-->

tisdag 1 februari 2011

Melina, min mycket socialt kompetenta dotter

Vi hade just kommit hem från dagis och ätit lite middag. Jag skulle ge mig av igen, men ville leka lite med Melina. Hon ville kolla på tv.
Ja berättade för henne att jag skulle tycka att det vore roligt att leka med henne eftersom jag inte träffat henne på hela dagen och snart skulle iväg igen.
Nåväl, hon gick med på det och vi pusslade lite. Några gånger sa hon Melina inte med. Detta kan betyda två saker, antingen så känner hon att hon inte får vara med och vill kolla, eller så vill hon inte vara med. Svårt att veta när det är vad. Som de pedagogiska och förstående föräldrar vi är så sa vi att Melina är med och att vi gärna vill det, men att hon inte behöver om hon inte vill. Efter ytterligare en stund packade hon ihop pusslet och gick och satte sig i soffan och sa, färdigt mamma. Titta pippi långstrump.
Återgå till inläggslista
Så, vad är mest fel i detta, att jag använde ett känsloargument för att få som jag ville, då jag ville leka med henne, eller att dottern fick kolla lite för mycket på tv?

1 kommentar:

  1. jag tycker att du gjorde rätt. Barn behöver också lära sig lite " uppoffring" för att glädja andra. Melina lekte med dig för din skull inte av egoistiska skäl. Bra!!!

    SvaraRadera