Det är skillnad på män och kvinnor!

Är det?

Ja visst kan det vara så, men är det ett problem?

Tydligen är det det.

Kvinnor klagar på att män inte förstår dem, män klagar på att kvinnor uttrycker sig luddigt.

Kvinnor snackar skit om folk, män slår varandra på käften.

I byggbranschen är det korruption och svartarbete, något som inte skett om det varit kvinnor i branschen, enligt Martin Timell i Debatt 2/10-2011

Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, kvinnor förstår barnen bättre, männen har huvudansvaret för försörjningen och de tekniska delarna i hemmet.

Kvinnor tycker om att shoppa och göra sig fina, killar tycker om sport och dricka öl.

Flickor gillar rosa, pojkar hatar rosa.

En massa generaliseringar och alla av dem stämmer, på enskilda individer, dock inte alltid på det könet jag sammanförde de med.

vill vi ha det så? Är vi nöjda med dessa stereotyper?

Jag svarar nej, jag vill inte ha det så.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där de här fördomarna existerar och jag vill framför allt inte att hon ska växa upp i ett samhälle där det här är en "sanning"

Varför är det så viktigt att särskilja könen?
Är det inte större likhet mellan dig och din man/bror/ killkompis (om du är tjej), än det är likhet med dig och Victoria Silverstedt, Caroline af Ugglas,Annie Lennox, Madonna eller kanske Lady Gaga?

Jag tror att det handlar mycket mer om att man är uppvuxen i samma miljö och lever på samma sätt, än det handlar om kön.
Nej, tänker du nu, jag håller inte med! Min man är.... vad han nu är.  (Vänder mig till kvinnor, ni män får vända på det i era huvuden.)
Javisst är han det, men varför är han så?
Är han mer högljud eftersom han tilläts ta mer plats i skolan, eller är du lågmäldare, eftersom duktiga flickor inte stör?
Är han bättre på tekniska saker? Beror det på att han förväntades leka med det då han var liten? Är du som kvinna bättre på att se när det behöver städas? Kanske det, men varför har du tagit på dig den rollen? Är det för att dina förebilder gjorde så?

Det finns massor med saker som jag kan ta upp och ännu fler som jag inte ens tänkt på, men det enda jag vill.
Jag ber om två saker,
låt våra barn få växa upp och bli dem de själva vill, inte de som de de förväntas bli.
Låt andra bli som de vill, lär inte dina barn att vissa färger, leksaker, intressen, bara är för en viss grupp människor

Inspirerad av programmet och av http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article7898713.ab

testar en sak

testar bara om min statistikmätare funkar på bloggportalen.
Får det inte riktigt att funka där borta, vilket är dumt. De har ingen mailadress som man kan maila till och fråga heller, eller så är jag blind och bör därmed inte heller blogga

Sälja trosor? absurt, kanske...

Läste att man kan få mellan 150-250:- för ett par använda trosor.
Om man köper 5 par trosor för 50:- på gekås i ullared, och säljer varje par för 150:-, så har man en vinst på 120:-
Det är kanske inte rimligt att byta trosor 10 gånger per dag, men låt säga 5 gånger och då alla veckans dagar. Detta är ju inte ett så betungande arbete att man inte kan göra det på en helg. Någon gång kan man kanske till och med jobba över lite och byta en extra gång, men åter till det normala arbetet. 5*120*30=18000
18000 är hyfsat bra betalt faktiskt, jag menar, arbetsinsatsen är inte så otroligt hög och risken för förslitningsskador minimal.

Man kanske kan få extra för de trosor som man använt över natten, de är ju lite extra ingojsade. Likaså de man har under mensen...

Är jag seriös? nej, såklart inte, jag är alldeles för... ja jag är nog för paranoid. Tänk om de tar mitt dna och placerar det på en  brottsplats och sedan åker jag dit för våldtäkt på minderårig tonåring, eller något sånt. Nej, jag fixar nog inte det, men jag tycker att det är lite coolt att det faktiskt finns de som gör det och att det finns en marknad. Jag menar, de männen som köper trosorna, vad gör de med dem? Eller ja, hm, det var en synnerligen dum fråga, jag kan mycket väl föreställa mig vad de gör med dem, men varför? Ännu en dum fråga, men... ja men! Det måste finnas ett men, jag kan liksom inte förstå att man skulle vilja det, som man, eller som kvinna. Det är lite äckligt...
Jag får erkänna att jag har väldigt liten erfarenhet av att sniffa i andras underkläder, det är inte det första jag tänker på när jag ser ett par kalsonger eller trosor liggandes någonstans. Det är inte ens det andra... Det har nog aldrig ens tänkts, om jag ska vara ärlig.

