avslutningen, jag har glömt att berätta om avslutningen!

Ja, det var avslutning på dagis i torsdags, men det innebär inte på något sätt att terminen avslutas, nej det innebär bara att personalen får sluta lite tidigare en dag. Nej, nu är jag cynisk, vilket naturligtvis inte är min mening och definitivt inte alls min stil. Cynism och sarkasm, det är ord som jag knappt vill ta i min mun, det är en klar fördel att blogga då... 
Åter till avslutningen. Barnen sjöng visor som vi föräldrar aldrig hört innan och fröknarna sjöng visor som vi aldrig hört innan. Ibland sjöng barnen och fröknarna samma visa, iallafall vad jag kunde urskilja. Mitt barn, mitt mönsterbarn sjöng naturligtvis inget alls, hon berättare senare att hon inte gillade undertonen i låtvalen och att hon, som dotter till en rebell och punkare inte var intresserad av att rätta in sig i ledet och göra som alla andra. Eller så var hon helt enkelt inte kapabel till att sjunga visorna, något som kanske är mer troligt eftersom hennes ordförråd är aningen begränsat.
Det hela utspelade sig i hästhagen, den här hästhagen är ett helt företag. De har berättat att de varit nere vid hästhagen då och då och jag har inte riktigt fattat vart det är. Har hört runt och kollat, men inte sett några hästar alls och inget som liknar en hage. Nu, inför att jag förväntades infinna mig i hästhagen klockan 15:00 så fick jag ta tag i det här. Frågade ytterligare en gång var den låg, de sa som alltid, där nere vid vägen. Jag frågade om det var några hästar där, nejnej, det var många år sedan det var hästar där. Ok, den stora bristen på hästar i närområdet fick sin förklaring, eller ja det fick den ju inte alls, men ja ni fattar. Jag fortsatte att fråga om det var staket runt hagen? Nej, nej det var länge sedan. Sen så kom förklaringen, en personal hade för sig att det var en hästhage där för 10-15 år sedan och därav namnet hästhagen. Här har jag gått (kört) en hel termin och undrat vart det är de går på utflykt... det var 100 meter bort i en skogsdunge bredvid en liten dold äng.
Avslutningen ja, barnen satt och stod och sjöng medans ett par fröknar spelade gitarr och också sjöng. Mitt lilla mönsterbarn satt still nästan hela tiden. I början innan det startade var hon påväg upp några gånger och likaså då hon upptäckte att jag och hennes pappa kommit. Då blev hon glad och visade sin fot och log lite. Så här efteråt så verkar det lite konstigt att hon visade foten, men det var helt naturligt då. Jag ger mig inte ens in i några förklaringar, ni kommer aldrig att fatta.

Sedan var det klart och vi skulle fika. Eftersom jag är den husliga typen så hade jag förberett med en flaska vatten till dottern och två paket kex och en cola zero. Jag hade faktiskt med filt också. Maken sa att nästa gång fick han nog styra upp det här med fikat. Han är då aldrig nöjd, han fick ju faktiskt sina favoritkex.
Melina var i himlen, så mycket ballerinakex har hon aldrig ätit i hela sitt liv, sammanlagt. Detta resulterade att för en av de första gångerna i sitt liv sov från 20-08. Vi ska bara mata henne med kex i fortsättningen.