-->

lördag 23 oktober 2010

högskoleprovet, uppfattning och resultat.

Innan rättning
första delen
Matte.
 Man räknar ju ingenting, men man ska förmodligen ställa upp ekvationer.
Jag kunde inte en enda ekvation, och hade ingen aning om hur man gjorde det. Bildade mig en uppfattning på ren logik. Går det bra, så har jag talang för matte. Går det dåligt så får jag trycka ner mitt självförtroende och plugga lite mer.


----- 5 fel av 22. Inte kanonbra direkt. 

Andra delen
Ett testprov på engelska och svenska. Testresultatet räknas inte i ens resultat, så jag la inte ner något arbete på det.

Tredje delen
Ord. Skoj!!! Det gick bra. kunde inte ca 10% av dem och har förmodligen fel på 10% till.
Det här var svårt för de där små äckligt smarta och belästa pojkarna som jag snackade med i rasterna. HA!


---- sämre än jag trodde. 9 fel av 40 ord. Kasst av mig.
Fjärde delen
Engelska
Jag började med det "lätta" Det gick... Jag vet inte, jag fattade inte var det stod, eller jo jag fattade, trodde jag, men då fanns det inte svar som passade.
För er som inte gjort det någon gång, så är det inte ett självklart svar. Det är 2-3 rätt bra svar, vilket ett av dem är lite bättre. Jag tyckte inte att något var lite bättre eller ens lite sämre.
Den svårare delen var stora textstycken och samma stil på svar. Där chansade jag, så utifrån mitt resultat där kan man utläsa vilken tur jag har i livet.


----  11 rätt av 22. inte så jäkla kasst, men mycket, mycket tur :-D


Diagram, missade jag att skriva om förra gången. 
Det gick kändes inte som att jag var någon stjärna på det där, men det går att öva upp!


----- 8 fel av 20, men då hann jag inte göra 4 av de frågorna. Bara en övningssak.

Sista delen.
Svensk läsförståelse.
Det gick... ok, kanske... tror jag, fast inte bra.
Det är liksom ingen liten novell av Camilla Läckberg som an läser. Det är artiklar som är mer eller mindre faktaspäckade.


---- 4 fel av 20 frågor. Ok, men skumt nog var felen jämt fördelade över alla styckena. Jag trodde bara att jag hade ritkgit stora problem med ett av dem.
Postar det nu, men kommer att posta det igen men då med kommentarer när jag väl rättat det, tror jag.
Får se, jag kanske skäms så mycket att jag begår självmord eller super ner mig i ren ångestfylld depression


------------- Skiter i att begå självmord, men är inte supernöjd med resultatet. Fast, man vet ju inte det förrän man ser vad det blir på skalan. Alla andra som gjorde det kanske var superkassa och då höjs ju mitt snitt. Fast de där äckligt smarta grabbarna förstörde nog den chansen...

min uppfattning om högskoleprovet

Innan rättning
första delen
Matte.
 Man räknar ju ingenting, men man ska förmodligen ställa upp ekvationer.
Jag kunde inte en enda ekvation, och hade ingen aning om hur man gjorde det. Bildade mig en uppfattning på ren logik. Går det bra, så har jag talang för matte. Går det dåligt så får jag trycka ner mitt självförtroende och plugga lite mer.

Andra delen
Ett testprov på engelska och svenska. Testresultatet räknas inte i ens resultat, så jag la inte ner något arbete på det.

Tredje delen
Ord. Skoj!!! Det gick bra. kunde inte ca 10% av dem och har förmodligen fel på 10% till.
Det här var svårt för de där små äckligt smarta och belästa pojkarna som jag snackade med i rasterna. HA!

Fjärde delen
Engelska
Jag började med det "lätta" Det gick... Jag vet inte, jag fattade inte var det stod, eller jo jag fattade, trodde jag, men då fanns det inte svar som passade.
För er som inte gjort det någon gång, så är det inte ett självklart svar. Det är 2-3 rätt bra svar, vilket ett av dem är lite bättre. Jag tyckte inte att något var lite bättre eller ens lite sämre.
Den svårare delen var stora textstycken och samma stil på svar. Där chansade jag, så utifrån mitt resultat där kan man utläsa vilken tur jag har i livet.

Sista delen.
Svensk läsförståelse.
Det gick... ok, kanske... tror jag, fast inte bra.
Det är liksom ingen liten novell av Camilla Läckberg som an läser. Det är artiklar som är mer eller mindre faktaspäckade.

Postar det nu, men kommer att posta det igen men då med kommentarer när jag väl rättat det, tror jag.
Får se, jag kanske skäms så mycket att jag begår självmord eller super ner mig i ren ångestfylld depression

fredag 22 oktober 2010

Lever i en naiv tro...

...på att morgondagen kommer att ordna sig.

Högskoleprov. Jag förberett mig genom att äta kakor och kolla på tv. Det är ungefär allt jag gjort. Har inte ens tänkt tanken att kolla på ett gammalt prov.
140 minuter efter att provet är slut ska jag vara på en 35 års fest.
Jag har inte ens funderat på vad jag ska ha på mig, eller på vad som är rent.
Nu är jag ju inte känd för att ha en stor och välmatchad garderob, så det ska bli intressant att känna paniken sprida sig genom min kropp i morgon vid halvsju-tiden....

Nu ska jag plocka ihop pennor och suddigum och sedan gå och lägga mig. :-)

urk vad äckligt!

Med denna beskrivande rubrik så ska jag visa er en äcklig bild

Amerikanen och tatueringsentusiasten Matt Gone har tatuerat

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7992375.ab

Det är en man som tatuerat 98% av sin kropp, eftersom det verkar lite ohälsosamt att tatuera 100%. Vilken tur att han sansade sig lite och inte överdrev liksom.
Han har tatuerat tungan och insidan av händerna och nu tillslut även ögonvitorna.

Ärligt talat, mår man helt bra då? Nu vet jag faktiskt ingenting om hans mentala hälsa, men jag skulle inte må bra.
Tänk vad mycket skit Michael Jackson fick utstå då han började operera sig. Att tatuera sig är inte så jätte långt där ifrån, speciellt inte när man går till ytterligheter som jag anser att det här är.

Varför gör man det? Vad vill man uppnå?
Är det för att man har blivit beroende av de endorfiner som kroppen tillverkar då  man utsätts för smärta?
Eller får man en kick av att folk stirrar på en?
Har man något annat som man vill dölja?
Har man en så låg självkänsla att man inte tror att man syns annars?

Nej, jag har faktiskt ingen som helst aning varför man gör en sån här sak.

Börjar bli lite nervös, tror jag...

i morgon är det högskoleprov.
Det är mer än 5 år sedan jag gjorde det förra och då gick det ju... ok. Tänk om jag sänker mig nu? Så fånigt om jag får sämre denna gången, alla säger ju att  man höjer sig, men jag tror att jag bara blir trögare och trögare med åren...

Man kan förbereda sig mycket mer än jag gjort, man kan kolla på gamla prov, läsa in latinska ord och kolla på statistikuppgifter. Man kan förbereda sig mentalt genom att intala sig att det kommer att gå bra, att man är bra att man fixar det här.

Jag har inte gjort det.
Jag har bestämt mig för att  jag kan göra allt det där till våren istället och då få klart mycket bättre än denna gången.
Denna gången ska jag koncentrera förberedelserna till 3 saker
1- Inte plugga mer idag
2- Sova gott hela natten
3- Köpa en massa godis och dricka så att jag får energi under provet och om det behövs kan tröstäta om det går dåligt.

Visst låter det som ett vuxet och moget beslut?

Jag lär ju inte dö i tjocktarmscancer, iallafall...

... så mycket huvudvärktabletter som jag äter.
Acetylsalicylsyra i låga doser minskar risken att få den cancern med 25% och att dö i den med 35% 
Jag äter inga låga doser, så om jag äter i snitt 1.5 tablett/dag bör det motsvara 3-4 låga doser, om man räknar högt. 
Då vet ju alla som räknat matte att 25%+25%+25%+25%=100% 


100% risk/chans att jag inte får det, 


och dessutom 35%+35%+35%+35%=140%


140% risk/chans att jag inte dör i det, vilket verkar rimligt efter som jag inte kommer att få det.


Himla skönt när man kan använda logik på det här enkla sättet och därmed utesluta en rätt dödlig sjukdom.


För visst är det så här man räknar procent? ;-)




Källa: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article7999709.ab

torsdag 21 oktober 2010

finanskris och hundlyx

Läste i aftonbladet att det går dåligt för hotellen nu när det är finanskris. De säker priserna och ger rabatter och service på olika sätt, vilket är bra för de som har råd att utnyttja det och oväsentligt för oss andra.
Iallafall läste jag att ett hotell satsade på lyx till hundar. de ska få en liten låg säng, ett litet tält och lite annat.

Funkar det så? Tänker folk, ojoj, nu går det dåligt, vi har kasst med pengar, men låt för sjutton vovven ha det riktigt bra. Det förtjänar den och det är ju inte dess fel att vi har kasst med pengar!
Vips bokar man ett rum till hunden (man får följa med själv också) och så ligger de där i sina sängar och funderar på den ekonomiska situationen....

Jag funderar på att bli hund i en rik familj i mitt nästa liv, det verkar så... skönt :-D

Länka till mig

Om ni har en blogg och tycker att den här är rätt okej, så länka gärna till den.
Berätta att ni gjort det, så att jag kan lägga till er blogg i min länklista.

Ni får såklart gärna länka till den här även om ni inte har någon blogg!

Tacktack!

samhällsupplysande angående barnvagnar.

