vin och mat...

Ja det har helgen bestått av. Jag lyckades inte hålla dieten under tjejmiddagen, så jag har ätit och äter fortfarande.
Eller, jag  ska inte skriva att jag inte lyckades, jag valde aktivt att äta, då det var mycket spännande mat och så kände jag mig rätt tråkig som inte skulle äta.
Eftersom jag mår kasst de första två dagarna efter att jag börjar en diet eller efter en "syndig" kväll med mat och jag ska äta på fredag igen, så tyckte jag inte att det var värt att börja med dieten nu direkt. Jag äter den här veckan och drar igång sedan igen, då hoppas jag på att jag kan köra ett tag utan avbrott.

Idag skulle en vän till mig kommit hit med sin dotter, men tyvärr so hade hon en massa att göra på hemmaplan och skickade ett sms till mig att vi kunde komma dit. Jag missade såklart det, det gör jag alltid. Vårt bredband är svajigt, så jag lyckades inte se meddelandet på fb, så jag satte igång med en massa matlagning på förmiddagen och hade bokat med en annan kompis på eftermiddagen och kunde inte alls åka till henne. Nu kommer det att dröja ännu längre tid innan vi ses och innan våra ungar får leka, de är nämligen supergulliga tillsammans.

Ja, det väcker frågan i mig. Jag har en del kompisar som har barn, men våra barn känner inte varandra alls. Det är en ren vuxenkontakt mellan mig och mina kompisar. Varför engagerar vi oss inte lite så att ungarna lär sig leka tillsammans så att vi vuxna kan umgås och träffas, trots att barnen ibland är med?
Alla ungarna är ju mer eller mindre i samma ålder...
Ja jo, naturligtvis så måste vi träffas utan också, vi måste ju få prata och pyssla ifred, men ja ibland...

Nu ska jag lägga mig, natten har kommit och jag är trött.