Att ignorera folk...

Jag kom att tänka på det när jag stod och stekta lite mat alldeles nyss.

Jag har en... tja ingen vän, men någon jag känner, typ. Oroa er inte, jag det är absolut inte någon av er som jag vet läser bloggen, så ta inte åt er över huvudtaget nu.
Hon pratar mycket och om allt möjligt, ger inte speciellt mycket utrymme till andra, vad jag har sett. Iallfall så kan hon helt låta bli att svara då man säger något. Detta oftast när vi är i en liten grupp eller  då barnen gör något som kanske kräver ett uns engagemang, men ja lite för ofta för att det ska vara bekvämt eller ens trevligt.
Vet inte om hon gör så mot andra än mig, vi umgås inte speciellt tätt eller med en massa andra människor, egentligen. Det kan alltså vara mig som hon finner lite ointressant eller rent av kanske inte alls gillar.

Men och ett stort MEN till och med. Man gör inte så. Det är en välkänd härskarteknik att ignorera andra människor, och ja, det är en härskarteknik även om man inte menar det så aktivt. Det är dessutom oartigt och inte så som man umgås med varandra i vårt samhälle.
Hon kanske inte hör? Jag kan förstå att man inte hör ibland, men jag väldigt svårt att förstå att man inte hör att det sägs något, även om man inte hör exakt vad och då är det inget större problem att fråga vad den andra sa.
Det blir ännu tydligare då en annan människa är med i "gruppen" Då är det ingen av dem som ger respons på det jag säger. Jojo, klart att de gör, men väldigt ofta så säger jag något och så är det helt tyst i några sekunder innan de börjar att prata om annat.

Jag tror verkligen inte att det är medvetet, för något sånt vill jag inte tro om de människor som jag då och då stöter ihop med, men jag får erkänna att jag drar mig lite för att hamna i de situationer där jag kan stöta på dem.  Det påverkar faktiskt våra liv lite mer än jag skulle vilja och därför är detta ett problem för mig.
Jag skulle vilja att det inte var så, eller att jag kunde umgås med dem utan att bry mig om att jag blir ignorerad ibland.
Jaja, jag kanske inte är den mest smidiga personen alltid och jag slänger ur mig rätt korkade saker då och då, mest när jag är lite osäker och vill säga något smart. Lyckades tex förolämpa en granne härom veckan genom att antyda att hon är mycket äldre än jag är. Det stämmer inte, eller rättare sagt jag vet inte alls hur gammal hon är, men jag anar att jag inte är 25 längre, även om jag tror det rätt ofta. Jag ska ta upp det med henne om vi träffas någon gång och det blir läge, för det gnager i mitt samvete...

Sådär ja, nu har jag fått bloggat av mig, men inte fasen hjälpte det. Jag kommer fortfarande att fundera över detta.