1400 spänn...

Vi kom hastigt och lustigt på att en sväng till universeum skulle vara skoj. Det är alltid roligt att kolla på djuren och att klättra i trappor. Var där ett par timmar, men gick inte igenom hela stället. Vi har årskort, så då kan man ju ränna dig så fort lusten faller på. Faller på? Säger man så? Faller in? Faller... korrekt är väl lusten infinner sig, men så säger ju ingen. Hm, hur ska jag nu kunna släppa det här då? Det är så typiskt att man ska börja grubbla på något just när man ska försöka att få ner lite tankar på pappret. Nej, nu spontanljög jag, få ner tankar på skärmen, via tangenterna? Det faller sig inte lika naturligt att skriva så. Många av våra talesätt stämmer inte alls längre och en del har förmodligen aldrig stämt, tex "ha en räv bakom örat". Jag betvivlar att det verkligen var någon som hade en räv bakom örat. Nej, NEJ, jag ska inte fastna vid detta nu!
Efter universeum fikade vi där. En flaska vatten, en chokladboll och ett vaniljhjärta kostade 68 spänn. Sanslöst dyrt, men något ska de väl få in pengarna på, för det är ju verkligen superbilligt att gå in där *djupt ironisk*
Melina var trött som sjutton, men vi svängde in en snabbis på maxi för att köpa en ost och ja när vi ändå var där så ett paket blöjor också... 1400 spänn senare lastade vi in i bilen. Att det ska vara så sanslöst dyrt att köpa lite ost?