Att vara rädd

Jag såg nyss på... ja vad var det jag såg på. Lennart Ekdal var programledare, så det borde varit Kvällsöppet då.
Jaja, det är inte så viktigt.

De pratade om terrorhot och att Sverige nog stigit till 3 av 5 på hotskalan. Vet inte exakt vad det var för skala, men risken att utsättas för terrorism.
Det låter ju lite läskigt, mitten, liksom. Fast då måste man tänka på att 5 inte är = 100%. Alltså, de som har hamnat på nummer 5 kommer inte med 100% säkerhet att utsättas för det, så vi kan nog vara ganska lugna, eller?

Sedan debatterades det om kamphundar, och folks vilja att förbjuda att de finns.  Folk var rädda då de gick ute eller hade sina barn ute.

Igår såg jag ett program om en tjej som var rädd för att bli sjuk. Mycket rädd, så hon lämnade inte sitt barn på dagis, det fick hennes kille/man göra.

All denna rädsla, mår vi bättre av den?

Nejnejnej!!

Vi ska vara riskmedvetna, alltså veta att vi kanske inte ska gå i nordstan en natt, kanske inte sparka på en harley davidson mc, när det sitter en grupp killar i västar bredvid. Kanske inte bör slicka på människor som har magsjuka, eller åka bil utan säkerhetsbälte. Men vi ska inte vara rädda för att gå hem  från bussen en kväll, inte vara rädda för att stanna och titta på motorcykeln. Vi ska inte tvätta allt med sprit och inte heller inte våga åka bil.

Vi kan inte gå runt och vara rädda, det begränsar våra liv.

En fråga som jag funderat en stund på är om vi vill veta om det är ett stort terrorhot riktat mot vårt land, eller om vi vill veta om det är ett kallt krig, där någon sitter med handen på den röda knappen?
Hur mår vi om vi vet detta?
Vad kan vi göra annorlunda?
Sluta snacka skit om terrorister på internet, så kanske de riktar sitt hat mot någon annan?
Tror inte att det är sådär lätt, faktiskt.

Nej, jag mår nog bäst av att inte veta för mycket, då kan jag gå runt och bara oroa mig för att inte få bra betyg eller inte vara omtyckt, för det är ju saker som jag kan påverka själv :-)

Filmreflektioner från ett sjukt sängperskeptiv

Jag mår fortfarande kasst, för kasst för att orka pyssla, till och med för kasst för att ens vilja pyssla, och då har det gått långt.

Detta innebär att jag ligger i sängen och kollar på diverse filmer och serier.
Kungarna av tylesand är inte imponerande. De där grabbars gör bort sig för resten av deras liv, men det spelar ingen roll.
Jämställdheten i det programmet är fruktansvärd. Killarna knullar runt och ses som lite slampiga, men det är rätt skoj. En tjej sa att hon hade haft över 100 sex-partners och genast tyckte grabbarna att det var slampigt. Majoriteten av grabbarna i programmet hade själva varit med så många.
Tjejerna festade och hade skoj ute på krogen, men ville inte ta hem några killar på efterfest, eftersom killarna var där.
Grabbarna tar hem tjejer varje fest och hånglar och sätter på.
Varför tar tjejerna hänsyn till vad grabbarna tycker och att de är där? Samma hänsyn visas inte mot dem.
Är det ännu en gång så att killar räknas lite mer?

Nästa reflektion gäller helt andra program och serier. Det gäller underkläder och sovkläder. Antingen har folk på sig en långärmad tröja och långa byxor, det kan även vara ett linne ibland. Eller så har de på sig ett tight kort linne och ett par matchande halvsexiga trosor. Det sista alternativet är ett underklädesset som är sexigt och välmatchat.

