och jag som trodde att jag var osynlig...

så är det egentligen bara andras osäkerhet som drabbar mig.
Ska naturligtvis förklara vad jag pratar om.

Jag pratar om alla de gånger som jag kommer in i en grupp, eller försöker att komma in i en grupp människor som samtalar. De lägger inte med en blick märke till att jag kommit in och så står jag där och känner mig helt osynlig. Ni har säkert varit med om detta, eller? Nu menar jag inte att förolämpa er, en förklaring till detta uttalandet kommer senare.
Man står där och känner sig helt... ja helt meningslös.
Antingen kan man gå in, som en del människor gör och ta över. Man kanske till och med avbryter den som pratar för att få fokus på sig själv, men sådär beter sig ingen enligt mig vettig människa. Har man såna problem med att man måste ha fokus på sig hela tiden, ja då borde man fundera på varför det är viktigt.
Tror man att det man själv ska säga är viktigare än den som just nu håller på att prata? Ja det kanske det till och med är, även om det är ganska liten sannolikhet, men det spelar ingen roll, man avbryter inte ändå. Tar man över för att man vill stiga lite i hierarkin? Ja, nu närmar vi oss den berömda lockiga hundens kärna. Det är nämligen just det som det handlar om.
Hela gruppsamtalet handlar om det. Det är därför som du och jag hamnar utanför. Det är inte för att vi inte syns, det är kanske inte ens för att vi är ointressanta, det är nämligen bara för att vi är lite lägre ner på hierarkiskalan än den som talar i gruppen. Åhörarna vill få det högsta hönsets intresse och uppskattning och om de har tur så kanske de kan komma på något smart att säga så att de kan få ordet och få folk att lyssna på just dem.

Visst är det skönt att veta att det inte är mitt eller ditt fel att vi inte syns, det är gruppmedlemmarnas egna kassa självkänsla eller strävan efter att bli högsta hönset, som gör att de har fullt upp med att slicka uppåt och då, ja då är det lätt att man sparkar lite neråt.

Ett tips för att bli populär, du som pratar i gruppen. Bjud in den nya och visa den intresse, då stiger du ännu mer, du vinner ju mina poäng också, hur lite de än är värda

Hur löser man det här då? Hur får man vara med? Ja, jag vet inte, jag får inte alltid vara med, främst då det är män i grupp som pratar. Då befinns jag vara väldigt ointressant, men är det då ett problem?  Nej, för min del är det kanske inte det, jag vill eller borde iallafall inte vilja vara med i den där strävan efter social status, men gör de likadant mot andra kvinnor? Jag är inte helt säker på att det faktiskt inte är så. Jag vet att då maken råkar hamna i närheten av en sån grupp så bjuds han in lite mer.

Min make är så skön och så säker på sig själv att han behöver inte tävla om den här statusen. Jag vet inte om han är medveten om det själv, men jag tror verkligen att han tycker det är rätt fånigt. Den här "grabbigheten" som en del män drabbas av då de hamnar i en grupp. De är lite bättre än andra, de är lite smartare, de förstår varandra lite mer och de har en lite bättre gemenskap osv. De som grupp är lite mer, helt enkelt.
Jag ser den i så många konstellationer av män och jag tycker att det är så patetiskt. Nej, nu ångrar jag mig. Förr tyckte jag att det var patetiskt, innan dess kände jag mig utanför, men nu. Ja nu ler jag lite överseende och känner mig lite bättre, lite smartare, lite mer...