Angående jobb så står det lite stilla.
Den hemliga grejen är uppskjuten och därmed kan jag inte berätta vad det är ännu, om det ens blir av.
Det andra ligger också på is, men jag har fått en kontakt på arbetsförmedlingen så nu är det lite kunskapstester och sånt som gäller och sedan kanske lite coachning.
Annat i livet är att jag har en del marknader på gång, det ska bli skoj, men inget är bestämt ännu. Fram tills dess så kör jag vidare med att ha kort och trasor i några butiker och säljer till dem som vill. Det kommer bli en jobbig deklaration i år, för jag har planerat att på med vinst när det gäller pysslet :-)
Studierna går som vanligt, men där händer det inte så mycket, så det är ingen mening att skriva om det.
Jo, en skoj sak! En kompis har bett mig att strukturera upp lite i hennes liv, prioriteringslista och hjälp att komma igång. Himla skoj att fixa lite, som tack för hjälpen så bjuder hon på middag :-)
Jag blir ju själv väldigt stressad av att inte ha någorlunda ordning, det är såna energitjuvar att ha saker oklart eller halvklart. Förstår inte hur folk orkar leva så, men jag vet många som har det så och de tycker säkert att det är okej.
Jag är lite stressad bara för att jag har liiite ont om kort just nu, men jag har inget större behov av fler kort just nu. Jag säljer inte så mycket privat här hemifrån nu, men det är ju alltid bra att ha ifall någon skulle vilja ha. Ja, jag har inte tomt, jag har rätt mycket, men inte massor :)
Ett litet stressmoment som jag ska åtgärda inom en vecka. Det ska skrivas upp på min priolista :-)
Nu ska jag leka lite :-)
lördag 26 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
kroppsbehandling!
Jag var på axelsons idag och fick en kroppsbehandling. Det var två stycken för en annan kund hade inte kommit. Först fick man svara på lite frågor och sedan klä av sig och ställa sig framför dem. Där stod man medans de sa saker som typ:
Flexus ligger lägre än rotatorn, Glutmuserna roterar åt höger, Flaxitirerna speglar floxitiserna på höger sida.
Vänd dig om
Rotatorerna fixeras vid bristoriterna. Lite högre axpalaxer än groftiflox
Sträck upp armarna sakta, bör dig fram, bör dig hit osv.
Graxtrosari kontra bofixer? Nej, graxosari är högre
Ja, som ni förstår så blev jag livrädd och tänkte fly, det var värre än när tandläkaren pratar i kod med sin sköterska och man ligger där, nertryckt och inte vet hur många tänder man kommer att ha i behåll när man går därifrån.
Sedan började massagen, trodde jag.
nepp, jag fick lägga mig ner och det trycktes och klämdes och petades, samtidigt som andra obegripliga ord växlades.
Sedan började massagen! Nepp, sedan började det töjas och böjas....
Sedan började massagen! Ja, bröstmuskeln masserades och det gjorde ont!!! Jag hade tänkt mig att somna lite, men det kunde man verkligen inte.
Sen, jag sedan blev vi vänner igen och hon masserade min rygg :-)
Nu, ja nu är det så värt det, Hela ryggen är varm och mjuk och jag kan röra mig mycket smidigare än innan, vilket inte innebär jag är smidig, jag är bara mindre kylskåpslik...
Gå dit, det var kanonbra!
Detta skriver jag inte bara för att jag vill tjäna pengar, för det gör jag ju ändå inte. Men jag vill iallfall tjäna pengar, så det så :-)
Flexus ligger lägre än rotatorn, Glutmuserna roterar åt höger, Flaxitirerna speglar floxitiserna på höger sida.
Vänd dig om
Rotatorerna fixeras vid bristoriterna. Lite högre axpalaxer än groftiflox
Sträck upp armarna sakta, bör dig fram, bör dig hit osv.
Graxtrosari kontra bofixer? Nej, graxosari är högre
Ja, som ni förstår så blev jag livrädd och tänkte fly, det var värre än när tandläkaren pratar i kod med sin sköterska och man ligger där, nertryckt och inte vet hur många tänder man kommer att ha i behåll när man går därifrån.
Sedan började massagen, trodde jag.
nepp, jag fick lägga mig ner och det trycktes och klämdes och petades, samtidigt som andra obegripliga ord växlades.
Sedan började massagen! Nepp, sedan började det töjas och böjas....
Sedan började massagen! Ja, bröstmuskeln masserades och det gjorde ont!!! Jag hade tänkt mig att somna lite, men det kunde man verkligen inte.
Sen, jag sedan blev vi vänner igen och hon masserade min rygg :-)
Nu, ja nu är det så värt det, Hela ryggen är varm och mjuk och jag kan röra mig mycket smidigare än innan, vilket inte innebär jag är smidig, jag är bara mindre kylskåpslik...
Gå dit, det var kanonbra!
Detta skriver jag inte bara för att jag vill tjäna pengar, för det gör jag ju ändå inte. Men jag vill iallfall tjäna pengar, så det så :-)
onsdag 23 februari 2011
Listor och prioriteingsordning
Jag älskar listor!!
När jag är stressad eller har mycket att göra så skriver jag en lista på allt som ska göras. Ibland blir det flera listor, en "stor" lista med "stora" saker, typ
städa övervåningen, sortera alla våra kläder (det var en grov överdrift, det har aldrig hänt)
sortera ut melinas försmå kläder osv.
Denna stora lista kan lätt delas upp i mindre listor, bara för att det är så skoj att stryka det man har gjort. tex.
Städa hela övervåningen blir:
Byta lakan i vår säng, byta lakan i melinas säng
plocka upp saker från golvet, städa badrummet (eller till och med tvätta badkaret, tvätta handfatet osv) plocka undan i pysselrummet, fast pysselrummet räknas inte till övervåningen, det är bara en ren bonus i livet och ingår inte i vårt hem...typ.
Dessa listor får mig att komma igång och se till att saker blir gjorda.
Jag har till och med en riktigt hård variant. Den ska utföras i en viss ordning. Detta är bara när det är extremt stressigt eller om jag helt enkelt helst inte vill göra det. Inträffar skumt nog rätt ofta angående mitt pyssel. Ex. Göra:
1 neutralt bebiskort
1 rosa glitterkort
1 fotbollskort
1 fotbollskort
1 fotbollskort
1 döskallekort.
osv.
Ja ni läste rätt, ska jag göra fler i samma tema så får varje kort ändå en egen rad, för att det är skoj att stryka när man gjort något.
Eftersom jag mår ganska kasst då det är oorganiserat eller rörigt så är listor ett himla bra sätt för mig att få ordning och känna att saker blir gjorda. Det är dessutom lättare att verkligen göra det som står på listan och inte bli distraherad av annat än om man har allt i huvudet. Jag tror dessutom inte att det är bra att ha allt i huvudet, man kan inte slappna av och bara göra om man ständigt går runt och tänker på allt som ska göras.
Tänk, detta skrivs av en som inte anser att det finns några måsten i livet, bara saker man vill göra eftersom man vill ha resultatet av dem :-)
Hur gör ni för att strukturera upp era liv och det som ska göras?
Är ni en listmänniska eller håller ni allt i huvudet eller har ni ett annat knep?
När jag är stressad eller har mycket att göra så skriver jag en lista på allt som ska göras. Ibland blir det flera listor, en "stor" lista med "stora" saker, typ
städa övervåningen, sortera alla våra kläder (det var en grov överdrift, det har aldrig hänt)
sortera ut melinas försmå kläder osv.
Denna stora lista kan lätt delas upp i mindre listor, bara för att det är så skoj att stryka det man har gjort. tex.
Städa hela övervåningen blir:
Byta lakan i vår säng, byta lakan i melinas säng
plocka upp saker från golvet, städa badrummet (eller till och med tvätta badkaret, tvätta handfatet osv) plocka undan i pysselrummet, fast pysselrummet räknas inte till övervåningen, det är bara en ren bonus i livet och ingår inte i vårt hem...typ.
Dessa listor får mig att komma igång och se till att saker blir gjorda.
Jag har till och med en riktigt hård variant. Den ska utföras i en viss ordning. Detta är bara när det är extremt stressigt eller om jag helt enkelt helst inte vill göra det. Inträffar skumt nog rätt ofta angående mitt pyssel. Ex. Göra:
1 neutralt bebiskort
1 rosa glitterkort
1 fotbollskort
1 fotbollskort
1 fotbollskort
1 döskallekort.
osv.
Ja ni läste rätt, ska jag göra fler i samma tema så får varje kort ändå en egen rad, för att det är skoj att stryka när man gjort något.
Eftersom jag mår ganska kasst då det är oorganiserat eller rörigt så är listor ett himla bra sätt för mig att få ordning och känna att saker blir gjorda. Det är dessutom lättare att verkligen göra det som står på listan och inte bli distraherad av annat än om man har allt i huvudet. Jag tror dessutom inte att det är bra att ha allt i huvudet, man kan inte slappna av och bara göra om man ständigt går runt och tänker på allt som ska göras.
Tänk, detta skrivs av en som inte anser att det finns några måsten i livet, bara saker man vill göra eftersom man vill ha resultatet av dem :-)
Hur gör ni för att strukturera upp era liv och det som ska göras?
Är ni en listmänniska eller håller ni allt i huvudet eller har ni ett annat knep?
tisdag 22 februari 2011
dagen blev inte som väntat
Hade planerat en dag av plugg, pyssel och "annat"
Det blev en dag av pyssel och hastigt och lustigt jobb i en butik. Himla trevligt och gött med lite extra inkomst.
Varje hundralapp är ju rena bonuspengar nu, det märks verkligen att vi har en mindre inkomst än normalt.
Förmiddagen tillbringade jag dock med pyssel, eller ja, jag organiserade och städade mest där inne.
Jag tror att alla mår rätt bra av att ha lite ordning runt sig och jag vet att jag blir jättepåverkad av att det är rörigt och framförallt svarta hål . Ni vet de där hörnen, lådorna, rummen där allt bara samlas. Jag har 3 såna backar i mitt pysselrum. Där får och sa det vara rörigt och jag har inte full koll på vad som finns där, men i övrigt så måste det vara ordning så att jag bara kan vara kreativ där inne.
Nu vet ju alla ni som känner mig att jag är långt, långt ifrån pedantisk, men lite ordning ja det är bra.
Okej, jag vet. En del av er, nämner inga namn, men ni vet vilka ni är, skulle förmodligen inte tycka att jag var ordningsam, men ni har fel. Jag är hälsosamt ordningsam och ni är fanatiska.
ha en härlig natt och gör lite syskon till era barn :-)
Det blev en dag av pyssel och hastigt och lustigt jobb i en butik. Himla trevligt och gött med lite extra inkomst.
Varje hundralapp är ju rena bonuspengar nu, det märks verkligen att vi har en mindre inkomst än normalt.
Förmiddagen tillbringade jag dock med pyssel, eller ja, jag organiserade och städade mest där inne.
Jag tror att alla mår rätt bra av att ha lite ordning runt sig och jag vet att jag blir jättepåverkad av att det är rörigt och framförallt svarta hål . Ni vet de där hörnen, lådorna, rummen där allt bara samlas. Jag har 3 såna backar i mitt pysselrum. Där får och sa det vara rörigt och jag har inte full koll på vad som finns där, men i övrigt så måste det vara ordning så att jag bara kan vara kreativ där inne.
Nu vet ju alla ni som känner mig att jag är långt, långt ifrån pedantisk, men lite ordning ja det är bra.
Okej, jag vet. En del av er, nämner inga namn, men ni vet vilka ni är, skulle förmodligen inte tycka att jag var ordningsam, men ni har fel. Jag är hälsosamt ordningsam och ni är fanatiska.
ha en härlig natt och gör lite syskon till era barn :-)
söndag 20 februari 2011
Är lite... nedstämd, tror jag...
En gång, för länge, länge sedan. För mer än tio år sedan fanns det en människa i mitt liv. Inte väldigt nära mig, men han var där. Jag tyckte så fruktansvärt mycket om honom. Inte som en kille, utan som en... ja som en lillebror eller så. Han var snäll, gullig, otroligt rolig, omtänksam, söt, trevlig och mycket mycket annat. Det var en släkting till en annan människa som jag då också tyckte väldigt väldigt mycket om. Kärlek, men vi var inte bra för varandra.
Jag väljer att kalla honom Kärleken, för han var min Kärlek länge och jag tycker fortfarande väldigt mycket om honom.
Under åren som gått så har jag och Kärleken haft lite sporadisk kontakt. Det har gått på lite olika sätt för Kärleken, men nu tror jag att han har kommit i hamn och kanske blivit trygg med sig själv. Kommit över att jag svek honom och kanske insett att alla tjejer inte är som jag var och förhoppningsvis är han inte likadan nu som han var då.
Hans släkting har nu blivit vuxen, en man till och med. En man som jag inte alls kan känna igen den lilla snälla, trevliga killen i. Nej, jag känner honom inte alls längre, men jag har sett lite bilder på honom och jag ser att han har förändrats. Han har blivit så... hård, tror jag. Jag vet inte, men jag är ledsen över att den här otroligt mjuka, snälla och mycket bra killen kanske, kanske ha blivit en människa jag inte skulle tycka om.
Jag skulle så gärna vilja att det gick bra för honom i livet, att han hamnade rätt och hittade rätt personer som tar fram det bästa i honom, för jag tyckte så otroligt mycket om honom en gång...
Jag väljer att kalla honom Kärleken, för han var min Kärlek länge och jag tycker fortfarande väldigt mycket om honom.
Under åren som gått så har jag och Kärleken haft lite sporadisk kontakt. Det har gått på lite olika sätt för Kärleken, men nu tror jag att han har kommit i hamn och kanske blivit trygg med sig själv. Kommit över att jag svek honom och kanske insett att alla tjejer inte är som jag var och förhoppningsvis är han inte likadan nu som han var då.
Hans släkting har nu blivit vuxen, en man till och med. En man som jag inte alls kan känna igen den lilla snälla, trevliga killen i. Nej, jag känner honom inte alls längre, men jag har sett lite bilder på honom och jag ser att han har förändrats. Han har blivit så... hård, tror jag. Jag vet inte, men jag är ledsen över att den här otroligt mjuka, snälla och mycket bra killen kanske, kanske ha blivit en människa jag inte skulle tycka om.
