Jag får nog erkänna...

att den här bloggen ligger i lite vila.
Dels så mår jag kanske så bra tt jag inte behöver skriva av mig mer och dels så är detinte så mycket respons att det känns betydelsefullt att skriva något. Jag vet att många läser, men väldigt få kommenterar, så då tappar man ju lusten lite.

Här inne http://jesseshantverk.blogspot.com/
Har jag mina hantverk som jag gör. Ni är mycket välkomna att komma in där och titta runt.
Snart kommer det upp julkort och juldisktrasor, men nu är det bara vanliga målade disktrasor med roliga och snälla texter på och så är det såklart några handgjorda kort också.
Det finns lite olika trasor utan text, som man själv kan bestämma vad det ska stå på dem.
Välkomna in och titta runt lite och jag vore jättetacksam om ni ville dela med er till era vänner :-)

Kram och hej på ett tag

vill jag tro gott om folk?

Nu skriver jag i rent terapeutiskt syfte, så det blir lite svamligt.

Jag har länge tänkt att det är bra att vara snäll, att hjälpa folk, att ställa upp, att jobba gratis till och med. Jag hjälper vänner, kompisar och bekanta. Jag litar på att folk gör som de sagt att de ska göra, eller iallfall har som målsättning att göra det. Säger någon att de ska komma hit, ja då tror jag att de kommer att komma, säger någon att de ska hjälpa mig, ja då tror jag att de ska det. Säger någon att de vill träffa mig, att jag ska få något, att jag ska få jobba för dem, att de ska ringa, att de tycker om mig och att vi är vänner ja då tror jag det.
Jag går in i alla nya och en del gamla relationer med tanken att folk gör som de säger, att folk vill väl, att folk finns i mitt liv, för mig, så som jag uppriktigt tror att jag finns för dem.
Och så blir jag besviken... igen....

Är det någon som jag tycker mycket, mycket om, jag då förlåter jag, glömmer och hoppas vidare. Till slut kommer det väl en gräns där också, men den är långt, långt fram.
Är det en ny relation, ja då hoppas jag, förlåter och tror ett bra tag, för jag tror verkligen att folk är lojala och gör som de säger att de vill, men jag blir besviken och ledsen.
Ganska mycket på människan som gjorde (eller inte gjorde) något mot mig, utan på mig själv. Hur kunde jag ännu en gång lägga flera månaders vänskap på något som bara försvann? Lägga ner en massa jobb och engagemang på någon som sedan svek? Hur kunde jag ännu en gång gå och vänta och tro att jag skulle bli vald, bli prioriterad?

När ska jag lära mig? Jag har länge, länge sagt att jag inte vill lära mig, att jag vill tro alla om gott, tills motsatsen är bevisad. Jag menar inte att folk är onda, jag menar bara att folk snackar jävligt mycket, men när det gäller att göra som man sagt så brister det alltför ofta.

Vill jag lära mig? Jag tror att jag måste det, för min skull, men jag vill själv inte vara en sån människa igen, för jag har varit det innan och jag är inte stolt över den jag var då.

Så, nu ska jag lägga mig och så ska jag läsa igenom detta i morgon och se om jag håller med mig själv.

vi var på bio...

Såg på Transformers 3 igår.
Den filmen lärde mig:
Goda robotar (kallar dem robot i fortsättningen oavsett vad de borde kallas) har blå ögon
Onda robotar har röda ögon.
Onda robotar drägglar
Onda farkoster har meningslösa tentakler som hänger och slänger
Det finns inga kvinnliga robotar
Det finns få kvinnor som kan vara med och rädda världen
McDreamy (greys anatomy) visar sig ha andra roller. Okej, jag vet, han har ett annat namn på riktigt!
Kvinnor får vara längre än män, om de är snygga
Den kvinnliga huvudrolls-innehavaren hade många tänder, vilket syntes eftersom munnen var halvöppen större delen av tiden.
Det behövs bara 3 kvinnor som syns mer än 10 sekunder totalt i filmen.
1. Kvinnan som är snygg och som dem manliga huvudrolls-innehavaren kan rädda.
2. Kvinnan som är mindre snygg, men bitchig. Naturligtvis blev hon överkörd i slutet
3. kvinnan som står undergivet i bakgrunden och håller med kvinna nummer två om allting.

var den då bra?
Ja... det smällde en del, det var någon slags handling och det finns massor av utrymme för att göra nummer 4, 5 och 6

Jag är ganska trogen jag, vilket förmodligen är rätt korkat

Jag menar inte sexuellt, ledsen om jag gör er besvikna. Eller jo, jag är trogen där också, men detta kommer inte handla om sån trohet. Detta kommer att handla om känslor. 

De flesta människor tycker jag inget speciellt om, ett fåtal tycker jag direkt illa om, och en hög tycker jag mycket bra om, men i det stora hela så tycker jag inget speciellt om de flesta människor som jag råkar på i livet. 

Det är skönt, man bryr sig inte så mycket.

Detta ska inte handla om dem, detta ska handla om dem som jag en gång har kommit att börja tycka om. När jag väl tycker om någon, ja då ligger den känslan kvar, länge, länge. Jag pratar om år, även om kontakten mellan oss är borta. Även om personen övergivit, sårat eller svikit mig. Jag tycker om. 

Detta upptäckte jag idag när jag fick höra av någon att en annan person har råkat illa ut och blivit dåligt behandlad. Känslorna vällde upp inom mig och jag ville bara störta dit och krama om henne, massor! Sedan är jag ju inte människan som kan visa sånt sådär lätt, men känslan finns där. 

