Ibland önskar jag att jag levde i en stor familj, kanske inte just den jag själv producerat, men att ha en massa syskon och kusiner och kusinbarn och sånt. Att det firas födelsedagar tillsammans, att man träffas och bara vet att man tycker någorlunda om varandra, för det gör man nig oftast, även om man kanske avskyr varandra där i mellan. Att melina skulle ha en massa människor runt sig som helt enkelt bara finns kvar.
I vårt liv bygger våra relationer på vänskap eller kompisskap eller kanske bara grannskap, bland oss vuxna Det är inte något som man känner sig trygg och säker i. De allra flesta av de människorna finns inte kvar i våra liv om 15 år.
En kusin, ja den finns kvar, någonstans i bakhuvudet och i hjärtat, även om den inte alltid finns så nära i vuxen ålder.
Jo, Melina har en kusin, men hon träffar honom aldrig och jag hon vet inte vem det är och han vet nog knappt vem hon är.
Jag tycker att det känns rätt tomt, att inte tillhöra en stor släkt med människor i alla generationer.
onsdag 15 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar