alla är så olika och gör så olika

Jag funderar ibland, när jag ser era fb-statusar, på hur olika alla är. Något som jag främst lägger märke till är ju hur olika det är med barnen eftersom det är en stor del av mitt liv nu. Mitt barn, inte era barn, dem får ni minsann ta hand om själva.
en del tittar mycket på tv, andra får aldrig kolla på tv, en del uppmuntras mycket till ett specifikt intresse/stil, andra ska ha alla stilar och saker. En del spelar dator/tv spel, andra får bara lägga pedagoiska pussel. Några ska   alltid sova i sin egna säng, andra sover i föräldrarnas säng förjämnan.  
En del får inget godis alls, inte ens kakor, andra får det nästan jämt.

En del ska minsann göra precis som föräldrarna vill, andra förhandlas med och en del mutas.

Vad är då egentligen rätt? Finns det något rätt?
Jag vet inte, eller rättare sagt, jag vet vad jag tycker är rätt och vad jag tycker är definitivt fel. Förmodligen så gör jag mycket som andra tycker är fel, men det får man aldrig reda på.
Varför får man inte det?  Varför är det så "förbjudet" att prata om hur man själv gör och hur andra gör då det gäller barn?
Jag tror att man utvecklas genom att man pratar om såna saker, att man diskuterar det. Det betyder inte att någon ska ändra sig, men man får och ger lite nya tankar.
Tyvärr så är det alldeles för få människor i min omgivning som vill diskutera. De  kan möjligen säga vad de tycker, men om man säger emot så tar det genast slut. En diskussion ÄR inte att bara sitta och hålla med varandra. Det är att försöka förstå andras åsikter och att få andra att förstå sina egna. Inget vinna eller förslora, bara att vidga sina vyer.

Jag vill ha folks åsikter på vad jag gör, jag vill diskutera dem, jag vill höra dem, jag vill utvecklas, för jag är på långa väga inte alls speciellt sker på att mitt sätt är det bästa, men utan input så stannar jag där.