-->

lördag 26 juni 2010

fördomar

Jag läser en bok där författaren tar upp mängder av fördomar som vi alla har.
Det är verkligen superintressant. Jag har patetiskt nog fått för mig att jag inte har så många fördomar, men det kan jag ju bara fetglömma.
Fet är mitt nya favoritförstärkningsord, interjektion heter det va? Är lite osäker på det sista, det var några år sedan jag läste om det och detaljerna i svensk grammatik är inte något som jag använder sådär fetofta, så jag har glömt det mesta. Jag har dock en kompis som läser eller har läst svenska för invandrare. Hon kan förmodligen sånt här klart bättre än jag kan, skrämmande nog. Man borde väl ha lite koll, eller?
Jag kommer nog att sätta mig och intensivplugga inför att melina ska börja lära sig sånt och sedan skryta med att , ja, jag kan sånt, det borde minsann alla kunna. Kunskap är viktigt och man lär sig för livet inte för proven och andra floskler som hon förmodligen kommer att spy galla över.
Spy galla, helt fel. Man spyr inte galla. Gallan utsöndras från gallblåsan ut i tunntarmen och den vätskan kommer inte upp då man spyr. Varför säger man en sån felaktighet? Även jag gör det, för att förtydliga vad det är jag spyr upp, de gånger som jag tycker att det känns viktigt att förklara det för andra människor. Nu är det kanske inte favoritsamtalsämnet, men jag medger, det har hänt.

Åter till fördomarna, men nu har jag glömt varför jag la ner pysslet och gick ner för att blogga. Jag hade förmodligen en massa kloka ord (enligt mig själv) om det här ämnet.
Ibland känner jag mig sådär äckligt klok och förnuftig, men det är naturligtvis inget som jag ens skulle drömma att erkänna för någon annan, så jag skriver det här, lite i hemlighet.

Jag har fördomar, svarta har rythmen i kroppen, bögar är trevliga, män kan bara göra en sak i taget, kvinnor är mer empatiska, män gillar inte inredning och design mfl. Fömodligen hundratals saker som jag inte ens är medveten om.
Ligger det då något i dessa fördomar? Har jag genom egen erfarenhet upptäckt att det är så? Är det då medfött eller en uppfostringssak? Ja, ni som känner mig vet att jag tror stenhårt på att det är en uppfostringssak. Det kan inte vara genetiskt, och enligt mig så är de som säger det okunniga inom det här området.
Åter till om fördomarna stämmer.
Jag har inte umgåtts med tillräckligt många svarta för att veta om de har rythmen i blodet, jag har träffat en massa bögar och en del är skitotrevliga, jag vet flera män som kan göra flera saker på en gång och flera kvinnor som bara kan göra en sak i taget. Jag vet många män som är empatiska, och kvinnor som inte är det. Kvinnor gillar inredning, ja visst en del gör det, andra gör det inte liksom männen.

Så, nej mina fördomar stämmer inte, inte alls.
Att generalisera så är farligt. Tex. Kvinnor är mer intresserade av att ta hand om små barn. Då förväntar sig ingen att männen ska vara intresserad av det och om han är det så är han kanske lite konstig, men  om det är hans egna barn så är han en superpappa. Är kvinnan inte intresserad av små barn, ja är det inte hennes barn, så är hon förmodligen avundsjuk och är det hennes barn, ja då är hon som vilken mamma som helst.
Nu måste jag läsa igenom allt, det har blivit många tankar på en gång nu. Vänta lite.
ok, klar
Vad har ni för fördomar och stämmer de?
Kan inte ni som läser detta fundera lite på era fördomar och sedan skriva ner de ni har (som ni vågar erkänna) och berätta om du tror att det ligger något i dem?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar