döskallar och rymdgubbar...

Ja, det är vad som väntas här hemma. Jag har fått förfrågan om kort till grabbar. Grabbar i den åldern där allt ska vara coolt, alltså 6 års åldern. Så vad är coolt. Jag frågade en expert på området, min brorsons mamma och rymden, dinosaurier och dödskallar var temat. En annan expert på området, min bror nämnde robotar, bio**** och wolverine. Mittengejen vet jag inte ens vad det var...


Inga lätta grejer det där, jag är av någon anledning inte riktigt på samma plan i livet som min brorson. Han är lite coolare än jag, lite häftigare och mycket sötare, fast det skulle han själv kanske inte erkänna. Eller jo, ja... nu menar jag ju inte att han tycker att jag är sötare, nej jag menar mer att han kanske inte tycker att han är söt, för det är svårt att vara söt när man är cool. Nu var det ju ett tag sedan jag var cool eller sedan jag själv ansåg att jag var cool. Typ ett halvt liv sedan, iallfall halva mitt liv, så ja ca 11 år sedan då på ett ungefär...
De som känner mig sedan innan vet kanske att jag redan har en förkärlek för dödskallar så lite nostalgiskt är det allt att hålla på med det temat, men resten... dinosaurier. Är det något yrke som jag har svårt att förstå glädjen i så är det de som borstar sand från ruiner och benbitar. Ja snäppet värre är kanske de som letar stenar, men det är ett litet snäpp, pyttelitet.

Jag har även fått en förfrågan om dopinbjudningar, så nu sitter jag här hemma och varvar mellan söta gulliga blommoroch späda flickor  och döskallar och svarta häftiga papper. Det finns stora möjligheter att utveckla mina multipla personligheter ytterligare, vilket bara livar upp. Desto fler personligheter man har att varva med, desto roligare blir det på hjärnans personalfest.


Jag fundera kanske på att ta en bild på mina alster och lägga upp här i bloggen. vem vet, det kanske är någon sexårig grabb som läser den och kan godkänna eller förkasta dem.