Att sälja sex...

Jag har funderat mycket på det här med att sälja sex. Ojoj, stopp och belägg, nejnej, jag har inte funderat på att jag ska sälja sex, var inte oroliga. Jag tror inte att jag skulle få någon framgångsrik karriär på den yrkesbanan, om jag ska vara ärlig. Jag är lite för lat och bekväm av mig, lite för äckelmagad och framför allt lite för gift och trogen. Sedan har jag kanske inte det utseendet som man bör ha för att tjäna de stora pengarna, men det är bara en lite spekulation.

Nej, jag har funderat på om det är fel att sälja sex.
Jag svarar Nej.

Är det fel att köpa sex?
Nej

Detta är naturligtvis om det är under helt frivilliga former från alla deltagarna. alla bör vara friska och de bör skydda sig och vara nyktra på alla sätt.

Invändningarna till att sälja sex är att det är fel att sälja sin kropp, men kroppsarbete har vi haft i alla tider. Om det så är att sluta nere i en gruva i flera dagar i sträck, skura toaletter på en skola eller ligga på en säng och bli påsatt. Vad är egentligen värst?

Det som är helt förkastligt är trafficking Det ska sättas upp stora skyltar i stockholm med telenummer som de som är offer för trafficking kan ringa.
Ett bra initiativ, jag visste bara inte att de tjejerna hade tillgång till telefoner?
Nu är jag inte helt insatt, jag har inte varit ett sånt offer någon gång och inte heller på den andra sidan, så jag vet inte hur isolerade de är. Det jag har läst i fiktiva böcker, så är de inlåsta i en lägenhet och så kommer kunderna dit. Detta håller ju kanske inte helt, för då borde kunderna ha nyckel in. Så, då kan tjejerna alltså öppna dörren, men varför sticker de då inte?
Nej jag veeet. De är ensamma, de kan inte språket och de har inte kvar sina pass, de kommer från stater där man inte kan lita på polisen osv, men ändå! Det är svårt att förstå för en som levt ett ganska skyddat liv i jämförelse med dem.
Hoppas att kampanjen funkar iallfall och jag förespråkar väldigt väldigt mycket strängare straff för de som utnyttjar tjejerna. inte de som köper utan de som tvingar dem att sälja

En annan rätt förkastlig form av sexsäljande är då en hallick tar den största delen. Visst kan en prostituerad behöva köpa tjänster, tex någon som sätter upp en hemsida till dem, någon som gör lite reklam och i andra länder någon som löser ut dem om de åker fast, men den eller de personerna ska inte ha så bra betalt som de har.

Varför säljer jag då inte sex, om jag tycker att det är så bra och praktiskt?
Tja, jag skulle vara kass på det, liksom jag skulle vara en kass begravningsentreprenör. Jag har inte de fysiska  förutsättningar som jag tror är en fördel, liksom jag inte spelar basket på elitnivå. Jag är lever i ett äktenskap som bygger på sexuell trohet och det skulle vara destruktivt för affärerna om jag inte hade sex.

Varför är det så lätt att sitta och blogga om allt möjligt, istället för att plugga?


http://www.aftonbladet.se/wendela/article7973544.ab

hos farmor

Äntligen kommer inlägget om hur Melina hade det hos farmor. Jag vet, det var ett tag sedan, men så kan det gå :-)

Vi lämnade henne där på söndagen. Då hade gammelmoster kommit också och det var full rulle. De lekte en massa och sedan gick läggningen kanonbra.
Melina sov bra nästan hela natten, Behövde bara ha lite sällskap på morgonkvisten :-)
Måndagen tillbringade de på 3 olika lekplatser. Hon sov gott i vagnen och de var ute och lekte i många timmar. Sedan lektes det en del med vatten, vilket alltid är skoj i melinas värld :-)
Natten var som natten innan.
Tisdagen tillbringades med lek ute och vagnspromenad och sedan baka! Det blev äppelkaka med vaniljsås, vilket melina och hennes föräldrar (som kom senare) uppskattade. Melina petade bort de där läskiga äpplebitarna och sörplade i sig vaniljsåsen för fulla muggar. :-D
När vi kom var gammelmoster där och hade lekt massor.

Min svärmors hem (dvs farmors) är alltid väldigt välstädat, det är rent, bortplockat och mycket prydligt. När vi kom var det saker överallt, disken stod i drivor och det var klibbigt på golvet. Precis som det ska vara då man passar vårt barn! Då ska det inte städas och fejjas, då ska det lekas, byggas lego, grävas i sanden och bara ha det skoj. Blev väldigt glad då jag såg spåren efter allt skoj de haft.

Melina blev glad av att se oss. Kastade sig mellan våra famnar och "visade" oss för farmor.
-min mamma!
-min pappa!

Så skönt att det gick så bra och farmor hade haft det superskoj och bad om att få ha henne snart, snart igen!
Till och med maken som har så svårt att be om hjälp förstod att vi kanske faktiskt gör farmor en tjänst genom att låna ut henne, inte bara hon som gör oss en tjänst. Ett givande och tagande, vilket den släkten är väldigt, väldigt bra på!

the last airbender i 3D

Japp, den såg vi i dag, alldeles nyss faktiskt.
3D, hahaha, tillåt mig skratta! Reklamen innan var i 3d och ja jag får erkänna, texten var i 3d. Jag är dock inte helt övertygad om att det är ok att kalla en film för 3d bara för att texten är det.

Nu till handlingen.
Det onda mot de goda.
Fyra olika folkslag som kan bemästra olika element. Luft, vatten, eld och jord.  Eld bemästrades av de onda och vet ni vad? Som av en händelse så råkade den här amerikanska filmen ha valt att de onda skulle ha arabiskt utseende. En ren tillfällighet, eller hur?
Luften var gamla munkar av lite blandade utseenden, men de var inte med så mycket.
Jorden var asiatiska, vilket matchade bra med alla jordiga gulbruna nyanser.
 Elden var då svartmuskig och spelade av människor med ett arabiskt utseende.
Vatten, ja det var de som hade huvudrollen och de var såklart amerikanska eller kanske europeiska, men inga blondiner inte. Det var inte en enda blond människa i hela filmen faktiskt.

Det var inte mycket djur som kunde liva upp mitt humör, men de som fanns var en supersöt stor... stor... ja en stor luddig sak och så var det en liten söt aplemur, eller något liknande.
De onda hade stora bastanta ödlor, såklart. Inte kan onda människor ha söta djur, det hade ju blivit helt tokigt.

Så, vad tyckte jag då?
Det var en rätt platt (haha) film. Handlingen var inte på något sätt djup, den var enkel, det var en del specialeffekter som livade upp. Hade de varit i 3d, så hade det varit värt de där 15 spännen som man betalade extra. Ond mot goda, vackra mot fula (ok, en liten överdrift, men de goda var lite snyggare faktiskt).

Ska ni se den?
Ja absolut, om ni gillar lite fantasy och har två timmar över så varför inte. Ska ni sälja er mamma för att få se filmen, njä, det tror jag inte att det är värt, fast det är naturligtvis lite beroende på vad ni tycker om er mamma.

Mitt betyg baseras på hur mycket jag äter och hur många gånger jag kollade på klockan.

2 små påsar godis och en dricka = 3
3 tittar på klockan = 3.5


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/recensioner/article7957770.ab

Dagens problem är billig mat och veckomatsedel

Eller det är kanske inget problem egentligen, men det är ganska trist och inte speciellt imponerande näringsmässigt sätt.
Jag har just satt mig och fixat 2 veckors matlista och vad vi ska laga för storkok de två kommande helgerna.

Jag vet inte ens om jag ska skriva upp det deprimerande resultatet, men jag ska inte fega ut nu!

Jag skiter i att skriva veckodagarna, ni har säkert en viss aninng om vilken ordning de kommer i och om ni mot all förmodan inte har det, så är det kanske inte så viktigt för er.
Listan avser middagsmaten.
Då två rätter nämns beror det på att båda antagligen inte tycker om den första rätten, eller att vi inte har tillräckligt med portioner av den.

Pasta cabonara
Ravioli
linssoppa
omelett
pytt i panna
kött med sås

Söndagen är matlagardagen, då lagar vi
fiskgratäng
köttfärspaj
enchiladas

veckan där efter
Pannbiff/köttbullar
lax och potatis
Köttfärssås och pasta
kött, sås och bulgur
fisk och potatismos/fiskgratäng

Sedan åker vi bort på helgen, vilket innebär att den maten jag skrivit upp att vi ska laga inte blir av.
Hm, nu får jag tänka om lite, fasen vad jobbigt.

Hade tänkt att vi skulle laga
plättar
kycklingsoppa
kycklinggryta
köttbullar.
Får se om vi kan knö in lite av det helgen innan då.

Så, vad tycks om vår deprimerande matlista?

Börja ta ert ansvar, porrbranschen!

HIV är här och det har ni och alla andra vetat om länge. Och, nej det drabbar inte bara bögar, det var länge sedan man trodde det.
Hiv-smittad skapar panik i porrbranschen berättar att porrfilmsinspelningarna stoppats i rädsla på att de ska hitta den som är hiv-smittad.
En liten enkel fråga, varför inte använda kondom?
Själva sexet kan väl genomföras med kondom, männen sprutar ju ändå aldrig i kvinnorna, utan föredrar att stoltsera med sitt resultat på ett med öppet ställe?
Kondom tar bort en del av känslan, sägs det. Är inte det bra? Ni kan filma längre tid innan det skojiga tar slut med ett sprut.

Jag anser att alla kan hjälpas åt att föra in bättre vanor i gemene mans liv och att använda kondom är en mycket sund och bra vana, då man har sex. Naturligtvis kan man använda kondom i andra sammanhang också, men som handskar är de tämligen värdelösa för majoriteten av världens befolkning.

Varför skriver jag då om detta? Är det för att jag storkonsumerar porr och tänder på kondomer? Nej, så skoj ska vi inte ha det, vänner.
Det är naturligtvis för att våra barn växer upp i en värld där sex blir mer och mer fritt. Folk har sex med flera människor och det säger jag inget om, men de måste skydda sig! De måste använda kondom och inte bara tills de "känner" killen/tjejen. Tills de är testade, båda två!

Det måste vara destruktivt för porrbranchen att folk blir sjuka och slutar. Man vill ju inte bli av med duktiga medarbetare.

Nåja, jag ska sluta att moralisera... för den här gången...

skrämselpropaganda

">http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter

berättar att den 21december 2012 är det dags för jorden att gå under. 

Jaha ja, då kan jag lägga ner att banta, ta ut mina sparpengar och strunta i min genuskorrekta och självkänslestärkande uppfostran av vår dotter.  

Rubriken som de satt var "Världen utplånas 2012 - enligt ny undergångsteori". 

Detta ger en känslan av att det i stort sett är färdigt, klart, bestämt. Nu är det kört, liksom.

I inslaget nämner de att det kan ske, jorden kan gå under. Ja, allt liv på jorden kan gå under vilken dag som helst. Vi lever alltid under ett yttre hot från kometer och andra grejer som flyger runt där uppe. 

Klart att de vill sälja tidningar och få tittare, men någonstans har de väl ett ansvar att vara någorlunda korrekta i sina rubriksättningar?

Det är skillnad på män och kvinnor!

Är det?

Ja visst kan det vara så, men är det ett problem?

Tydligen är det det.

Kvinnor klagar på att män inte förstår dem, män klagar på att kvinnor uttrycker sig luddigt.

Kvinnor snackar skit om folk, män slår varandra på käften.

I byggbranschen är det korruption och svartarbete, något som inte skett om det varit kvinnor i branschen, enligt Martin Timell i Debatt 2/10-2011

Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, kvinnor förstår barnen bättre, männen har huvudansvaret för försörjningen och de tekniska delarna i hemmet.

Kvinnor tycker om att shoppa och göra sig fina, killar tycker om sport och dricka öl.

Flickor gillar rosa, pojkar hatar rosa.

En massa generaliseringar och alla av dem stämmer, på enskilda individer, dock inte alltid på det könet jag sammanförde de med.

vill vi ha det så? Är vi nöjda med dessa stereotyper?

