Idag har jag och Melina varit hos min kompis och pysslat. Ja, jag och min vän pysslade, melina var inte lika engagerad, iallafall inte i pysslandet. Hon hade fullt upp med att skrämma deras hundar, montera sönder en blomma, flytta på alla dukar och mattor, äta papper, plocka ut cd skivor och tusen andra saker. Min vän hade mycket stort tålamod med henne, och jag, ja jag gavmest upp. Om man ska försöka undvika allt som kan bli lite fel, ja då blir det inte mycket pysslat. Jag valde att pyssla. :-D
På vägen hem blev det en tur till biltema. Melina hade somnat i bilen och vägrade vakna tills jag satte henne i kundvagnen. Inte ens då ville ögonen öppnas, men när hon kikade upp och såg alla skoj grejer så blev hon pigg som de där mörtarna som alltid nämns i såna här sammanhang.
Nu är vi hemma och jag längtar efter sängen.
Skriver kanske något mer senare idag, annars så ska jag försöka få ihop något intressant i morgon. :-)
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
och jag som trodde att jag var osynlig...
så är det egentligen bara andras osäkerhet som drabbar mig.
Ska naturligtvis förklara vad jag pratar om.
Jag pratar om alla de gånger som jag kommer in i en grupp, eller försöker att komma in i en grupp människor som samtalar. De lägger inte med en blick märke till att jag kommit in och så står jag där och känner mig helt osynlig. Ni har säkert varit med om detta, eller? Nu menar jag inte att förolämpa er, en förklaring till detta uttalandet kommer senare.
Man står där och känner sig helt... ja helt meningslös.
Antingen kan man gå in, som en del människor gör och ta över. Man kanske till och med avbryter den som pratar för att få fokus på sig själv, men sådär beter sig ingen enligt mig vettig människa. Har man såna problem med att man måste ha fokus på sig hela tiden, ja då borde man fundera på varför det är viktigt.
Tror man att det man själv ska säga är viktigare än den som just nu håller på att prata? Ja det kanske det till och med är, även om det är ganska liten sannolikhet, men det spelar ingen roll, man avbryter inte ändå. Tar man över för att man vill stiga lite i hierarkin? Ja, nu närmar vi oss den berömda lockiga hundens kärna. Det är nämligen just det som det handlar om.
Hela gruppsamtalet handlar om det. Det är därför som du och jag hamnar utanför. Det är inte för att vi inte syns, det är kanske inte ens för att vi är ointressanta, det är nämligen bara för att vi är lite lägre ner på hierarkiskalan än den som talar i gruppen. Åhörarna vill få det högsta hönsets intresse och uppskattning och om de har tur så kanske de kan komma på något smart att säga så att de kan få ordet och få folk att lyssna på just dem.
Visst är det skönt att veta att det inte är mitt eller ditt fel att vi inte syns, det är gruppmedlemmarnas egna kassa självkänsla eller strävan efter att bli högsta hönset, som gör att de har fullt upp med att slicka uppåt och då, ja då är det lätt att man sparkar lite neråt.
Ett tips för att bli populär, du som pratar i gruppen. Bjud in den nya och visa den intresse, då stiger du ännu mer, du vinner ju mina poäng också, hur lite de än är värda
Hur löser man det här då? Hur får man vara med? Ja, jag vet inte, jag får inte alltid vara med, främst då det är män i grupp som pratar. Då befinns jag vara väldigt ointressant, men är det då ett problem? Nej, för min del är det kanske inte det, jag vill eller borde iallafall inte vilja vara med i den där strävan efter social status, men gör de likadant mot andra kvinnor? Jag är inte helt säker på att det faktiskt inte är så. Jag vet att då maken råkar hamna i närheten av en sån grupp så bjuds han in lite mer.
Min make är så skön och så säker på sig själv att han behöver inte tävla om den här statusen. Jag vet inte om han är medveten om det själv, men jag tror verkligen att han tycker det är rätt fånigt. Den här "grabbigheten" som en del män drabbas av då de hamnar i en grupp. De är lite bättre än andra, de är lite smartare, de förstår varandra lite mer och de har en lite bättre gemenskap osv. De som grupp är lite mer, helt enkelt.
