Personer som jag känt och känner

Här ska jag berätta om personer som jag känt eller känner de senaste 15 åren av mitt liv.

En person som gillar att sminka sig till fester och brinner för musik och filosofi

En poetisk person som skrev dikter och drömde om den stora kärleken

En person som tränade mycket och var väldigt mån om sitt utseende och väldigt, väldigt osäker på sig själv

En person som aldrig städade, men konstant grubblade på den stora kärleken

En person som var snygg, fåfäng, tränad och gay

En person som var mjuk, smart, djup och gay

En person som älskade att spela musik och datorer.

En person som solade solarium 2 gånger i veckan

En person som satt och tröstade alla deppiga människor på festerna

En person som högg en kniv genom en dörr för att komma åt sin partner.

En person som lät en annan person sova i sin lägenhet för att den skulle slippa vara hemma

En person som presenterade sig själv med att den gillade ensamma kanotturer i naturen

En person som alltid frågar hur man mår och som vill veta det.

En person som dricker öl varje dag

En person som bakar bröd och har matlagardagar
En person som renoverar sitt hus
En person som aldrig målar eller tapetserar
En person som inte ens öppnar motorhuven på bilen själv

En person som gillar sport och ser allt på tv

En person som gillar att pyssla och att spela fotboll

En person som är djup, tänkande och programmerar

En person som tar livet med ro och har måttot att allt löser sig

En person som gillar att baka

En person som skickar omtänksamma sms

En person som klarar det mesta själv och inte vill be om hjälp

En person som sitter vid datorn hela kvällarna och tycker om deckare

En person som slappnar av genom att spela tv-spel, i mängder

En person som har en sjukt rolig humor och ett varmt hjärta

En person som mår dåligt över hur den ser ut, och som tycker att allt löser sig

En person som gillar smink, som målar om hemma och som bygger altan 

En person som älskar skräckfilmer och glitter
En person som är vältränad, tränar mycket och älskar sport och är gay
En person som renoverar sin lägenhet och målar om för att hon bara tröttnar på färgen

Ja, en massa olika egenskaper, vill inte skriva ut för mycket om varje så att ingen blir utpekad. 

Den första gruppen är män, den andra gruppen är kvinnor. 

Och så sägs det att killar och tjejer är olika? 

trots, en utvecklingsfas

Ja, visst är det en utvecklingsfas som barnen går igenom. De vill testa vad som är okej, vad de kan bestämma över, vad som händer om de bara vägrar.

Jag tror ju på Jespers Juuls teori om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta.

Melina testar som alla andra barn. Idag testade hon hur många gånger hon kunde få klättra upp på en pall och hålla i mina händer och hoppa ner. Detta inne på ica maxi, så klart. Efter ett trettiotal gånger så tröttnade hon. Sedan testade hon om man verkligen måste ha jacka på sig när man går mellan bilen och hemmet. Det måste man, eftersom det är lite kallt ute, däremot så är det ju bara lite kallt, så då kan man slippa vantarna.

Sedan testades det om man kunde få en kaka trots om man skrek, det kunde man inte, däremot kunde man få det om man lugnade sig och bad om det efteråt.

Sedan kom hon förslaget att byta blöja i soffan då hon bajsat, det kan man inte, men det går bra när man bara kissat. Hon försökte övertyga oss om att det bara var kiss, men efter en liten titt så konstaterade vi att det ju inte bara var kiss. då gick hon till toaletten.

Än så länge så fungerar det himla bra med att prata med henne och visa att man förstår vad hon vill, även om det inte alltid går att göra så som hon vill

bestämma, tvinga, tjata, övertala?

Jag måste sortera upp mina tankar lite.

Tvinga för mig är att man antingen handgripligen får någon att göra som man vill eller gör det på dem. Man kan även säga till ordentligt och att det mer eller mindre blir konsekvenser om de inte lyder.

Jag är inte alls för att tvinga någon. Jag vill inte göra det mot Melina och jag tror inte på den tekniken. Nu får jag naturligtvis förklara att Melina inte är överdrivet "trotsig" av sig eller på annat sätt bångstyrig, men hon säger instinktivt nej till allting, oavsett hon vill det eller inte.  Hon testar gärna om det går att slippa något och hon busar en hel del.

Nu till mina tankar.
Som sagt, helt emot tvång, om det inte handlar om något väldigt viktigt, så som viktig medicin eller att undvika en fara.

Vad gör jag då?
Vi pratar om det.
Ex nog är täppt i näsan, men vill inte "puffa" näsan. Jag pratar med henne, säger att det kommer att kännas bättre efteråt och vara lättare att andas. Erbjuder att vi kan göra det på mig också om hon vill.
Resultatet är att hon tycker att det är rätt ok att puffa näsan, den gången.

Ex vill inte ha på sig ytterkläderna.
Jag frågar om hon vill ha jacka eller overall på sig och håller fram dem båda. Hon säger nej och rusar iväg. Jag går och hämtar henne och säger att, klart att du ska ha något av det på dig, det är ju kallt ute. Då har man jacka eller overall på sig. Ska jag öppna dörrren så får du känna? Ibland öppnar vi dörren och konstaterar att det är kallt, ibland väljer hon något av plaggen direkt.

Jag väljer mina strider med stor omsorg. Jag tror att barn stärks av att känna att de kan påverka sin vardag och sin familj. Barn mår bra av att känna att även de har en viktig roll i familjen, att de stärks av att ibland faktiskt få bestämma helt vad vi ska göra. Jag Gillar Jesper Juuls tankar om att barn vill samarbeta och att de är mycket kompetenta. Mitt barn vill nämligen det och hon är mycket kompetent att fatta bra beslut.

Naturligtvis så är en del saker förbjudna här hemma, för alla. Man hoppar INTE i trappan. Man klättrar INTE på bordet osv.  Saker som jag tycker är viktiga av två anledningar, skaderisken och uppförandet.

Tjata? Vad är då tjat? Ja om man upprepar samma sak hela tiden så är det nog tjat. Den praktiserar jag en stund på kvällen då hon ska sova. Ligg ner, ligg ner, ligg ner... sedan brukar jag tröttna och hålla på att somna själv, då somnar hon också.

Övertala. Ja det gör jag ofta, avleda och övertala, om det är viktigt för mig. Eller rättare sagt om det är viktigt för situationen. Jag har ingen prestige i att få rätt eller bestämma över mitt barn. ibland spelar det ingen roll och då får hon bestämma.

Bestämma ja. En vän till mig nämnde att hon såg att det var lite det som var att vara förälder. Man bestämmer över barnet. Inte sådär hårt som jag skrev nu, men iallfall så skulle man bestämma.
Ja... Jag håller nog inte mer. Man kan visa barnet vad som är viktigt. Man kan visa barnet hur man beter sig, men att bestämma saker... Ja jo, jag bestämmer också. Man leker INTE med mina pysselsaker, för de är MINA. Man kastar inte hårda saker på varandra för då får någon ont osv. Men då försöker jag förklara och säga ifrån. Visa med kroppsspråk och tonfall att jag fick ont om jag fick det på mig osv.

Ojoj, långt som vanligt :-D
Era tankar?

Melina, min mycket socialt kompetenta dotter

Vi hade just kommit hem från dagis och ätit lite middag. Jag skulle ge mig av igen, men ville leka lite med Melina. Hon ville kolla på tv.
Ja berättade för henne att jag skulle tycka att det vore roligt att leka med henne eftersom jag inte träffat henne på hela dagen och snart skulle iväg igen.
Nåväl, hon gick med på det och vi pusslade lite. Några gånger sa hon Melina inte med. Detta kan betyda två saker, antingen så känner hon att hon inte får vara med och vill kolla, eller så vill hon inte vara med. Svårt att veta när det är vad. Som de pedagogiska och förstående föräldrar vi är så sa vi att Melina är med och att vi gärna vill det, men att hon inte behöver om hon inte vill. Efter ytterligare en stund packade hon ihop pusslet och gick och satte sig i soffan och sa, färdigt mamma. Titta pippi långstrump.
Återgå till inläggslista
Så, vad är mest fel i detta, att jag använde ett känsloargument för att få som jag ville, då jag ville leka med henne, eller att dottern fick kolla lite för mycket på tv?

så här ser veckans statistik ut...

Jag kan se var mina läsare bor, eller iallfall i vilket land.
Här är statistiken och då undrar man genast, vem sjutton som läser min blogg från singapore? Kambodja är också ganska otippat...

Sverige

USA

Brasilien

Kambodja

Norge

Singapore

Varför kan inte folk planera in saker?

Jag har funderat rätt länge på varför inte folk kan planera in saker som är långt fram.

Om man ska ha ett kalas eller en fest eller en middag och bjuder ett större antal människor, så är det alltid några som lämnar besked så sent som möjligt. Ibland kan de inte komma, men varför sa de inte det direkt?
Jag tror att de väntar med att svara för att de om något roligare dyker upp, eller något viktigare. De kan eller vill inte prioritera just den middagen/festen utan väntar med ett planera in det tills de vet om det händer något annat den dagen.

Jag har varit med i en stor grupp av människor som träffats ganska regelbundet under de senaste 2 åren. Vi har på ett demokratiskt vis gjort listor på vilka dagar folk kan träffas och så väljs dagen som flest kan. Mycket logiskt och alla som vill kan vara med och påverka.
Ändå kommer det ALLTID in några, sent, och utbrister att de också gärna hade vetat träffas, men att de inte kan, som vanligt.  Tro fan det, när träffarna inte är viktiga nog för dem att prioritera och planera in! Gnäll inte över att ni inte kan, när ni inte vill egentligen.
 Psst, T, detta är inte riktat åt dig :-)

ojdå, hur gör man nu då?

Dottern har kommit på att hon vill sitta på pottan och att hon inte ska ha blöja på dig.
BRA...eller? Det hände inget då hon satt på pottan och nu går hon runt utan blöja.
Hur gör man nu? Det kommer väl att komma kiss på allting nu, eller?
Är det meningen att man ska gå med på det här?
Ja, jag vet, jag borde inte tvinga på henne en blöja när hon själv visar att hon vill testa utan. Nu har hon en klänning och sockar på sig, inget mer. Borde hon ha byxor?  Jag tänkte att det var lite praktiskt utan så att hon kan sätta sig på pottan själv då hon vill, men det betyder att hon borde vilja det då behovet finns.

HUR GÖR MAN?

helt ointressant, jag bara testar

Jag testade att koppla min bligg til fb, så nu skriver jag detta för att testa

att jag inte lär mig...

Jag postar mina inlägg mitt i natten, då är det ju inte en människa som ser dem och de försvinner i morgonens flöde av nya grejer... Så blev det nog nu natt igen...
Jag ska nog försöka kolla om man kan automatisera det där lite, med facebookpubliceringen

Jag kan bara inte förstå!

Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker när de säger att tjejer och killar SKA vara olika. När de säger att killar inte får ha på sig rosa, inte leka med tjejgrejer eller vad som helst som är tjejigt.

Tjejer får ha killkläder och killgrejer OCH tjejkläder och tjejgrejer.

Hur kommer det sig att tjejer är så mycket mer värda att de tillåts leka med allt och ha allt på sig?

Ni pojkföräldrar, tycker ni lite mindre om era pojkar eller är ni rädda för att de ska bli bögar?

Det första är förmodligen inte sant och det andra... ja tror ni det så berätta det för mig så kan jag skriva upp er på listan över korkade människor.

Ja, jag vet. Det är inte så. Tjejer som närmar sig killarnas värld ses med lite mer respekt, de är lite häftigare och våghalsigare, men dock inte så tjejiga.
Tjejer som fastnat eller tvingats in i den rosa prinsessvärlden och som lärt sig att utseendet är superviktigt. Ja de ses som tjejiga och söta och vad mer kan en tjej vilja ha ut av livet?  Klättra i träd är svårt i klänning

Killar som närmar sig tjejernas värld ses som mesiga och fjolliga.
Killar som stannar kvar på extremsidan av pojkvärlden fokuserar på mer våld, leker mer aktionlekar och kommer förmodligen att snabbt lära sig att pojkar inte gråter, inte visar att de har ont, inte pratar känslor och absolut inte leker med tjejgrejer

Jag blir så trött, så arg och så irriterad på de här urbota dumma och tröga föräldrar som inte ser!
Ibland, dagar som idag så tycker jag rent ut sagt att de är idioter som förstör för sina barn!

Nu menar jag inte att de är idioter egentligen, de bara har lite otur när de tänker...eller inte tänker alls...

Kläder

Jag tog på min dotter en lila och rosa fleecejacka i storlek 86-92. Köpt på lindex
Fleece krymper inte, som ni vet.

Min dotter är 81 cm och väger strax över 11 kilo. Hon är inte tjock och inte mager, hon har en 2 åringskropp, så som tvååringar ser ut.

Fleecetröjan gick inte att knäppa, eller jo det gjorde den. Den knäpptes och satt riktigt tight. All naturlig rörelse så som att böja sig och leka blev mycket svårt för dottern.

Vi har flera fleecetröjor i storlek 86 som sitter bra, luftigt och bekvämt. De är grå, blå och svart.

Finns det ens någon som kan försvara det här med storlekarna?

Jag ska naturligtvis kolla upp var tröjan är köpt och maila dem och fråga hur de hade tänkt då de tillverkade den.

Är kön en social konstrukion?

Nu ska jag inte lägga för mycket tid och kraft vid detta, utan bara skriva ner lite av mina tankar, för att sortera lite.

Kön, som i snopp och snippa är naturligtvis inte en social konstruktion, det förstår vem som helst.

Könsroller då?
Jag är är osäker. Jag är helt övertygad om att mycket av det vi anser tillhör en av könsrollerna är sånt vi tagit på oss själva eller blivit uppfostrade till.
Det finns kanske detaljer som är genetiska, men jag tror att de spelar en väldigt liten roll egentligen.

Vad baserar jag detta på?
Jo, på att det finns många,många tjejer som föredrar det som grabbar förväntas föredra och det finns grabbar som föredrar det tjejer förväntas föredra.

Är då killar och tjejer olika?
Ja visst är de olika, men jag tror fortfarande att de är det eftersom de bemöts olika. De ser andra tjejer och killar vara på ett visst sätt, de får ha på sig vissa kläder, de får vissa komplimanger och allt annat som gör att vi skiljer på dem.

Ska tjejer och killar vara olika?
Ja, naturligtvis ska de vara olika, olika alla andra. alla är sin alldeles egna individ som ska få tycka om det  just den vill och som ska få ha på sig vad just den vill.

Ska vi vuxna påverka barnen till att bli mer "killiga" eller "tjejiga"?
Nej, jag tycker inte det. Alltför många föräldrar ser sitt lilla barn som en liten miniatyr av sig själv. De klär ut dem till prinsessor, de försöker föra dem bra på fotboll eller får dem att gilla bilar eller annat som de själva har intresse av eller vill se hos dem.

Får tjejer vara "killiga"?
Ja det är mer socialt accepterat att tjejer har sk "killiga" kläder på sig och ägnar sig åt "killiga" intressen. Vi har   närmat oss männen på många sätt, ett av dem är att det numera är helt accepterat att bära byxor, meka med bilar, bli elektriker, och kanske till och med få en chefspost. Vi får ha alla färger och alla typer av kläder. Till och med kostym och slips, vilket annars anses vara ett av de få manliga plaggen.

Får killar vara "tjejiga"
Nej, det får de sällan vara. Killar får helst inte ha rosa, rött är okej nu, vilket inte var okej för några  år sedan. Killar få absolut inte ha klänning på sig, men en kjol är ok, om det är en kilt, men då är det ändå lite underligt.
Killar får leka med dockor, men det uppmuntras inte alltid. Dockhörnan på en del dagis är indränkt i rosa och i leksaksaffärerna ser det likadant ut. Det är underförstått att dockor är till för tjejerna. Aktionfigurer är naturligtvis ett undantag. De är helt okej och är därmed häftiga och har vapen och annat som anses vara "killigt" Killar får tycka om blommor, men då ska det helst vara i trädgården och inte inne. De får tycka om att laga mat, men de borde laga rätt avancerad mat, inte vanlig vardagsmat.
Killar får en så mycket mer begränsad värld en tjejer får, även om vi gör våra tappra försök att begränsa även tjejernas. Jo, en sak har killarna fått som varit "vårt" område. Nu har de fått rätten att vara nojiga och oroliga över hur de ser ut och hur tränade de är. Skönt att de får lite av vår värld, eller hur?

Ge mig en utmaning!

Ge mig en utmaning, så ska jag seriöst fundera på om jag ska anta den eller inte. 

Det finns vissa kriterier. 

Det får inte kosta för mycket.

Det får inte ta för mycket tid ifrån mitt övriga liv.

Det får inte påverka min relation med någon annan människa, förutom just den som utmanade mig. 

Det kan vara allt ifrån att jag ska göra något fysiskt, köpa något annorlunda, men även att jag ska tänka om angående ett ämne, en fråga, en person. Det kan vara att jag ska ge dig ett ärligt svar på något du undrar, att jag ska ta reda på något eller ja, vad som helst som du tror skulle utmana mig på en bra nivå. 

Jag kräver ingen motprestation, men vem vet, jag kanske utmanar dig tillbaka :-D

Supergulligt!

Jag måste berätta om min söta unge.

När hon har en massa viktigt som hon måste säga så kommer orden hullerombuller och hon upprepar sig lite.
Hon kallar sig själv för Memina eller Mina

- jag älskar dig, melina   (sa jag, om ni inte fattade det)
-Mina mamma älkar dig Memina, mamma älskar dig mamma Mina.    Och så tittar hon på mig med allvarlig min och avslutar med en ordentlig nick och ett starkt  - Mm

Senare då hon skulle sova och jag hade sagt till henne att lägga sig ner och sova ungefär 70 gånger och vi hade pussat godnatt , både munnen, kinden, hunden och fötterna ca 30 gånger så ligger hon och pratar med sin hund.
- byta blöja, sägs med vanlig röst.
- inte byta blöja, inte byta, sägs med en hundröst (hennes egna tolkning av hundröst)
-Jo, byta blöja
-inte byta blöja, inte byta

Det där var ju sådär supergulligt att jag var tvungen att krama om henne och säga att hon var bäst i världen, vilket naturligtvis resulterade i att det blev bus och lek av alltihop och nattningen fick börja om.

Tillslut efter väldigt mycket halvhjärtade försök att natta henne och ett besök uppe för att... ja... för att hon typ sa att hon ville upp och jag hade inget bättre argument mot, så vi gick upp.

Sedan tröttnade maken och kom upp för trappan.
Melina: Vem kommer nu?
Jag: Pappa, han ska lägga dig nu
Melina sa, nej inte pappa, mamma sova och så la hon sig raklång ner i ett försök att få mig att stanna kvar.
Jag gick ner, 7  minuter senare kom maken ner och då som Melina.
Hon vet att det inte går att vela med pappa, iallafall inte vid läggningen.

ibland blir jag lite konfunderad...

...över människor som svarar "fel"

Jag ska förklara lite olika situationer som jag varit med om, för att förklara vad jag menar.

Alldeles nyss frågade jag en person en sak och den svarade och la till, något mer du vill veta?

Hur menar man då? Var det fel av mig att fråga? Ja, kanske, jag kanske inte hade med det att göra, men ska de det så, så ska man inte fråga någonting. Man ska inte fråga hur någon mår, hur dess barn sovit på nätterna, om någon amma sitt barn, vad någon jobbar med. För alla de här sakerna har ingen annan med att göra, men det fungerar ju inte. Då skulle alla samtal ta slut och vi har inget mer att säga varandra.
Var går då gränsen för vad man får fråga?
Jag anser nog att man får fråga nästan vad som helst, är det för privat, ja då får väl den andra säga det. Och, naturligtvis ska man inte fråga saker som mansjälv inte är beredd att svara på.

Ett annat exempel var då jag pratade med flera samtidigt. Vi pratade om ifall man fick ljuga för en eventuell arbetsgivare. En av tjejerna sa att hon tyckte att det var ok. Jag frågade henne varför det var ok att göra det och hon svarade - Jag visste att du skulle haka upp dig på det.
Varför svarar man så? För mig var det en intressant fråga, då vi alla ser olika på etiska frågor och jag ville prata om det. Det ville tydligen inte hon.
Nåja, det är ur vägen nu, men varför svarar man så?

Angående att fråga. Jag har flera bekanta och kompisar som reser mycket i jobbet, en del av dem är kvinnor. Jag frågar alla ungefär samma saker. Hur går det, hur känns det att vara borta så mycket och vad tycker din partner? Det är relevanta frågor som ja är genuint intresserad av svaren på, men ändå trodde två av kvinnorna att jag bara frågade dem sånt för att de är kvinnor. Nu har jag ju berättat att jag faktiskt frågar männen samma sak, men jag blev lite konfunderad över att de trodde det.

Jag var i en affär härom dagen. En kvinna kommenterade hur duktig min lilla pojk var och att han var snabb och allt vad det var för sin ålder. Sedan frågade hon hur gammal han var och jag svarade 2år. Genast kom ett litet bekymrat uttryck och hon frågade om han inte var lite liten för sin ålder? Jag svarade glatt att det var helt normalt och att kurvan följs. Då kom frågan vad den lilla pojken hette? - Melina heter hon, svara jag.
Ojojoj, vilken harang det kom om att jag inte hade sagt att det var en flicka och att jag minsann inte borde ha pojkkläder på en flicka så att andra inte skulle göra fel, mm.
Hon höll på så länge att jag faktiskt fann mig och svarade. Varför är du så intresserad av mitt barns kön? Borde jag se dig som ett hot mot mitt barn?
Hon blev tvärilsk och gick i väg.

Jag var faktiskt inte alls arg utan bara rätt road och synnerligen imponerad av mig själv att jag kommit på ett bra svar, iallfall bra enligt mig,
Så, varför anser hon att jag har en skyldighet att upplysa henne om vad min unge har mellan benen?
Jag förstår att hennes egna förlägenhet då hon sagt fel gjorde henne arg, men så där arg... ja det var ju mest komiskt.

Neppp, sängen för mig, jag kom ändå av mig då jag skulle berätta om folk som säger "fel" saker

Inte många som höll med :-D

Det var inte många som höll med om förra blogg inlägget, för så många läsare som jag hade då och så få kommentarer  är ovanligt :-D

Nu har vardagen kommit till byn igen. Första skoldagen för i år och det innebar att jag avslutade två kurser. Skumt känns det att terminen sträcker sig över jul, men det är för att man ska få mer csn pengar eller något sånt.

Jaja, nu är det klart iallfall, nu får framtiden komma snart, men först ska jag sova i natt. Jag låg nämligen bredvid en liten snigel i natt. Ni vet en sån där stor brun snigel som smetar sig fast på en och sedan inte lossnar.
Melina tyckte att det var en lysande bra idé att ha mig som täcke och stöd, istället för täcken och kuddar. En uppfattning som jag faktiskt inte alls delade.

2 år - 730 dagar sedan

Nu, för nästan exakt 2 år sedan kom Melina till oss. 730 dagar och 15 minuter.

730 dagar, vad har vi gjort all den tiden, det var ju inte så himla länge sedan hon kom till oss, men ändå känns det som hon varit här en evighet.
Tänk vad fort man vänjer sig vid att något och tar det så självklart att det är så. Hon är ju här och ska stanna här, hos oss, sina föräldrar,
Föräldrar, tänk att jag är mamma till någon. en sån självklar grej nu, men ändå så stort. Jag har fullt ansvar för en annan människa och jag ska skydda henne mot allt ont, allt som kan skada henne och jag ska hjälpa henne att bli en fri individ. En vuxen människa som inte är stöpt i samma form som så många andra.
Jag ska ge henne alla möjligheter i livet, ge henne chansen att bli vad hon vill, tycka om vad hon vill, trivas med vad hon vill och inte vad jag vill att hon ska göra, tycka och känna.
Hjälpa henne att bli en person som är stolt över sig själv, som vet att hon kan allt hon vill och inte en som lärt sig att andra människor uppskattar henne då hon är någon hon själv inte valt.
Det finns alldeles för många små barn som lär sig, redan nu, att de får uppmärksamhet då de är finklädda, gärna som en prinsessa och andra barn får beröm för att de kan en massa olika fordon. Barn vill ha vår uppmärksamhet, så varför "lär" vi dem att de ska göra/se ut på ett visst sätt. Det är inget de själva valt.

Detta var bara en parantes i inlägget, men det skrämmer mig att så många små barn redan nu har blivit styrda in i vad de ska gilla och tyvärr så träffar min älskade unge på dem och blir påverkad. Hon, mitt barn som är så alldeles perfekt som hon är, utan att hon har på sig några speciella kläder som jag roas av att se henne i, utan att hon behöver göra eller leka med saker som jag tycker är att hon ska gilla.  Min unge, som är perfekt, just som hon är och som hon vill vara!

Vilken dag!

Vaknade 04 av att ett barn kräktes i sängen. Vi bytte lakan och la oss och hon spydde. Sedan bytte vi som av en händelse lakan igen och la oss, beredda med handdukar. slappnade av, höll på att somna och barnet spydde...
Sedan gick vi upp helt enkelt. vid 06 satt vi uppe, ett barn och 3 vuxna. Löjligt, tänkte jag och som den egoist jag är så gick jag och la mig.
09 gick jag upp och maken gick och la sig. Av någon skum anledning så hade han inte gjort det innan och låtit farmor passa dottern, men jaja, det är hans problem.
Barnet somnade i den vevan i soffan.
Vid elva åkte vi till gekås, utan barn och farmorn såklart.
Handlade för en massa pengar på panduros putlet och sedan för en 4fyra gånger mer pengar på gekås.

Vet ni vad? De stängde 17:00 idag, det visste inte vi. halv fem berättade de det i högtalarna och vi fick panik. Vi hann därmed inte med kläder till mig, så nu måste jag åka dit snart igen. stackars, stackars mig...

Nåväl, nu är vi hemma, jäkligt mycket fattigare, men ack så rika på materiell lycka

lev väl i stugorna

Jag måste verkligen köpa kläder!

Jag har inte ett enda par snygga byxor som sitter ok. Inte ett enda par. I min ägo har jag 4 par jeans av vilka 3 par är mycket för stora och i par bara är lite stora. De är en sån där tight modell, så att de sitter lite löst är för stort, fast de funkar bra ändå.
Problemet är att jag inte har några snygga byxor alls. Jag måste ha det, för jag är ju egentligen inte en kjol-människa.
Var köper man såna på lättast och någorlunda billigast sätt?
Jag antar att jag måste prova, men jag skulle vilja att de passade direkt och att jag inte behöver sy ypp dem, men ja, jag vet. Jag lever inte i den typen av världar, så jag får väl nöja mig med att någon hjälper mig att hitta dem, så får jag sy upp dem själv.
Alltså, en någorlunda billig affär, med personal som vill hjälpa till att hitta byxor till mig.

Vart ska jag?

Ja, jag behöver såklart tröjor också, men det kan jag nog fixa då jag åker till ge-kås, om det inte är för mycket folk eller jag blir irriterad :-)
I mitt nästa liv ska jag bli snuskigt rik, då kan manha en som shoppar åt en :-)

Strunta i era nyårslöften!

Ja, jag tycker att ni ska strunta i att lova er själva eller varandra en massa saker.

Fokusera på att helt enkelt försöka få ett riktigt bra år, bra för just dig, bra för de vänner som du tycker mycket om, bra för dina barn, bra för din man, men åter igen, bra för dig.
Löften är tunga, antingen bryter man dem och sviker sig själv, eller så håller man dem och det kan vara jobbigt och påfrestande att lyckas med.

Njut av livet och inse att just du, ät huvudperson i ditt liv. Det är just du som är viktigast, just du som bestämmer hur det ska vara, vad du ska göra och vad du vill.

Strunta i måsten. gör saker för att du vill göra dem, eller för att du vill ha resultatet som blir.

Ha en riktig härlig nyårsafton och njut av livet.

Nästa år kommer att bestå av många härliga stunder, nya bekanskaper som kan bli vänner, gamla vänner som kommer närmare. Familjen som finns för dig och du för dem och om den inte gör det, ja då är den inte viktig.

Nästa år kommer att bli så jävla bra, helt enkelt!

barnen drunknar i julklappar!

Läste den här krönikan http://www.niomanader.se/contentChronicle.asp?cID=15 där författarinnan ondgjorde sig över att ungarna får för mycket julklappar.
Varför får de det? Är man en bättre förälder för att man ger ungarna mycket julklappar?
Nej, naturligtvis inte det.
Jag älskar ju själv paket och presenter och vill gärna ha många, MÅNGA till och med. Jag struntar i hur stökigt det blir på golvet efteråt (som var ett problem enligt författaren). Det är inget problem om man inte gör det till ett problem och det vill jag inte.
När jag skriver många och till och med MÅNGA så menar jag många, jag menar inte massvis. Jag menar inte 50 paket, men jag menar minst 15.
Barn, beroende på ålder vill också ha många och MÅNGA paket. De vill känna att det är en massa paket som de bara vill öppna, NU. Det betyder inte att man måste köpa massor med paket till dem, för de får förmodligen paket från andra också.
Nu är jag ute på hal is, eftersom jag inte har koll på barn i olika åldrar, men en 2 åring kanske är nöjd med 6 paket, en tioåing kanske vill ha 15. En sjuttonåring kanske bara vill ha två, men då två dyrare saker så att man får lägga ihop  flera stycken.
Ett annat problem enligt föräldrar är att barnen har så mycket saker redan.
Varför har de det? Är det för att de får saker hela tiden under året? Ja förmodligen för de har med största sannolikhet inte varit ute och snott dem. Det är alltså föräldrarna som hela tiden ger saker till barnen och då blir det mycket saker.
Jag säger inte att det är fel, men ska man gnälla över att ungarna har mycket saker, så ska man kanske fundera på sin egna roll i det.
Blir barn lyckligare av att få nya grejer hela tiden, eller blir de lyckligare av att få skriva önskelista, drömma, tjata lite, hoppas och sedan kanske få 15 roliga och bra saker på en gång?
Tja inte vet ja, men jag vet vad jag blir lyckligast av och då tänker jag föra det vidare till min unge.

stress, stress stress...