Mitt alternativ, vanliga trosor och t-shirt ser man aldrig.
Många hävdar att de sover nakna, det gör de aldrig på film, om det inte är så att en kvinna har tagit med en man hem och det sedan ringer på dörren dagen efter. Då kan han få lite nakenpanik.
Likaså om det är en väldigt snygg man som öppnar en dörr, då kan han ha en handduk virad om sig, vilket kan indikera att han är naken där under.

Så, oerhört djupa tankar som ni ser.
Nu ska jag kolla vidare
A

Antiklimax...

Vi har haft barnvakt över natten en gång. Då var vi på säröhus och hade det trevligt. Trevligt? Ja, tills jag tillbringade natten på toan och mådde skit.

Nu har vi barnvakt igen.
Igår mös vi, åt godis och kollade film, sedan blev jag illamående. Spydde och gick och la mig. Två täcken och fortfarande fysande gav mig en indikation på att jag kanske var lite sjuk. Jopp, 38,7 grader. Sov rätt bra på natten, så länge medicinen verkade, men vaknade med feber, magont och värk i lederna.

Det känns ju superlyckat det här, känns som väl tillvara tagen tid.
Jag skulle ju sova och plugga som en galning de här dagarna, och så blir jag trött av att bara sitta upp.

Fixar inte att gå på första lektionen, men svenska måste jag ta mig till. vi ska gå igenom hur man håller ett tal och det kanske är bra att veta. Får se hur jag mår, som det är nu så är jag ingen lämplig bilförare..

Mot svärmor!

För 1 dygn sedan erbjöd sig svärmor att vara barnvakt, både då vi ska åka till ett spa och nu i veckan om vi ville.
Spa ville vi, inte det andra.
För 4 timmar sedan pratade vi om att kanske lämna Melina där en natt, fast det är jobbigt att köra fram och tillbaka så ofta.
För 3 timmar sedan kom vi fram till att två nätter är ok, sedan bestämde vi hastigt att vi åker ner ikväll, stannar till i morgon och kommer och hämtar Melina på tisdag.
Maken är inte så förtjust i spontana beslut, men han är för trött för att orka säga emot :-D
Så, nu åker vi om en halvtimme och spa.helgen är bokad.
Raska beslut, det kommer att bli lite ovant här hemma, men hon är i väldigt goda händer, så det känns okej :-)

Tack alla ni som erbjudit mig så mycket ställen att "fly" till för att maken ska få sova, och en massa andra förslag också. Ni är guld värda och vem vet, jag kanske behöver era erbjudanden senare :-)
kram på er, mina vänner!

vänner, kompisar och bekanta?

Med en del människor har man en grundtrygghet. Man vet på något sätt att de finns för en, om man behöver dem. Man vet att  man inte behöver höras av konstant, kanske inte umgås på ett halvår eller kanske inte ens på ett år! Det gör inget, förutom att man kanske saknar varandra.

Jag har ett par såna vänner, några av dem har jag känt länge och någon annan är ganska ny, men jag vet att de finns där. Det är skönt, avslappnat och inte så mycket krav.

Andra människor känner jag knappt alls, men har en gång i tiden känt. Detta gör att jag känner en trygghet med dem också, fastän jag inte ens känner dem längre. Jag blir glad och trygg av att höra av dem, av att veta att de finns där i bakgrunden.

Den tredje typen är helt nya människor som jag knappt känner egentligen, men gillar på ett ytligare plan. De är sköna att vara med, jag trivs med dem, men försvinner det blir det bara tomt en liten stund.

En annan kategori med människor är de där som jag tycker om mycket och skulle vilja vara med, men de känner inte samma sak för mig. Nu skulle de kanske aldrig erkänna det iallfall inte för mig, men så är det ju faktiskt. Hade alla velat vara med en, så hade man haft en mycket större umgänge.
Jag har börjat lära mig att inte törsta efter deras sällskap längre, det har tagit tid, men det går framåt.

Till sist har vi kategorin som jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Jag har försökt att tycka om dem, ge dem chanser och lära känna dem, men de vill inte. De hoppar upp som gubben i lådan då det passar dem, då det behöver något eller då de har tråkigt.
Jag har tidigare tacksamt tagit emot deras uppmärksamhet, men nu vill jag inte det längre.

Djup tankar en natt som denna...


