Varför säger jag inget?

Ännu en gång har det hänt mig. Inte idag, jag skriver ju med någon/några/många dagars förskjutning så att personer som jag skriver om inte ska bli utpekade.
Jag har som en del vet gått ner en hel del i vikt, iallfall 15 kilo. Detta innebär att jag har minskat lite överallt och då fått olika kommentarer. Många, väldigt många säger att jag är jättefin och att jag är lagom och en massa bra och snälla saker. Sedan kommer kommentaren att mina tuttar har försvunnit. För det första så hade de inte alls försvunnit, de är kvar, men aningen mindre. Nu är de ju inte på något sätt små, de är rätt lagom och de var lagom innan också och de kommer att vara lagom om jag går ner 10 kilo till. De är alltså alldeles lagom oavsett storlek, men varför skriver jag detta? Nu faller jag in i samma spår och kommenterar min kropp. Naturligtvis så har jag all rätt i världen att göra det, men varför behöver jag förklara mig? Varför hamnade jag genast i försvarsställning, istället för att skriva det som jag tänkte skriva? Vad jag ville skriva var att andra inte har någon rätt att kommentera min kropp på det viset. Jag är egentligen emot kroppskommentarer över huvudtaget, men har förlikat mig med att folk vill säga snälla saker och att de inte menar att vara dömande med det, men de negativa kommentarerna, varför sägs de? Är det avundsjuka? Nej det tror jag inte, en del av de som nämner det är klart snyggare än jag är, är det skadeglädje? Varför ska man vara glad för att det "går sämre" för någon annan, om man nu ens kan säga att ett par mindre bröst är sämre än större. De män som kommenterar, är det för att de saknar något stort att titta på? Isåfall kan jag rekommendera många sidor på Internet där man kan tillfredsställa det behovet. Är det för att de anser att deras åsikt är intressant? Ledsen, den är inte det.
Jag tror att det finns flera gemensamma svar på alla de här frågorna.
Folk tror att de behöver kommentera på något sätt och med lite alkohol i kroppen så inser man inte att de första sakerna som kommer upp i huvudet, sällan är de som ska komma ut genom munnen. Ett annat svar är att vi är så himla bra på att trycka ner varandra. Vi är på något sätt rädda för att andra ska vara för bra. Vet inte om det är att vi är rädda för att de ska känna sig för bra eller för att de andra som lyssnar ska tro att den omtalade är för bra.
Helt sjukt. Jag ska absolut aktivt arbeta för att inte vara likadan, för visst är jag sån, även om jag inte uttrycker det genom att kommentera andras kroppar negativt.
Men frågan kvarstår, varför säger JAG inget, varför säger jag inget då folk kommenterar på ett sätt som jag inte tycker är okej?
Kanske för att jag inte kommer på det direkt, kanske för att jag inte vill vara obekväm, kanske för att jag vill ha andra människors gillanden, kanske för att jag känner mig gnällig, kanske för att... ja vem vet.