Jag skulle så gärna vilja att det gick bra för honom i livet, att han hamnade rätt och hittade rätt personer som tar fram det bästa i honom, för jag tyckte så otroligt mycket om honom en gång...
alla är så olika och gör så olika
Jag funderar ibland, när jag ser era fb-statusar, på hur olika alla är. Något som jag främst lägger märke till är ju hur olika det är med barnen eftersom det är en stor del av mitt liv nu. Mitt barn, inte era barn, dem får ni minsann ta hand om själva.
en del tittar mycket på tv, andra får aldrig kolla på tv, en del uppmuntras mycket till ett specifikt intresse/stil, andra ska ha alla stilar och saker. En del spelar dator/tv spel, andra får bara lägga pedagoiska pussel. Några ska alltid sova i sin egna säng, andra sover i föräldrarnas säng förjämnan.
En del får inget godis alls, inte ens kakor, andra får det nästan jämt.
En del ska minsann göra precis som föräldrarna vill, andra förhandlas med och en del mutas.
Vad är då egentligen rätt? Finns det något rätt?
Jag vet inte, eller rättare sagt, jag vet vad jag tycker är rätt och vad jag tycker är definitivt fel. Förmodligen så gör jag mycket som andra tycker är fel, men det får man aldrig reda på.
Varför får man inte det? Varför är det så "förbjudet" att prata om hur man själv gör och hur andra gör då det gäller barn?
Jag tror att man utvecklas genom att man pratar om såna saker, att man diskuterar det. Det betyder inte att någon ska ändra sig, men man får och ger lite nya tankar.
Tyvärr så är det alldeles för få människor i min omgivning som vill diskutera. De kan möjligen säga vad de tycker, men om man säger emot så tar det genast slut. En diskussion ÄR inte att bara sitta och hålla med varandra. Det är att försöka förstå andras åsikter och att få andra att förstå sina egna. Inget vinna eller förslora, bara att vidga sina vyer.
Jag vill ha folks åsikter på vad jag gör, jag vill diskutera dem, jag vill höra dem, jag vill utvecklas, för jag är på långa väga inte alls speciellt sker på att mitt sätt är det bästa, men utan input så stannar jag där.
en del tittar mycket på tv, andra får aldrig kolla på tv, en del uppmuntras mycket till ett specifikt intresse/stil, andra ska ha alla stilar och saker. En del spelar dator/tv spel, andra får bara lägga pedagoiska pussel. Några ska alltid sova i sin egna säng, andra sover i föräldrarnas säng förjämnan.
En del får inget godis alls, inte ens kakor, andra får det nästan jämt.
En del ska minsann göra precis som föräldrarna vill, andra förhandlas med och en del mutas.
Vad är då egentligen rätt? Finns det något rätt?
Jag vet inte, eller rättare sagt, jag vet vad jag tycker är rätt och vad jag tycker är definitivt fel. Förmodligen så gör jag mycket som andra tycker är fel, men det får man aldrig reda på.
Varför får man inte det? Varför är det så "förbjudet" att prata om hur man själv gör och hur andra gör då det gäller barn?
Jag tror att man utvecklas genom att man pratar om såna saker, att man diskuterar det. Det betyder inte att någon ska ändra sig, men man får och ger lite nya tankar.
Tyvärr så är det alldeles för få människor i min omgivning som vill diskutera. De kan möjligen säga vad de tycker, men om man säger emot så tar det genast slut. En diskussion ÄR inte att bara sitta och hålla med varandra. Det är att försöka förstå andras åsikter och att få andra att förstå sina egna. Inget vinna eller förslora, bara att vidga sina vyer.
Jag vill ha folks åsikter på vad jag gör, jag vill diskutera dem, jag vill höra dem, jag vill utvecklas, för jag är på långa väga inte alls speciellt sker på att mitt sätt är det bästa, men utan input så stannar jag där.
lördag 19 februari 2011
att välja hur man vill må...
Ja, det är något som jag förespråkat i många år nu. Man är alltid ansvarig för hur man reagerar, känner och mår, men det är inte så lätt och så enkelt som det låter.
Naturligtvis kan jag alltid välja om jag vill låta någon annan kunna såra mig, vill försöka att de det positiva i en situation istället för det negativa. sånt som jag har sagt de senaste 5 åren eller så. Jag håller fortfarande med mig själv, men och det är ett stort MEN, man måste lyssna på sig själv. Jag har inte förstått det tidigare, utan försökt med positivt tänkande och ta dig i kragen-tänk. Det fungerar inte i längden.
Det finns en anledning till att man är som man är, till att man känner som man gör och om man vågar och vill ta tag i att reda ut det, ja då kan man på allvar börja förstå sig själv. Man kan peta lite på ytan och tänka positivt osv, vilket är bra, men har man stora orsaker i sitt liv eller har haft det så tror jag på att man ska förstå och acceptera dem. Först då tror jag att man på fullt allvar verklige kan välja hur man vill vara och känna och att resultatet blir att man är som man vill vara.
Jag kastar in en brasklapp. Jag tror att man man analysera för mycket, men jag tror att det är ganska långt dit. En annan brasklapp är kemi, en depression tex är kemisk obalans i hjärnan/kroppen för att förenkla det. Det funkar inte att rycka upp sig och tänka positivt. Den som säger det ska ha en skott i pannan, rent ut sagt.
Jag tycker att det är intressant att prata om sånt här, för så många människor har så många händelser i sina liv som gjort dem till hur de är idag. Är de då dessutom intresserade av att själva vilja förändra sig, genom att se in i sig själva, ja då är det riktigt intressant. att prata, att utvecklas tillsammans!
Naturligtvis kan jag alltid välja om jag vill låta någon annan kunna såra mig, vill försöka att de det positiva i en situation istället för det negativa. sånt som jag har sagt de senaste 5 åren eller så. Jag håller fortfarande med mig själv, men och det är ett stort MEN, man måste lyssna på sig själv. Jag har inte förstått det tidigare, utan försökt med positivt tänkande och ta dig i kragen-tänk. Det fungerar inte i längden.
Det finns en anledning till att man är som man är, till att man känner som man gör och om man vågar och vill ta tag i att reda ut det, ja då kan man på allvar börja förstå sig själv. Man kan peta lite på ytan och tänka positivt osv, vilket är bra, men har man stora orsaker i sitt liv eller har haft det så tror jag på att man ska förstå och acceptera dem. Först då tror jag att man på fullt allvar verklige kan välja hur man vill vara och känna och att resultatet blir att man är som man vill vara.
Jag kastar in en brasklapp. Jag tror att man man analysera för mycket, men jag tror att det är ganska långt dit. En annan brasklapp är kemi, en depression tex är kemisk obalans i hjärnan/kroppen för att förenkla det. Det funkar inte att rycka upp sig och tänka positivt. Den som säger det ska ha en skott i pannan, rent ut sagt.
Jag tycker att det är intressant att prata om sånt här, för så många människor har så många händelser i sina liv som gjort dem till hur de är idag. Är de då dessutom intresserade av att själva vilja förändra sig, genom att se in i sig själva, ja då är det riktigt intressant. att prata, att utvecklas tillsammans!
Farmor har anlänt!
Härom dagen ringde Melinas farmor och frågade en helt absurd sak. Jag förstår inte att hon ens kom sig för att fråga en sån sak, men men, hon är som hon är...
Hon frågade om hon fick baka bullar, chokladmuffins och citronmuffins, nu när hon ska vara här i helgen.
Får? Vaddå får? Jag förstår inte alls hur hon kan få för sig att hon behöver fråga en sån sak, det klart att hon får och bör och ska!!!