Vi är många som har vagnar till våra barn och nu när ungarna börjar klättra i och ur dem själva, de rör sig mer och vagnarna blir mer påfrestade, så är det kanske ännu viktigare att man har en säker vagn.
ingen vagn blev godkänd är en test där en massa vagnar listas.
De som inte blev godkända är

  BabyTravel Komfort/Amsterdam
  Brio Go
  Crescent Diva
  Emmaljunga Nitro City
  Graco Freya
  Kronan Duovagn
  Nowalex Focus
  Quinny Buzz med Dreami liggdel
  Teutonia Spirit S3
  Urban Jungle Mountain Buggy

Det var konsumentverket som testade vagnarna och här kan man läsa om hur en säker vagn ska vara 

Det finns även länkar till tester på den sidan.

Så, min uppgift som samhällsinformatör är nu klar, för tillfället...

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7992889.ab

Är lite kär, i Maria...

Maria Wetterstrand pratar jag om.
Hon är rolig, hon har självinsikt, hon är smart, hon är trevlig, hon har bra argument, hon är påläst, hon har humor, hon är duktig, hon har självdistans.

Varför ägnar hon sig åt en sån tråkig sak som politik, tänkte jag nu spontant. Det menar jag inte helt, det är en jäkla tur att hon gör det, så att det finns förebilder för de andra politikerna som inte når upp till hennes klass.

Anledningen till att jag kom på att jag vill ge henne en liten extra eloge just idag, är att jag såg det här klippet
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/korseld/article7958314.ab som är en satir på henne och några andra.
Hon skrattade och tyckte att det var kul, intervjuaren den tråkmånsen hade noll humor. Varför visa en satir om man inte kan skratta med "offret" Var det meningen att maria skulle bli upprörd?

Ocj, förlåt alla marior, som jag känner. Gjorde er glada och lyckliga för en kort sekund i min rubrik, men sedan föll ni handlöst ner i mörkrets förtvivlan. Jag gillar er också och en del av er kommer nästan upp till Wetterstrands nivå, nästan...

onsdag 20 oktober 2010

läskiga gifter i vår vardag

Jag tycker att det är skitläskigt med alla de här gifter som finns i vår vardag.
gifter i nappflaskor som vi ger våra barn. Teflon som vi steker vår mat i och som dessutom finns i vattenavstötande tyger. Ftalater som finns i krämer och andra produkter.
Triklosan som finns i tandkrämen.
Kvittona vi får i affären är belagda med en tunn giftig film som vi får på händerna.

De är gifter eller ger hormonsströningar och ingen vet hur de påverkar oss i framtiden. Ingen vet vad som sker i våra kroppar, hur det påverkar vår fertilitet och framförallt våra barns fertilitet.

I maten har vi glutamat som är väldigt omtvistat och till och med förbjudet i vissa länder. Transfetter finns lite överallt och de förstör i våra kroppar, inte heller de är förbjudna. Färgämnen som tidigare varit förbjudna är numera tillåtna eftersom EU tillåter dem.

Det finns så mycket som kanske kan vara farligt för oss och även om mängderna är små, så kommer de ju från många många olika källor. det blir mycket i våra kroppar tillslut.

Är det bara jag som tycker att det här är rätt otäckt?

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/medicin/article7976111.ab

Behöver er hjälp!

Jag ska skriva en utredande text och behöver era förslag på ämnen som kan vara skoj.
Som belöning, eller kanske som straff, så kommer jag att publicera den här i bloggen, så att ni kan skåda resultatet.

Vad skulle ni vilja läsa om?
Kom med intressanta förslag och vinklingar!

mildare straff för att inte missta jobbet.

En polis i civila kläder smockar till en full man på en bensinstation.
Övervakningskameran filmade allt och det finns inga tvivel o att det var helt oprovocerat våld.
Polisen får ett mildare straff än man vanligtvis får för såna brott, detta eftersom han riskerar att bli av med jobbet om han får ett längre straff.
Är det ett skämt? Naturligtvis kan man inte ge honom ett mildare straff för att han riskerar sitt jobb. Han riskerar sitt jobb för att människor som gör såna saker inte är lämpliga som poliser och det ska markeras.
Ska då den straffgränsen sänkas, så att man man kommer åt såna här smitare, men då riskerar man att människor som han släpps helt fria istället.

Rättsustemet borde vara helt frikopplat ifrån vad som "kan ske" pga ett straff. Har man begått ett brott och bedöms vara skyldig, så ska man få det straffet. Det kan finnas förmildrande omständigheter som då skett innan, men inte sånt som kan ske efteråt.

Brister mitt resonemang?
Säg emot mig då och ge mig nya tankar

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article7976935.ab

Jag vill ha en egen slav!

Tänk att ha en liten slav som springer runt här och gör som jag säger.
Lägg nu ingen värdering i ordet slav, jag kan lika gärna skriva träl, det är samma sak och har ingenting med hudfärg att göra, det är bara en fråga om ägandeskap.
Naturligtvis så skulle jag kunna ha en betjänt/butler/hushållerska/städerska eller vad man nu kallar det, men det har jag inte råd med, så det får bli en slav.

Liten? Skev jag liten? Det verkar synnerligen opraktiskt, den ska naturligtvis vara rätt lång, så att den når allt det jag inte når.
Den första uppgiften hade varit att plocka undan all disk och ställa in i maskinen. Sedan kan den fortsätta med tvätthögen och varför inte ta ett tag med dammsugaren också...
Kan man få slavar att åka och handla, eller rymmer de då? Fast, vill den rymma kan den ju testa att bara ta på sig skorna och öppna dörren, för inte sjutton skulle jag kunna hindra den. Det är kanske där knepet är, den får inte ha några skor!   Nu är det så kallt och blött ute att man inte vill gå utan skor, så det borde vara effektivt.
Det är ju faktiskt ett bra alternativ till fotboja, klart billigare att ta någons skor, istället för att installera en fotboja och dess tillbehör.
Något säger mig att det inte är riktigt så här enkelt.... :-D

En slav... Det vore grejer det, hur får man tag på dem nu för tiden?
Ja, ajg vet! Jag har sett det på tv, då är det till och med en frivillig slav, så han kan få ha kvar sina skor!
Man ska naturligtvis skaffa sig någon som tänder på det, som belöning/straff kan man piska den lite då den varit "stygg"
Jag skulle lätt kunna uppfylla kraven för att vara en domina. Jag vet visserligen inte vilka de är, men hur svårt kan det vara? Hitta en massa uppgifter åt slaven, behandla den nedlåtande och uppmuntra den som man uppmuntrar en hund.

Ok, jag bestämmer det.

Här med efterlyser jag en egen slav, som är någorlunda lång och som gillar att slava för mig. Belöningen kan vara lite piskrapp, kanske lite klapp på huvudet och äran att få ge mig fotmassage.
Jag har väldigt söta fötter, så det är verkligen en stor belöning.

Sprid mina ord, så att slavarna kommer strömmande till mig!

tisdag 19 oktober 2010

Blir lite extra kär...

... i Johnny Depp när han gör en sån här sak
Depp skänker bort jackor

Han är min absoluta favorit bland alla skådespelare och or och jag tror att han är en superbra kille. Skulle lätt vilja bjuda honom på middag och eftersom jag gillar honom så ska jag inte ens laga den själv :-)
Okej, jag erkänner att de tfinns många andra som verkar vara generösa med sina pengar och sin tid, men de verkar lite knäppa på andra sätt. George Clooney är en annan snubbe som jag skulle vilja träffa och och skratta med. han har humor! En annan favorit är Brad Pitt, men jag vet inte om jag gillar honom för att han är snygg och generös eller om han verkligen är en bra människa.
Jaja, jag känner ingen av dem, de kanske är skitstövlar allihop



http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article7976440.ab

Svår att älska... (mycket ego)

Jag är nog väldigt svår att älska.
Jag gör inte livet lätt för min omgivning. Jag tänker för mycket, jag analyserar, jag är inte speciellt rolig eller glad, jag är rätt allvarlig och tråkig. Jag känner mig obekväm när jag inte tror att folk gillar mig och då blir jag stel och ännu tråkigare. Jag behöver mycket bekräftelse, jag behöver uppskattning, jag vill vara jävligt bra, jag vill kunna massor, jag drar mig inte för att rätta folk då de har fel, jag är egocentrisk.

Jag försöker vara snäll, jag försöker låta alla vara med, jag försöker stå på den "svagas" sida, jag försöker vara glad, jag försöker synas, jag försöker kallprata eller hitta ämnen som kan vara intressanta för andra, jag försöker vara intresserad, jag försöker vara trevlig, jag försöker vara rolig, jag försöker vara charmig.

Jag misslyckas.

Ni behöver inte alls kommentera. Skrev detta bara som självterapi!

måndag 18 oktober 2010

Att sälja sex...

Jag har funderat mycket på det här med att sälja sex. Ojoj, stopp och belägg, nejnej, jag har inte funderat på att jag ska sälja sex, var inte oroliga. Jag tror inte att jag skulle få någon framgångsrik karriär på den yrkesbanan, om jag ska vara ärlig. Jag är lite för lat och bekväm av mig, lite för äckelmagad och framför allt lite för gift och trogen. Sedan har jag kanske inte det utseendet som man bör ha för att tjäna de stora pengarna, men det är bara en lite spekulation.

Nej, jag har funderat på om det är fel att sälja sex.
Jag svarar Nej.

Är det fel att köpa sex?
Nej

Detta är naturligtvis om det är under helt frivilliga former från alla deltagarna. alla bör vara friska och de bör skydda sig och vara nyktra på alla sätt.

Invändningarna till att sälja sex är att det är fel att sälja sin kropp, men kroppsarbete har vi haft i alla tider. Om det så är att sluta nere i en gruva i flera dagar i sträck, skura toaletter på en skola eller ligga på en säng och bli påsatt. Vad är egentligen värst?

