förtydlingar, förklaringar och sånt om mig

Det missförstås en hel del, eller tolkas eller övertolkas. Ibland bildas till och med en helt egen uppfattning om hur jag menar, tycker eller tänkte utan att ämnet ens har diskuterats.
Jag har nu för avsikt att reda ut det där.
Tar du åt dig, så gör det, men läs då gärna vad jag verkligen tycker och tänker, du har kanske missförstått eller tolkat, eller så har jag varit klumpig.

Jag har inget emot att människor klär sina barn utifrån kön och de färger som anses vara rätt då, men jag tycker att barnen blir begränsade i vad de själva får tycka och jag vet att era normer skapar barnens normer och vad som då är "okej" att ha på sig enligt dem. Jag skriver inte att alla era ungar kommer att säga till/mobba/reta ett annat barn, men några av dem kommer att göra det, men det kan lika gärna bli mitt som retar ert barn, vem vet...

Jag har inget emot syskon. Jag tycker att en del människor inte har tid, pengar och kraft att skaffa fem barn inom tio år, men jag har absolut inget emot att folk har flera barn, även om vi kanske inte kommer att ha det. jag tycker inte heller att man "ska" ha flera barn. Det finns inget rätt eller fel, bara olika möjligheter att få och att kunna ta hand om dem.

Jag tycker inte att era män är loosers när de inte tar hand om sina barn, inte tar ut föräldrarledighet, vabbar, tar hand om disken eller lagar mat. Jag skulle dock aldrig själv vilja leva med en sådan man och jag skulle aldrig vilja skaffa barn med honom, men det beror ju på att jag är som jag är, jag är inte ni.

Jag tycker inte att martyrrollen klär någon. Det betyder inte att man inte får må dåligt och berätta det, för det bör man göra. Man får till och med må dåligt länge och inte orka göra något åt det, men då är det förmodligen en depression och man bör söka hjälp. Men, jag har svårt för de som alltid ser sig själva som ett offer för verkligheten. Allt går emot dem, mannen bråkar, vikten går upp(men de äter ingenting), de hinner ingenting (men de slösurfar, fikar mm), de får ingen hjälp (folk ställer upp till höger och vänster) osv.
Gnäll gärna om ni mår dåligt, men jag är inte passiv nog för att bara lyssna. Jag vill hjälpa till, ge råd, bära något eller vad som helst som kan lösa era problem, om ni vill lösa dem själva.

Jag vet inte bäst och inte allt, men jag vet lite om ganska mycket och mer om en del saker. Jag har inte heller några problem med att berätta vad jag vet, för jag vill att andra ska säga vad de vet. Att sitta och tiga när någon säger något felaktigt (fakta) är en förolämpning enligt mig. Därför är jag så jobbig som jag är, tyvärr. Jag är heller inte speciellt bra på att bara prata om vardagliga ting, men jag övar mig och blir bättre jag med.

Ni uppfostrar inte era ungar fel när ni inte gör som jag gör. Jag kanske inte tycker att ni gör rätt, men jag har aldrig varit i er situation. Jag drar mig dock för att säga något, eftersom barnuppfostran tydligen är något av det känsligaste som finns. Det kanske beror på att alla är lite osäkra på vad de håller på med och därför inte vill få någon form av kritik, även om det inte är negativ menat?

Jag tycker massor om allting. Ja, så är det. Jag tycker rätt mycket om allt jag har en åsikt om, men jag är mycket, mycket intresserad av era åsikter, även om jag säger emot er. Jag är mycket intresserad av att diskutera saker och även om det verkar som att jag snoppar av er när jag kommer med fakta, så är det mitt sätt att diskutera. Bevisa att jag har fel eller säg varför ni tycker som ni gör. Inte bara att ni tycker, utan varför. ÄR det rena faktadiskussioner så älskar jag källor :-)

Nog för idag

Om jag lovar att inte svara på era kommentarer, vill ni kommentera då?