Det finns andra fall, människor som var viktiga för mig för något år sedan eller jag fortfarande tycker om, fastän jag inte träffat dem sedan dess. 

Pojkvänner som jag hade för 15-20 år sedan. Jag tycker om dem, mycket, även om jag inte umgås speciellt mycket med dem idag, så finns känslan där oavsett vad de gjort mot mig. 

Angående trogenhet, så yttrar det sig på fler sätt. Om någon säger något i någorlunda förtrolighet eller visar mig en bit av sitt liv som är mycket privat, ja då stannar det hos mig och jag kommer aldrig nämna det för någon annan, oavsett vad som händer. Jag kan inte svika ett förtroende som någon gett mig, inte ens om personen behandlar mig illa eller sviker mig efteråt. 

När det gälelr jobb är det samma sak. Har jobbat som lite olika saker i situationer där det varit väldigt löst angående hur mycket jobb det blir eller när. Ändå är jag trogen och väntar och tar vad jag får. Har varit hos personer som totalt utnyttjat detta, men efter några år så har jag äntligen börjat att inse att jag inte behöver ställa upp så på andra. För dem är jag en anställd, deras företag går först. Jag har börjat tänka likadant, fast tvärtom. Det är därför som jag aldrig vill jobba som assistent igen. Där är det likadant, fast det är brukaren som alltid går först och som ställer kraven. Jag försvinner i min iver att vilja vara till lags.

Så, vad har jag då lärt mig? 

Inte ett skit, jag är en trogen person, har jag än gång tyckt om någon, ja då sitter den känsla i för alltid, men det betyder inte att folk får komma och gå som de vill i mitt liv. Har de svikit mig, ja då kanske jag inte vill ha tillbaka dem, oavsett hur mycket jag tycker om dem.  

När det gäller jobb så är det inte så mycket att lära sig ännu, jag har ju inget jobb, så jag får ta det med ro, men när jag väl får ett... ja då faller jag säkert in i samma mönster. Som tur är så har jag lärt mig att inte stanna på ställen där jag inte trivs eller där jag blir utnyttjad, överkörd eller sviken. :-)

nämen!

Ville bara uppdatera er trogna läsare med att jag fick svar på mailet. Under midsommar helgen till och med, det är service det :-)

är det så jäkla svårt att svara på ett mail?

Ja, man kan tro det.
Jag har under årens lopp mailat massor med företag och frågat frågor, kommit med förslag, bett om offerter, frågat om julmarknader, frågat om och diskuterat vårt samarbete med kort och trasor, bett om renoveringsoffert osv.

70% svarar, 70% svarar på allt i mailet.

Jag avskyr först och främst när de inte svarar. Jag väntar mig inget svar direkt,ibland behöver de kolla upp priser eller kolla upp ett svar, men en del svarar inte alls. Så otroligt oförskämt!

sedan har vi de som bara svarar på en liten del av mailet. De verkar inte ens ha läst hela mailet utan svarar på en sak eller kommer med ett allmänt svar eller de inte har hand om saken, utan att hänvisa till vem som har det.

Jag får lov att säga att de flesta stora företag har en utmärkt kundhjälp och de svarar bra och tydlig och är intresserade av att hjälpa till, ta emot förslag eller kolla upp priser, men en del är urkassa. Värst var det när vi skulle ha lite offerter på att göra om melinas rum. Ett fåtal svarade och av dem så bad nästan alla att vi skulle ringa upp dem. Då var jag ändå väldigt tydlig med exakt vad som skulle göras och hur stort det var.

Näst sämst är de vill ha kundernas åsikter om hur tex webbsidan fungerar. Eftersom jag är allergisk mot dåliga hemsidor så kommer jag gärna med såna förslag. En del av dem svarar inte alls, andra är mycket knappa och underförstått att att de skiter i vad jag tycker.
Men be inte om åsikter då! Jag har lagt ner tid på att skriva ett mail till dem, för att hjälpa dem och så visar de så tydligt att de skiter i det ändå. Inte fasen är jag trogen mot ett sånt företag, nepp, jag handlar inte en pryl av dem i fortsättningen för om de skiter i vad deras kunder tycker så är de absolut inte värda mina pengar och inte min tid.

Så, nu har jag gnällt klart för idag och nu ska jag vänta in ett mail från en stor känd matvarukedja....  och pyssla lite undertiden för de svarar nog inte under midsommarhelgen, speciellt inte eftersom de inte svarat på hela veckan...

Jag vill ha tips på jobb, massor med tips!

Nu är det snart, snart dags att ta tag i det där med jobb på riktigt.
Jag har ju ett jobb som jag tycker är fruktansvärt roligt och givande och det är i en butik. Jag har lite annat då och då också, men inget ens i närheten av fast eller ens något som jag vågar räkna med, så nu är det verkligen dags.

Jag vill gärna jobba i en liten butik, en affär som säljer saker som jag tror på, eller iallfall inte misstror. Gärna många olika saker, det är kundkontakten, och de övriga butikssysslorna som är det roliga. Vad jag säljer spelar egentligen ingen roll, jag kan lära mig om allt.

Så era tips om små affärer är vad jag behöver. Alla tips (inom någorlunda räckhåll är välkomna, men helst inte mataffärer.)
Är det någon av er som dessutom känner någon som kanske har något att erbjuda så vore det såklart ännubättre.

Det behöver inte vara butiksjobb, men det är det jag är mest inne på just nu, men jag kan klara lite allt möjligt, såklart.

Mitt mål är att jobba minst deltid till hösten och helst så mycket som möjligt i sommar. Om jag får in en fot lite här och där så kan jag stanna kvar där det verkar mest lovande att få ett fast schema sedan.

Så kom med era tips!