Det som är helt förkastligt är trafficking Det ska sättas upp stora skyltar i stockholm med telenummer som de som är offer för trafficking kan ringa.
Ett bra initiativ, jag visste bara inte att de tjejerna hade tillgång till telefoner?
Nu är jag inte helt insatt, jag har inte varit ett sånt offer någon gång och inte heller på den andra sidan, så jag vet inte hur isolerade de är. Det jag har läst i fiktiva böcker, så är de inlåsta i en lägenhet och så kommer kunderna dit. Detta håller ju kanske inte helt, för då borde kunderna ha nyckel in. Så, då kan tjejerna alltså öppna dörren, men varför sticker de då inte?
Nej jag veeet. De är ensamma, de kan inte språket och de har inte kvar sina pass, de kommer från stater där man inte kan lita på polisen osv, men ändå! Det är svårt att förstå för en som levt ett ganska skyddat liv i jämförelse med dem.
Hoppas att kampanjen funkar iallfall och jag förespråkar väldigt väldigt mycket strängare straff för de som utnyttjar tjejerna. inte de som köper utan de som tvingar dem att sälja

En annan rätt förkastlig form av sexsäljande är då en hallick tar den största delen. Visst kan en prostituerad behöva köpa tjänster, tex någon som sätter upp en hemsida till dem, någon som gör lite reklam och i andra länder någon som löser ut dem om de åker fast, men den eller de personerna ska inte ha så bra betalt som de har.

Varför säljer jag då inte sex, om jag tycker att det är så bra och praktiskt?
Tja, jag skulle vara kass på det, liksom jag skulle vara en kass begravningsentreprenör. Jag har inte de fysiska  förutsättningar som jag tror är en fördel, liksom jag inte spelar basket på elitnivå. Jag är lever i ett äktenskap som bygger på sexuell trohet och det skulle vara destruktivt för affärerna om jag inte hade sex.

Varför är det så lätt att sitta och blogga om allt möjligt, istället för att plugga?


http://www.aftonbladet.se/wendela/article7973544.ab

hos farmor

Äntligen kommer inlägget om hur Melina hade det hos farmor. Jag vet, det var ett tag sedan, men så kan det gå :-)

Vi lämnade henne där på söndagen. Då hade gammelmoster kommit också och det var full rulle. De lekte en massa och sedan gick läggningen kanonbra.
Melina sov bra nästan hela natten, Behövde bara ha lite sällskap på morgonkvisten :-)
Måndagen tillbringade de på 3 olika lekplatser. Hon sov gott i vagnen och de var ute och lekte i många timmar. Sedan lektes det en del med vatten, vilket alltid är skoj i melinas värld :-)
Natten var som natten innan.
Tisdagen tillbringades med lek ute och vagnspromenad och sedan baka! Det blev äppelkaka med vaniljsås, vilket melina och hennes föräldrar (som kom senare) uppskattade. Melina petade bort de där läskiga äpplebitarna och sörplade i sig vaniljsåsen för fulla muggar. :-D
När vi kom var gammelmoster där och hade lekt massor.

Min svärmors hem (dvs farmors) är alltid väldigt välstädat, det är rent, bortplockat och mycket prydligt. När vi kom var det saker överallt, disken stod i drivor och det var klibbigt på golvet. Precis som det ska vara då man passar vårt barn! Då ska det inte städas och fejjas, då ska det lekas, byggas lego, grävas i sanden och bara ha det skoj. Blev väldigt glad då jag såg spåren efter allt skoj de haft.

Melina blev glad av att se oss. Kastade sig mellan våra famnar och "visade" oss för farmor.
-min mamma!
-min pappa!

Så skönt att det gick så bra och farmor hade haft det superskoj och bad om att få ha henne snart, snart igen!
Till och med maken som har så svårt att be om hjälp förstod att vi kanske faktiskt gör farmor en tjänst genom att låna ut henne, inte bara hon som gör oss en tjänst. Ett givande och tagande, vilket den släkten är väldigt, väldigt bra på!

söndag 17 oktober 2010

the last airbender i 3D

Japp, den såg vi i dag, alldeles nyss faktiskt.
3D, hahaha, tillåt mig skratta! Reklamen innan var i 3d och ja jag får erkänna, texten var i 3d. Jag är dock inte helt övertygad om att det är ok att kalla en film för 3d bara för att texten är det.

Nu till handlingen.
Det onda mot de goda.
Fyra olika folkslag som kan bemästra olika element. Luft, vatten, eld och jord.  Eld bemästrades av de onda och vet ni vad? Som av en händelse så råkade den här amerikanska filmen ha valt att de onda skulle ha arabiskt utseende. En ren tillfällighet, eller hur?
Luften var gamla munkar av lite blandade utseenden, men de var inte med så mycket.
Jorden var asiatiska, vilket matchade bra med alla jordiga gulbruna nyanser.
 Elden var då svartmuskig och spelade av människor med ett arabiskt utseende.
Vatten, ja det var de som hade huvudrollen och de var såklart amerikanska eller kanske europeiska, men inga blondiner inte. Det var inte en enda blond människa i hela filmen faktiskt.

Det var inte mycket djur som kunde liva upp mitt humör, men de som fanns var en supersöt stor... stor... ja en stor luddig sak och så var det en liten söt aplemur, eller något liknande.
De onda hade stora bastanta ödlor, såklart. Inte kan onda människor ha söta djur, det hade ju blivit helt tokigt.

Så, vad tyckte jag då?
Det var en rätt platt (haha) film. Handlingen var inte på något sätt djup, den var enkel, det var en del specialeffekter som livade upp. Hade de varit i 3d, så hade det varit värt de där 15 spännen som man betalade extra. Ond mot goda, vackra mot fula (ok, en liten överdrift, men de goda var lite snyggare faktiskt).

Ska ni se den?
Ja absolut, om ni gillar lite fantasy och har två timmar över så varför inte. Ska ni sälja er mamma för att få se filmen, njä, det tror jag inte att det är värt, fast det är naturligtvis lite beroende på vad ni tycker om er mamma.

Mitt betyg baseras på hur mycket jag äter och hur många gånger jag kollade på klockan.

2 små påsar godis och en dricka = 3
3 tittar på klockan = 3.5


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/recensioner/article7957770.ab

lördag 16 oktober 2010

Dagens problem är billig mat och veckomatsedel

Eller det är kanske inget problem egentligen, men det är ganska trist och inte speciellt imponerande näringsmässigt sätt.
Jag har just satt mig och fixat 2 veckors matlista och vad vi ska laga för storkok de två kommande helgerna.

Jag vet inte ens om jag ska skriva upp det deprimerande resultatet, men jag ska inte fega ut nu!

Jag skiter i att skriva veckodagarna, ni har säkert en viss aninng om vilken ordning de kommer i och om ni mot all förmodan inte har det, så är det kanske inte så viktigt för er.
Listan avser middagsmaten.
Då två rätter nämns beror det på att båda antagligen inte tycker om den första rätten, eller att vi inte har tillräckligt med portioner av den.

Pasta cabonara
Ravioli
linssoppa
omelett
pytt i panna
kött med sås

Söndagen är matlagardagen, då lagar vi
fiskgratäng
köttfärspaj
enchiladas

veckan där efter
Pannbiff/köttbullar
lax och potatis
Köttfärssås och pasta
kött, sås och bulgur
fisk och potatismos/fiskgratäng

Sedan åker vi bort på helgen, vilket innebär att den maten jag skrivit upp att vi ska laga inte blir av.
Hm, nu får jag tänka om lite, fasen vad jobbigt.

Hade tänkt att vi skulle laga
plättar
kycklingsoppa
kycklinggryta
köttbullar.
Får se om vi kan knö in lite av det helgen innan då.

Så, vad tycks om vår deprimerande matlista?

torsdag 14 oktober 2010

Börja ta ert ansvar, porrbranschen!

HIV är här och det har ni och alla andra vetat om länge. Och, nej det drabbar inte bara bögar, det var länge sedan man trodde det.
Hiv-smittad skapar panik i porrbranschen berättar att porrfilmsinspelningarna stoppats i rädsla på att de ska hitta den som är hiv-smittad.
En liten enkel fråga, varför inte använda kondom?
Själva sexet kan väl genomföras med kondom, männen sprutar ju ändå aldrig i kvinnorna, utan föredrar att stoltsera med sitt resultat på ett med öppet ställe?
Kondom tar bort en del av känslan, sägs det. Är inte det bra? Ni kan filma längre tid innan det skojiga tar slut med ett sprut.

Jag anser att alla kan hjälpas åt att föra in bättre vanor i gemene mans liv och att använda kondom är en mycket sund och bra vana, då man har sex. Naturligtvis kan man använda kondom i andra sammanhang också, men som handskar är de tämligen värdelösa för majoriteten av världens befolkning.

Varför skriver jag då om detta? Är det för att jag storkonsumerar porr och tänder på kondomer? Nej, så skoj ska vi inte ha det, vänner.
Det är naturligtvis för att våra barn växer upp i en värld där sex blir mer och mer fritt. Folk har sex med flera människor och det säger jag inget om, men de måste skydda sig! De måste använda kondom och inte bara tills de "känner" killen/tjejen. Tills de är testade, båda två!

Det måste vara destruktivt för porrbranchen att folk blir sjuka och slutar. Man vill ju inte bli av med duktiga medarbetare.

Nåja, jag ska sluta att moralisera... för den här gången...

skrämselpropaganda

">http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter

berättar att den 21december 2012 är det dags för jorden att gå under. 
Jaha ja, då kan jag lägga ner att banta, ta ut mina sparpengar och strunta i min genuskorrekta och självkänslestärkande uppfostran av vår dotter.  