Jag ser den i så många konstellationer av män och jag tycker att det är så patetiskt. Nej, nu ångrar jag mig. Förr tyckte jag att det var patetiskt, innan dess kände jag mig utanför, men nu. Ja nu ler jag lite överseende och känner mig lite bättre, lite smartare, lite mer...
Ska naturligtvis förklara vad jag pratar om.
Jag pratar om alla de gånger som jag kommer in i en grupp, eller försöker att komma in i en grupp människor som samtalar. De lägger inte med en blick märke till att jag kommit in och så står jag där och känner mig helt osynlig. Ni har säkert varit med om detta, eller? Nu menar jag inte att förolämpa er, en förklaring till detta uttalandet kommer senare.
Man står där och känner sig helt... ja helt meningslös.
Antingen kan man gå in, som en del människor gör och ta över. Man kanske till och med avbryter den som pratar för att få fokus på sig själv, men sådär beter sig ingen enligt mig vettig människa. Har man såna problem med att man måste ha fokus på sig hela tiden, ja då borde man fundera på varför det är viktigt.
Tror man att det man själv ska säga är viktigare än den som just nu håller på att prata? Ja det kanske det till och med är, även om det är ganska liten sannolikhet, men det spelar ingen roll, man avbryter inte ändå. Tar man över för att man vill stiga lite i hierarkin? Ja, nu närmar vi oss den berömda lockiga hundens kärna. Det är nämligen just det som det handlar om.
Hela gruppsamtalet handlar om det. Det är därför som du och jag hamnar utanför. Det är inte för att vi inte syns, det är kanske inte ens för att vi är ointressanta, det är nämligen bara för att vi är lite lägre ner på hierarkiskalan än den som talar i gruppen. Åhörarna vill få det högsta hönsets intresse och uppskattning och om de har tur så kanske de kan komma på något smart att säga så att de kan få ordet och få folk att lyssna på just dem.
Visst är det skönt att veta att det inte är mitt eller ditt fel att vi inte syns, det är gruppmedlemmarnas egna kassa självkänsla eller strävan efter att bli högsta hönset, som gör att de har fullt upp med att slicka uppåt och då, ja då är det lätt att man sparkar lite neråt.
Ett tips för att bli populär, du som pratar i gruppen. Bjud in den nya och visa den intresse, då stiger du ännu mer, du vinner ju mina poäng också, hur lite de än är värda
Hur löser man det här då? Hur får man vara med? Ja, jag vet inte, jag får inte alltid vara med, främst då det är män i grupp som pratar. Då befinns jag vara väldigt ointressant, men är det då ett problem? Nej, för min del är det kanske inte det, jag vill eller borde iallafall inte vilja vara med i den där strävan efter social status, men gör de likadant mot andra kvinnor? Jag är inte helt säker på att det faktiskt inte är så. Jag vet att då maken råkar hamna i närheten av en sån grupp så bjuds han in lite mer.
Min make är så skön och så säker på sig själv att han behöver inte tävla om den här statusen. Jag vet inte om han är medveten om det själv, men jag tror verkligen att han tycker det är rätt fånigt. Den här "grabbigheten" som en del män drabbas av då de hamnar i en grupp. De är lite bättre än andra, de är lite smartare, de förstår varandra lite mer och de har en lite bättre gemenskap osv. De som grupp är lite mer, helt enkelt.
Jag ser den i så många konstellationer av män och jag tycker att det är så patetiskt. Nej, nu ångrar jag mig. Förr tyckte jag att det var patetiskt, innan dess kände jag mig utanför, men nu. Ja nu ler jag lite överseende och känner mig lite bättre, lite smartare, lite mer...
Jag har rätt.
Jag anser att man inte kan få för mycket av någonting, det kan vara mediciner, grejer, pengar, papper och annat skoj. Det kan vara bra att ha om det blir krig. Jag har rätt.
Ojoj, nej, nej det är inte krig, lugna er, dt är ingen fara. Stanna kvar vid datorn, det är okej.
Fasen, nu fick ni panik och började gömma er under borden och rusade ner i källaren. Okej, jag skriver lite medans ni lugnar er, så kan ni fortsätta att läsa då ni kommer tillbaka.