Och nej, överanalysera nu inte om detta gäller er eller inte. Om ni vill, så känn efter vilken kategori jag hamnar i för er, det kanske kan vara en intressant erfarenhet

Lite bättre nu!

Ville bara tacka er, ni mina vänner som verkligen har förstått hur illa det är och hur jobbigt det varit. Har fått flera erbjudanden om hjälp och sovplatser och ni är guld värda!
Jag känner mig bättre idag, fick sova någorlunda i natt, eller ja, Melina vaknade fortfarande någon gång i timmen, men var iallafall inte klarvaken i flera timmar och hon gick att lugna direkt.
Inatt är det min tur att så sova ostört, så i morgon hoppas jag på att jag orkar plugga lite. Jag ligger rätt mycket efter och får kanske lägga ner mina mvg-planer. Vill det inte egentligen, jag vill ju komma in på min utbildning, men jag ska ju överleva också.
Maken mår också lite bättre nu, han bad om att få ledigt idag och i morgon. Han har fått sova ikapp lite nu och börjar bli komunicerbar.
Skolan ja. Jag har en grymt bra och försående religionslärare. Jag fick skjuta på provet i väntan på en ljudbok. Jag kan nämligen inte lära in någon text jag läser när jag är så här jävla trött. Känner mig mycket, mycket trög.
De andra lärarna är också bra, men där har jag inte behövt att be om uppskov, iallfall inte så tydligt. Jag har bara inte gjort det jag ska och hoppats på deras snällhet.

trött och gnällig

Varning för gnäll!


Är ni kvar?
Ok, ja nu är ni varnade, så skyll er själva!

Jag är trött, skittrött, jävligt, förbannat trött och jag har absolut noll tålamod med idioter och människor som jag just nu tycker är idioter.

Somnade runt elva igår, vaknade halv ett och då hade jag sovit sådär lagom mycket så att jag var klarvaken fram till halv sex på morgonen. Melina vaknade och var ledsen några gånger i timmen, ja ni läste rätt i timmen, så jag kunde inte ens gå upp och plugga. Somnade halv sex, vaknade kvart över sju och halvsov till kvart över åtta, då jag fick väcka melina för att hon skulle till dagis.
Väl hemma igen slumrade jag en timme på soffan, slumrade alltså, inte sov, vaknade med huvudvärk, såklart.

Maken kom hem och jag ahde planerat att han hade sovit bra på natten, för då kunde jag sova i natt, men nepp, han hade sovit kasst. Förmodligen inte lika kasst som jag gjort, men kasst nog för att må riktigt dåligt.
Nu ligger han och sover (hoppas jag).
Det blir en sån ond cirkel när man är för trött, man sover så mycket sämre och man har en så mycket högre stressnivå i kroppen att det liksom inte blir bra.

Vi får nog boka en natt på spa snart, så att vi får sovit i kapp lite... Vi har faktiskt presentkort som ligger och väntar på oss :-)

Sitter på fingrarna...

... för att inte köpa en massa skoj leksaker till Melina, som jag tycker att hon ska ha, nu direkt, på stört.

Jag inser att det vore smart att vänta till julen, för då vill vi ju ge henne mer och släkten kommer att vilja ge henne något.
Även om jag helst vill köpa allt själv, för ja, jag gillar att köpa leksaker, mitt shoppinghat till trots. Iallfall, ner till gekås och fylla vagnen med leksaker... vilken dröm.
Men, nej, jag borde vänta, jag borde ge andra glädjen att få köpa lite till henne också. Som det är nu får hon mest pengar av familjen och lite småsaker då och då.

Så, nu sitter jag och försöker övertala mig själv att jag tänker helt fel och minsann borde köpa henne en tågbana nu direkt. Det stackars barnet borde ju få en att leka med nu och inte behöva vänta i flera månader, eller hur?

*alla som håller med får en grön färgradio i valfri färg*

Att behöva andra

Behöver du någon i ditt liv? Är du beroende av någon välvilja?

Många svarar nog nej på den frågan, om man då bortser från att man behöver sin man/fru och sina barn.

Jag tycker att det är synd att vi alla ska vara så självständiga och inte våga eller vill behöva andra.