Rubriken som de satt var "Världen utplånas 2012 - enligt ny undergångsteori". 
Detta ger en känslan av att det i stort sett är färdigt, klart, bestämt. Nu är det kört, liksom.
I inslaget nämner de att det kan ske, jorden kan gå under. Ja, allt liv på jorden kan gå under vilken dag som helst. Vi lever alltid under ett yttre hot från kometer och andra grejer som flyger runt där uppe. 

Klart att de vill sälja tidningar och få tittare, men någonstans har de väl ett ansvar att vara någorlunda korrekta i sina rubriksättningar?

onsdag 13 oktober 2010

Det är skillnad på män och kvinnor!

Är det?

Ja visst kan det vara så, men är det ett problem?

Tydligen är det det.

Kvinnor klagar på att män inte förstår dem, män klagar på att kvinnor uttrycker sig luddigt.

Kvinnor snackar skit om folk, män slår varandra på käften.

I byggbranschen är det korruption och svartarbete, något som inte skett om det varit kvinnor i branschen, enligt Martin Timell i Debatt 2/10-2011

Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, kvinnor förstår barnen bättre, männen har huvudansvaret för försörjningen och de tekniska delarna i hemmet.

Kvinnor tycker om att shoppa och göra sig fina, killar tycker om sport och dricka öl.

Flickor gillar rosa, pojkar hatar rosa.

En massa generaliseringar och alla av dem stämmer, på enskilda individer, dock inte alltid på det könet jag sammanförde de med.

vill vi ha det så? Är vi nöjda med dessa stereotyper?

Jag svarar nej, jag vill inte ha det så.
Jag vill inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där de här fördomarna existerar och jag vill framför allt inte att hon ska växa upp i ett samhälle där det här är en "sanning"

Varför är det så viktigt att särskilja könen?
Är det inte större likhet mellan dig och din man/bror/ killkompis (om du är tjej), än det är likhet med dig och Victoria Silverstedt, Caroline af Ugglas,Annie Lennox, Madonna eller kanske Lady Gaga?

Jag tror att det handlar mycket mer om att man är uppvuxen i samma miljö och lever på samma sätt, än det handlar om kön.
Nej, tänker du nu, jag håller inte med! Min man är.... vad han nu är.  (Vänder mig till kvinnor, ni män får vända på det i era huvuden.)
Javisst är han det, men varför är han så?
Är han mer högljud eftersom han tilläts ta mer plats i skolan, eller är du lågmäldare, eftersom duktiga flickor inte stör?
Är han bättre på tekniska saker? Beror det på att han förväntades leka med det då han var liten? Är du som kvinna bättre på att se när det behöver städas? Kanske det, men varför har du tagit på dig den rollen? Är det för att dina förebilder gjorde så?

Det finns massor med saker som jag kan ta upp och ännu fler som jag inte ens tänkt på, men det enda jag vill.
Jag ber om två saker,
låt våra barn få växa upp och bli dem de själva vill, inte de som de de förväntas bli.
Låt andra bli som de vill, lär inte dina barn att vissa färger, leksaker, intressen, bara är för en viss grupp människor

Inspirerad av programmet och av http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kittyjutbring/article7898713.ab

testar en sak

testar bara om min statistikmätare funkar på bloggportalen.
Får det inte riktigt att funka där borta, vilket är dumt. De har ingen mailadress som man kan maila till och fråga heller, eller så är jag blind och bör därmed inte heller blogga

Sälja trosor? absurt, kanske...

Läste att man kan få mellan 150-250:- för ett par använda trosor.
Om man köper 5 par trosor för 50:- på gekås i ullared, och säljer varje par för 150:-, så har man en vinst på 120:-
Det är kanske inte rimligt att byta trosor 10 gånger per dag, men låt säga 5 gånger och då alla veckans dagar. Detta är ju inte ett så betungande arbete att man inte kan göra det på en helg. Någon gång kan man kanske till och med jobba över lite och byta en extra gång, men åter till det normala arbetet. 5*120*30=18000
18000 är hyfsat bra betalt faktiskt, jag menar, arbetsinsatsen är inte så otroligt hög och risken för förslitningsskador minimal.

Man kanske kan få extra för de trosor som man använt över natten, de är ju lite extra ingojsade. Likaså de man har under mensen...

Är jag seriös? nej, såklart inte, jag är alldeles för... ja jag är nog för paranoid. Tänk om de tar mitt dna och placerar det på en  brottsplats och sedan åker jag dit för våldtäkt på minderårig tonåring, eller något sånt. Nej, jag fixar nog inte det, men jag tycker att det är lite coolt att det faktiskt finns de som gör det och att det finns en marknad. Jag menar, de männen som köper trosorna, vad gör de med dem? Eller ja, hm, det var en synnerligen dum fråga, jag kan mycket väl föreställa mig vad de gör med dem, men varför? Ännu en dum fråga, men... ja men! Det måste finnas ett men, jag kan liksom inte förstå att man skulle vilja det, som man, eller som kvinna. Det är lite äckligt...
Jag får erkänna att jag har väldigt liten erfarenhet av att sniffa i andras underkläder, det är inte det första jag tänker på när jag ser ett par kalsonger eller trosor liggandes någonstans. Det är inte ens det andra... Det har nog aldrig ens tänkts, om jag ska vara ärlig.

tisdag 12 oktober 2010

Att vara rädd

Jag såg nyss på... ja vad var det jag såg på. Lennart Ekdal var programledare, så det borde varit Kvällsöppet då.
Jaja, det är inte så viktigt.

De pratade om terrorhot och att Sverige nog stigit till 3 av 5 på hotskalan. Vet inte exakt vad det var för skala, men risken att utsättas för terrorism.
Det låter ju lite läskigt, mitten, liksom. Fast då måste man tänka på att 5 inte är = 100%. Alltså, de som har hamnat på nummer 5 kommer inte med 100% säkerhet att utsättas för det, så vi kan nog vara ganska lugna, eller?

Sedan debatterades det om kamphundar, och folks vilja att förbjuda att de finns.  Folk var rädda då de gick ute eller hade sina barn ute.

Igår såg jag ett program om en tjej som var rädd för att bli sjuk. Mycket rädd, så hon lämnade inte sitt barn på dagis, det fick hennes kille/man göra.

All denna rädsla, mår vi bättre av den?

Nejnejnej!!

Vi ska vara riskmedvetna, alltså veta att vi kanske inte ska gå i nordstan en natt, kanske inte sparka på en harley davidson mc, när det sitter en grupp killar i västar bredvid. Kanske inte bör slicka på människor som har magsjuka, eller åka bil utan säkerhetsbälte. Men vi ska inte vara rädda för att gå hem  från bussen en kväll, inte vara rädda för att stanna och titta på motorcykeln. Vi ska inte tvätta allt med sprit och inte heller inte våga åka bil.

Vi kan inte gå runt och vara rädda, det begränsar våra liv.

En fråga som jag funderat en stund på är om vi vill veta om det är ett stort terrorhot riktat mot vårt land, eller om vi vill veta om det är ett kallt krig, där någon sitter med handen på den röda knappen?
Hur mår vi om vi vet detta?
Vad kan vi göra annorlunda?
Sluta snacka skit om terrorister på internet, så kanske de riktar sitt hat mot någon annan?
Tror inte att det är sådär lätt, faktiskt.

Nej, jag mår nog bäst av att inte veta för mycket, då kan jag gå runt och bara oroa mig för att inte få bra betyg eller inte vara omtyckt, för det är ju saker som jag kan påverka själv :-)

måndag 11 oktober 2010

Filmreflektioner från ett sjukt sängperskeptiv

Jag mår fortfarande kasst, för kasst för att orka pyssla, till och med för kasst för att ens vilja pyssla, och då har det gått långt.

Detta innebär att jag ligger i sängen och kollar på diverse filmer och serier.
Kungarna av tylesand är inte imponerande. De där grabbars gör bort sig för resten av deras liv, men det spelar ingen roll.
Jämställdheten i det programmet är fruktansvärd. Killarna knullar runt och ses som lite slampiga, men det är rätt skoj. En tjej sa att hon hade haft över 100 sex-partners och genast tyckte grabbarna att det var slampigt. Majoriteten av grabbarna i programmet hade själva varit med så många.
Tjejerna festade och hade skoj ute på krogen, men ville inte ta hem några killar på efterfest, eftersom killarna var där.
Grabbarna tar hem tjejer varje fest och hånglar och sätter på.
Varför tar tjejerna hänsyn till vad grabbarna tycker och att de är där? Samma hänsyn visas inte mot dem.
Är det ännu en gång så att killar räknas lite mer?

Nästa reflektion gäller helt andra program och serier. Det gäller underkläder och sovkläder. Antingen har folk på sig en långärmad tröja och långa byxor, det kan även vara ett linne ibland. Eller så har de på sig ett tight kort linne och ett par matchande halvsexiga trosor. Det sista alternativet är ett underklädesset som är sexigt och välmatchat.

Mitt alternativ, vanliga trosor och t-shirt ser man aldrig.
Många hävdar att de sover nakna, det gör de aldrig på film, om det inte är så att en kvinna har tagit med en man hem och det sedan ringer på dörren dagen efter. Då kan han få lite nakenpanik.
Likaså om det är en väldigt snygg man som öppnar en dörr, då kan han ha en handduk virad om sig, vilket kan indikera att han är naken där under.

Så, oerhört djupa tankar som ni ser.
Nu ska jag kolla vidare
A

Antiklimax...

Vi har haft barnvakt över natten en gång. Då var vi på säröhus och hade det trevligt. Trevligt? Ja, tills jag tillbringade natten på toan och mådde skit.

Nu har vi barnvakt igen.
Igår mös vi, åt godis och kollade film, sedan blev jag illamående. Spydde och gick och la mig. Två täcken och fortfarande fysande gav mig en indikation på att jag kanske var lite sjuk. Jopp, 38,7 grader. Sov rätt bra på natten, så länge medicinen verkade, men vaknade med feber, magont och värk i lederna.

Det känns ju superlyckat det här, känns som väl tillvara tagen tid.
Jag skulle ju sova och plugga som en galning de här dagarna, och så blir jag trött av att bara sitta upp.

Fixar inte att gå på första lektionen, men svenska måste jag ta mig till. vi ska gå igenom hur man håller ett tal och det kanske är bra att veta. Får se hur jag mår, som det är nu så är jag ingen lämplig bilförare..

lördag 9 oktober 2010

Mot svärmor!

För 1 dygn sedan erbjöd sig svärmor att vara barnvakt, både då vi ska åka till ett spa och nu i veckan om vi ville.
Spa ville vi, inte det andra.
För 4 timmar sedan pratade vi om att kanske lämna Melina där en natt, fast det är jobbigt att köra fram och tillbaka så ofta.
För 3 timmar sedan kom vi fram till att två nätter är ok, sedan bestämde vi hastigt att vi åker ner ikväll, stannar till i morgon och kommer och hämtar Melina på tisdag.
Maken är inte så förtjust i spontana beslut, men han är för trött för att orka säga emot :-D
Så, nu åker vi om en halvtimme och spa.helgen är bokad.
Raska beslut, det kommer att bli lite ovant här hemma, men hon är i väldigt goda händer, så det känns okej :-)

Tack alla ni som erbjudit mig så mycket ställen att "fly" till för att maken ska få sova, och en massa andra förslag också. Ni är guld värda och vem vet, jag kanske behöver era erbjudanden senare :-)
kram på er, mina vänner!

vänner, kompisar och bekanta?

Med en del människor har man en grundtrygghet. Man vet på något sätt att de finns för en, om man behöver dem. Man vet att  man inte behöver höras av konstant, kanske inte umgås på ett halvår eller kanske inte ens på ett år! Det gör inget, förutom att man kanske saknar varandra.

Jag har ett par såna vänner, några av dem har jag känt länge och någon annan är ganska ny, men jag vet att de finns där. Det är skönt, avslappnat och inte så mycket krav.

Andra människor känner jag knappt alls, men har en gång i tiden känt. Detta gör att jag känner en trygghet med dem också, fastän jag inte ens känner dem längre. Jag blir glad och trygg av att höra av dem, av att veta att de finns där i bakgrunden.

Den tredje typen är helt nya människor som jag knappt känner egentligen, men gillar på ett ytligare plan. De är sköna att vara med, jag trivs med dem, men försvinner det blir det bara tomt en liten stund.

En annan kategori med människor är de där som jag tycker om mycket och skulle vilja vara med, men de känner inte samma sak för mig. Nu skulle de kanske aldrig erkänna det iallfall inte för mig, men så är det ju faktiskt. Hade alla velat vara med en, så hade man haft en mycket större umgänge.
Jag har börjat lära mig att inte törsta efter deras sällskap längre, det har tagit tid, men det går framåt.

Till sist har vi kategorin som jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Jag har försökt att tycka om dem, ge dem chanser och lära känna dem, men de vill inte. De hoppar upp som gubben i lådan då det passar dem, då det behöver något eller då de har tråkigt.
Jag har tidigare tacksamt tagit emot deras uppmärksamhet, men nu vill jag inte det längre.

Djup tankar en natt som denna...


Och nej, överanalysera nu inte om detta gäller er eller inte. Om ni vill, så känn efter vilken kategori jag hamnar i för er, det kanske kan vara en intressant erfarenhet

torsdag 7 oktober 2010

Lite bättre nu!

Ville bara tacka er, ni mina vänner som verkligen har förstått hur illa det är och hur jobbigt det varit. Har fått flera erbjudanden om hjälp och sovplatser och ni är guld värda!
Jag känner mig bättre idag, fick sova någorlunda i natt, eller ja, Melina vaknade fortfarande någon gång i timmen, men var iallafall inte klarvaken i flera timmar och hon gick att lugna direkt.
Inatt är det min tur att så sova ostört, så i morgon hoppas jag på att jag orkar plugga lite. Jag ligger rätt mycket efter och får kanske lägga ner mina mvg-planer. Vill det inte egentligen, jag vill ju komma in på min utbildning, men jag ska ju överleva också.
Maken mår också lite bättre nu, han bad om att få ledigt idag och i morgon. Han har fått sova ikapp lite nu och börjar bli komunicerbar.
Skolan ja. Jag har en grymt bra och försående religionslärare. Jag fick skjuta på provet i väntan på en ljudbok. Jag kan nämligen inte lära in någon text jag läser när jag är så här jävla trött. Känner mig mycket, mycket trög.
De andra lärarna är också bra, men där har jag inte behövt att be om uppskov, iallfall inte så tydligt. Jag har bara inte gjort det jag ska och hoppats på deras snällhet.

tisdag 5 oktober 2010

trött och gnällig

Varning för gnäll!


Är ni kvar?
Ok, ja nu är ni varnade, så skyll er själva!

Jag är trött, skittrött, jävligt, förbannat trött och jag har absolut noll tålamod med idioter och människor som jag just nu tycker är idioter.

Somnade runt elva igår, vaknade halv ett och då hade jag sovit sådär lagom mycket så att jag var klarvaken fram till halv sex på morgonen. Melina vaknade och var ledsen några gånger i timmen, ja ni läste rätt i timmen, så jag kunde inte ens gå upp och plugga. Somnade halv sex, vaknade kvart över sju och halvsov till kvart över åtta, då jag fick väcka melina för att hon skulle till dagis.
Väl hemma igen slumrade jag en timme på soffan, slumrade alltså, inte sov, vaknade med huvudvärk, såklart.

Maken kom hem och jag ahde planerat att han hade sovit bra på natten, för då kunde jag sova i natt, men nepp, han hade sovit kasst. Förmodligen inte lika kasst som jag gjort, men kasst nog för att må riktigt dåligt.
Nu ligger han och sover (hoppas jag).
Det blir en sån ond cirkel när man är för trött, man sover så mycket sämre och man har en så mycket högre stressnivå i kroppen att det liksom inte blir bra.

Vi får nog boka en natt på spa snart, så att vi får sovit i kapp lite... Vi har faktiskt presentkort som ligger och väntar på oss :-)

söndag 3 oktober 2010

Sitter på fingrarna...

... för att inte köpa en massa skoj leksaker till Melina, som jag tycker att hon ska ha, nu direkt, på stört.

Jag inser att det vore smart att vänta till julen, för då vill vi ju ge henne mer och släkten kommer att vilja ge henne något.
Även om jag helst vill köpa allt själv, för ja, jag gillar att köpa leksaker, mitt shoppinghat till trots. Iallfall, ner till gekås och fylla vagnen med leksaker... vilken dröm.
Men, nej, jag borde vänta, jag borde ge andra glädjen att få köpa lite till henne också. Som det är nu får hon mest pengar av familjen och lite småsaker då och då.

Så, nu sitter jag och försöker övertala mig själv att jag tänker helt fel och minsann borde köpa henne en tågbana nu direkt. Det stackars barnet borde ju få en att leka med nu och inte behöva vänta i flera månader, eller hur?

*alla som håller med får en grön färgradio i valfri färg*

lördag 2 oktober 2010

Att behöva andra

Behöver du någon i ditt liv? Är du beroende av någon välvilja?

Många svarar nog nej på den frågan, om man då bortser från att man behöver sin man/fru och sina barn.

Jag tycker att det är synd att vi alla ska vara så självständiga och inte våga eller vill behöva andra.

Jag tror att väldigt många människor vill vara behövda, vill hjälpa till, vill vara efterfrågade.
Likaså tror jag att väldigt många människor inte vill be om hjälp, inte vill "vara till besvär"

Om man ska våga och vilja be om hjälp så tror jag att det är flera faktorer som spelar in. Lättast är om man har fått hjälpa den man ska fråga med något själv. Då är den "skyldig" en en tjänst.
Sedan är det en viktig faktor att den man ber om hjälp själv har erbjudit sig att hjälpa till i liknande situationer. Gärna många gånger så att man är säker på att den verkligen vill.
För det tredje tror jag att det måste vara lätt för den man frågar. Om man ens anar att det blir jobbigt eller ett problem för den, så drar man sig för att fråga. Man vill inte vara till besvär, eller så vill man inte hamna i för stor skuld.

Är detta bra?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att man hade lättare att be om hjälp och erbjuda hjälp förr, men nu i vårt individualiserade samhälle ska alla klara sig själva. Ensam är stark.
Löjligt uttryck. Ensam är väl inte på något sätt starkare än människor i grupp? Nej, ensam är just ensam, ibland väldigt ensam.

Erbjuder vi oss att hjälpa till? Ja, klart att vi gör, svarar säkert många spontant. Andra svarar ja, jo det gör vi, eller ja de vet ju om att vi gärna hjälper dem.  Vet de? Hur vet du det? Har de frågat er om hjälp nyligen?

Nej, jag tror inte att folk "vet" det. Lika lite som att folk vet att man tycker om dem, även om man aldrig säger det eller visar det.
Jag skulle önska att vi levde i ett mer hjälpsamt samhälle. Ett samhälle där man ville fråga grannen om en kopp mjöl. Jag gör det inte, jag klarar mig själv, jag behöver inte låna grejer, jag kan åka ner och köpa det, jag har minsann råd, jag har tid, jag har planerat så att jag har grejer hemma etc. En massa förklaringar och ursäkter som är mycket, mycket oviktiga.
Varför är man så rädd för att verka beroende av andra? Är vi inte alla det egentligen? Vi lever i samma samhälle och alla behövs, men vi är vana att betala för det vi behöver och att få betalt.
 A och O när det gäller att hjälpa andra är att det inte får verka som att det är jobbigt, för visst kan det vara det. Man blir låst, man kan inte göra som man vill, man får inte bestämma, man kanske måste åka någonstans, man kan inte lägga ner när man vill, men detta får inte märkas av den som får hjälpen, för då vill ingen ha ens hjälp.

