med tjejgrejer eller vad som helst som är tjejigt.
Tjejer får ha killkläder och killgrejer OCH tjejkläder och tjejgrejer.
Hur kommer det sig att tjejer är så mycket mer värda att de tillåts leka med allt och ha allt på sig?
Ni pojkföräldrar, tycker ni lite mindre om era pojkar eller är ni rädda för att de ska bli bögar?
Det första är förmodligen inte sant och det andra... ja tror ni det så berätta det för mig så kan jag skriva upp er på listan över korkade människor.
Ja, jag vet. Det är inte så. Tjejer som närmar sig killarnas värld ses med lite mer respekt, de är lite häftigare och våghalsigare, men dock inte så tjejiga.
Tjejer som fastnat eller tvingats in i den rosa prinsessvärlden och som lärt sig att utseendet är superviktigt. Ja de ses som tjejiga och söta och vad mer kan en tjej vilja ha ut av livet? Klättra i träd är svårt i klänning
Killar som närmar sig tjejernas värld ses som mesiga och fjolliga.
Killar som stannar kvar på extremsidan av pojkvärlden fokuserar på mer våld, leker mer aktionlekar och kommer förmodligen att snabbt lära sig att pojkar inte gråter, inte visar att de har ont, inte pratar känslor och absolut inte leker med tjejgrejer
Jag blir så trött, så arg och så irriterad på de här urbota dumma och tröga föräldrar som inte ser!
Ibland, dagar som idag så tycker jag rent ut sagt att de är idioter som förstör för sina barn!
Nu menar jag inte att de är idioter egentligen, de bara har lite otur när de tänker...eller inte tänker alls...
torsdag 27 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är jätteschizo och kluven i den här frågan. Jag kan inte alls komma överens med mig själv, och det är ganska jobbigt :)
SvaraRaderaJag skulle ALDRIG påverka vilka leksaker Elliot ska leka med. Vi har inte alls styrt in honom på killbanan på det området. Han har en himla massa bilar, men han har även en spis (vilket många tycker är en tjejsak)
Eftersom Tindra har dockor i alla möjliga former och färger och storlekar så har de alltid också funnits nära till hands för honom. Men han väljer bort dem. Han lekar bara med sina bilar och lego och tågbana.
När det kommer till kläder så är jag dock den där "dumma" mamman som inte skulle ta på Elliot en ljusrosa tröja med en kattunge, eller en rosett eller glitter. Varför? För jag tycker det är tjejigt, det sticker jag inte under stol med.
Men varför är det så? Varför har jag problem med att ha på honom "tjejkläder" men inte problem med att han leker med "tjejleksaker"?!
Hjälp mig nu!!! :)
Är du rädd för att han ska bli tagen för att vara en tjej? Det är ju ingen risk, för han ser ju faktiskt ut att vara en kille.
SvaraRaderaJag tror att man kan öppna världen lite mer om man blandar in fler färger i barnens liv. Rosa bilar, eller lego eller vad som helst. Så att pojkarna märker att även de förväntas leka med rosa saker. Annars kommer de snart till insikt om att rosa inte är för dem, att saker som är rosa inte är menade för dem. Det vore väl synd?
Angående just tjejleksaker.
Det behöver inte vara böcker med tjejer i huvudrollen, pussel med mer "tjejiga" motiv, utklädningskläder i tjejtema. Rosa och gula ballonger, en sulku, som är superbra att frakta tågbanebitar i när man ska byta rum. Ja, det finns ju massor med saker som man kan blanda upp med, bara för att visa att det finns en "tjejsida" också och att han är välkommen in i den
Angående kläderna. Men du behöver inte dra det så långt. En rosa halsduk, eller ett par vantar. En rosa tröja med inget motiv eller ett vanligt motiv. Om du verkligen vill alltså. Jag tror att det handla om vana och att man är rädd för omgivningen.
Men det handlar inte om rädsla för nånting alls från min sida. Jag är inte det minsta orolig att han ska tas för att vara en tjej, och om han skulle göra det så skulle det faktiskt inte beröra mig alls.
SvaraRaderaJag tycker bara helt enkelt inte att han skulle se klok ut i en rosa puttinuttig tröja... Kanske en helt enfärgad iofs.
Leksaksmässigt så faller det så naturligt med inslag av tjegrejer, eftersom han får ta över mycket från Tindra. Hans favoritleksak (ända tills han fullkomligt trashade det som King Kong) var ju ett jättefint prinsesslott :)
Det finns hopp för dig, i min värld :-)
SvaraRaderaTesta något enfärgat då, bara för att utmana dig själv. Klart att det är ovant att se någon i något man inte är van vid, om jag kommer till dig i en finklänning, så kommer du att bli chockad, sedan kommer du att skratta ihjäl dig, såklart. Hade jag alltid haft det så hade du inte ens sett det.
Gills det om han har en tex enfärgad rosa tröja med ett tryck på som jag har gjort själv? Om man vill tuffa till det lite för att balansera? :)
SvaraRaderaTycker man ska vara försiktig med att hänvisa till psykiska sjukdomar i vardagliga termer. Schizofreni betyder inte nödvändigtvis att man har multipla personligheter. (Dissociativ personlighetsstörning är mer korrekt.)
SvaraRaderaBättre att säga att man är kluven än schizo - om man nu inte verkligen är schizofren.
Maria, klart att det gills :-D
SvaraRaderaAnonym, jag vet och förstår vad du menar, men jag vet också att Maria inte menar att egentligen använda ett ord felaktigt. Det är dock så att en del ord använda utanför deras egentliga mening.
Man säger att man är deppig eller deprimerad. Detta är långt ifrån en riktig depression.
Man säger senil, då man egentligen menar dement.
Det finns många såna ord som används lite lättvindigt, men jag förstår att det kan vara olämpligt ibland. Jag känner dock Maria väl och vet hur hon menar
Åh nej såna här diskussioner orkar jag INTE med!
SvaraRaderaDe som känner mig vet hur jag kan uttrycka mig. De vet också att jag inte menar något illa med det. Men jag orkar verkligen inte haka upp mig på sånt här, oavsett vem som säger vad.
Jag skrev att jag var BÅDE kluven och schizo i frågan. Trist att man inte kan se på det med "glimten i ögat." Man behöver inte alltid vara dödsallvarlig (med risk för att uttrycka mig plumpt igen!)