Fördomar mot andra människor.

Det finns en kille som går på samma kurs som jag går. 

Han sitter och gungar rastlöst med benet, han engagerar sig inte i lektionerna, han svarar lite lätt nedlåtande då han säger något och han har en attityd som är överlägsen. 

Det är det mest opartiska som jag kan skriva om honom.

Jag tycker att han är dryg, överlägsen, nedlåtande och har en stil som jag absolut inte alls klarar av, allt detta utan att ens ha pratat med honom med är 30 sekunder. 

En kursare till mig pratade med mig om honom, efter lektionen. Då hade han berättat att han inte tyckte att en ledare ska vara demokratisk och på gruppens nivå, utan att en diktatorisk stil är bättre och att om han vore ledare så hade han bestämt allt. 

Hon sa att hon inte gillade såna som honom, att han var hemsk, diktatorisk, bestämde allt, att om hennes dotter kom hem med en sån så skulle hon... ja jag kommer inte i håg vad hon sa, men det var inget bra. 

Jag pratade lite allmänt, jag sa att han förmodligen hade mycket att bevisa för sig själv, att hans självkänsla var låg och att han då försökte verka bättre än andra mm. Hon hävdade att han minsann inte var så smart. Hans pappa var en diktator i hemmet och att han kanske blivit slagen. 

Jag frågade om hon kände honom, hade träffat honom innan? Nej, hon känner honom lika mycket som jag gör

Tillslut insåg jag att hon pratade om honom som utlänning. Då blev jag främst rätt förvånad. Jag började nämna att alla invandrare absolut inte är som han och att jag vet förhållanden där kvinnan styr allt med järnhand och mannen inte har något att säga till om och annat. Hon förklarade att det såklart fanns invandrare som var undantag. 

Undantag? Det i min värld är han ett undantag, utbrast jag. 

Nu efteråt så inser jag hur mycket den situationen visar för mig. 

Först och främst så ställde jag mig genast på den utsattes sida. Alltså försökte jag förklara ett beteende som jag verkligen inte gillar och en person som jag innerst inne hoppas att jag aldrig behöver samarbeta med. 

Intressant, varför gör jag så? 

Ja, för att jag vill vara en person som kan stå för vad jag säger och gör och inte tyst lyssnar på andra och inte ifrågasätter då jag anser att de har fel. Detta är inte det minsta bra då man vill ha nya kompisar eller passa in i en grupp, men man ska ju leva med den man är också...

En annan sak jag lärde mig, igen... Var hur mycket fördomar det finns i samhället. Hur fort en person döms och att då hela dess grupp är "fel". En dryg invandrare betyder inte att alla är det, inte ens om de är fem...

Den tredje saken jag lärde mig är att jag också dömde honom. Jag gav honom ingen chans innan jag bestämde mig för vad jag tyckte om honom. Jag ska försöka att få hamna i hans grupp någon gång så att jag får lära känna just honom, lite mer. 

Nu är jag rätt säker på att några av er kommer att hålla med i det hon tycker, men fråga er då varför ni gör det? 

Hur kan du tro att du vet något om en annan människa som du inte känner? 

Vet du vad den känner innerst inne? 

Varför den blivit som den blivit?

Varför den gör som den gör?

Förmodligen inte, så anser du dig då ha rätten att döma ut den personen och kanske alla av samma ursprung, eller kanske till och med alla som inte är som du?