Jag avskyr att stressa och speciellt kring jul. Jag vill att julen ska vara lugn och skön och bara helt underbar. Nu är det bara stress, ekonomisk stress, skol-stress, betygs-stress, inköps-stress- privat stress och lite allmän stress.
Snart, efter julafton, eller rättare sagt på julafton ska jag bara slappa och ha det trevligt. Jag ska inte ta i en trasa på flera veckor och knappt ens något pyssel (vilket kommer att misslyckas, såklart)

Nu tar jag mig en kopp te och ska bara sitta ner och andas och ta det lite lugnt. Jag ska faktiskt vila i 20 minuter,  lyxigt va?

Jag säger vad jag tycker... Och lite vardag

...betyder inte att jag säger allt jag tycker.
Det är många som inte kan förstå den skillnaden, märker jag.
ok, jag gör det inte alltid, ibland ljuger jag, eftersom jag tycker att det är enklast och människan som frågar något är så oviktig för mig att det inte gör mig något att ljuga. Japp, så hemsk är jag. Jag ljuger iallafall inte för någon jag bryr mig om, det lovar jag :-)

Lucia idag, tänk, min dotter var absolut sötast och duktigast på hela dagiset. Hon insåg att hon inte kunde alla orden  och lät därmed bli att sjunga. Rörelserna som de skulle göra till var hon inte helt förtjust i, så hon improviserade och gjorde andra, de passade mycket bättre till låtarna.
Hon ville inte riktigt sitta still på trappan, men hon satt ju längst ner och där vill ju ingen sitta.
Efteråt fikade vi och hon vann då det gällde att äta upp snabbast och kunde därmed springa runt bordet, många varv. Motion är ju bra, de andra satt minsann bara och latade sig.
Sedan gick vi in på avdelningen och där berättade hon för alla de andra barnen som närmade sig att jag var hennes mamma och maken var hennes pappa. Bra att hon upplyste dem, tänk då dumt om de tagit fel.
Glittret som hon hade i håret, eller rättare sagt som alla andra hade i håret valde hon att på ett kreativt sätt ha runt halsen. Hon tvingade de andra barnen och de vuxna att klappa på hennes pälsmudd som hon hade på klänningen. Eftersom alla inte har hennes språkbegåvning så förstod de inte riktigt vad hon ville, men handlingskraftig som hon är satte hon igång att gråta tills de kom till insikt och gjorde som hon ville. En ren välgärning för deras skull så att de inte skulle missa den mjuka mudden, för den var verkligen gosig.
När vi skulle gå fällde hon stora krokodiltårar så att vi skulle veta att hon skulle sakna oss. Snäll som hon är så egoboostade hon fröken genom att låta henne bära henne och trösta henne.

Så där ja, vårt luciafirande från en mycket objektiv mamma

Jag gillar facebook.

Jag har stött på en hel del människor som nedlåtande säger att de minsann har ett liv irl och att internet bara är internet. Jag har sett folk småle och säga, nej jag har inte facebook, det hinner jag inte med eller någon annan anledning.

Först och främst så har de en åsikt om något som de inte vet något om, de tycker att det är lite löjligt, men har aldrig själv testat. De andra, de anser att umgänget via internet är mindre värt än det man har irl.
Jag håller inte med. Jag anser att det är minst lika viktigt, det är en vardagskontakt som gör att man känner sig närmare varandra, eftersom det inte går att ringa alla människor som man tycker om varje dag, bara för att se hur de mår.

Just facebook gillar jag för att alla man vill ser det man vill att de ska se. Man ser vännners vänner och deras kommentarer. Jag har "hittat" en himla trevlig människa, som jag visserligen har träffat irl också, via en vän. Ger mig intellektuella utmaningar och det bästa av allt, min vän tycker att det var helt okej att vi började snacka. Mycket generöst av dig, vännen :-)
en annan vän har ett ex som skriver en massa roliga och tykna kommentarer som jag uppskattar, fastän jag råkar ut för dem själv också. En tredje vän har en annan vän som jag roas av då jag läser dennes kommentarer och jag har haft en hel massa samtal om etik med den i min väns statusrad.
Facebook gör min värld så mycket bredare och ger mig inblick i människor som jag inte alls känner, men som ändå känns ganska nära. Det är otroligt intressant, det är praktiskt och det är ett trevligt tidsfördriv.
Nu har jag visserligen märkt att inte alla uppskattar att man börjar att diskutera i deras status, men det kan man ju inte veta innan. Jag kör på som vanligt och är det någon som har något emot det så får ni säga till mig, helst innan ni blir sura på mig.  Det ni inte säger till mig, kan jag inte veta.

Så, lite nattliga tankar om min förtjusning i internets möjligheter :-)

inte konstigt att barn blir klädintresserade...

Vi har lev helt förskonade från att behöva tampas med ett barn som vill välja vad hon ska ha på sig, kanske för att hon aldrig haft den möjligheten.
Jojo, hon får välja. Hon får välja en av två jackor, ett par av två par skor, men inte vilken tröja eller så.
Vi pratar inte heller om hennes kläder eller hur hon ser ut i dem. säger tex aldrig -åh vad fin du blev i den klänningen. Dels så blev hon inte fin, hon var fin innan, men också för att jag inte anser att hon behöver börja bry sig om sitt utseende ännu. Hon ska ju veta att hon är fin, bra, bäst, duktig, snäll, arg, glad, charmig, stark och allt annat, oavsett vilka kläder hon har på sig.
Det är väldigt viktigt för mig, då jag tycker att utseendehetsen har gått för långt ner i åldrarna. Det beror på oss vuxna, det är bara så.
Ja, de påverkas av äldre barn och barnen på dagis, men vilka påverkas de av då? Vi vuxna.
Ja, iallfall, så ska jag komma till saken nu.
Jag tog på henne en blå klänning med glitter idag. Vi pratade om den innan, eftersom hon inte var speciellt intresserad av att ta av sig pyjamasen. Pratade om att den var mjuk och glittrade och så. På med klänningen och jag sa, åh vad fin du är!
Snapp! -Memina fin, memina fin! Memina fin klänning, hördes det från henne sedan. Det första hon sa då hon kom till dagis var det.

Vi säger att hon är fin annars också, men inte pga kläderna. Hon är lika fin då hon är nybadad och rufsig som då hon är kammad och har på sig vanliga kläder. Hon får höra att hon är fin ofta, så det är inte ett nytt fenomen för henne.
Jag kan förstå de som har ungar i samma ålder som säger att ungarna har bestämda åsikter om kläder och vill ha komplimanger. De har ju lärt sig att de får uppmärksamhet så.

Läskigt egentligen, för tänk om de fastnar för det och bara vill se fina ut. Att det blir viktigt för dem? Det är ju så oviktigt i livet, det finns så många andra kvalitéer som man vill se hos sina barn och som de ska veta om.
Menar itne att de som bryr sig om utseendet inte bryr sig om något annat, men små barn, ja de borde inte behöva göra det.

Religion är intressant!

Jag har en ypperligt bra religionslärare!
Nej, han läser inte den här bloggen, så det är inget fjäsk :-D

Han är först och främst empatisk och förstående då det blir lite struligt i livet, så som denna hösten har varit.
Som lärare är han tydlig, rätt rolig, informativ och mycket öppen. Vi har gått i genom kristendom, judendom, islam, hinduism, budism, cirkelreligionerna och nu är vi inne på etik, humanism, existensialism, privatreligion mm.
Proven börjar med lite faktafrågor och sedan är det bara "tänka själv" frågor. Han försöker verkligen få oss att lyfta fram det vi tycker är bra i varje religion, vilket får oss att tänka utanför våra vanliga fördomar.

Nu ska jag inte fortsätta min hyllningstal om honom, för det är förmodligen tämligen ointressant för er, men han är verkligen bra! Jag kan så otroligt mycket mer nu.

Nej, jag ahr inte blivit religiös ännu, jag har inte funnit någon religion som tilltalar mig så mycket att jag anser att den är rätt, mend et är ganska vanligt nu för tiden. Vi binder inte upp oss vid en religion, de av oss som har en religion har en privatreligion där vi plockat lite gobitar av alla religionerna. Vi har en livsåskådning som vi lever efter. Det har alla människor, en del har ett inslag av övernaturlighet och andra har det inte.
Skumt ord. Övernaturlighet. Om det finns något som är övernaturligt, så borde det vara rätt naturligt och varför är det då övernaturligt?
Nej, det här hinner jag inte med, jag ska ju skriva ett arbete om humanism mm.

Lite funderingar...

Jag har funderat lite på det här med dagis. Många jobbar 80% och är lediga en dag i veckan. Samtidigt ser jag barn som är helt slut  på eftermiddagarna när jag hämtar på dagis.
Vore det inte bättre för barnen att få 1,5 timme kortare dagar varje dag, hellre än en ledig dag?
Hur tänker ni?

En annan sak som jag funderat på är det där med mat.
Dottern äter ju konstant nu, men för några veckor sedan åt hon inte alls. En del föräldrar trugar och lockar och stoppar tillslut i ungarna vad som helst, bara de äter. Ska man göra så? Vi var nöjda med att hon åt välling, så länge hon kände för det.

Julklappar.
Vi har en paketkalender, vilket är väldigt skoj. Synd bara att paketen inte är till mig, men vem vet, jag kanske får en nästa år :-)
Iallafall, hur får man henne att förstå att det där kommer att ta slut efter julafton?

Ute... Melina avskyr att vara ute, gråter konstant och vill verkligen inte vara ute. Det är inte att hon fryser, hon gillar bara inte att vara ute nu på vintern. Det skär i hjärtat då jag vet att hon måste vara ute någon timme på dagis, helst vill jag bara ha henne hemma.  Gillar era ungar att vara ute?

Nu kommer vi till de djupare tankarna.
Jag och Melina har några kompisar tillsammans, men tyvärr träffar vi dem nästan aldrig. Jag tror att hon saknar sin kompis för om vi umgåtts mycket ett tag så pratar hon om kompisen efteråt. Det känns skittaskigt att hon inte får träffa kompisen då.
Kan så här små barn sakna sina kompisar? Isåfall tänker jag faktiskt inte umgås så mycket med någon mer, inte förrän hon kan leka med sina kompisar "ensam". Hon får vara med dem på dagis och de på gården och bara i enstaka fall träffa andra, men inte så intensivt.
Fast, jag kanske har fel, de kanske inte kan sakna andra?

min blogg är MIN blogg...