Jag tror att väldigt många människor vill vara behövda, vill hjälpa till, vill vara efterfrågade.
Likaså tror jag att väldigt många människor inte vill be om hjälp, inte vill "vara till besvär"

Om man ska våga och vilja be om hjälp så tror jag att det är flera faktorer som spelar in. Lättast är om man har fått hjälpa den man ska fråga med något själv. Då är den "skyldig" en en tjänst.
Sedan är det en viktig faktor att den man ber om hjälp själv har erbjudit sig att hjälpa till i liknande situationer. Gärna många gånger så att man är säker på att den verkligen vill.
För det tredje tror jag att det måste vara lätt för den man frågar. Om man ens anar att det blir jobbigt eller ett problem för den, så drar man sig för att fråga. Man vill inte vara till besvär, eller så vill man inte hamna i för stor skuld.

Är detta bra?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att man hade lättare att be om hjälp och erbjuda hjälp förr, men nu i vårt individualiserade samhälle ska alla klara sig själva. Ensam är stark.
Löjligt uttryck. Ensam är väl inte på något sätt starkare än människor i grupp? Nej, ensam är just ensam, ibland väldigt ensam.

Erbjuder vi oss att hjälpa till? Ja, klart att vi gör, svarar säkert många spontant. Andra svarar ja, jo det gör vi, eller ja de vet ju om att vi gärna hjälper dem.  Vet de? Hur vet du det? Har de frågat er om hjälp nyligen?

Nej, jag tror inte att folk "vet" det. Lika lite som att folk vet att man tycker om dem, även om man aldrig säger det eller visar det.
Jag skulle önska att vi levde i ett mer hjälpsamt samhälle. Ett samhälle där man ville fråga grannen om en kopp mjöl. Jag gör det inte, jag klarar mig själv, jag behöver inte låna grejer, jag kan åka ner och köpa det, jag har minsann råd, jag har tid, jag har planerat så att jag har grejer hemma etc. En massa förklaringar och ursäkter som är mycket, mycket oviktiga.
Varför är man så rädd för att verka beroende av andra? Är vi inte alla det egentligen? Vi lever i samma samhälle och alla behövs, men vi är vana att betala för det vi behöver och att få betalt.
 A och O när det gäller att hjälpa andra är att det inte får verka som att det är jobbigt, för visst kan det vara det. Man blir låst, man kan inte göra som man vill, man får inte bestämma, man kanske måste åka någonstans, man kan inte lägga ner när man vill, men detta får inte märkas av den som får hjälpen, för då vill ingen ha ens hjälp.

En grannkvinna kom in med ett par byxor och en jättefin fleecetröja till Melina idag. Genast kände jag att jag var skyldig henne något och att jag borde tack henne genom att ge något tillbaka. Men vad ska jag ge? Jag känner henne inte så väl att jag vet vad hon gillar. Jag har inga kläder hon kan hennes dotter kan ärva, men något borde jag ju ge, eller?
Nej, nej, nej! Jag borde inte ge henne något. Jag borde bara säga tack och vara glad att hon var snäll och generös. Sedan ger jag vidare kläderna till andra som behöver det, om det råkar komma något litet barn i min närhet och inte vill jag ha något av dem.

Detta kan ses som ett helt nytt ämne, men det är egentligen bara en liten avstickare. Hon hjälpte mig med kläder, hon vet om mitt shoppinghat. Jag hjälper gärna henne om jag kan, vilket jag kan! Jag kan erbjuda mig att hjälpa till med att vakta deras barn, så att hon kan gå in och laga middag i lugn och ro, eller bara ta en kopp kaffe utan att bli störd. Men, jag måste erbjuda mig, jag måste få henne att förstå att  jag gärna gör det och att jag verkligen vill det!

Jag har ju haft som mål att göra någon glad varje dag. Detta har jag inte riktigt hunnit med nu när det varit så här mycket för oss. Konstant huvudvärk, mycket i skolan och en djup trötthet gör att man inte riktigt har den kraften och den fantasin som krävs för att glädja andra människor. Därför ska jag utöka mitt mål med att försöka att hjälpa folk mer och bli mer generös. När jag är mogen för det, så kanske jag till och med kan bli bättre på att be folk om hjälp, men det sitter långt inne.

tillägg

Jag glömde ju förklara varför jag skrev symmetri i rubriken.

