Överallt hör jag saker som: Jag känner mig gammal; är man gammal när man tycker att pojkarna i pojkbanden är söta? man blir bakfullare när man blir gammal; jag börjar bli gammal se på mina rynkor; man är gammal när man inte orkar festa till fem på morgonen etc.
Allt detta sägs av kvinnor under 40 år. De har alltså inte levt ens hälften av sin förväntade livstid.
Har vi bara 4 åldrar?
0-12 - barn
13-24 - ungdomar
25-3? - vuxen
3?-död -gammal
Varför är det så överskattat att vara ung, förresten?
Kommer ni inte ihåg oron, osäkerheten, blygheten, okunskapen, kaxigheten, "självförtroendet" eller hur du nu var?
Är det inte väldigt, väldigt skönt att kommit ifrån den?
Jag är så nöjd med min ålder, jag trivs, jag är säkrare, jag vet vad jag tycker om och vad jag vill ha. Jag har tid och förstånd att arbeta med mig själv, att bli en människa jag vill vara. Jag behöver inte bevisa för andra att jag kan, jag behöver inte vara kaxig längre. Jag behöver inte säga till hela världen att jag är bäst, så som jag kände att jag behövde göra förr, när jag var ung eller kanske vuxen enligt kategorierna ovan.
lördag 4 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är nog en av dom som ganska ofta säger. Ohh, jag orkar inte det där, jag börjar bli gammal osv. Men det är inte särskilt allvarligt menat. För jag trivs superbra med min ålder! Mitt liv som 31 är så himla mycket bättre och innehållsrikare än mitt liv som 21-åring. Längtar inte alls tillbaks till den osäkra person jag var då.
SvaraRadera