Jag måste få skriva vad jag vill i den här bloggen utan att ni tar det personligt. Jag tänker inte speciellt ofta på en speciell person då jag skriver, jag rensar mitt huvud på de tankar som jag tycker är intressanta eller helt enkelt vill skriva av mig.
Det betyder inte att jag riktar detta till just dig, så ta inte åt dig om du inte är helt 100% säker på att jag menar dig.
Exemplet igår, då jag skrev om patetiska människor som trodde att de gjorde någon skillnad då de ändrade bilder mm. Fick en hel del skit för det, av människor som minsann berättade för mig att de gjorde mer än så.
Bra! Men varför tar ni då åt er?
Ni kommer att må mycket bättre och ta livet med ro om ni inte tror att allt som kan misstolkas bör misstolkas.
Jag vet, jag talar av egen erfarenhet. Jag har länge trott att hela världen och ungefär allt andra gjorde förmodligen hade något med mig att göra och då förmodligen negativt. Så är det inte, jag är tämligen oviktig i de flesta sammanhang där jag inte är direkt inblandad och jag är ledsen att säga det....men det är ni också.
Jag tycker förmodligen väldigt mycket om några av er och rätt mycket om andra av er och en del av er tycker jag kanske inget om alls, men det vet jag inte, vet ju inte vilka som läser. Men, oavsett hur mycket jag tycker om er eller kanske avskyr er, så handla väldigt lite av det här i bloggen om just er. Det handlar om mig, det är därför det är MIN blogg.

Hur vill ni fira jul?

Hur skulle din drömjul vara om du fick bestämma?

Min skulle firas med människor som tycker om varandra och julen.
Man träffas och dricker lite glögg och äter en pepparkaka tillsammans allihop, samtidigt som man tittar, verkligen tittar, på kalle tillsammans.
Sedan dukas maten fram och man äter länge och alldeles för mycket.
Det är fri placering och det pratas högt och mycket. det serveras i stort sett ingen alkohol, kanske bara någon öl till maten.
Sedan samlas vi i vardagsrummet och äter godis som ingen orkar och pratar om att tomten kanske kommer snart. Alla julklapparna ligger under granen och det är paket till alla som är där, många paket. Varje människa borde få minst fem paket var, minst alltså.
Oj, nu kommer tomten!
Han sätter sig på en stol och det tisslas om vem det kan vara (om man inte vet det) och han bjuds på glögg och gott. Paketen delas ut en och en man sitter i tomtens knä och fotar och är alldeles lagom barnslig och har roligt.
Nu måste tomten vidare, det är ju så många som ska ha paket!
Vi sitter alla utspridda med alla våra paket framför oss och så börjar en att öppna. Nej, först läser den upp rimmet och gissar på vad det kan vara, sedan öppnar man paketet. Alla ser vad de andra får och utdelningen tar lång tid och man får tid att tacka alla. Man ser även hur ens presenter tas emot av andra, med glädje, hoppas man.
I slutet blir det lite ojämt, så en del får kanske öppna två i taget, för att alla ska få vara med och öppna länge.

När allt är öppnat och tittat på så äts det efterätt. Jag är inte så förtjust i den, men den hör till och senare på kvällen spelas det spel, om det är lämpligt, eller så leks det med grejerna eller bara pratas det.

Det är min jul det!

Jag förstår inte de som anser att julen är för barnen. Klart att julen är för barnen, men den är till för alla och varför inte njuta av den? Förstår inte heller de som inte tycker att man ska köpa till vuxna. Det är så tråkigt, men alltför vanligt.
Min värsta jul som jag varit med om var för några år sedan. Firade hos pappa och alla ungarna fick julklappar och deras föräldrar gladdes med dem. Där satt jag och maken och tittade på, vi hade ingen att glädjas med och det var bara.. jäkligt tomt. Jag var otroligt ledsen den julen och jag önskar fortfarande att jag inte hade behövt uppleva den. Det låter inte som en stor grej att man inte får julklappar, men det är det. Det är att inte vara med i gemenskapen, att inte få lite spänning, att ingen har brytt sig om att ordna en liten sak till en.
Julklappar och presenter är inte att byta pengar, det är att ta sig tid och kraft att hitta något litet som kanske kan passa den personen som får det.
Nu har jag turen att ha en svärmor och svärmoster som gillar att köpa julklappar och att ge bort saker. Där är det en självklarhet att man ger varandra julklappar, flera stycken, eftersom man blir glad av det. Det är inte jobbigt eller hysteriskt eller ett pengabyte. Det är roligt och glädjande att göra det för varandra. Det är glädje och kärlek.
Alla de där tankarna om att det är jobbigt och hysteriskt... ja, det är så supertråkigt att jag tänker ignorera att det finns såna tråkmånsar. Tänker sluta att lyssna så fort någon säger något sånt, för de ska inte få förstöra min julglädje :-)

Tror ni verkligen att det hjälper?

Ja, jag pratar om alla de här grupperna som ni går med i för att visa att ni stödjer kampen mot barnpornografi, kvinnomisshandel, pedofiler och diverse annat.
Likaså sätter ni små rosa band på era bilder och ni ändrar dem till seriefigurer och annat tjafs för att visa att ni stödjer en kamp mot något.

Tror ni på fullt allvar att det där hjälper, eller vill ni bara visa upp för omvärlden att ni bryr er, bryr er ungefär i 30 sekunder, alltså den tiden det tar att klicka på ett par knappar och byta en bild eller så.

Vad förändrar detta?

Ja, jag förstår, det känns bra för er, men sådär lätt slipper ni inte undan. Ni borde inse att de där som är drabbade. De där som är utsatta för övergrepp och som ser era bilder, ja det är bara ett hån, för de vet att ni inte gjort mer än så. Ni har inte skänkt pengar, arbetat ideellt, tagit ert ansvar och anmält något som far illa, hjälpt en hemlös till ett bättre liv eller vad det nu är ni brinner för.

Ni sitter förmodligen i era sköna soffor och tänker på hur illa det är i livet och att man måste göra något. Bra att andra gör det, då kan jag stödja den kampen genom att... ja... hm, vad ska lilla jag göra som inte stör mitt liv för mycket? Ja, jag vet, jag ändrar min proilbild till en seriefigur, det kommer säkert att hjälpa massor med misshandlade barn.

Läs det här, ni som går med i en massa grupper
http://kulturbloggen.com/?p=16754
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8236791.ab

lite vardag....

Lite uppdateringar om livet just nu.
Svärfar har varit här. Mycket trevligt, han är det alldeles för sällan. Han är intressant, trevlig, kan en massa saker och intresserad av omvärlden och vet ni vad? Jag fick honom till och med att måla på mina trasor :-D

Tvätta. Ja det är nog min favoritsysselsätning om man ska välja av alla hushållssysslor som man har. Man kan knö in en hög med kläder i maskinen, vänta 4 timmar och sedan ta ut en torr hög och in med nästa. Om man gör så tre gånger på en dag, så kan man med gått samvete säga att man har tvättat heeela dagen, men bara behövs lägga 15 minuter på aktivt arbete.
Den rena tvätten då, tänker ni nu? Ja, det är en familjesak., Vi lägger ut all ren tvätt på golvet i melinas rum och sedan sorterar vi in allting tillsammans allihop. Det är roligt och blir mycket mer lek än det blir arbete :-)

Vad väntar oss idag då?
Vi funderade lite på universeum, men har inte huggit något i sten ännu. Känner också för att umgås med någon kompis lite, men det är flera som jag saknar och vill träffa, att jag inte kan ta tag i det och fråga någon alls... Det är en nackdel...

Dotterns sov i natt!! Hon la sig vid sju, vi var inne och la på henne täcket vid 10 och sedan gick vi och la oss i vår säng, tillsammans, vi vuxna, bara. 07:20 hördes ett trippande och en liten dotter kom in till oss. Det är för övrigt första gången hon kommer in till oss, och inte bara ropar på oss.
Så en hel natts sömn, utan uppvaknande och dessutom tillsammans med min man. det är lyx!

Känner mig lite lurad...

... Barntet vaknade kvart i sju. Det var makens tur att gå upp med henne, så jag låg kvar. Kvart i nio kommer hon tillbaka och lägger sig för att sova och gör så fortfarande. Mycket mysigt, men gud vad jobbigt att gå upp när min klocka ringde tio. Jag ville ju ligga kvar och mysa med henne! Hon var visserligen inte alls intresserad av att mysa, hon puttade bort mig och sa "boooort mamma, booort" vände ryggen till mig och vinklade upp rumpan så att ja fick den i ansiktet. Mina mysinstikter dämpades något och jag gick upp istället.

Har tröstätit vörtbröd med ost på, eftersom min dotter inte vill mysa med mig...
;-)

Har varit och handlat...

...skulle ha blöjor och välling, kött och pasta.
Köpte blöjor och välling...
Att skicka mig för att handla en kväll i juletider efter att jag gått på diet i några veckor är förödande.
Direkt när jag kom innanför dörren såg jag vörtbrödet!
Till vörtbröd är det väldigt gott med julmust så ner med två flaskor sånt i korgen.
Julmust, vem kan dricka julmust utan att äta pepparkakor? Nej, ingen, så en burk såna fick sällskapa med det andra i korgen.
Hm.. choklad är ju väldigt gott till pepparkakor, så en kaka choklad är ju itne fel. Tänk om maken också tänker äta på min choklad? Bäst att ta en stor en. Maken ja, han borde väl också få något.. Snören gillar han, åh, röda eller bruna? Hm, en av varje, får det bli.
474:- sa kille i kassan. Äh fasen vad dyrt, då kan jag lika gärna handla upp hela femmhundralappen, tänkte jag och tog en trisslott också...

Japp, så kan det gå då jag lämnas ensam i en affär...

Vet ni vad jag vill ha?

Jag vill ha (ej i nämnd ordning)
Mikaelas kakor med dumle
Sandras kladdkaka
Tanjas kladdkaka
Louise choklate chips kakor
Cathies kanelbullar
Elins pannkakor
Hannas kladdmuffins
Ingrids chokladbollar
Lindas brownie
Lottas mjuka pepparkaka
Maria K:s kavring (tror jag)
Maria B:s scones
Josefins köttbit (tror jag)
Åsas tårtor
Emilys sallad
Camillas catering
Jennys H:s nyårsmat
Jenny J:s godispåsar
Min svärmors chokladrulltårta
Min svärmosters kommande "hjärntårta" med choklad i

Har jag glömt något nu? förmodligen, men det gör mig inte mindre sugen att komma ihåg allt.