Hon fick en bula på ena sidan av pannan, dagen efter fixade hon en på andra sidan också :-D

Symmetri

Dottern min valde att utföra en stage dive från soffan, ner på bordskanten. 

En stooor blå bula blev det. 

Dagen efter dök hon på huvudet ner i golvet på dagis. 

Min lilla försiktiga flicka som aldrig ramlade, knappt hade ett enda blåmärke och var lugn och ordentlig, har blivit en klättrande galning på dagis. 

utveckling? Nej, ren ondska från dagispersonalens sida.

ett gladare skrytinlägg...

... fick tillbaka ett litet religionsarbete idag. Fick  mycket bra omdöme på det och enligt läraren så kunde jag inte gjort det så mycket bättre.

Blev alldeles till mig och var tvungen att läsa igenom det själv för att se vad som var så bra med det. JA, det var faktiskt himla bra :-D

Sedan kanske inte en annan lärare hade tyckt det, men det gick tydligen hem hon min :-)
Bara en massa tankar och flum, passar mig perfekt ju :-)

ett gnällinlägg...

... för att berätta lite om det negativa i mitt liv nu.

Melina har varit vaken flera timmar varje natt den senaste veckan. Dessutom vaknar hon några gånger och ropar och vill ha nappen.
De nätter hon inte vaknar och är vaken, så vaknar hon mellan 4-8 gånger per natt. Det är ofta, det är jobbigt och man blir jäkligt trött.
Det är mycket i skolan nu, jag ligger lite efter och min trötthet gör att jag inte orkar tänka. Jag har ämnen där jag måste vara ganska kreativ med språket. Det orkar jag knappt vara, och de gångerna jag känner att jag verkligen är på topp och kan skriva bra och roliga saker, ja då har jag ett antal arbeten som vänta på mig. Därför är den här bloggen väldigt, väldigt tråkig just nu.
 Förhoppningsvis så kommer jag igång när jag orkar. Då kanske det blir roligt igen, och jag vet att många av er föredrar att läsa om det roliga. Sedan vet jag att en del av er gillar då jag skriver om djupare saker och ytterligare andra gillar  vardagshändelserna.

Det är svårt att tillfredsställa alla smaker, så ni får en blandning av allt, beroende på hur mitt liv ser ut just nu.

Åter till gnället.

Om jag sover bredvid Melina sover hon hela natten, men det gör inte jag. Då klättrar hon upp på mig, petar mig i ögonen, i öronen, kollar hur djupt man kan komma in i näsan. Ligger jag med huvudet från henne testar hon exorcismvridningen av mitt huvud, dvs, vrider mycket åt helt fel håll och handtaget är såklart mitt hår.
Allt är naturligtvis bara av ren välvilja, hon är intresserad av att utforska mig och kolla hur allt fungerar. Att det då råkar vara natt och man bör sova då, ja det spelar inte lika stor roll.

Man anpassar sig. I morse vaknade jag med halva överkroppen utanför sängen. Funderade på varför jag låg där och drog mig till minnes att det tydligen var ytterst viktigt att ligga på min kudde i natt, för båda av oss. Jag förlorade, det också...

Huvudvärk. Jag har nästan alltid lite ont i huvudet, ofta har jag mycket ont i huvudet och ett par gånger i veckan har jag så ont att jag inte kan titta ordentligt.
Det förtar lite av ens humör också, det är mycket, mycket påfrestande.

Inatt ska jag få sova iallfall!

Nu ska jag äta lite frukost och se om jag kan starta mig själv.

Effektiv eftermiddag och kväll

Svärmor och svärmoster är här och vips så hade vi lagat mat, ätit, hängt upp gardiner, tvättat fönster, vikt in tvätt, lekt massor och umgåtts.
Det är fantastiskt vad effektiv man blir när någon bara drar igång oss lite, speciellt end ag som denna då vi egentligen bara är trötta och sura.

Nu kollas det på barbapappa och äts lite. Eller ja, Melina äter, jag sitter och väntar på att hon ska lägga sig så att jag får börja smaska i mig de nya ballerina kexen som jag ännu inte smakat. Kladdkaka med vanijkräm.
Ja, jag vet, jag gillar itne de andra kladdkakeballerinakexen, så hur vågar jag då köpa de här, tänk om de är äckliga? Japp, jag har tänkt på det, så jag har naturligtvis köpt en paket med vanliga också, bra va?