Jag svarar nej, jag vill inte ha det så.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där de här fördomarna existerar och jag vill framför allt inte att hon ska växa upp i ett samhälle där det här är en "sanning"

Varför är det så viktigt att särskilja könen?
Är det inte större likhet mellan dig och din man/bror/ killkompis (om du är tjej), än det är likhet med dig och Victoria Silverstedt, Caroline af Ugglas,Annie Lennox, Madonna eller kanske Lady Gaga?

Jag tror att det handlar mycket mer om att man är uppvuxen i samma miljö och lever på samma sätt, än det handlar om kön.
Nej, tänker du nu, jag håller inte med! Min man är.... vad han nu är.  (Vänder mig till kvinnor, ni män får vända på det i era huvuden.)
Javisst är han det, men varför är han så?
Är han mer högljud eftersom han tilläts ta mer plats i skolan, eller är du lågmäldare, eftersom duktiga flickor inte stör?
Är han bättre på tekniska saker? Beror det på att han förväntades leka med det då han var liten? Är du som kvinna bättre på att se när det behöver städas? Kanske det, men varför har du tagit på dig den rollen? Är det för att dina förebilder gjorde så?

Det finns massor med saker som jag kan ta upp och ännu fler som jag inte ens tänkt på, men det enda jag vill.
Jag ber om två saker,
låt våra barn få växa upp och bli dem de själva vill, inte de som de de förväntas bli.
Låt andra bli som de vill, lär inte dina barn att vissa färger, leksaker, intressen, bara är för en viss grupp människor

Inspirerad av programmet och av http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article7898713.ab

testar en sak

testar bara om min statistikmätare funkar på bloggportalen.
Får det inte riktigt att funka där borta, vilket är dumt. De har ingen mailadress som man kan maila till och fråga heller, eller så är jag blind och bör därmed inte heller blogga

Sälja trosor? absurt, kanske...

Läste att man kan få mellan 150-250:- för ett par använda trosor.
Om man köper 5 par trosor för 50:- på gekås i ullared, och säljer varje par för 150:-, så har man en vinst på 120:-
Det är kanske inte rimligt att byta trosor 10 gånger per dag, men låt säga 5 gånger och då alla veckans dagar. Detta är ju inte ett så betungande arbete att man inte kan göra det på en helg. Någon gång kan man kanske till och med jobba över lite och byta en extra gång, men åter till det normala arbetet. 5*120*30=18000
18000 är hyfsat bra betalt faktiskt, jag menar, arbetsinsatsen är inte så otroligt hög och risken för förslitningsskador minimal.

Man kanske kan få extra för de trosor som man använt över natten, de är ju lite extra ingojsade. Likaså de man har under mensen...

Är jag seriös? nej, såklart inte, jag är alldeles för... ja jag är nog för paranoid. Tänk om de tar mitt dna och placerar det på en  brottsplats och sedan åker jag dit för våldtäkt på minderårig tonåring, eller något sånt. Nej, jag fixar nog inte det, men jag tycker att det är lite coolt att det faktiskt finns de som gör det och att det finns en marknad. Jag menar, de männen som köper trosorna, vad gör de med dem? Eller ja, hm, det var en synnerligen dum fråga, jag kan mycket väl föreställa mig vad de gör med dem, men varför? Ännu en dum fråga, men... ja men! Det måste finnas ett men, jag kan liksom inte förstå att man skulle vilja det, som man, eller som kvinna. Det är lite äckligt...
Jag får erkänna att jag har väldigt liten erfarenhet av att sniffa i andras underkläder, det är inte det första jag tänker på när jag ser ett par kalsonger eller trosor liggandes någonstans. Det är inte ens det andra... Det har nog aldrig ens tänkts, om jag ska vara ärlig.

Att vara rädd

Jag såg nyss på... ja vad var det jag såg på. Lennart Ekdal var programledare, så det borde varit Kvällsöppet då.
Jaja, det är inte så viktigt.

De pratade om terrorhot och att Sverige nog stigit till 3 av 5 på hotskalan. Vet inte exakt vad det var för skala, men risken att utsättas för terrorism.
Det låter ju lite läskigt, mitten, liksom. Fast då måste man tänka på att 5 inte är = 100%. Alltså, de som har hamnat på nummer 5 kommer inte med 100% säkerhet att utsättas för det, så vi kan nog vara ganska lugna, eller?