Så, Farmor har anlänt och bulldegen är satt. Jag slänger ihop ett bröd efteråt, så får vi lite nybakat bröd också. :-)
Denna farmor vet precis hur hon ska göra oss glada. Hon hade köpt ett gäng med t-shirts till oss, eftersom våra börjar att ta slut. Hon hade med sig två paket med munkar, göteborgsmunkar, så att ni fattar vad som är munkar. Dessutom hade hon med sig någon vaniljkaka och middagsmatsingredienser + ingredienser till bakandet då. Det ser ut som att hon ska flytta hit varje gång hon kommer :-)
Nu ska jag gå och propagera för att vi ska äta vaniljkakan, så att vi hinner bli sugna igen innan det är dags att äta bullar :-)
Hon frågade om hon fick baka bullar, chokladmuffins och citronmuffins, nu när hon ska vara här i helgen.
Får? Vaddå får? Jag förstår inte alls hur hon kan få för sig att hon behöver fråga en sån sak, det klart att hon får och bör och ska!!!
Så, Farmor har anlänt och bulldegen är satt. Jag slänger ihop ett bröd efteråt, så får vi lite nybakat bröd också. :-)
Denna farmor vet precis hur hon ska göra oss glada. Hon hade köpt ett gäng med t-shirts till oss, eftersom våra börjar att ta slut. Hon hade med sig två paket med munkar, göteborgsmunkar, så att ni fattar vad som är munkar. Dessutom hade hon med sig någon vaniljkaka och middagsmatsingredienser + ingredienser till bakandet då. Det ser ut som att hon ska flytta hit varje gång hon kommer :-)
Nu ska jag gå och propagera för att vi ska äta vaniljkakan, så att vi hinner bli sugna igen innan det är dags att äta bullar :-)
torsdag 17 februari 2011
I apatisk väntan....
Jag går här och väntar... Eller ja, jag sitter väl oftast, men jag väntar. En förlamande känsla sprids genom min kropp och allt ljus i mitt liv har försvunnit.
Jag känner hur uppgivenheten fyller mina ådror och livslusten falnar.
Jag pratar naturligtvis om mina tv-serier.
Det finns inga nya avsnitt av Dexter, inga av vampire diaries, inga av gossip girl, inga buffy, inga veronica mars, inga true blood, inga serenity, inge sjunde himlen, inga gilmore girls, inga criminal minds, inga csi, inga deperate housewives, inga greys anatomy, inga city akuten, inge dr House, inga kyle xy, inga medium, inga painkiller Jane, inga sex and the city, inga sabrina tonårshäxan.....
Ja, ni förstår, mitt liv har ingen mening längre....
Jag känner hur uppgivenheten fyller mina ådror och livslusten falnar.
Jag pratar naturligtvis om mina tv-serier.
Det finns inga nya avsnitt av Dexter, inga av vampire diaries, inga av gossip girl, inga buffy, inga veronica mars, inga true blood, inga serenity, inge sjunde himlen, inga gilmore girls, inga criminal minds, inga csi, inga deperate housewives, inga greys anatomy, inga city akuten, inge dr House, inga kyle xy, inga medium, inga painkiller Jane, inga sex and the city, inga sabrina tonårshäxan.....
Ja, ni förstår, mitt liv har ingen mening längre....
onsdag 16 februari 2011
kloka farbrorn har talat
Dagen har bestått av huvudvärk, lite plugg, lite pyssel. Hämtade Melina tidigare och åkte och handlade massor med godis och kakor.
Har bestämt mig för att börja soppa nästa vecka, så jag måste ju passa på nu innan, smart va?
Har även gjort en tidsplan för vad som ska göras för resten av vecka, har dock en hel dag som resurs, vilket är bra med tanke på att halva veckan redan gått. :-)
Har pratar med min kloka farbror som jag pratar med ibland. Vi pratade om mig, såklart :-)
Jag beklagade mig hur svårt det är att göra ett andra intryck på folk. Folk som lärde känna en för några år sedan har ju sin bestämda uppfattning om mig och även om jag förändras så är ju deras uppfattning kvar. Ska man då kämpa för att bevisa att man har förändrats, eller ska man satsa på nya människor som man ännu inte känner?
Vi pratade även mycket om varför jag är som jag är, eller varit som jag varit.
Vi påverkas ju alla av våra bakgrunder och min bakgrund har gjort mig kontrollerande, osäker, besservissig, socialt svag, gränslös och hjälpande.
Detta är saker jag vet och som jag jobbar med. Denna fantastiska farbror har hjälpt mig att arbeta bort mycket, mycket av detta. Jag gör jobbet, man han öppnar mina ögon.
Ska man då skämmas för hur man var och ibland fortfarande är? Nej, absolut inte. Det finns en förklaring till varför man gör som man gör och min förklaring är väldigt tydlig.
En annan sak som jag fått "order" om är att inte "hjälpa till lite" oombedd. Jag vill gärna komma med råd och hjälp och tips.
Detta ska jag sluta med, eftersom få människor vill ha sånt om de inte uttryckligen frågar efter det. Det blir svårt, men en klar utmaning! Jag klarade förra veckans utmaning med bravur, så det ska nog gå, på sikt :-)
Nu ska jag äta ballisar :-)
Har bestämt mig för att börja soppa nästa vecka, så jag måste ju passa på nu innan, smart va?
Har även gjort en tidsplan för vad som ska göras för resten av vecka, har dock en hel dag som resurs, vilket är bra med tanke på att halva veckan redan gått. :-)
Har pratar med min kloka farbror som jag pratar med ibland. Vi pratade om mig, såklart :-)
Jag beklagade mig hur svårt det är att göra ett andra intryck på folk. Folk som lärde känna en för några år sedan har ju sin bestämda uppfattning om mig och även om jag förändras så är ju deras uppfattning kvar. Ska man då kämpa för att bevisa att man har förändrats, eller ska man satsa på nya människor som man ännu inte känner?
Vi pratade även mycket om varför jag är som jag är, eller varit som jag varit.
Vi påverkas ju alla av våra bakgrunder och min bakgrund har gjort mig kontrollerande, osäker, besservissig, socialt svag, gränslös och hjälpande.
Detta är saker jag vet och som jag jobbar med. Denna fantastiska farbror har hjälpt mig att arbeta bort mycket, mycket av detta. Jag gör jobbet, man han öppnar mina ögon.
Ska man då skämmas för hur man var och ibland fortfarande är? Nej, absolut inte. Det finns en förklaring till varför man gör som man gör och min förklaring är väldigt tydlig.
En annan sak som jag fått "order" om är att inte "hjälpa till lite" oombedd. Jag vill gärna komma med råd och hjälp och tips.
Detta ska jag sluta med, eftersom få människor vill ha sånt om de inte uttryckligen frågar efter det. Det blir svårt, men en klar utmaning! Jag klarade förra veckans utmaning med bravur, så det ska nog gå, på sikt :-)
Nu ska jag äta ballisar :-)
tisdag 15 februari 2011
Reflektioner om vampyrer och annat
Vampyrer är hett nu och har varit det ett tag. Vampyrer är läckra, sexiga och farliga... ja om man bortser från mesarna i twilight. De är mest tragiska och missförstådda små varelser som inte har förstånd eller vilja att utnyttja sina förmågor. Jaja, jag kastar sten i glashus och uttalar mig om saker jag inte vet, jag är rätt slapp själv och jag har bara sett första och halva andra filmen.
Vampire diaries. Där är vampyrerna iallafall lite häftiga, men det är fortfarande betoning på lite.