Jag har inte glömt er!

Det är bara väldigt mycket just nu.
Trasorna ska målas, skolarbetet ska göras, familjen ska tas omhand, barnet ska mysas med, det ska städas och ätas och allt annat + att vi har fått ett budgetunderskott på flera tusen i månaden och det tar lite på krafterna.

Jag vet, jag ska ta tag i det där med trasorna, men det lutar åt att alla som kommit med förslag får en trasa var, fast det är lite fånigt eftersom en av dem målar själv :-D Hon kan få tillgång till mina färger i några timmar istället :-D
Många bra förslag gav ni, så tack! Skicka ett meddelande vad ni vill ha för text på er trasa och inriktning på motiv om ni vill välja det. :-)

Vad mer händer i livet?
Jo, bilen har valt att balla ur. Vi har fått en tid på måndag, men det är lite jobbigt fram tills dess.
Mer då? Ja, Melina hostar på nätterna och sover lite kasst då. I natt var hon vaken i två timmar.

Jag har kommit på vad jag saknar i livet, förutom en massa pengar, en snygg kropp och en sprudlande charmig personlighet.
Jag saknar att ha någon/några nära vänner som känner Melina också.  Nu har vi bara svärmor som känner henne riktigt bra och svärmor bor ju inte här i närheten.
Vi köpte presentkort på en restaurang via lets deal. Det går ut 31/12 och vi kommer inte att hinna använda det innan. så vill någon köpa loss det, så är det nog bara att säga till.

Mer?Tja, jag har religionsprov på torsdagsmorgon och vet inte hur jag ska komma dit. Litar inte på att bilen är körbar då...
Mer problem? Nejdå, förutom att all stressen gör att jag inte går ner i vikt, trots att jag går på sopp-diet. Det är lite trist, jag hade lika gärna kunnat trösta mig med godis då. Fast, ja, nu har vi ju ingen bil att åka och köpa godis med ändå...

Nu har jag gnällt klart, tack för att ni lyssnade (om ni nu gjorde det.)

Var med och rösta!

Sådär ja, nu har det avstannat lite. Det är inte så många som är med och tävlar, men det är ganska många förslag iallfall :-)

Fler förslag är ok, men nu får ni hjälpa mig att rösta på vilka som är bra.
skriv numret på den eller de som du gillar. max fem eller något sånt.

Förslagen hittills

1.Är lite trashig

2.En liten kram efter vatten, så blir jag torr över natten

3.Min önskan är att vara i dina händer

4.Jag är en trasa

5.Har du smutsat ner?

6.Har du på bordet råkat spilla, 

att använda mig är inte illa

7.Behöver ej användas med måtta

8.Tål smuts

9.I like it dirty
10.jag gillar att bli kramad alt. urkramad
11.Be the change you wish to see in the world  -Gandhi
12.Dont let me starv
13.Tål att användas
14.Tål att bli luggsliten
15.Släng mig ej, tvätta mig, 60° gillas
16.Tvättsymbol med 60°
17.A clean house is a sign of a wasted life

Tävlingen fortsätter

Förslagen som kommit in är följande

I like it dirty
jag gillar att bli kramad
(ur)kramad
Be the change you wish to see in the world  -Gandhi
Dont let me starv
Tål att användas
You need me
Tål att bli luggsliten
Detta är ömsesidig kärlek
Jag ger dig inspiration
Släng mig ej, tvätta mig, 60° gillas
Tvättsymbol med 60°
A clean house is a sign of a wasted life
Använd din fantasi





Texter jag redan har eller har snarlika


Skölj mig gärna efter användning
Bätte med lite skit i hörnet än ett rent helvete

Gärna fler förslag och kom gärna med åsikter om de som finns, både de bra och de... mindre bra ;-)

Hitta på en bra och/eller rolig trastext och vinn...

... trasor!

Ja, som ni märker så vill jag ha lite ny inspiration.

Skriv ner era förslag i kommentarsfältet, min inbox eller på något annat ställe där jag hittar dem.
alla språk är tillåtna, men översättning behövs kanske.

Förslag som jag redan har kommer inte med i tävlingen.

Sedan beror det lite på hur många som är med.
Alternativ 1.   Alla som har ett förslag som jag kommer att använda, vinner en trasa med valfri text.
Alternativ 2 Om många förslag är bra, så lottar jag ut 3 vinnare av de bra förslagen.

Hur låter det?

Målar, målar och målar...

... ja det är vad mitt liv består av just nu. Många trasor som ska bli klara till jul, men det ska bli skoj att stå på marknaden :-)
Ja okej då, det är små inslag av skolarbete då och då, det får jag erkänna, men bar adå jag är pigg och hjärnan funkar.

Nu har jag inte tid med er, hejhej så länge

Lunchdejt...

Det låter väl mysigt? Man träffas, äter lite gott och pratar ikapp och så skils man åt igen. Det behöver inte ta en hel dag, men man fångar upp lite av de andras vardag.

Några jag känner har ofta såna dejter och det låter himla trevligt. Jag tror att jag ska börja införa såna i mitt liv med mina vänner, jag också. Ett perfekt sätt att hinna ses lite, fastän man inte kan lägga hela dagen på det. Dessutom är det på dagen då barnen är på dagis, så man har faktiskt en chans att prata lite med varandra också. :-D

Nu ska jag snart hämta min lilla unge, sedan är det allt annat som ska göras.

Jo, jag har ett problem. Jag ska skriva en argumenterande text, men det står helt still i mitt huvud, så jag kommer inte på om vad. Det ska hållas ett tal också.

Förslag?

Offentlig varning!!!

Härmed kommer jag att skriva vad jag känner i den här bloggen. Jag nämner inga namn eller släktskap, men jag kommer att skriva vad jag vill.

Jag har länge nog tassat på tå runt saker som jag vet kan såra andra människor, men nu struntar jag i det.

Detta är min blogg, min ventil utåt, min dagbok. Läs den på egen risk!

Välgörenhet, forskning, cancer, död

Jag tror att det är svårt att komma på tanken att man kanske ska skänka till cancerfonden, eller hjärt-och lung fonden, eftersom det ligger så långt ifrån oss som inte drabbats. Det händer ju inte oss, eller?

Var tredje människa drabbas av cancer, många överlever, men behandlingarna är tuffa och sliter på kropp, psyke och hela livet. 

Det finns en del alternativ som kanske kan bli effektivare och vara ett skonsamt behandlingssätt för de som drabbas. För dig som drabbas, för ditt barn som drabbas. Men, Ja, det finns ett men. Det behövs forskning och därmed pengar. 

Var tredje person får cancer. 

Vilka 33% i din omgivning kommer att få det?

Det är nu pengarna behövs för att de 33% ska få hjälp i framtiden då de drabbas.

Hjärtproblem, ja det händer inte oss, eller? 

Samhället blir mer och mer stressat, vi blir mer överviktiga.

Hjärtproblem är Sveriges vanligaste dödsorsak. Det händer oss, det händer våra pappor, våra söner och mer och mer våra mammor och döttrar. 

Det är inte bara medelålders överviktiga män som stressar för mycket, som drabbas. Det är du och jag...

Resistenta bakterier är ett problem. Det utvecklas fler och fler såna bakteriestammar, eftersom antibiotikan fortfarande används alldeles för mycket. Vad ska vi använda när allt är resistent? Då går vi tillbaka 60 år i tiden, cancerpatienter vars immunförsvar slås ut kommer att dö av en förkylning. Mycket förtidigt födda barn kommer inte att överleva. Vi kommer alla att bli väldigt, väldigt sjuka i "vanliga" sjukdomar. 

Vi kommer att bli så mycket mer sjuka och mycket mycket sjukare.

Men, jag skänker ju, tänker du nu.

Jag köpte ju faktiskt en rosa disktrasa förra månaden. Ja till och med ett helt rosa sopset....

Åh vad bra! eller? 

Ja, hur mycket gick till forskningen av det? 1:- 10:-?

Ett smart sätt av butikerna och produkttillverkarna att tjäna lite extra pengar. Välgörenhet säljer och du köper dig fri från ditt dåliga samvete, samtidigt som du får glädjen att shoppa lite...

Ett rosa band. Bra, för 25 spänn får man ett litet band som man kan sätta på jackan och visa hela världen att man är en generös och stöttar cancerforkningen.  wow, verkligen wow...

Många, många skänker pengar till svältande barn mm. Bra, det är nog lättare att relatera till något som lever just nu, och inte något som kan hjälpa ett annat barn (och tusentals till) om 20 år. 

Bra att man engagerar sig, bra att man delar med sig, bra att man bryr sig, det är det viktigaste.

Nog om detta för idag. 

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6030988.ab

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6030988.ab

Att gömma sig bakom internet

Jag känner att jag måste skriva lite om det här.

Väldigt många människor beter sig på ett helt annat sätt på internet, än de gör IRL. Det är som att de inte tror att det är på riktigt, att det inte blir några konsekvenser eller att folk inte tar det på allvar.
Det gör de!Internet är en stor del av livet. Det man skriver här finns kvar, det läses och det blir konsekvenser.

Jag tänker på ett par händelser.

Den unga mannen som begick självmord, folk hetsade honom, hånade honom och trodde inte på honom. Han började tveka och vackla i sitt beslut och få stöttade honom då. Han blev snarare mer hetsad.

Hur känner de som hetsade honom sig nu? Förstår de att en riktig människa verkligen tog sitt liv?

En annan situation är en bekant till mig. Hon skriver ganska ofta häcklande och nedlåtande saker till folk på internet, speciellt då de inte håller med henne. Hon antyder till mig att jag inte lever som jag lär och andra tvetydiga saker. Sånt där säger hon aldrig någonsin till mig då vi träffas. Då säger hon knappt ett ord.
Jag har naturligtvis konfronterat henne på internet, men då flyr hon och lossas inte se.
Tror hon inte att det hon skriver inte syns eller inte gills?
Är det då hon vågar skriva vad hon egentligen känner, eller är det överdrifter som hon inte menar något med?