Sedan debatterades det om kamphundar, och folks vilja att förbjuda att de finns.  Folk var rädda då de gick ute eller hade sina barn ute.

Igår såg jag ett program om en tjej som var rädd för att bli sjuk. Mycket rädd, så hon lämnade inte sitt barn på dagis, det fick hennes kille/man göra.

All denna rädsla, mår vi bättre av den?

Nejnejnej!!

Vi ska vara riskmedvetna, alltså veta att vi kanske inte ska gå i nordstan en natt, kanske inte sparka på en harley davidson mc, när det sitter en grupp killar i västar bredvid. Kanske inte bör slicka på människor som har magsjuka, eller åka bil utan säkerhetsbälte. Men vi ska inte vara rädda för att gå hem  från bussen en kväll, inte vara rädda för att stanna och titta på motorcykeln. Vi ska inte tvätta allt med sprit och inte heller inte våga åka bil.

Vi kan inte gå runt och vara rädda, det begränsar våra liv.

En fråga som jag funderat en stund på är om vi vill veta om det är ett stort terrorhot riktat mot vårt land, eller om vi vill veta om det är ett kallt krig, där någon sitter med handen på den röda knappen?
Hur mår vi om vi vet detta?
Vad kan vi göra annorlunda?
Sluta snacka skit om terrorister på internet, så kanske de riktar sitt hat mot någon annan?
Tror inte att det är sådär lätt, faktiskt.

Nej, jag mår nog bäst av att inte veta för mycket, då kan jag gå runt och bara oroa mig för att inte få bra betyg eller inte vara omtyckt, för det är ju saker som jag kan påverka själv :-)

Filmreflektioner från ett sjukt sängperskeptiv

Jag mår fortfarande kasst, för kasst för att orka pyssla, till och med för kasst för att ens vilja pyssla, och då har det gått långt.

Detta innebär att jag ligger i sängen och kollar på diverse filmer och serier.
Kungarna av tylesand är inte imponerande. De där grabbars gör bort sig för resten av deras liv, men det spelar ingen roll.
Jämställdheten i det programmet är fruktansvärd. Killarna knullar runt och ses som lite slampiga, men det är rätt skoj. En tjej sa att hon hade haft över 100 sex-partners och genast tyckte grabbarna att det var slampigt. Majoriteten av grabbarna i programmet hade själva varit med så många.
Tjejerna festade och hade skoj ute på krogen, men ville inte ta hem några killar på efterfest, eftersom killarna var där.
Grabbarna tar hem tjejer varje fest och hånglar och sätter på.
Varför tar tjejerna hänsyn till vad grabbarna tycker och att de är där? Samma hänsyn visas inte mot dem.
Är det ännu en gång så att killar räknas lite mer?

Nästa reflektion gäller helt andra program och serier. Det gäller underkläder och sovkläder. Antingen har folk på sig en långärmad tröja och långa byxor, det kan även vara ett linne ibland. Eller så har de på sig ett tight kort linne och ett par matchande halvsexiga trosor. Det sista alternativet är ett underklädesset som är sexigt och välmatchat.

Mitt alternativ, vanliga trosor och t-shirt ser man aldrig.
Många hävdar att de sover nakna, det gör de aldrig på film, om det inte är så att en kvinna har tagit med en man hem och det sedan ringer på dörren dagen efter. Då kan han få lite nakenpanik.
Likaså om det är en väldigt snygg man som öppnar en dörr, då kan han ha en handduk virad om sig, vilket kan indikera att han är naken där under.

Så, oerhört djupa tankar som ni ser.
Nu ska jag kolla vidare
A

Antiklimax...

Vi har haft barnvakt över natten en gång. Då var vi på säröhus och hade det trevligt. Trevligt? Ja, tills jag tillbringade natten på toan och mådde skit.

Nu har vi barnvakt igen.
Igår mös vi, åt godis och kollade film, sedan blev jag illamående. Spydde och gick och la mig. Två täcken och fortfarande fysande gav mig en indikation på att jag kanske var lite sjuk. Jopp, 38,7 grader. Sov rätt bra på natten, så länge medicinen verkade, men vaknade med feber, magont och värk i lederna.

Det känns ju superlyckat det här, känns som väl tillvara tagen tid.
Jag skulle ju sova och plugga som en galning de här dagarna, och så blir jag trött av att bara sitta upp.

Fixar inte att gå på första lektionen, men svenska måste jag ta mig till. vi ska gå igenom hur man håller ett tal och det kanske är bra att veta. Får se hur jag mår, som det är nu så är jag ingen lämplig bilförare..

Mot svärmor!

För 1 dygn sedan erbjöd sig svärmor att vara barnvakt, både då vi ska åka till ett spa och nu i veckan om vi ville.
Spa ville vi, inte det andra.
För 4 timmar sedan pratade vi om att kanske lämna Melina där en natt, fast det är jobbigt att köra fram och tillbaka så ofta.
För 3 timmar sedan kom vi fram till att två nätter är ok, sedan bestämde vi hastigt att vi åker ner ikväll, stannar till i morgon och kommer och hämtar Melina på tisdag.
Maken är inte så förtjust i spontana beslut, men han är för trött för att orka säga emot :-D
Så, nu åker vi om en halvtimme och spa.helgen är bokad.
Raska beslut, det kommer att bli lite ovant här hemma, men hon är i väldigt goda händer, så det känns okej :-)

Tack alla ni som erbjudit mig så mycket ställen att "fly" till för att maken ska få sova, och en massa andra förslag också. Ni är guld värda och vem vet, jag kanske behöver era erbjudanden senare :-)
kram på er, mina vänner!

vänner, kompisar och bekanta?

Med en del människor har man en grundtrygghet. Man vet på något sätt att de finns för en, om man behöver dem. Man vet att  man inte behöver höras av konstant, kanske inte umgås på ett halvår eller kanske inte ens på ett år! Det gör inget, förutom att man kanske saknar varandra.

Jag har ett par såna vänner, några av dem har jag känt länge och någon annan är ganska ny, men jag vet att de finns där. Det är skönt, avslappnat och inte så mycket krav.

Andra människor känner jag knappt alls, men har en gång i tiden känt. Detta gör att jag känner en trygghet med dem också, fastän jag inte ens känner dem längre. Jag blir glad och trygg av att höra av dem, av att veta att de finns där i bakgrunden.

Den tredje typen är helt nya människor som jag knappt känner egentligen, men gillar på ett ytligare plan. De är sköna att vara med, jag trivs med dem, men försvinner det blir det bara tomt en liten stund.

En annan kategori med människor är de där som jag tycker om mycket och skulle vilja vara med, men de känner inte samma sak för mig. Nu skulle de kanske aldrig erkänna det iallfall inte för mig, men så är det ju faktiskt. Hade alla velat vara med en, så hade man haft en mycket större umgänge.
Jag har börjat lära mig att inte törsta efter deras sällskap längre, det har tagit tid, men det går framåt.

Till sist har vi kategorin som jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Jag har försökt att tycka om dem, ge dem chanser och lära känna dem, men de vill inte. De hoppar upp som gubben i lådan då det passar dem, då det behöver något eller då de har tråkigt.
Jag har tidigare tacksamt tagit emot deras uppmärksamhet, men nu vill jag inte det längre.

Djup tankar en natt som denna...


Och nej, överanalysera nu inte om detta gäller er eller inte. Om ni vill, så känn efter vilken kategori jag hamnar i för er, det kanske kan vara en intressant erfarenhet

Lite bättre nu!