En grannkvinna kom in med ett par byxor och en jättefin fleecetröja till Melina idag. Genast kände jag att jag var skyldig henne något och att jag borde tack henne genom att ge något tillbaka. Men vad ska jag ge? Jag känner henne inte så väl att jag vet vad hon gillar. Jag har inga kläder hon kan hennes dotter kan ärva, men något borde jag ju ge, eller?
Nej, nej, nej! Jag borde inte ge henne något. Jag borde bara säga tack och vara glad att hon var snäll och generös. Sedan ger jag vidare kläderna till andra som behöver det, om det råkar komma något litet barn i min närhet och inte vill jag ha något av dem.

Detta kan ses som ett helt nytt ämne, men det är egentligen bara en liten avstickare. Hon hjälpte mig med kläder, hon vet om mitt shoppinghat. Jag hjälper gärna henne om jag kan, vilket jag kan! Jag kan erbjuda mig att hjälpa till med att vakta deras barn, så att hon kan gå in och laga middag i lugn och ro, eller bara ta en kopp kaffe utan att bli störd. Men, jag måste erbjuda mig, jag måste få henne att förstå att  jag gärna gör det och att jag verkligen vill det!

Jag har ju haft som mål att göra någon glad varje dag. Detta har jag inte riktigt hunnit med nu när det varit så här mycket för oss. Konstant huvudvärk, mycket i skolan och en djup trötthet gör att man inte riktigt har den kraften och den fantasin som krävs för att glädja andra människor. Därför ska jag utöka mitt mål med att försöka att hjälpa folk mer och bli mer generös. När jag är mogen för det, så kanske jag till och med kan bli bättre på att be folk om hjälp, men det sitter långt inne.

fredag 1 oktober 2010

tillägg

Jag glömde ju förklara varför jag skrev symmetri i rubriken.

Hon fick en bula på ena sidan av pannan, dagen efter fixade hon en på andra sidan också :-D

Symmetri

Dottern min valde att utföra en stage dive från soffan, ner på bordskanten. 
En stooor blå bula blev det. 
Dagen efter dök hon på huvudet ner i golvet på dagis. 

Min lilla försiktiga flicka som aldrig ramlade, knappt hade ett enda blåmärke och var lugn och ordentlig, har blivit en klättrande galning på dagis. 
utveckling? Nej, ren ondska från dagispersonalens sida.

torsdag 30 september 2010

ett gladare skrytinlägg...

... fick tillbaka ett litet religionsarbete idag. Fick  mycket bra omdöme på det och enligt läraren så kunde jag inte gjort det så mycket bättre.

Blev alldeles till mig och var tvungen att läsa igenom det själv för att se vad som var så bra med det. JA, det var faktiskt himla bra :-D

Sedan kanske inte en annan lärare hade tyckt det, men det gick tydligen hem hon min :-)
Bara en massa tankar och flum, passar mig perfekt ju :-)

ett gnällinlägg...

... för att berätta lite om det negativa i mitt liv nu.

Melina har varit vaken flera timmar varje natt den senaste veckan. Dessutom vaknar hon några gånger och ropar och vill ha nappen.
De nätter hon inte vaknar och är vaken, så vaknar hon mellan 4-8 gånger per natt. Det är ofta, det är jobbigt och man blir jäkligt trött.
Det är mycket i skolan nu, jag ligger lite efter och min trötthet gör att jag inte orkar tänka. Jag har ämnen där jag måste vara ganska kreativ med språket. Det orkar jag knappt vara, och de gångerna jag känner att jag verkligen är på topp och kan skriva bra och roliga saker, ja då har jag ett antal arbeten som vänta på mig. Därför är den här bloggen väldigt, väldigt tråkig just nu.
 Förhoppningsvis så kommer jag igång när jag orkar. Då kanske det blir roligt igen, och jag vet att många av er föredrar att läsa om det roliga. Sedan vet jag att en del av er gillar då jag skriver om djupare saker och ytterligare andra gillar  vardagshändelserna.

Det är svårt att tillfredsställa alla smaker, så ni får en blandning av allt, beroende på hur mitt liv ser ut just nu.

Åter till gnället.

Om jag sover bredvid Melina sover hon hela natten, men det gör inte jag. Då klättrar hon upp på mig, petar mig i ögonen, i öronen, kollar hur djupt man kan komma in i näsan. Ligger jag med huvudet från henne testar hon exorcismvridningen av mitt huvud, dvs, vrider mycket åt helt fel håll och handtaget är såklart mitt hår.
Allt är naturligtvis bara av ren välvilja, hon är intresserad av att utforska mig och kolla hur allt fungerar. Att det då råkar vara natt och man bör sova då, ja det spelar inte lika stor roll.

Man anpassar sig. I morse vaknade jag med halva överkroppen utanför sängen. Funderade på varför jag låg där och drog mig till minnes att det tydligen var ytterst viktigt att ligga på min kudde i natt, för båda av oss. Jag förlorade, det också...

Huvudvärk. Jag har nästan alltid lite ont i huvudet, ofta har jag mycket ont i huvudet och ett par gånger i veckan har jag så ont att jag inte kan titta ordentligt.
Det förtar lite av ens humör också, det är mycket, mycket påfrestande.

Inatt ska jag få sova iallfall!

Nu ska jag äta lite frukost och se om jag kan starta mig själv.

onsdag 29 september 2010

Effektiv eftermiddag och kväll

Svärmor och svärmoster är här och vips så hade vi lagat mat, ätit, hängt upp gardiner, tvättat fönster, vikt in tvätt, lekt massor och umgåtts.
Det är fantastiskt vad effektiv man blir när någon bara drar igång oss lite, speciellt end ag som denna då vi egentligen bara är trötta och sura.

Nu kollas det på barbapappa och äts lite. Eller ja, Melina äter, jag sitter och väntar på att hon ska lägga sig så att jag får börja smaska i mig de nya ballerina kexen som jag ännu inte smakat. Kladdkaka med vanijkräm.
Ja, jag vet, jag gillar itne de andra kladdkakeballerinakexen, så hur vågar jag då köpa de här, tänk om de är äckliga? Japp, jag har tänkt på det, så jag har naturligtvis köpt en paket med vanliga också, bra va?

Nu ska jag socialisera lite med familjen, när de väl är här.

Kan inte låta bli att fundera på om det är något mer som vi kan göra, när de ändå är här :-D

DET ÄR INTE LEKTID...

...mellan 02 och 06. Vi ska INTE gå upp och kolla på barbapappa, vi skaINTE sjunga imsevimse spindel. NEJNEJ, vi ska inte sitta och rita vid köksbordet. Mammas huvud är INTE en stol, banka INTE i väggen...

Ja, det där har Melina inte fattat.
Tillslut gick vi upp och jag tråkade ut henne med trista amerikanska pratprogram och jaja, vi sjöng imse vimse en eller par gånger...  Det är så lätt att vara konsekvent då man är trött och vet att man kommer att bli tröttare.

tisdag 28 september 2010

Var är ni?!?!

Ni kommenterar inte längre, har ni tröttnat på mig?

Nu vet jag att man inte ska blogga för att få kommentarer, men ni har ju skämt bort mig genom att engagera er lite då och då, nu blir jag ju orolig.
Ser i statestikmätaren att ni är här inne och läser, eller ja det vet jag inte om ni är, men ni kommer hit iallafall. Vet dock inte vilka som kommer, jag ser bara ip-nummer.

Nu ska jag sluta tigga kommentarer.
Sov gott i natt

måndag 27 september 2010

Är du snäll?

Är jag snäll?

Vad är att vara snäll?

Ja du... Jag läser just nu boken  konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Det är andra gången som jag läser den, men det var några år sedan sist och det är en bra bok, som jag varmt rekommenderar.

Varför använder vi snäll som något nedlåtande och nästan lite dumförklarande?
Vill man inte vara snäll?

Jag vill vara snäll.
Inte snäll som i naiv och lättlurad. Inte snäll som mjäkig och medhållande. Nej, en snäll människa som vill hjälpa sina medmänniskor. En snäll människa som vill skänka en tanke, en sak, ett ord till någon som behöver det, men även till dem som bara blir glada av det.

Jag har jättesnälla människor omkring mig. Min svärmor är nog världens snällaste människa, tror jag. omtänksam, kommer ihåg om man sagt att man gillar elefanter och hipp som happ så kommer hon med en elefant. Hon bakar för att göra en glad, hon hjälper till och ingenting är någonsin jobbigt för henne. Hon tar ledigt från jobbet för att vara barnvakt, åker hit ofta, leker i timmar med melina, rensar mina blommor, syr upp mina byxor, ger oss en massa grejer.
Ja, hon gör massor för oss och för många andra i sitt liv.
Är hon då snäll mot sig själv?
Det vet jag faktiskt inte. Jag tror det. Jag tror nämligen att hon verkligen vill göra allt detta, att hon mår bra av det och trivs med det, och då är hon ju snäll mot sig själv också.
Hade hon gjort det för att inte vara till besvär, eller för att hon trodde att det krävdes av henne, att vi inte skulle vilja vara med henne annars etc, ja då hade hon inte alls varit snäll mot sig själv. Inte mot oss heller, för då hade vi ju utnyttjat henne utan att vi ens visste om det.

Nu blev det här väldigt privat, men jag hoppas att det inte gör henne något att jag tog upp henne som exempel.