Ja, jag vet inte, jag ska ta detta med henne då vi ses. Jag är nämligen inte så ofta rädd för konflikter och konfrontation.

Sätt er och fundera en stund. Är du annorlunda på nätet? Skriver du saker du inte menar och isåfall, varför?

Vår spa-helg på Tylöhus i Tylösand (Ganska detaljerat)

Äntligen kommer det. hur vi hade det på spaet!

Vi lämnade dottern och åkte (via affären och köpte godis) till http://www.tylosand.se/spa-noje.
Rummet var rätt litet och inte så imponerande, men helt ok. Fluffiga kuddar och täcken och tv vid sängen. Direkt ville jag krypa ner och bara mysa och kolla på tv, men det gjorde vi såklart inte.
Vi tog en sväng genom spa-avdelningen för att kolla in allt.
Där uppe var det en ångbastu, den visade sig vara jävligt varm, så jag kunde inte vara där inne.
Det var en utepool, den var lite för kall.
Ja, jag vet, jag har ett väldigt smalt spann där jag är nöjd, men då är jag väldans nöjd, så det så!

En innepool där man bara låg och jäste fanns också. Lika kall som den där ute, vilket inte var så himla kallt om jag ska vara ärlig. Ute kändes det kallare, eftersom huvudet är ovanför. Ja, jag har huvudet ovanför, annars drunknar jag och och får panik, dock inte i nämnd ordning.
I jäsbasängen låg folk på en träbänk under vattnet och på tjockisarna stack magen upp, så grunt var det. Inte sjutton vågade jag lägga mig där till allmän beskådan, då hade jag bara behövt att hålla in magen konstant. Avslappningen hade varit minimal.
Det fanns lite bänkar i ett rum som man kunde ligga och... ja jag vet inte vad folk gjorde på dem, men där låg de och läste antar jag. Kollade inte så noga, det verkade lite trist.

Ja just det Det fanns en upplevelsedusch! Man skickade in sin man och sedan tryckte man på en av de tre knapparna. Då kom det skitvarmt vatten och kallt vatten och hårt vatten (nej inte is) och mjukt vatten blandat och efter varandra och allt. Jätteskoj att se på, faktiskt! Dock var han bara i den en gång, tråkmånsen...

Det fanns en annan skum grej. Kallt vatten och varmt vatten i två kar bredvid varandra. Man skulle gå i det kalla och sedan i det varma och så skulle det kännas.... ja något skulle det kännas och det gjorde det. Jag skuttade snabbt bort från det kalla, det var ju skitkallt, men det varma var bra.

Där uppe låg också ett gym som vi faktiskt använde andra dagen.

Där nere var det en stor bassäng, den var inte kall, men inte mysvarm heller, hörde jag. Jag vägrade naturligtvis att gå ner i den, efter att jag upptäckt de två bubbelpoolerna med skitvarmt vatten. Där satt jag, trivdes bra, bubbligt och varmt, precis som det ska vara.

Det fanns ett hål som kallades isvaken. Där i var det... kan ni gissa? Japp, inte varmt. Naturligtvis hoppade jag inte i där, men jag försökte övertala maken, men den tråkmånsen var inte allt intresserad. Chicken!

Det fanns en bar, där köpte vi en cider och maken köpte en irish coffie. Åt en apelsin. Ja just det. Det var fri frukt i hela spaet, vilket innebar att det låg gröna äpplen som man fick äta överallt, men inget annat. Jo, i baren fanns det apelsin och banan också, men den var inte öppen jämt.
Fri frukt för mig är fler än en sort. Tänk om man kommer dit och inte tål äpplen? Då är det liksom kört på den fronten.

Behandlingarna.
Maken fick en Ayurvedisk  massage. Ska inte gå in närmare på det, men det är en rätt intressant lära. Man är en av tre typer och får får då levnadstips utifrån sin typ. Stämmer rätt bra på både mig och maken. Massagen var mjuk och oljig och en jäkla massa dofter. Han stankt på flera mil, vilket var praktiskt om man tappade bort honom.
Jag fick en ansiktsbehandlig. Det första hon gjorde var att klaga på min hud och så klagade hon lite till och.. Ja det drog ner stämningen lite, men det var rätt skönt och trevligt.
Jag sa
-Man har ju kommit upp i åldern då rynkorna börjar att komma
-Ja, de kommer ju efter 25, svarade hon.
-Öjao, jag blir 35 snart, svarade jag.
- Va? Är du 35! Det syns inte
Hehe, hon verkade upppriktigt förvånad. HA! Där fick hon, hon som bara klagade!

Efter behandlingarna gick vi till rummet. Maken gick iväg och gjorde något annat och jag låg och slappade och läste.

Mat.
Förrätten var tillagade små grönsaksbitar och parmaskinka. Lagom gott.
Middagen var Älginnanlår, potatisbakelse och tranbärsklet. GOTT!!!
Efterätten var en kletig chokladmossmet med 2 blåbär och 75% av en jordgubbe.  GOOOTTTT!!

Efter det gick vi och la oss och kollade på ice age 3. Hela Filmen, utan stopp, utan att ha ett halvt öra mot något annat håll. Jag somnade inte ens, även om jag ville och var nära.
Sov som en stock hela natten.
Halv nio ringde klockan och vi gick upp.

Frukostbuffén.
En massa gott, massor med frukt, bröd, fil, flingor, en kock som lagade till ens egna ägg, så som man ville ha det. Maken utnyttjade honom, jag visste inte vad jag ville ha, så det blev inget alls.
Hämtade mat 3 gånger och mitt under ätorgien upptäckte vi att klockan var åtta. Jaha, vi drog inte tillbaka klockan innan vi la oss
Praktiskt, då hade vi en massa tid på oss.

Vi gick till gymmet, körde lite, men alla maskinerna var för stora för mig. En del var sönder också, så det var rätt kasst.
Sedan hoppade vi i den stora poolen, den med inte varmt eller kallt vatten.
Hoppade, skrev jag hoppade? Nej, jag höll krampaktigt i mig i räcket och gick försiktigt ner för pensionärstrappan. Här hoppas inte.
Simmade två längder och blev trött.
Bäst att vila i bubbelpolen...

Sedan låg vi och jäste på rummet och åt snuskigt mycket godis, något som vi hade gjort dagen innan också, såklart.
Hemgång

Dottern sov då vi kom hem.

Det är skumt det där. Saknar henne inte speciellt mycket då vi är iväg, men när det närmar sig att vi ska ses, ja då slår saknaden till och det blir nästan jobbigt att vänta.

Nog om detta.

Snart är det SPA-time!

Sitter hos svärmor och väntar på maten.
Varför, varför sover vår unge som en stock nästan hela natten då vi är här, men inte hemma?
Orättvist!

Iallfall, snart mat, sedan bär det av till http://www.tylosand.se/
Spahotellet i halvmstad. Vi har 22 timmar av bad, behandling, mat, frukt, mys, sömn och njutning framför oss. det är nästan så att man inte vill sova någonting alls, bara för att hinna med allt.

Melina kommer att vara i tryggt förvar hos sin farmor, så vi kan slappna av helt. Dessutom så är det bara några minuter bort, om det skulle ske en olycka eller så.

Det ska bli fantastiskt skoj och skönt att få en lite paus i livet. Dessutom vinner vi en timme i natt, man ska ju dra tillbaka klockan i natt. sicken tur va?

Nu ska jag sluta göra er avundsjuka, tänker dock fortsätta med det i morgon.

Inställningen är allt!

Jag gjorde ett prov i religion i går. Det gick...
Ja hur gick det?
För en vecka sedan hade jag sagt att det förmodligen inte gått så himla bra, ok, men inte bra. Mycket tveksamt om det räckte.
Nu, men min nya inställning att jag endast ska ha vg i allt, så gick provet skitbra!
Det är rätt härligt att kunna känna så.

En annan sak som ofta oroar mig, som ni vet, är ju att ingen gillar mig. Blir motbevisad flera gånger per dag, men ens självkänsla sitter där inne och spökar. Berättar för en att de bara är snälla,  de där som bryr sig. Klart att de är snälla, de tycker ju om mig!
Fick ett sms häromdagen där en tjej bad oss att komma och hälsa på, det gjorde mig alldeles glad :-)

Min svensklärare sa att jag skriver bra och tydligt, med några små språkfel. Wow, perfekt för ett vg!

Jag ska inte bli författare, jag ska skriva för att det är skoj, på fritiden. Skönt att ha det utrett, nu kan jag gå vidare och fokusera framåt!

En i min närhet hör dåligt. Den Ska snart få en hörapparat, så snart kan vi umgås på ett lättare sätt. Det blir kanonbra!

Julen är planerad, inte i detalj, men var iallafall. Bra då kan jag släppa det. och bara njuta av att den snart är här!

En positiv inställning och förmåga att se de små sakerna som är bra för en, gör mycket!

Big brother!

Big brother ska börja att sändas igen!
-Va, tittar du på sån skit, tänker du förmodligen nu.
Japp, det gör jag. Jag tittar på sånt, jag finner det intressant och lättsmält. Människor stängs in i ett hus, de har en samtalskontakt, de har tillgång till psykolog, de får hålla på med tävlingar, uppdrag och de får festa.
-Men de har ju sex i tv!
Ja, vänner,d e har sex i tv. Har ni missat de där "dokumentärfilmerna" med 18 års gräns? De har sex där i också och vet ni vad? Det är hyfsat många i sverige som har sex och det är helt okej. Sex är bra och trevligt, det är bara den gamla kristna tron som spökar. Då var sex tabubelagt och man skulle inte prata om det, inte se det och knappt ha det.
Skönt att det har ändrats, nu får man ha det, lite överallt faktiskt, till och med i tv.

-De bjuds ju på sprit!
Japp, det gör det och bra är väl det. 100 dagar i ett hus med främlingar... Klart att man behöver lite sprit för att liva upp det. Det är vuxna människor, de kan gå till vilken krog som helst och köpa vad de vill ha. De kan köpa på systemet och dricka sig plakat hemma. De kan köpa en dunk med tveksamt innehåll och berusa sig på den. De hade förmodligen festat oavsett de varit i huset eller inte.

