lever i lycklig ovisshet...

Jag läser här och var att mina kompisars barn jobbiga, trotsiga, bråkiga, skrikiga mm. Nu pratar jag främst om de som är ungefär likagamla som Melina, men även de som är äldre och yngre.

Blir det så? För alla?
Melina är inte jobbig, bråkig, skrikig, tröttsam eller får mig att vilja sälja henne på blocket.

Visst säger hon nej, ett spontant nej, till allting innan hon hinner tänka. Nästa ord som kommer ut är förmodligen inte nu.
Det gör inget, det är inget problem. vill hon inte göra en sak nu direkt så säger vi att vi väntar lite. Sedan kan det komma ett "inte nu" igen, men då snackar vi om det och förklarar och det brukar gå bra.

Skrika sig till vad hon vill ha, ja det har testats. Det funkar sällan, så det har hon slutat med, i stort sett. Hon blir frustrerad och ledsen då orden inte räcker till och då får man avleda och försöka förstå. Jobbigt? Ja, jo, kanske lite, men inte så att det stör. Det är så i våra liv nu och hon har det lika jobbigt som vi, när hon inte kan uttrycka sig helt ännu.
Trotsig? Nej, inte egentligen. Visst testar hon vad som är okej, men det verkar ta slut rätt snabbt. En del saker får man absolut inte göra och det är inget att diskutera (farliga grejer). andra saker får man egentligen inte göra, men vid närmare eftertanke så spelar det ingen roll, så då blir det tillåtet.  Vi gör oss kanske en stor otjänst genom att så mycket är okej, men ja det märker vi sedan.

Någon nämnde att en kompis barn styr hela familjen och att det är ett stort ansvar för ett litet barn.
Jag förstår inte riktigt vad hon menade, men var tvungen att fundera lite på det, så jag missade att fråga. Det är kanske det som andra anser att Melina gör med oss? Hon får bestämma rätt mycket själv, av det som går att bestämma.  Vi har ingen större prestige i att vara föräldrar som vet bäst och bestämmer "för barnets bästa". Vi bestämmer det som verkligen måste bestämmas, men sedan har vi inte heller sats på prov så mycket. Det blir dagis, även om hon inte vill, för det går att förklara och prata om det tills hon vill. Det blir mössa på om det är kallt, för då kanske man kan kompromissa bort vantarna osv.

Vi kanske gör helt fel, vad vet jag. Jag ser bara inte riktigt vad som är problemen i den här åldern.

Det kan vara så att jag mådde så kasst första året att jag nu tycker att det mesta är rena semestern, eller så har vi ett ovanligt samarbetsvilligt barn eller så kommer vår tid...