Tacka vet jag true blood, där är vampyrer som vampyrer ska vara, men nu menar jag såklart inte Bill. Bill är en... ja jag har inte nog ord för honom, men han är för gammal, för grå, för mesig och för fel för att spela den rollen. Det är nästan lite äckligt att han är förälskad i den där unga tjejen och hon i honom... Han är 13 år äldre än henne på riktigt, vilket inte är så mycket om man jämför med andra filmer, men...jag gillar honom inte ändå, så det så.
Buffy the vampire slayer, där snackar vi vampyrer. De är onda och fula, förutom Angel som är en mes och Spike som är sådär supersexig på ett väldigt 80-taligt sätt. Ja, jag erkänner, jag är djupt förälskad i honom, men jag kan förstå om jag är ensam om det.
Vad som stör mig med dessa vampyrserier är att reglerna ändras. Det finns ingen rim och reson i vad de tål och inte tål, vad som dödar dem och vad som bara är myter. Priset tas av Twilight, där skimrar de där stackars tragiska varelserna bara lite vackert i solen... Mesigt!
En annan sak är hur träffsäkra alla människor är och starka! De kör utan problem en träpinne genom bröstet på vem som helst. Har vampyrer ett försvagat bröstben? Det måste komma sig av den något ensidiga kosten. Detta borde vampyrerna i true blood kunna undvika om de bara tillsätter lite kalcium och vitaminer i konstblodet...
Äta ja, varför kan vampyrer i vampire diaries äta när de inte kan det i buffy?
Åter tilld et där med bröstbenet. Allas vår favoritseriemördare dexter har en grym träffsäkerhet då det gäller att hugga en kniv i hjärtat på sina offer. Denna förmåga är visst något som smittar av sig för hans kollega har samma säkerhet och detta helt utan träning.
Så, nu har jag ännu en gång producerat ett inlägg som inte handlar om något vettigt alls, egentligen... Fast det är rätt intressant ändå.
Vampire diaries. Där är vampyrerna iallafall lite häftiga, men det är fortfarande betoning på lite.
Tacka vet jag true blood, där är vampyrer som vampyrer ska vara, men nu menar jag såklart inte Bill. Bill är en... ja jag har inte nog ord för honom, men han är för gammal, för grå, för mesig och för fel för att spela den rollen. Det är nästan lite äckligt att han är förälskad i den där unga tjejen och hon i honom... Han är 13 år äldre än henne på riktigt, vilket inte är så mycket om man jämför med andra filmer, men...jag gillar honom inte ändå, så det så.
Buffy the vampire slayer, där snackar vi vampyrer. De är onda och fula, förutom Angel som är en mes och Spike som är sådär supersexig på ett väldigt 80-taligt sätt. Ja, jag erkänner, jag är djupt förälskad i honom, men jag kan förstå om jag är ensam om det.
Vad som stör mig med dessa vampyrserier är att reglerna ändras. Det finns ingen rim och reson i vad de tål och inte tål, vad som dödar dem och vad som bara är myter. Priset tas av Twilight, där skimrar de där stackars tragiska varelserna bara lite vackert i solen... Mesigt!
En annan sak är hur träffsäkra alla människor är och starka! De kör utan problem en träpinne genom bröstet på vem som helst. Har vampyrer ett försvagat bröstben? Det måste komma sig av den något ensidiga kosten. Detta borde vampyrerna i true blood kunna undvika om de bara tillsätter lite kalcium och vitaminer i konstblodet...
Äta ja, varför kan vampyrer i vampire diaries äta när de inte kan det i buffy?
Åter tilld et där med bröstbenet. Allas vår favoritseriemördare dexter har en grym träffsäkerhet då det gäller att hugga en kniv i hjärtat på sina offer. Denna förmåga är visst något som smittar av sig för hans kollega har samma säkerhet och detta helt utan träning.
Så, nu har jag ännu en gång producerat ett inlägg som inte handlar om något vettigt alls, egentligen... Fast det är rätt intressant ändå.
fredag 11 februari 2011
Vad man missar när man jobbar!
Jag tänker på mig, såklart, eftersom jag ju är just jag.
Jobbade mellan 10 och 18 idag, vilket innebar att jag var hemifrån mellan 09:45 och 18:15
Melina vaknade 08:15 och somnade 19:00.
Man hinner ju inte träffas mycket alls, idag var det ändå mycket eftersom hon var hemma från dagis och vi kunde ta en lugn morgon ihop.
Tänk de som faktiskt jobbar till 18 varje dag och sedan ska iväg och handla eller vad man nu behöver göra. Det blir ju ingen tid alls!
Jo, klart att det blir och man vänjer sig nog.
Jag är ju väldigt bortskämd med att jag pluggar och jobbar lite då och då. Jag kan mycket väl ta ledigt en hel dag och bara ha det mysigt med barnet mitt. Vi skolkar från dagis rätt ofta på fredagarna :-) Dessutom så hämtar jag henne gärna vid 14 istället för 16, för att få lite extra tid.
Det är svårt att tänka sig att andra inte får den möjligheten, den är ju så mycket värd! Fast, ja deras barn kanske är sjuka lite då och då och då får man ju ändå lite extra tid tillsammans.
Menar inte att ni ska må dåligt över detta, jag fick bara en liten uppenbarelse över hur himla bra jag har det och hur mycket jag uppskattar att kunna vara ledig ibland och att kunna ge henne möjligheten att få gå en halvdag på dagis ibland.
I morgon ska vi baka, har jag bestämt. En perfekt aktivitet när man har varit borta en heeel dag!
Ni hör, jag är så bortskämd! :-)
Jobbade mellan 10 och 18 idag, vilket innebar att jag var hemifrån mellan 09:45 och 18:15
Melina vaknade 08:15 och somnade 19:00.
Man hinner ju inte träffas mycket alls, idag var det ändå mycket eftersom hon var hemma från dagis och vi kunde ta en lugn morgon ihop.
Tänk de som faktiskt jobbar till 18 varje dag och sedan ska iväg och handla eller vad man nu behöver göra. Det blir ju ingen tid alls!
Jo, klart att det blir och man vänjer sig nog.
Jag är ju väldigt bortskämd med att jag pluggar och jobbar lite då och då. Jag kan mycket väl ta ledigt en hel dag och bara ha det mysigt med barnet mitt. Vi skolkar från dagis rätt ofta på fredagarna :-) Dessutom så hämtar jag henne gärna vid 14 istället för 16, för att få lite extra tid.
Det är svårt att tänka sig att andra inte får den möjligheten, den är ju så mycket värd! Fast, ja deras barn kanske är sjuka lite då och då och då får man ju ändå lite extra tid tillsammans.
Menar inte att ni ska må dåligt över detta, jag fick bara en liten uppenbarelse över hur himla bra jag har det och hur mycket jag uppskattar att kunna vara ledig ibland och att kunna ge henne möjligheten att få gå en halvdag på dagis ibland.
I morgon ska vi baka, har jag bestämt. En perfekt aktivitet när man har varit borta en heeel dag!
Ni hör, jag är så bortskämd! :-)
torsdag 10 februari 2011
Jag, JAG har köpt kläder!
Det började i lördags. 4 tröjor på mindre än en halvtimme. När jag kom hem och testade dem igen så kom jag visserligen på att jag behövde lämna tillbaka 2 av dem, men det var bra jobbat ändå.