Åter till mig, jag har flera snälla människor i min omgivning. Vi får en en massa begagnade kläder, vilket är väldigt, väldigt snällt eftersom vi har det lite taskigt med ekonomin när jag pluggar. Jag har en massa snälla människor som frågar hur jag mår och verkligen vill veta det. Jag har ett par stycken som jag vet att jag kan få stöd av nästan när som helst om jag skulle behöva det.

Vad mer är att vara snäll?

Jag anser att det faktiskt är att säga till folk då de har fel eller gör fel. Jag tycker inte om att gå runt och tro att jag vet en sak som sedan inte alls stämmer. Det är ju mer pinsamt än om jag blir rättad.

Jag tycker inte om att gå runt och göra fel eller såra folk utan att veta om det. Det gör mig osäker och jag ältar om jag gjort fel i veckor efteråt. En snäll människa säger till mig att den blev sårad eller frågar om jag menade på ett visst sätt då den inte förstått mig.

Vad är snäll för just dig och vill du vara det?

natten som gått...

...tillbringade jag vaken.

Satt och spelade lite på kvällen, pluggade när make och barn gått och lagt sig. Jag fungerar ju som bäst på kvällen så det gick rätt bra. Sedan började jag att snacka lite skit med en kompis på facebook, hade sjukt roligt. Hon har en underbar humor, säger jag eftersom jag delar den. Andra kan ju tycka annorlunda,  men de har helt enkelt fel.
Sedan skulle jag lägga mig, men då hade jag fått riktigt ont i huvudet. Kunde inte somna utan gick och tog en TREO. Treo innehåller koffein, lika mycket som en halv kopp kaffe. En del människor kan inte sova om de dricker en halv kopp kaffe på natten.
Jag tillhör den skalan, på flera olika sätt.
1. Jag gillar inte kaffe, så om jag dricker en kopp kaffe så kommer jag antingen spy hejdlöst, eller ligga och fundera på om jag har fått en stroke eller något annat som kan ge personlighetsstörningar. schizofreni eller multipla personligheter är inte heller osannolikt i ett sådant fall och det bör man ju vara uppmärksam på om man får.
2. Koffeinet gör mig piggare.

Alltså gick jag upp och pysslade lite, lagom vid halv tre, då jag hade blivit trött, så vaknade Melina. Typiskt, hon hade sovit som en stock hela kvällen.
Jag la mig där inne en lååång stund, sedan gick vi och bytte blöja och fixade välling. Sedan vaknade Maken och fick byta av mig lite, eftersom jag blivit hungrig och fått ännu mer ont i huvudet. Bytte av honom igen efter min mat och treo-paus.
För att förklara lite varflr jag envisas med att stoppa i mig treo mitt i natten, så kan jag nämna att det finns ingen annan huvudvärkstablett som hjälper mot min huvudvärk. Jo, det finns starkare tabletter, men dem har jag som reserv då det är jäkligt illa.
Nåja, tillbaka till sängen och där väntar en vaken Melina.
Jag vägrar naturligtvis att röra mig eller att leka eller något annat skoj, sådär mitt i natten.
Då tar hon till fulknepen. Hon har redan testat med att krama mig, med att ta mitt ansikte mellan sina händer och säga -upp! Hon har lagt sig på mig, hon har suttit på mig, hon har gungat på min mage och hon har sparkat på mig.
Sedan ligger hon och börjar göra rörelserna till en sång som handlar om en fjäril som flyger och larv och kryper. Mitt i allt i hop så kramar hon sig själv och säger puppa och ler lyckligt.
Jaha, supersött och jag är tvungen att pussa massor på henne och säga att hon är underbart gullig.
Nenjnej, det där är inte klartecken för att vi ska leka!

Halv fem somnade vi, tror jag... jag somnade iallafall då.

Vad jag ville säga med den här texten var egentligen bara att vi hade en kass natt och därmed tog oss en sovmorgon idag.
Sovmorgon för mig är egentligen inte att bara sova till åtta, men det verkar inte vara jag som bestämmer sånt här hemma.

lördag 25 september 2010

passa på att...

...sov, sedan får ni inte mycket sovit.
...titta på en film, sedan får ni inte den tiden
...njut, de växer så fort
...ät, när du blir äldre blir du tjock
...roa dig, sedan hinner du inte det.

Känner ni igen något av det?
Varför säger man såna saker? Visst tiden går fort, visst man kanske lättare blir tjock då man blir äldre, men varför, varför måste man förstöra nuet med en sådan pessimism?

glass i stora lass

Vi har en riktigt mysig familjedag idag. Lek, bus, film, mat och nu efterrätt.
Slängde ihop en varm chokladsås, tog fram två sorters glass, skivade upp en banan, vispade grädde och hittade några maränger i skafferiet.  Vilken lycka för Melina (och mig) då hon fick plocka som hon ville, äta med händerna och bara en massa gott.
Maken hade stora problem med att inte börja torka rent allt hon spillde och kladdandet var kanske inte helt i hans smak, men vi var två mot en, så han fick ge sig :-)

Nu är det dags för lite barbapappa :-)

fredag 24 september 2010

Prickigkorv...

Ja det är jag det. Korv är kanske nte det mest smickrande man kan komma på, men prickarna stämmer rätt bra.

Min hypotes är att jag har fått röda hund. Det är det enda som stämmer in rätt bra på min feber, ledvärk, huvudvärk och nu prickar.

Har varit hemma från skolan eftersom det går så många invandrarkvinnor där och de är kanske inte vaccinerade.  Skulle inte kunna ha på mitt samvete att kanske ha smittat någon som är eller kommer att bli gravid.

Nog om detta och från mig :-)

onsdag 22 september 2010

neger...boll?

Är det ok att säga negerboll?

Javisst är det det, enligt mig, iallafalll var det det väldigt länge. I 25.30 år av mitt liv så var negerboll och neger ett helt okej ord att använda.
Inte som något negativt, det var helt enkelt ett ord som jag var uppvuxen med. Lika okej att säga det, som att säga färgad eller svart om en människa.
Angående negerbollen så fanns det inte en tanke i min hjärna att folk kunde ta illa upp av det ordet. Lika lite som att de skulle kunna tycka att det var fel att säga finska pinnar, finnar i ansiktet mm.

Sedan började jag att tillbringa mer tid på nätet där jag kom i kontakt med människor som inte delade mina åsikter. För dem var neger och alla varialnter med det ordet fel, mycket fel. Nedlåtande och riktigt oförskämt.
Jag kämpade för min rätt att säga neger, för jag menade det inte som något negativs alls, bara att det betyder svart.
Så, hur länge ska man kämpa för en sån sak, och framförallt varför?

Jag accepterar inte att folk säger kärringar eller fruntimmer, inte heller blatte eller tjockis. Det finns många ord som jag inte alls accepterar att de används oavsett det är till mig eller inte. Jag tycker att de är nedlåtande och oförskämda och visar på en okunskap, eller en vilja att trycka ner eller hävda sig själv.

Så, varför skulle jag då kämpa för att få säga neger? Borde jag inte lära mig av mig själv och inse att andra människor tar illa upp, oavsett hur jag menar det eller vilken tradition jag har sedan barnsben?
Jag är en hyfsat smart människa, ganska socialt kompetent och har en viss empatisk förmåga, så att fortsätta att använda ett ord som gör så många upprörda och ledsna är inte ett alternativ.
Jag vet att i stortsett alla som är i min omkrets inte menar något illa med det, liksom en del inte menar något illa med ord som kärringar, men varför använda såna ord?

Jag gör det då och då, lite av vana och lite för att skämta med mina mindre politiskt korrekta vänner. Människor som inte tar det fel, och som vet om att jag menar det negativt, men jag vill inte använda det ordet offentligt eller på fb eller i min blogg.
Ok, jag vet, jag skriver det ju för fullt nu, men ni fattar.

För några år sedan kom det in en ny människa i mitt liv. En kvinna som senare fick ett barn, ett blandbarn. Det har en afrikansk pappa och en svenska mamma. Barnet är alltså brunt, med brunt lockigt hår.
Detta fick upp mina ögon ännu mer. Ska hon få höra ordet negerbollar och fråga sin mamma vad det är?
Ska hon bli kallad neger?
Nejnejnej!!!

Så, jaha, det gick ju sådär bra att inte blogga om något viktigt idag...

sjuk idag...

sjuk och sur, ja det är ledorden för mig just nu.

Feber i natt och ont i huvudet och ont i kroppen idag. Kanske feber nu också, men har inte kollat.
Iallfall så hinner jag inte vara sjuk, har massor att göra och är väldigt, väldigt stressad över det.

Detta gör mig inte på något lysande humör, så jag sitter på fingrarna (inte exakt nu då-9 för att inte ge mig in i några politiska diskussioner och inte skriva något blogg inlägg om allt det som jag förtillfället vill skriva om. Det finns ju en risk att jag inte kommer att tycka att det är lysande i morgon, det jag skriver i affekt idag.

tisdag 21 september 2010

klart att folk röstat på Sverigedemokraterna!

Jag förstår inte hur folk kan blivit förvånade över att de kom in.
De var inte så himla långt därifrån för 4 år sedan och på flera ställen kom de faktiskt med, men vad har hänt sedan valet 2006?
Ingenting.
Strategin är fortfarande att ignorera, tiga och idiotförklara dem.
Det där är en strategi som sällan funkar.

Om jag får generalisera lite och fundera på vilka som väljer sd, så får vi se var jag hamnar i resonemanget.

Lågutbildade unga människor.
De är arbetslösa, har lite pengar och känner sig maktlösa. De kanske upplever att de stora blocken inte ser dem.
De vill hitta en syndabock, så någon de kan skylla på. Invandrare.

Åter till detta senare

Vi människor har skyllt på olika folkgrupper de senaste 5000 åren, så varför inte nu?
 Innan har det mer eller mindre jämt varit Judar, men det är inte så aktuellt i sverige i dag. Dels gjorde muslimerna bort sig rejält då de började med all terror, men det beror nog också på att de syns mer. En judisk människa idag, lägger man knappt märke till men en muslimsk kvinna med sjal ser vi mycket "lättare" och många av oss har åsikter om det.
Judarna samlades ofta i grupper förr, liksom nu. De hade sin religion och sökte sig till likasinnade, liksom vi söker oss till likasinnade, liksom invandrare söker sig till likasinnade. Det var lite otäckt för "oss andra". (Vad vad det där för några, vad gör de och varför beter de sig så konstigt?)

Detta innebär att de här invandrarna som  "syns mest" dessutom rör sig i grupper. Då blir många lite reserverade och rädda för det okända.
Naturligtvis så vet de inte att de är rädda, förmodligen så "vet" de en massa om den här gruppen människor, saker som att de pratar för högt, gestikulerar för mycket, pratar på språk man inte förstår, förmodligen stjäl de och slår sina fruar och barn, för det är ju sånt man gör i de där kulturerna. Men rasist, nej absolut inte, självklart inte. De är lika mycket värda och de som "verkligen" behöver hjälp ska ju få komma hit, men de andra... Ja ni vet, de andra som bara kommer hit...  *menande blickar*

De som tänker så här är nog inte ungdomar, det är vuxna, medelmänniskor. Medelmycket pengar, eller lite mindre, medelutbildade, eller lite mindre.

Ungdomarna.
Ja de är trötta på att inte få jobb, trötta på att det är grupperingar och gäng i samhället, trötta på att inte synas av något av partierna. De förstår inte politikernas språk, de förstår inte alla löften som de inte tror på och kanske inte heller bör tro på. De kan inte identifiera sig med partiledarna.
Jimmie Åkersson kommer, han pratar lite mer på deras språk, han använder ord man förstår, han tar upp den känsliga frågan som invandring faktiskt är. Han är någon som de ser och förstår.
Att han blir ignorerad, hånad och utfryst stärker hans position. Han blir ju behandlad just som de där ungdomarna blir, då de inte får något jobb, ingen ser dem, ingen vill ha dem.

Har ni glömt hur det var att vara ung?
Nej, ni levde kanske inte ett sånt liv som jag levde, men jag hade lätt kunnat rösta på ett liknande parti då jag var ung om det funnits något då. Inte ett parti med de rasistiska åsikterna i grunden, eftersom jag var och är punkare i själ och hjärta, men ett parti som inte får vara med, som ignoreras, som tar upp en väldigt viktig fråga.

Nu generaliserar jag grovt, alla ungdomar är inte så har, alla medelmänniskor är inte så här, men 6 % av vår befolkning valde att aktivt gå och rösta på sverigedemokraterna.
De finns där ute, de finns förmodligen mycket närmare oss än vi tror och om de nu inte är rasister i full bemärkelse, så är det kanske dags att börja ta dem på allvar? Att börja se dem, att börja ta tag i de frågorna som är viktiga för just dem? Inte ignorera och håna. Se deras rädsla och maktlöshet.

Naturligtvis ska man ta rasisterna på allvar också, men om man på fullt allvar är rasiskt, med allt vad det innebär. Ska kanske lite snabbt förklara att rasist är något mycket, mycket värre än att vara lite främlingsfientlig.
Är man rasiskt bör man utbildas om förintelsen, rasbiologi (vilket knappt finns och framför allt innehåller mycket felaktigheter), kultur och ren biologi. Man bör intrigeras i med invandrare så att man öppnar ögonen och förstår att det är männikor, liksom vi. arken bättre eller sämre. 

lördag 18 september 2010

Toppenkväll!!!! Lååångt...

Dagen började halvåtta. 
Lämnade M på dagis och åkte till arbetsförmedlingen, som öppnade 10. Åkte från arbetsförmedlingen eftersom klockan bara var 08. Åkte till allum för att köpa sulor till mina lånade skor. Maxi hade inte det, och maxi är den enda affären som är öppen innan tio.... Jag åt en svindyr frukost och väntade... 
Sedan åkte jag till Jenny och drack lite te. Fick prova en massa klänningar och bestämde mig för en silverfärgad som var väldigt fin. Jenny fixade även håret på mig, plattade och öste i ca 4 kilo hårsprej och någon deciliter glanssprej. Visste inte ens att det fanns sånt, men det blev säkert jätte glansigt och fint... Lite smink fick jag också på mig och lite lånade jag med mig hem. Hon litade nog inte helt på mitt gekås-puder som jag sa att jag hade... hon har Mary Kay 

Åter till allum, där nu en massa butiker hade öppnat. Jag började med att leta sulor till skorna, det funkade inte, skorna var verkligen för stora. Hittade i andra affären som jag var inne i ett par skor som äntligen passade! De sista i en någorlunda fin modell i hela butiken, av barnskorna. En jäkla tur! De var dessutom rätt häftiga och inte alls höga, så idag sitter jag här med helt obrutna fötter, vilket ska ses som en positiv överraskning. 

Skorna hittade 350 spänn, rätt dyrt för något som används så sällan, men å andra sidan så tyckte jag att det var rätt skoj att ha en fin klänning på mig, så det kanske jag gör om igen. Ska ta med den här Jenny ut på en shoppingrunda när jag får lite pengar, hon har riktigt bra smak!

Ok, då var det dags för en bh. Det fanns ingen, jag engagerade 2 av personalen på lindex, men de lyckades inte hitta något. Klänningen var djupt urringad. Fick iallafall ett litet linne av någon slag, det såg väldigt bra ut. 

Mot hemmet, med en utstyrsel som äntligen var klar, 2.5 timmar innan vi skulle åka :-D Det är skönt att vara ute i så god tid, inte alls stressande.

Sminkade mig och fick på mig kläderna och av mig kläderna och på mig kläderna och av mig kläderna. Om jag ska gå in på detaljer, för er som är intresserade av mina underkläder, så kan jag berätta mer. Jag testade
-vanliga trosor och strumpbyxor = inte bra
-vanliga trosor, strumpbyxor och stora hålla-in-magen-trosor. = inte bra 
(hålla-in-magen-trosorna var för stora och höll inte in något alls.)
-hålla-in magen-trosor och strumpbyxor= strumpbyxorna ramlade av.
-string-strumpbyxor-hålla-in-magen-trosor = det blev det. 

Den kombinationen förhindrade att strumpbyxorna pressade upp min mage så att  jag inte fick en läcker hylla strax under brösten. 

Nog om detta, mot festen. Ja en parentes, svärmor hade kommit och hon och Melina funkar så kanonbra tillsammans. Hon går direkt ner på Melinas nivå och sitter och leker och har fullt fokus på Melina. Det är kanonskönt att veta och allt går alltid jättebra med de två :-)

Festen inleddes med en bussresa till marstrand. Vi satt med en hög trevliga arbetskompisar till maken och hade det skoj. Det är väldigt trevliga människor och jag har rätt lätt för att snacka med de flesta. 

Väl där snackade vi med andra och samma och väntade på maten och bordsplaceringen. 
Bordsplaceringen var perfekt. Satt bredvid en av våra bästa vänner och snett mot mig satt hans fru. Mitt emot mitt satt maken och bredvid honom en mycket trevlig kille. På min andra sida satt en man som jag känner väldigt ytligt, men efter den här kvällen så lärde jag känna en helt ny sida av honom, himla skoj och en perfekt bordsplacering :-)

Förrätt blev skaldjur för en del och parmaskinka med sallad för mig. 
middag blev en mediumstekt stor köttbit med potatisgratäng.
efterrätt blev chokladcheesecake. 
Till detta en massa vin och andra effektiva drycker som gjorde mig lite snurrig. 

Bandet som spelade var kasst, hade för hög volym och rätt uppmärksamhetskrävande. Det var ju mycket trevligare att prata med människorna än att höra på det där bandet. 

Tal, dessa tal... Ja de var trista, så var det med det.

Sedan stod vi och pratade och umgicks med en massa människor. Maken är ju inte så spontansocial som jag är, så han parkerades i ett hörn, ståendes och pratandes med de som kom dit, vilket var rätt många så han är ju omtyckt iallfall. 
Jag var där och sedan rantade jag runt och pratade med en massa jag inte kände, däribland lite högre chefer och annat pack. Berättade hur bra min man var och att han borde få högre lön. 
Skojade bara, klart jag inte gjorde, men jag diskuterade pengar och lönenivåer med en man som jag inte alls vet vem han är, men  jag har en aning om att han är en av de första på företaget och därmed kanske lite högre upp. 
Jag sa att det mest primära för att få hålla kvar kompetent personal är att klimatet är bra och att man får bra löneökningar utan att behöva byta jobb. 
Jag har ingen aning om han vet vem jag är... och om jag har gjort bort mig nu :-D 

Det är kul hur man kommer in på så olika ämnen så snabbt med olika människor. Jag pratade om allt ifrån insekter till hur man dödar möss, via homosexualitet, gymnastik och tatueringar. Husbygge, skola, barn och graviditet och såklart en massa annat. Det lönar sig att vara intresserad av rätt mycket, då är det lätt att finna samtalsämnen med främlingar :-)

Nog om detta. Bussen hem gick 01 och sedan fick vi skjuts hem av våra vänner. 
Somnade och sov till 10. Svärmor hade Melina hela natten och på morgonen, himla skönt!

Idag är jag trött, men glad och vet ni vad? Jag kände mig riktigt snygg igår och fick en massa komplimanger för både hår, klänning och vikten!