Som slutkläm, efter att ha sett kungarna av tylösand så är det nog inte många som förfasas över vad som sker i det huset. Där är de iallfall instängda och stör inte allmänheten.

För osexiga för att spela fotboll?

Ja det skriver aftonbladet i sin artikel Turkiskt damlag stoppades från spel
De ansågs vara för muskulösa och osexiga för att få spela fotboll. Lagen hade varit framgångsrikt och vunnit mycket.
En man sa att deras traditioner och seder är att kvinnan ska vara mjuk och öm och vara i hemmet med barnen.

Det där kan ju inte ens förklaras med vanlig dumhet, det är ju synnerligen korkat, inskränkt och diskriminerande.

Det framfördes klagomål och spelarna fick slutligen rätt att börja spela igen.

Jag trodde inte att Turkiet var så långt efter, inte så otroligt långt efter jämställdhet.
Tänk att det finns människor som inte tycker att jämställdhet är viktigt. De ska vara glada att de inte lever i ett land som Turkiet, för det är inte svårt att sitta här och gnälla lite. Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män. Kvinnor vill ta hand om hem och barn, mm.
Visst, det vill de säkert, om det är frivilligt, eller hur?

Jävligt obehagligt

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article8029416.ab

En förlamad man hade låtit sätta upp övervakningkameror hemma. Ett par dagar senare stänger en sköterska av hans respirator och kunde inte återuppliva honom eller sätta på den. Efter 21 minuter fick räddningspersonal igång honom och då hade han fått grava hjärnskador.

Helt sjukt! Hon borde bli... Hon borde bli lynchad och likaså hennes arbetsgivare som kunde skicka en så outbildad personal till ett sånt arbete.

Tar datorn över umgänget i IRL?

Aftonbladets könikör Malin Wollin skriver i sin krönika att facebook aldrig kan ersätta ett riktigt möta och att vi hellre umgås via datorerna än på "riktigt".  Det här var inget citat av henne, bara så jag uppfattar hennes budskap.

Stämmer det då? Stämmer det för dig att du träffar mig mindre nu, än du hade gjort om vi inte haft var sin dator?

Det stämmer inte alls och jag tror att hon har missförstått nyttan av facebook.

Jag kan kasta ur mig en snabb fråga om någon vill gå en promenad, en vanlig onsdagskväll. Inom en timme har jag fått ett antal svar och vi ger oss iväg.
Jag hade aldrig ringt runt och frågat dessa människor om vi ska gå en promenad, för vem ska jag då välja att ringa först? Då måste jag gradera mina bekanta efter hur gärna jag vill träffa dem och starta mitt ringande. Detta kan innebära att jag faktiskt alltid kommer fram till den där ytliga bekanta som jag knappt känner och därmed lär jag inte känna henne bättre heller.

Dagis är stängt på måndag. Jag och dottern vill hitta några vänner att leka med.
Ska jag sätta mig och ringa runt? Vem ska jag ringa först, vem är intressantast?
Nej, en fråga på facebook, några svar och så har vi en lekträff inbokad. Perfekt.

Jag kan använda facebook till att se vad alla mina bekanta och vänner väljer att dela med sig av. Jag ser att någon är lite krasslig, någon har sovit dåligt, någon ska åka till ett spa, någon fick en bukett blommor.
Är detta viktigt att veta?
Nej, inte alls viktigt, men det skapar ett litet band till dem. Jag kan på ett väldigt snabbt och enkelt sätt kommentera det de gjort och då vet att jag finns där, att jag sett dem.

Alla vill bli sedda, alla vill att något ska bry sig om dem.

Jag har ca 20 människor på facebook som jag är uppriktigt intresserad av, som jag vill veta mer om, som jag verkligen bryr mig om ifall de mår bra eller dåligt. Jag vill dela deras vardag, deras liv, veta hur deras barn mår, hur de haft det på dagen.

Innan facebook hade jag ca 5 personer som jag hade det intresset för och som jag ville dela en vardag med. Det gick inte, jag hann inte med att ringa dem alla, så ofta som vi alla ville.
Varför vill man då dela sin vardag med någon annan? För att vardagen är den som är viktig i livet.

Jag är mycket mindre intresserad vad en vän gjort på en resa till Maldiverna, än jag är av vad hon gjort den senaste veckan i sitt liv. Semesterresan är en dröm, en verklighetsflykt, en liten paus i livet.  Vardagen finns här och det är den som betyder något, på riktigt.


http://www.aftonbladet.se/wendela/article8027109.ab

Det är jag värd...

... är ett uttryck jag aldrig har förstått.
Det uttrycks då folk tar ett glas vin, då folk åker på spa, då folk slappar i soffan.
Det sägs även till andra människor, dvs det är du värd.

Ja självklart, vem är inte värd att njuta lite av livet? Måste man rättfärdiga sin "lyx" med att man är värd det?

När är man inte värd det?  Vilka är inte värda det?

Nej, jag röstar för att man i stort sett alltid ska göra det man vill och mår bra av, så länge det inte skadar någon annan. Håller ni inte med?

Nu går jag ut med det offentligt!

Jag meddelar härmed att jag inte tänker få ett enda MVG den här terminen.

Det fungerar inte att plugga när man har ett barn som inte sover själv på nätterna och som vaknar flera gånger varje natt. Man är aldrig ens nästan utvilad och då är man inte på topp.

Jag är förmodligen inte helt korkad och jag skulle garanterat få MVG i alla de ämnena som jag läser nu, om jag hade haft min fulla kapacitet.

Det har jag inte och att pressa mig och bli stressad över detta fungerar inte nu, jag mår bara dåligt.

Så, nu är det sagt. Jag ska inte ha ett enda MVG, så nu kan jag slappna av. VG är redan fixat, det är bara att hänga med lite lagom.

Det skär i hjärtat och jag vill egentligen inte ge upp, men ja, vi, min familj, ska överleva också, utan att gå in i väggen.

Vad väntar du på?

Jag väntar på att jag ska åka och hämta melina, som är på dagis nu.
Jag väntar på att min man ska komma hem.
Sedan väntar jag på att Melina ska somna, och den väntan följs av att vätan på att hon ska vakna.

De här sakerna är små saker som jag väntar på just nu, men det som verkligen är oroande är alla de saker osm jag väntar på, innan jag kan göra något annat.

Jag väntar på att få reda på vad jag får i betyg, så därför funderar jag inte seriöst på någon utbildning ännu.
Jag väntar på att jag ska åka ner till Ge-kås (ullared) och därför köper jag inte ett par jeans, som jag är i desperat behov av.
Jag väntar på att Melina att det ska bli jul och ledigt, så att vi kan storstäda, röja förrådet och diverse annat, istället för att göra lite då och då redan nu.
Jag väntar på att Melina ska bli större så att man kan göra små resor som hon kommer ihåg och uppskattar, istället för att göra det nu och glädjas åt glädjen nu.
Jag väntar på vårterminen då jag kanske ska läsa engelska, istället för at redan nu låna en bok och börja.

Mitt liv hakar upp sig på små detaljer som gör att jag bara väntar på något.
Det gör mig lite förlamad och mycket passiv.
Jag vet att jag har kapacitet att göra allt det här utan att behöva vänta på någonting, men det blir inte av.

Är det lathet som gör att jag skyller på att jag väntar, eller är jag rädd?

Vad väntar du på och hur påverkar det ditt liv just nu?

Världen har blivit galen!

Gick in på aftonbladets sida i syfte att slösurfa lite.

Första rubriken slår emot mig
Naser, 57, demonstrerar mot våldet – strax efter skjuter någon mot hans fönster
Det är kanske den nya "lasrmannen" i malmö som fortsätter att härja.
Fruktansvärt och helt sjukt att de inte får tag på honom. Är det bara en man, eller är det flera som samarbetar?

Nästa rubrik
Två brutala överfalls- våldtäkter i Stockholm
Överfallsvåldtäkter, brutala sådana.

Tredje
Kalas slutade i blodig massaker
50 gäster var på plats för att fira den 15åriga grabben. då stormar beväpnade män in och börjar att skjuta omkring sig. Det skedde i Ciudad Juarez


Fjärde
Showade för Victoria – med blinkande bröst
Visserligen inte skrämmande, bara ren komik :-)


Senare kan man läsa om facebook som värderas för högs, gruvarbetare som bråkar om pengar. Kolera har spridit sig till nya delar av världen
Kvinna brutalt misshandlad, Christer Sandelin på rehab, Lil-babs har råkat ut för en olycka


Elva hoppade från fönster – ett barn dog
De här fick för sig att djävulen kommit in i deras lägenhet, så de hoppade ut från tredje våningen.

Nu får det räcka, det är ju nte på något sätt uppmuntrande att läsa nyheterna. 

Vad sjutton händer i världen!?

H;s Fest!

Jag var på 35årsfest igår.
Det var min vän H som valt att fira den med sina vänner, och inte bara vänner som hon umgås med ofta, utan alla hon tycker om. Tyvärr (för henne) var det många som inte kunde, men det gjorde inget.
Fantastiskt trevliga människor, smarta, intressanta, roliga och lättpratade.
Min lycka var ju gjord då jag upptäckte att en av gästerna doktorerat i litteratur och och väldigt gärna pratade om böcker och då böcker som jag faktiskt läst.
Nu får jag erkänna att jag inte läst allt han läst och var inte alls på samma nivå som honom, men mycket,  mycket intressant att prata med honom,.
Sedan hade vi kvinnan som hade en annorlunda tro mot vad jag är van vid. Gudinnetro. Jag hann inte alls prata med henne, men jag vill!
Kille som hade en härlig humor och som klaffade direkt med min aningen sarkastiska och elaka humor.
Killen som pratade om fågelskådning som ett sätt att fly vardagen. Jag trodde att alla fågelskådare var fanatiker och helt inskränkta (förlåt svåger om du läser detta). Han motbevisade det helt.
Sedan var det en hel del till, men de här pratade jag mest med.
Ni som undrar om det bara var grabbar där, eller om jag bara umgicks med dem, så kan jag berätta att jag tydligen satt i grabbhörnet.
Två män och jag, så jag tog sedan dit jag kom och klacifiserade mig själv som man. Vi inledde med att prata sport, något som ingen var intresserad av. Sedan övergick vi till de intressanta ämnena

En toppenkväll, tack H Jag vill träffa dem igen!