Ville bara tacka er, ni mina vänner som verkligen har förstått hur illa det är och hur jobbigt det varit. Har fått flera erbjudanden om hjälp och sovplatser och ni är guld värda!
Jag känner mig bättre idag, fick sova någorlunda i natt, eller ja, Melina vaknade fortfarande någon gång i timmen, men var iallafall inte klarvaken i flera timmar och hon gick att lugna direkt.
Inatt är det min tur att så sova ostört, så i morgon hoppas jag på att jag orkar plugga lite. Jag ligger rätt mycket efter och får kanske lägga ner mina mvg-planer. Vill det inte egentligen, jag vill ju komma in på min utbildning, men jag ska ju överleva också.
Maken mår också lite bättre nu, han bad om att få ledigt idag och i morgon. Han har fått sova ikapp lite nu och börjar bli komunicerbar.
Skolan ja. Jag har en grymt bra och försående religionslärare. Jag fick skjuta på provet i väntan på en ljudbok. Jag kan nämligen inte lära in någon text jag läser när jag är så här jävla trött. Känner mig mycket, mycket trög.
De andra lärarna är också bra, men där har jag inte behövt att be om uppskov, iallfall inte så tydligt. Jag har bara inte gjort det jag ska och hoppats på deras snällhet.

trött och gnällig

Varning för gnäll!


Är ni kvar?
Ok, ja nu är ni varnade, så skyll er själva!

Jag är trött, skittrött, jävligt, förbannat trött och jag har absolut noll tålamod med idioter och människor som jag just nu tycker är idioter.

Somnade runt elva igår, vaknade halv ett och då hade jag sovit sådär lagom mycket så att jag var klarvaken fram till halv sex på morgonen. Melina vaknade och var ledsen några gånger i timmen, ja ni läste rätt i timmen, så jag kunde inte ens gå upp och plugga. Somnade halv sex, vaknade kvart över sju och halvsov till kvart över åtta, då jag fick väcka melina för att hon skulle till dagis.
Väl hemma igen slumrade jag en timme på soffan, slumrade alltså, inte sov, vaknade med huvudvärk, såklart.

Maken kom hem och jag ahde planerat att han hade sovit bra på natten, för då kunde jag sova i natt, men nepp, han hade sovit kasst. Förmodligen inte lika kasst som jag gjort, men kasst nog för att må riktigt dåligt.
Nu ligger han och sover (hoppas jag).
Det blir en sån ond cirkel när man är för trött, man sover så mycket sämre och man har en så mycket högre stressnivå i kroppen att det liksom inte blir bra.

Vi får nog boka en natt på spa snart, så att vi får sovit i kapp lite... Vi har faktiskt presentkort som ligger och väntar på oss :-)

Sitter på fingrarna...

... för att inte köpa en massa skoj leksaker till Melina, som jag tycker att hon ska ha, nu direkt, på stört.

Jag inser att det vore smart att vänta till julen, för då vill vi ju ge henne mer och släkten kommer att vilja ge henne något.
Även om jag helst vill köpa allt själv, för ja, jag gillar att köpa leksaker, mitt shoppinghat till trots. Iallfall, ner till gekås och fylla vagnen med leksaker... vilken dröm.
Men, nej, jag borde vänta, jag borde ge andra glädjen att få köpa lite till henne också. Som det är nu får hon mest pengar av familjen och lite småsaker då och då.

Så, nu sitter jag och försöker övertala mig själv att jag tänker helt fel och minsann borde köpa henne en tågbana nu direkt. Det stackars barnet borde ju få en att leka med nu och inte behöva vänta i flera månader, eller hur?

*alla som håller med får en grön färgradio i valfri färg*

Att behöva andra

Behöver du någon i ditt liv? Är du beroende av någon välvilja?

Många svarar nog nej på den frågan, om man då bortser från att man behöver sin man/fru och sina barn.

Jag tycker att det är synd att vi alla ska vara så självständiga och inte våga eller vill behöva andra.

Jag tror att väldigt många människor vill vara behövda, vill hjälpa till, vill vara efterfrågade.
Likaså tror jag att väldigt många människor inte vill be om hjälp, inte vill "vara till besvär"

Om man ska våga och vilja be om hjälp så tror jag att det är flera faktorer som spelar in. Lättast är om man har fått hjälpa den man ska fråga med något själv. Då är den "skyldig" en en tjänst.
Sedan är det en viktig faktor att den man ber om hjälp själv har erbjudit sig att hjälpa till i liknande situationer. Gärna många gånger så att man är säker på att den verkligen vill.
För det tredje tror jag att det måste vara lätt för den man frågar. Om man ens anar att det blir jobbigt eller ett problem för den, så drar man sig för att fråga. Man vill inte vara till besvär, eller så vill man inte hamna i för stor skuld.

Är detta bra?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att man hade lättare att be om hjälp och erbjuda hjälp förr, men nu i vårt individualiserade samhälle ska alla klara sig själva. Ensam är stark.
Löjligt uttryck. Ensam är väl inte på något sätt starkare än människor i grupp? Nej, ensam är just ensam, ibland väldigt ensam.

Erbjuder vi oss att hjälpa till? Ja, klart att vi gör, svarar säkert många spontant. Andra svarar ja, jo det gör vi, eller ja de vet ju om att vi gärna hjälper dem.  Vet de? Hur vet du det? Har de frågat er om hjälp nyligen?

Nej, jag tror inte att folk "vet" det. Lika lite som att folk vet att man tycker om dem, även om man aldrig säger det eller visar det.
Jag skulle önska att vi levde i ett mer hjälpsamt samhälle. Ett samhälle där man ville fråga grannen om en kopp mjöl. Jag gör det inte, jag klarar mig själv, jag behöver inte låna grejer, jag kan åka ner och köpa det, jag har minsann råd, jag har tid, jag har planerat så att jag har grejer hemma etc. En massa förklaringar och ursäkter som är mycket, mycket oviktiga.
Varför är man så rädd för att verka beroende av andra? Är vi inte alla det egentligen? Vi lever i samma samhälle och alla behövs, men vi är vana att betala för det vi behöver och att få betalt.
 A och O när det gäller att hjälpa andra är att det inte får verka som att det är jobbigt, för visst kan det vara det. Man blir låst, man kan inte göra som man vill, man får inte bestämma, man kanske måste åka någonstans, man kan inte lägga ner när man vill, men detta får inte märkas av den som får hjälpen, för då vill ingen ha ens hjälp.

En grannkvinna kom in med ett par byxor och en jättefin fleecetröja till Melina idag. Genast kände jag att jag var skyldig henne något och att jag borde tack henne genom att ge något tillbaka. Men vad ska jag ge? Jag känner henne inte så väl att jag vet vad hon gillar. Jag har inga kläder hon kan hennes dotter kan ärva, men något borde jag ju ge, eller?
Nej, nej, nej! Jag borde inte ge henne något. Jag borde bara säga tack och vara glad att hon var snäll och generös. Sedan ger jag vidare kläderna till andra som behöver det, om det råkar komma något litet barn i min närhet och inte vill jag ha något av dem.

Detta kan ses som ett helt nytt ämne, men det är egentligen bara en liten avstickare. Hon hjälpte mig med kläder, hon vet om mitt shoppinghat. Jag hjälper gärna henne om jag kan, vilket jag kan! Jag kan erbjuda mig att hjälpa till med att vakta deras barn, så att hon kan gå in och laga middag i lugn och ro, eller bara ta en kopp kaffe utan att bli störd. Men, jag måste erbjuda mig, jag måste få henne att förstå att  jag gärna gör det och att jag verkligen vill det!

Jag har ju haft som mål att göra någon glad varje dag. Detta har jag inte riktigt hunnit med nu när det varit så här mycket för oss. Konstant huvudvärk, mycket i skolan och en djup trötthet gör att man inte riktigt har den kraften och den fantasin som krävs för att glädja andra människor. Därför ska jag utöka mitt mål med att försöka att hjälpa folk mer och bli mer generös. När jag är mogen för det, så kanske jag till och med kan bli bättre på att be folk om hjälp, men det sitter långt inne.

tillägg

Jag glömde ju förklara varför jag skrev symmetri i rubriken.

Hon fick en bula på ena sidan av pannan, dagen efter fixade hon en på andra sidan också :-D

Symmetri

Dottern min valde att utföra en stage dive från soffan, ner på bordskanten. 

En stooor blå bula blev det. 

Dagen efter dök hon på huvudet ner i golvet på dagis. 

Min lilla försiktiga flicka som aldrig ramlade, knappt hade ett enda blåmärke och var lugn och ordentlig, har blivit en klättrande galning på dagis. 

utveckling? Nej, ren ondska från dagispersonalens sida.