Idag åkte vi till allum och rastade det sjuka barnet. Jag gick in och bytte tröjorna och tog mig tid att verkligen gå igenom vad som fanns. Inte allt såklart, någon måtta får det vara, men det de reade och som var på vägen mellan kassan och provrummet.
Jag kom därifrån med 7 tröjor. Ja sju stycken tröjor, olika dessutom!
Den här gången har jag köpt kläder som jag kan ha om 5 kilo, 5 kilo upp alltså. Jag är suveränt bra på att köpa kläder som jag kan ha om 5 kilo ner, vilket jag aldrig går ner och därför kan jag inte ha kläderna.
Eller ja... En kraftig överdrift att jag är suveränt bra på att handla kläder, för det är jag verkligen inte. Det är ju aptråkigt.
Iallfall, inte nog med att jag fick tag på 9 plagg på mindre än en vecka, jag gick dessutom vidare till lindex och provade ett par leggings, för en av tröjorna är en tunika. Jag har skeva ben, men eftersom varenda kotte som springer runt i leggings har antingen tjocka ben, skeva ben eller spinkiga ben, så smälter mina lagom tjocka, men dock skeva ben in rätt bra :-)
Erkänn att ni är ganska imponerade av mig? Betänk att jag handlade, helt av fri vilja och utan att ha ett akut behov (så som fest inom 2 dagar) eller en ond och pådrivande människa som piskade på mig.
9 plagg för 955:- är ett helt ok snittpris :-)
Maken och barnen fick roa sig med att jaga fiskar och äta glass (vilket jag också åt, men då lite snabbare)
Sedan åkte vi och kollade på vagnar. Supertråkigt. Jag tror att maken får ta med en viss Maria nästa gång, så kan jag vara hemma och passa barnen eller så.
Hittade naturligtvis ingen vagn och jag blev bara trött. Sänkte snabbt mina krav.
Nu är kraven:
Rätt billig,
Inte för stor så att Melina inte syns
rörliga framhjul och sänkbart handtag.
Maken vill ha stora hjul
Sedan skiter jag i resten. Om en månad så kan vi revidera listan till hälften och lagom tills vi har köpt en vagn så tar Melina körkort...
Idag åkte vi till allum och rastade det sjuka barnet. Jag gick in och bytte tröjorna och tog mig tid att verkligen gå igenom vad som fanns. Inte allt såklart, någon måtta får det vara, men det de reade och som var på vägen mellan kassan och provrummet.
Jag kom därifrån med 7 tröjor. Ja sju stycken tröjor, olika dessutom!
Den här gången har jag köpt kläder som jag kan ha om 5 kilo, 5 kilo upp alltså. Jag är suveränt bra på att köpa kläder som jag kan ha om 5 kilo ner, vilket jag aldrig går ner och därför kan jag inte ha kläderna.
Eller ja... En kraftig överdrift att jag är suveränt bra på att handla kläder, för det är jag verkligen inte. Det är ju aptråkigt.
Iallfall, inte nog med att jag fick tag på 9 plagg på mindre än en vecka, jag gick dessutom vidare till lindex och provade ett par leggings, för en av tröjorna är en tunika. Jag har skeva ben, men eftersom varenda kotte som springer runt i leggings har antingen tjocka ben, skeva ben eller spinkiga ben, så smälter mina lagom tjocka, men dock skeva ben in rätt bra :-)
Erkänn att ni är ganska imponerade av mig? Betänk att jag handlade, helt av fri vilja och utan att ha ett akut behov (så som fest inom 2 dagar) eller en ond och pådrivande människa som piskade på mig.
9 plagg för 955:- är ett helt ok snittpris :-)
Maken och barnen fick roa sig med att jaga fiskar och äta glass (vilket jag också åt, men då lite snabbare)
Sedan åkte vi och kollade på vagnar. Supertråkigt. Jag tror att maken får ta med en viss Maria nästa gång, så kan jag vara hemma och passa barnen eller så.
Hittade naturligtvis ingen vagn och jag blev bara trött. Sänkte snabbt mina krav.
Nu är kraven:
Rätt billig,
Inte för stor så att Melina inte syns
rörliga framhjul och sänkbart handtag.
Maken vill ha stora hjul
Sedan skiter jag i resten. Om en månad så kan vi revidera listan till hälften och lagom tills vi har köpt en vagn så tar Melina körkort...
Baka bröd...
För 5 år sedan bakade jag mycket bröd, istort sett allt vi åt och jag hade hållit på att bara bröd i flera år.
Sedan fick jag problem med handlederna och slutade.
Nu tänkte jag baka igen och kom på att jag ju kan läsa lite om bakning, eftersom jag vet att en del långjäser sina degar och det låter intressant.
Sagt och gjort, googlade och slog upp några sidor.
Att baka bröd är mycket, mycket mer komplicerat än jag visste att det var för 5 år sedan. Fantastiskt att jag lyckades så bra då...
Nu har jag ju prestationsångest och är helt övertygad om att jag kommer att misslyckas, bara för att jag vet att det går att misslyckas. Det hade jag ingen aning om, jag menar. Hur svårt kan det va?
Sedan fick jag problem med handlederna och slutade.
Nu tänkte jag baka igen och kom på att jag ju kan läsa lite om bakning, eftersom jag vet att en del långjäser sina degar och det låter intressant.
Sagt och gjort, googlade och slog upp några sidor.
Att baka bröd är mycket, mycket mer komplicerat än jag visste att det var för 5 år sedan. Fantastiskt att jag lyckades så bra då...
Nu har jag ju prestationsångest och är helt övertygad om att jag kommer att misslyckas, bara för att jag vet att det går att misslyckas. Det hade jag ingen aning om, jag menar. Hur svårt kan det va?
onsdag 9 februari 2011
Ordning och reda i tankar i livet....
Nu börjar det ordna upp sig lite här hemma, nu ska det bara ordna upp sig lite i mitt arbetsliv och med min tid.
Jag lägger för mycket tid på saker som inte leder någonstans.
Jag lägger ganska mycket tid på saker som kanske leder någonstans
Jag lägger rätt lite tid på saker som leder någonstans.
Detta har hänt
Jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen och målet är att komma på vad jag vill göra om jag vill gå någon utbildning.
Jag har jobbat extra i en affär och jag har hjälpt till och har nu bett om referenspapper
Jag har jobbat extra som städerska
Jag går en utbildning som kan leda till ett bättre läge i jobbsökande i framtiden
Jag har en annan boll i luften som kanske kan leda till lite jobb, men det är ytterst hemligt ännu
Detta väntar jag på/ska jag göra
Jag ska komplettera uppgifterna till arbetsförmedlingen
Jag väntar på referenspapper
Jag ska få ordning på mina papper/avtal
Jag ska boka plats på marknader och få igång försäljningen av kort och trasor, så att det blir en inkomst att räkna med.
Jag ska fatta beslut om den superhemliga saken, men det behöver inte ske än på en vecka.
Jag ska fatta beslut om ett då och då jobb.
Så, nu var det nog allt, skönt att få det lite ordnat. Jag sorterar tankarna som bäst då jag skriver :-)
Jag lägger för mycket tid på saker som inte leder någonstans.
Jag lägger ganska mycket tid på saker som kanske leder någonstans
Jag lägger rätt lite tid på saker som leder någonstans.
Detta har hänt
Jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen och målet är att komma på vad jag vill göra om jag vill gå någon utbildning.