Nu ska jag socialisera lite med familjen, när de väl är här.

Kan inte låta bli att fundera på om det är något mer som vi kan göra, när de ändå är här :-D

DET ÄR INTE LEKTID...

...mellan 02 och 06. Vi ska INTE gå upp och kolla på barbapappa, vi skaINTE sjunga imsevimse spindel. NEJNEJ, vi ska inte sitta och rita vid köksbordet. Mammas huvud är INTE en stol, banka INTE i väggen...

Ja, det där har Melina inte fattat.
Tillslut gick vi upp och jag tråkade ut henne med trista amerikanska pratprogram och jaja, vi sjöng imse vimse en eller par gånger...  Det är så lätt att vara konsekvent då man är trött och vet att man kommer att bli tröttare.

Var är ni?!?!

Ni kommenterar inte längre, har ni tröttnat på mig?

Nu vet jag att man inte ska blogga för att få kommentarer, men ni har ju skämt bort mig genom att engagera er lite då och då, nu blir jag ju orolig.
Ser i statestikmätaren att ni är här inne och läser, eller ja det vet jag inte om ni är, men ni kommer hit iallafall. Vet dock inte vilka som kommer, jag ser bara ip-nummer.

Nu ska jag sluta tigga kommentarer.
Sov gott i natt

Är du snäll?

Är jag snäll?

Vad är att vara snäll?

Ja du... Jag läser just nu boken  konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Det är andra gången som jag läser den, men det var några år sedan sist och det är en bra bok, som jag varmt rekommenderar.

Varför använder vi snäll som något nedlåtande och nästan lite dumförklarande?
Vill man inte vara snäll?

Jag vill vara snäll.
Inte snäll som i naiv och lättlurad. Inte snäll som mjäkig och medhållande. Nej, en snäll människa som vill hjälpa sina medmänniskor. En snäll människa som vill skänka en tanke, en sak, ett ord till någon som behöver det, men även till dem som bara blir glada av det.

Jag har jättesnälla människor omkring mig. Min svärmor är nog världens snällaste människa, tror jag. omtänksam, kommer ihåg om man sagt att man gillar elefanter och hipp som happ så kommer hon med en elefant. Hon bakar för att göra en glad, hon hjälper till och ingenting är någonsin jobbigt för henne. Hon tar ledigt från jobbet för att vara barnvakt, åker hit ofta, leker i timmar med melina, rensar mina blommor, syr upp mina byxor, ger oss en massa grejer.
Ja, hon gör massor för oss och för många andra i sitt liv.
Är hon då snäll mot sig själv?
Det vet jag faktiskt inte. Jag tror det. Jag tror nämligen att hon verkligen vill göra allt detta, att hon mår bra av det och trivs med det, och då är hon ju snäll mot sig själv också.
Hade hon gjort det för att inte vara till besvär, eller för att hon trodde att det krävdes av henne, att vi inte skulle vilja vara med henne annars etc, ja då hade hon inte alls varit snäll mot sig själv. Inte mot oss heller, för då hade vi ju utnyttjat henne utan att vi ens visste om det.

Nu blev det här väldigt privat, men jag hoppas att det inte gör henne något att jag tog upp henne som exempel.

Åter till mig, jag har flera snälla människor i min omgivning. Vi får en en massa begagnade kläder, vilket är väldigt, väldigt snällt eftersom vi har det lite taskigt med ekonomin när jag pluggar. Jag har en massa snälla människor som frågar hur jag mår och verkligen vill veta det. Jag har ett par stycken som jag vet att jag kan få stöd av nästan när som helst om jag skulle behöva det.

Vad mer är att vara snäll?

Jag anser att det faktiskt är att säga till folk då de har fel eller gör fel. Jag tycker inte om att gå runt och tro att jag vet en sak som sedan inte alls stämmer. Det är ju mer pinsamt än om jag blir rättad.

Jag tycker inte om att gå runt och göra fel eller såra folk utan att veta om det. Det gör mig osäker och jag ältar om jag gjort fel i veckor efteråt. En snäll människa säger till mig att den blev sårad eller frågar om jag menade på ett visst sätt då den inte förstått mig.

Vad är snäll för just dig och vill du vara det?