Jag har jobbat extra i en affär och jag har hjälpt till och har nu bett om referenspapper
Jag har jobbat extra som städerska
Jag går en utbildning som kan leda till ett bättre läge i jobbsökande i framtiden
Jag har en annan boll i luften som kanske kan leda till lite jobb, men det är ytterst hemligt ännu
Detta väntar jag på/ska jag göra
Jag ska komplettera uppgifterna till arbetsförmedlingen
Jag väntar på referenspapper
Jag ska få ordning på mina papper/avtal
Jag ska boka plats på marknader och få igång försäljningen av kort och trasor, så att det blir en inkomst att räkna med.
Jag ska fatta beslut om den superhemliga saken, men det behöver inte ske än på en vecka.
Jag ska fatta beslut om ett då och då jobb.
Så, nu var det nog allt, skönt att få det lite ordnat. Jag sorterar tankarna som bäst då jag skriver :-)
söndag 6 februari 2011
Personer som jag känt och känner
Här ska jag berätta om personer som jag känt eller känner de senaste 15 åren av mitt liv.
En person som gillar att sminka sig till fester och brinner för musik och filosofi
En poetisk person som skrev dikter och drömde om den stora kärleken
En person som tränade mycket och var väldigt mån om sitt utseende och väldigt, väldigt osäker på sig själv
En person som aldrig städade, men konstant grubblade på den stora kärleken
En person som var snygg, fåfäng, tränad och gay
En person som var mjuk, smart, djup och gay
En person som älskade att spela musik och datorer.
En person som solade solarium 2 gånger i veckan
En person som satt och tröstade alla deppiga människor på festerna
En person som högg en kniv genom en dörr för att komma åt sin partner.
En person som lät en annan person sova i sin lägenhet för att den skulle slippa vara hemma
En person som presenterade sig själv med att den gillade ensamma kanotturer i naturen
En person som alltid frågar hur man mår och som vill veta det.
En person som dricker öl varje dag
En person som bakar bröd och har matlagardagar
En person som renoverar sitt hus
En person som aldrig målar eller tapetserar
En person som inte ens öppnar motorhuven på bilen själv
En person som renoverar sitt hus
En person som aldrig målar eller tapetserar
En person som inte ens öppnar motorhuven på bilen själv
En person som gillar sport och ser allt på tv
En person som gillar att pyssla och att spela fotboll
En person som är djup, tänkande och programmerar
En person som tar livet med ro och har måttot att allt löser sig
En person som gillar att baka
En person som skickar omtänksamma sms
En person som klarar det mesta själv och inte vill be om hjälp
En person som sitter vid datorn hela kvällarna och tycker om deckare
En person som slappnar av genom att spela tv-spel, i mängder
En person som har en sjukt rolig humor och ett varmt hjärta
En person som mår dåligt över hur den ser ut, och som tycker att allt löser sig
En person som gillar smink, som målar om hemma och som bygger altan
En person som älskar skräckfilmer och glitter
En person som är vältränad, tränar mycket och älskar sport och är gay
En person som renoverar sin lägenhet och målar om för att hon bara tröttnar på färgen
En person som är vältränad, tränar mycket och älskar sport och är gay
En person som renoverar sin lägenhet och målar om för att hon bara tröttnar på färgen
Ja, en massa olika egenskaper, vill inte skriva ut för mycket om varje så att ingen blir utpekad.
Den första gruppen är män, den andra gruppen är kvinnor.
Och så sägs det att killar och tjejer är olika?
lördag 5 februari 2011
trots, en utvecklingsfas
Ja, visst är det en utvecklingsfas som barnen går igenom. De vill testa vad som är okej, vad de kan bestämma över, vad som händer om de bara vägrar.
Jag tror ju på Jespers Juuls teori om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta.
Melina testar som alla andra barn. Idag testade hon hur många gånger hon kunde få klättra upp på en pall och hålla i mina händer och hoppa ner. Detta inne på ica maxi, så klart. Efter ett trettiotal gånger så tröttnade hon. Sedan testade hon om man verkligen måste ha jacka på sig när man går mellan bilen och hemmet. Det måste man, eftersom det är lite kallt ute, däremot så är det ju bara lite kallt, så då kan man slippa vantarna.
Sedan testades det om man kunde få en kaka trots om man skrek, det kunde man inte, däremot kunde man få det om man lugnade sig och bad om det efteråt.
Sedan kom hon förslaget att byta blöja i soffan då hon bajsat, det kan man inte, men det går bra när man bara kissat. Hon försökte övertyga oss om att det bara var kiss, men efter en liten titt så konstaterade vi att det ju inte bara var kiss. då gick hon till toaletten.
Än så länge så fungerar det himla bra med att prata med henne och visa att man förstår vad hon vill, även om det inte alltid går att göra så som hon vill
Jag tror ju på Jespers Juuls teori om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta.
Melina testar som alla andra barn. Idag testade hon hur många gånger hon kunde få klättra upp på en pall och hålla i mina händer och hoppa ner. Detta inne på ica maxi, så klart. Efter ett trettiotal gånger så tröttnade hon. Sedan testade hon om man verkligen måste ha jacka på sig när man går mellan bilen och hemmet. Det måste man, eftersom det är lite kallt ute, däremot så är det ju bara lite kallt, så då kan man slippa vantarna.
Sedan testades det om man kunde få en kaka trots om man skrek, det kunde man inte, däremot kunde man få det om man lugnade sig och bad om det efteråt.
Sedan kom hon förslaget att byta blöja i soffan då hon bajsat, det kan man inte, men det går bra när man bara kissat. Hon försökte övertyga oss om att det bara var kiss, men efter en liten titt så konstaterade vi att det ju inte bara var kiss. då gick hon till toaletten.
Än så länge så fungerar det himla bra med att prata med henne och visa att man förstår vad hon vill, även om det inte alltid går att göra så som hon vill
onsdag 2 februari 2011
bestämma, tvinga, tjata, övertala?
Jag måste sortera upp mina tankar lite.
Tvinga för mig är att man antingen handgripligen får någon att göra som man vill eller gör det på dem. Man kan även säga till ordentligt och att det mer eller mindre blir konsekvenser om de inte lyder.
Jag är inte alls för att tvinga någon. Jag vill inte göra det mot Melina och jag tror inte på den tekniken. Nu får jag naturligtvis förklara att Melina inte är överdrivet "trotsig" av sig eller på annat sätt bångstyrig, men hon säger instinktivt nej till allting, oavsett hon vill det eller inte. Hon testar gärna om det går att slippa något och hon busar en hel del.
Nu till mina tankar.
Som sagt, helt emot tvång, om det inte handlar om något väldigt viktigt, så som viktig medicin eller att undvika en fara.
Vad gör jag då?
Vi pratar om det.
Ex nog är täppt i näsan, men vill inte "puffa" näsan. Jag pratar med henne, säger att det kommer att kännas bättre efteråt och vara lättare att andas. Erbjuder att vi kan göra det på mig också om hon vill.
Resultatet är att hon tycker att det är rätt ok att puffa näsan, den gången.
Ex vill inte ha på sig ytterkläderna.
Jag frågar om hon vill ha jacka eller overall på sig och håller fram dem båda. Hon säger nej och rusar iväg. Jag går och hämtar henne och säger att, klart att du ska ha något av det på dig, det är ju kallt ute. Då har man jacka eller overall på sig. Ska jag öppna dörrren så får du känna? Ibland öppnar vi dörren och konstaterar att det är kallt, ibland väljer hon något av plaggen direkt.
Jag väljer mina strider med stor omsorg. Jag tror att barn stärks av att känna att de kan påverka sin vardag och sin familj. Barn mår bra av att känna att även de har en viktig roll i familjen, att de stärks av att ibland faktiskt få bestämma helt vad vi ska göra. Jag Gillar Jesper Juuls tankar om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta. Mitt barn vill nämligen det och hon är mycket kompetent att fatta bra beslut.
Naturligtvis så är en del saker förbjudna här hemma, för alla. Man hoppar INTE i trappan. Man klättrar INTE på bordet osv. Saker som jag tycker är viktiga av två anledningar, skaderisken och uppförandet.
Tjata? Vad är då tjat? Ja om man upprepar samma sak hela tiden så är det nog tjat. Den praktiserar jag en stund på kvällen då hon ska sova. Ligg ner, ligg ner, ligg ner... sedan brukar jag tröttna och hålla på att somna själv, då somnar hon också.
Övertala. Ja det gör jag ofta, avleda och övertala, om det är viktigt för mig. Eller rättare sagt om det är viktigt för situationen. Jag har ingen prestige i att få rätt eller bestämma över mitt barn. ibland spelar det ingen roll och då får hon bestämma.
Bestämma ja. En vän till mig nämnde att hon såg att det var lite det som var att vara förälder. Man bestämmer över barnet. Inte sådär hårt som jag skrev nu, men iallfall så skulle man bestämma.
Ja... Jag håller nog inte mer. Man kan visa barnet vad som är viktigt. Man kan visa barnet hur man beter sig, men att bestämma saker... Ja jo, jag bestämmer också. Man leker INTE med mina pysselsaker, för de är MINA. Man kastar inte hårda saker på varandra för då får någon ont osv. Men då försöker jag förklara och säga ifrån. Visa med kroppsspråk och tonfall att jag fick ont om jag fick det på mig osv.
Ojoj, långt som vanligt :-D
Era tankar?
Tvinga för mig är att man antingen handgripligen får någon att göra som man vill eller gör det på dem. Man kan även säga till ordentligt och att det mer eller mindre blir konsekvenser om de inte lyder.
Jag är inte alls för att tvinga någon. Jag vill inte göra det mot Melina och jag tror inte på den tekniken. Nu får jag naturligtvis förklara att Melina inte är överdrivet "trotsig" av sig eller på annat sätt bångstyrig, men hon säger instinktivt nej till allting, oavsett hon vill det eller inte. Hon testar gärna om det går att slippa något och hon busar en hel del.
Nu till mina tankar.
Som sagt, helt emot tvång, om det inte handlar om något väldigt viktigt, så som viktig medicin eller att undvika en fara.
Vad gör jag då?
Vi pratar om det.
Ex nog är täppt i näsan, men vill inte "puffa" näsan. Jag pratar med henne, säger att det kommer att kännas bättre efteråt och vara lättare att andas. Erbjuder att vi kan göra det på mig också om hon vill.
Resultatet är att hon tycker att det är rätt ok att puffa näsan, den gången.
Ex vill inte ha på sig ytterkläderna.
Jag frågar om hon vill ha jacka eller overall på sig och håller fram dem båda. Hon säger nej och rusar iväg. Jag går och hämtar henne och säger att, klart att du ska ha något av det på dig, det är ju kallt ute. Då har man jacka eller overall på sig. Ska jag öppna dörrren så får du känna? Ibland öppnar vi dörren och konstaterar att det är kallt, ibland väljer hon något av plaggen direkt.
Jag väljer mina strider med stor omsorg. Jag tror att barn stärks av att känna att de kan påverka sin vardag och sin familj. Barn mår bra av att känna att även de har en viktig roll i familjen, att de stärks av att ibland faktiskt få bestämma helt vad vi ska göra. Jag Gillar Jesper Juuls tankar om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta. Mitt barn vill nämligen det och hon är mycket kompetent att fatta bra beslut.
Naturligtvis så är en del saker förbjudna här hemma, för alla. Man hoppar INTE i trappan. Man klättrar INTE på bordet osv. Saker som jag tycker är viktiga av två anledningar, skaderisken och uppförandet.
Tjata? Vad är då tjat? Ja om man upprepar samma sak hela tiden så är det nog tjat. Den praktiserar jag en stund på kvällen då hon ska sova. Ligg ner, ligg ner, ligg ner... sedan brukar jag tröttna och hålla på att somna själv, då somnar hon också.
Övertala. Ja det gör jag ofta, avleda och övertala, om det är viktigt för mig. Eller rättare sagt om det är viktigt för situationen. Jag har ingen prestige i att få rätt eller bestämma över mitt barn. ibland spelar det ingen roll och då får hon bestämma.
Bestämma ja. En vän till mig nämnde att hon såg att det var lite det som var att vara förälder. Man bestämmer över barnet. Inte sådär hårt som jag skrev nu, men iallfall så skulle man bestämma.
Ja... Jag håller nog inte mer. Man kan visa barnet vad som är viktigt. Man kan visa barnet hur man beter sig, men att bestämma saker... Ja jo, jag bestämmer också. Man leker INTE med mina pysselsaker, för de är MINA. Man kastar inte hårda saker på varandra för då får någon ont osv. Men då försöker jag förklara och säga ifrån. Visa med kroppsspråk och tonfall att jag fick ont om jag fick det på mig osv.
Ojoj, långt som vanligt :-D
Era tankar?
tisdag 1 februari 2011
Melina, min mycket socialt kompetenta dotter
Vi hade just kommit hem från dagis och ätit lite middag. Jag skulle ge mig av igen, men ville leka lite med Melina. Hon ville kolla på tv.
Ja berättade för henne att jag skulle tycka att det vore roligt att leka med henne eftersom jag inte träffat henne på hela dagen och snart skulle iväg igen.
Nåväl, hon gick med på det och vi pusslade lite. Några gånger sa hon Melina inte med. Detta kan betyda två saker, antingen så känner hon att hon inte får vara med och vill kolla, eller så vill hon inte vara med. Svårt att veta när det är vad. Som de pedagogiska och förstående föräldrar vi är så sa vi att Melina är med och att vi gärna vill det, men att hon inte behöver om hon inte vill. Efter ytterligare en stund packade hon ihop pusslet och gick och satte sig i soffan och sa, färdigt mamma. Titta pippi långstrump.
Återgå till inläggslista
Så, vad är mest fel i detta, att jag använde ett känsloargument för att få som jag ville, då jag ville leka med henne, eller att dottern fick kolla lite för mycket på tv?
Ja berättade för henne att jag skulle tycka att det vore roligt att leka med henne eftersom jag inte träffat henne på hela dagen och snart skulle iväg igen.
Nåväl, hon gick med på det och vi pusslade lite. Några gånger sa hon Melina inte med. Detta kan betyda två saker, antingen så känner hon att hon inte får vara med och vill kolla, eller så vill hon inte vara med. Svårt att veta när det är vad. Som de pedagogiska och förstående föräldrar vi är så sa vi att Melina är med och att vi gärna vill det, men att hon inte behöver om hon inte vill. Efter ytterligare en stund packade hon ihop pusslet och gick och satte sig i soffan och sa, färdigt mamma. Titta pippi långstrump.
Återgå till inläggslista
Så, vad är mest fel i detta, att jag använde ett känsloargument för att få som jag ville, då jag ville leka med henne, eller att dottern fick kolla lite för mycket på tv?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