Det är alltså inte kig, men jag pratade med en expert idag. Hon arbetar med varor och lager och fördelar ut detta till människor i pressade situationer.
Ja, hon jobbar alltså i kassan på hemköp. Vi pratade om det där med att köpa på sig en massa saker och jag berättatde om våra tre hyllor med apoteksgrejer som vi har här hemma. Sedan orerade jag vidare om vikten av att ha mycket av allt hemma och att jag och maken inte kan gå in på apoteket utan att bli som barn i en godisaffär. Vi plockar lite sånt och lite sånt och så månste vi ju ha lite av det där osv. Eftersom vi inte faller för samma saker så blir det ju en korg full eller två, för ni vet, det är ju bra att ha om det blir krig...
Åter till kassörskan, hon sa, själv, på eget bevåg, nej jag antydde det inte ens utan hon sa det alldeles själv att det kan vara bra att ha om det blir krig. HA! Där fick ni, så det så.
Ojoj, nej, nej det är inte krig, lugna er, dt är ingen fara. Stanna kvar vid datorn, det är okej.
Fasen, nu fick ni panik och började gömma er under borden och rusade ner i källaren. Okej, jag skriver lite medans ni lugnar er, så kan ni fortsätta att läsa då ni kommer tillbaka.
Det är alltså inte kig, men jag pratade med en expert idag. Hon arbetar med varor och lager och fördelar ut detta till människor i pressade situationer.
Ja, hon jobbar alltså i kassan på hemköp. Vi pratade om det där med att köpa på sig en massa saker och jag berättatde om våra tre hyllor med apoteksgrejer som vi har här hemma. Sedan orerade jag vidare om vikten av att ha mycket av allt hemma och att jag och maken inte kan gå in på apoteket utan att bli som barn i en godisaffär. Vi plockar lite sånt och lite sånt och så månste vi ju ha lite av det där osv. Eftersom vi inte faller för samma saker så blir det ju en korg full eller två, för ni vet, det är ju bra att ha om det blir krig...
Åter till kassörskan, hon sa, själv, på eget bevåg, nej jag antydde det inte ens utan hon sa det alldeles själv att det kan vara bra att ha om det blir krig. HA! Där fick ni, så det så.
måndag 28 juni 2010
Nej, jag vill inte se den.
Ännu en gång har jag trott att jag ville se en film, och sedan tröttnat. Jag tror att jag tycker om en hel del olika filmer, men nästan alltid så tröttnar jag och tappar tråden. Den här gången kan trådtappandet berott lite på att jag surfade under tiden, men inte så mycket, inte så att det störde. Ja det störde inte mig iallfall, maken blev störd. Han anser att när vi kollar på film, ja då ska vi kolla på film, det innebär inte att en av oss ska surfa lite under tiden eller måla lite eller kanske chatta lite med någon. Han är så begränsad. ;-)
Nåväl, Clach of the titans heter kvällens film. Jag VILL tycka om såna filmer, för jag älskar genren, men jag gör det nog inte så mycket som jag tror.
Vad är det då för filmer som jag gillar? Ja ni vet ju redan vad jag tyckte om sex in the city 2, så vad finns det kvar? Deckare, ja, jo svenska deckare, för då kan man pyssla under tiden. Man har visserligen ingen aning om handlingen eftersom ett av kännetecknen för film är att en del handling utspelar sig utan dialog som förklarar allt. Man har heller ingen aning om hur människorna ser ut, så om man avslutar en film med att titta på den, så fattar man ingenting. Vilka är alla de där människorna?
Nej, jag föredrar ju böcker eller debattprogram, för då kan man pyssla under tiden...
Hur lång tid ska det ta för mig att inse att jag inte är så intresserad av att kolla på film?
Nåväl, Clach of the titans heter kvällens film. Jag VILL tycka om såna filmer, för jag älskar genren, men jag gör det nog inte så mycket som jag tror.
Vad är det då för filmer som jag gillar? Ja ni vet ju redan vad jag tyckte om sex in the city 2, så vad finns det kvar? Deckare, ja, jo svenska deckare, för då kan man pyssla under tiden. Man har visserligen ingen aning om handlingen eftersom ett av kännetecknen för film är att en del handling utspelar sig utan dialog som förklarar allt. Man har heller ingen aning om hur människorna ser ut, så om man avslutar en film med att titta på den, så fattar man ingenting. Vilka är alla de där människorna?
Nej, jag föredrar ju böcker eller debattprogram, för då kan man pyssla under tiden...
Hur lång tid ska det ta för mig att inse att jag inte är så intresserad av att kolla på film?
Får jag nämna era namn?
Jag skriver ju ibland om er, men får jag nämna era namn? Jag skulle aldrig göra det om det är något negativt eller något utlämnande, men om jag hälsar på er eller helt enkelt bara tycker om er?
Jag stängde av verifeiringskoden nu, så att det är lättare att kommentera, så skriv gärna vad ni tycker om att nämna era namn.
Jag stängde av verifeiringskoden nu, så att det är lättare att kommentera, så skriv gärna vad ni tycker om att nämna era namn.
Varför säger jag inget?
Ännu en gång har det hänt mig. Inte idag, jag skriver ju med någon/några/många dagars förskjutning så att personer som jag skriver om inte ska bli utpekade.
Jag har som en del vet gått ner en hel del i vikt, iallfall 15 kilo. Detta innebär att jag har minskat lite överallt och då fått olika kommentarer. Många, väldigt många säger att jag är jättefin och att jag är lagom och en massa bra och snälla saker. Sedan kommer kommentaren att mina tuttar har försvunnit. För det första så hade de inte alls försvunnit, de är kvar, men aningen mindre. Nu är de ju inte på något sätt små, de är rätt lagom och de var lagom innan också och de kommer att vara lagom om jag går ner 10 kilo till. De är alltså alldeles lagom oavsett storlek, men varför skriver jag detta? Nu faller jag in i samma spår och kommenterar min kropp. Naturligtvis så har jag all rätt i världen att göra det, men varför behöver jag förklara mig? Varför hamnade jag genast i försvarsställning, istället för att skriva det som jag tänkte skriva? Vad jag ville skriva var att andra inte har någon rätt att kommentera min kropp på det viset. Jag är egentligen emot kroppskommentarer över huvudtaget, men har förlikat mig med att folk vill säga snälla saker och att de inte menar att vara dömande med det, men de negativa kommentarerna, varför sägs de? Är det avundsjuka? Nej det tror jag inte, en del av de som nämner det är klart snyggare än jag är, är det skadeglädje? Varför ska man vara glad för att det "går sämre" för någon annan, om man nu ens kan säga att ett par mindre bröst är sämre än större. De män som kommenterar, är det för att de saknar något stort att titta på? Isåfall kan jag rekommendera många sidor på Internet där man kan tillfredsställa det behovet. Är det för att de anser att deras åsikt är intressant? Ledsen, den är inte det.
Jag tror att det finns flera gemensamma svar på alla de här frågorna.
Folk tror att de behöver kommentera på något sätt och med lite alkohol i kroppen så inser man inte att de första sakerna som kommer upp i huvudet, sällan är de som ska komma ut genom munnen. Ett annat svar är att vi är så himla bra på att trycka ner varandra. Vi är på något sätt rädda för att andra ska vara för bra. Vet inte om det är att vi är rädda för att de ska känna sig för bra eller för att de andra som lyssnar ska tro att den omtalade är för bra.
Helt sjukt. Jag ska absolut aktivt arbeta för att inte vara likadan, för visst är jag sån, även om jag inte uttrycker det genom att kommentera andras kroppar negativt.
Men frågan kvarstår, varför säger JAG inget, varför säger jag inget då folk kommenterar på ett sätt som jag inte tycker är okej?
Kanske för att jag inte kommer på det direkt, kanske för att jag inte vill vara obekväm, kanske för att jag vill ha andra människors gillanden, kanske för att jag känner mig gnällig, kanske för att... ja vem vet.
Jag har som en del vet gått ner en hel del i vikt, iallfall 15 kilo. Detta innebär att jag har minskat lite överallt och då fått olika kommentarer. Många, väldigt många säger att jag är jättefin och att jag är lagom och en massa bra och snälla saker. Sedan kommer kommentaren att mina tuttar har försvunnit. För det första så hade de inte alls försvunnit, de är kvar, men aningen mindre. Nu är de ju inte på något sätt små, de är rätt lagom och de var lagom innan också och de kommer att vara lagom om jag går ner 10 kilo till. De är alltså alldeles lagom oavsett storlek, men varför skriver jag detta? Nu faller jag in i samma spår och kommenterar min kropp. Naturligtvis så har jag all rätt i världen att göra det, men varför behöver jag förklara mig? Varför hamnade jag genast i försvarsställning, istället för att skriva det som jag tänkte skriva? Vad jag ville skriva var att andra inte har någon rätt att kommentera min kropp på det viset. Jag är egentligen emot kroppskommentarer över huvudtaget, men har förlikat mig med att folk vill säga snälla saker och att de inte menar att vara dömande med det, men de negativa kommentarerna, varför sägs de? Är det avundsjuka? Nej det tror jag inte, en del av de som nämner det är klart snyggare än jag är, är det skadeglädje? Varför ska man vara glad för att det "går sämre" för någon annan, om man nu ens kan säga att ett par mindre bröst är sämre än större. De män som kommenterar, är det för att de saknar något stort att titta på? Isåfall kan jag rekommendera många sidor på Internet där man kan tillfredsställa det behovet. Är det för att de anser att deras åsikt är intressant? Ledsen, den är inte det.
Jag tror att det finns flera gemensamma svar på alla de här frågorna.
Folk tror att de behöver kommentera på något sätt och med lite alkohol i kroppen så inser man inte att de första sakerna som kommer upp i huvudet, sällan är de som ska komma ut genom munnen. Ett annat svar är att vi är så himla bra på att trycka ner varandra. Vi är på något sätt rädda för att andra ska vara för bra. Vet inte om det är att vi är rädda för att de ska känna sig för bra eller för att de andra som lyssnar ska tro att den omtalade är för bra.
Helt sjukt. Jag ska absolut aktivt arbeta för att inte vara likadan, för visst är jag sån, även om jag inte uttrycker det genom att kommentera andras kroppar negativt.
Men frågan kvarstår, varför säger JAG inget, varför säger jag inget då folk kommenterar på ett sätt som jag inte tycker är okej?
Kanske för att jag inte kommer på det direkt, kanske för att jag inte vill vara obekväm, kanske för att jag vill ha andra människors gillanden, kanske för att jag känner mig gnällig, kanske för att... ja vem vet.
lördag 26 juni 2010
fördomar
Jag läser en bok där författaren tar upp mängder av fördomar som vi alla har.
Det är verkligen superintressant. Jag har patetiskt nog fått för mig att jag inte har så många fördomar, men det kan jag ju bara fetglömma.
Fet är mitt nya favoritförstärkningsord, interjektion heter det va? Är lite osäker på det sista, det var några år sedan jag läste om det och detaljerna i svensk grammatik är inte något som jag använder sådär fetofta, så jag har glömt det mesta. Jag har dock en kompis som läser eller har läst svenska för invandrare. Hon kan förmodligen sånt här klart bättre än jag kan, skrämmande nog. Man borde väl ha lite koll, eller?
Jag kommer nog att sätta mig och intensivplugga inför att melina ska börja lära sig sånt och sedan skryta med att , ja, jag kan sånt, det borde minsann alla kunna. Kunskap är viktigt och man lär sig för livet inte för proven och andra floskler som hon förmodligen kommer att spy galla över.
Spy galla, helt fel. Man spyr inte galla. Gallan utsöndras från gallblåsan ut i tunntarmen och den vätskan kommer inte upp då man spyr. Varför säger man en sån felaktighet? Även jag gör det, för att förtydliga vad det är jag spyr upp, de gånger som jag tycker att det känns viktigt att förklara det för andra människor. Nu är det kanske inte favoritsamtalsämnet, men jag medger, det har hänt.
Åter till fördomarna, men nu har jag glömt varför jag la ner pysslet och gick ner för att blogga. Jag hade förmodligen en massa kloka ord (enligt mig själv) om det här ämnet.
Ibland känner jag mig sådär äckligt klok och förnuftig, men det är naturligtvis inget som jag ens skulle drömma att erkänna för någon annan, så jag skriver det här, lite i hemlighet.
Jag har fördomar, svarta har rythmen i kroppen, bögar är trevliga, män kan bara göra en sak i taget, kvinnor är mer empatiska, män gillar inte inredning och design mfl. Fömodligen hundratals saker som jag inte ens är medveten om.
Ligger det då något i dessa fördomar? Har jag genom egen erfarenhet upptäckt att det är så? Är det då medfött eller en uppfostringssak? Ja, ni som känner mig vet att jag tror stenhårt på att det är en uppfostringssak. Det kan inte vara genetiskt, och enligt mig så är de som säger det okunniga inom det här området.
Åter till om fördomarna stämmer.
Jag har inte umgåtts med tillräckligt många svarta för att veta om de har rythmen i blodet, jag har träffat en massa bögar och en del är skitotrevliga, jag vet flera män som kan göra flera saker på en gång och flera kvinnor som bara kan göra en sak i taget. Jag vet många män som är empatiska, och kvinnor som inte är det. Kvinnor gillar inredning, ja visst en del gör det, andra gör det inte liksom männen.
Så, nej mina fördomar stämmer inte, inte alls.
Att generalisera så är farligt. Tex. Kvinnor är mer intresserade av att ta hand om små barn. Då förväntar sig ingen att männen ska vara intresserad av det och om han är det så är han kanske lite konstig, men om det är hans egna barn så är han en superpappa. Är kvinnan inte intresserad av små barn, ja är det inte hennes barn, så är hon förmodligen avundsjuk och är det hennes barn, ja då är hon som vilken mamma som helst.
Nu måste jag läsa igenom allt, det har blivit många tankar på en gång nu. Vänta lite.
ok, klar
Vad har ni för fördomar och stämmer de?
Kan inte ni som läser detta fundera lite på era fördomar och sedan skriva ner de ni har (som ni vågar erkänna) och berätta om du tror att det ligger något i dem?
Det är verkligen superintressant. Jag har patetiskt nog fått för mig att jag inte har så många fördomar, men det kan jag ju bara fetglömma.
Fet är mitt nya favoritförstärkningsord, interjektion heter det va? Är lite osäker på det sista, det var några år sedan jag läste om det och detaljerna i svensk grammatik är inte något som jag använder sådär fetofta, så jag har glömt det mesta. Jag har dock en kompis som läser eller har läst svenska för invandrare. Hon kan förmodligen sånt här klart bättre än jag kan, skrämmande nog. Man borde väl ha lite koll, eller?
Jag kommer nog att sätta mig och intensivplugga inför att melina ska börja lära sig sånt och sedan skryta med att , ja, jag kan sånt, det borde minsann alla kunna. Kunskap är viktigt och man lär sig för livet inte för proven och andra floskler som hon förmodligen kommer att spy galla över.
Spy galla, helt fel. Man spyr inte galla. Gallan utsöndras från gallblåsan ut i tunntarmen och den vätskan kommer inte upp då man spyr. Varför säger man en sån felaktighet? Även jag gör det, för att förtydliga vad det är jag spyr upp, de gånger som jag tycker att det känns viktigt att förklara det för andra människor. Nu är det kanske inte favoritsamtalsämnet, men jag medger, det har hänt.
Åter till fördomarna, men nu har jag glömt varför jag la ner pysslet och gick ner för att blogga. Jag hade förmodligen en massa kloka ord (enligt mig själv) om det här ämnet.
Ibland känner jag mig sådär äckligt klok och förnuftig, men det är naturligtvis inget som jag ens skulle drömma att erkänna för någon annan, så jag skriver det här, lite i hemlighet.
Jag har fördomar, svarta har rythmen i kroppen, bögar är trevliga, män kan bara göra en sak i taget, kvinnor är mer empatiska, män gillar inte inredning och design mfl. Fömodligen hundratals saker som jag inte ens är medveten om.
Ligger det då något i dessa fördomar? Har jag genom egen erfarenhet upptäckt att det är så? Är det då medfött eller en uppfostringssak? Ja, ni som känner mig vet att jag tror stenhårt på att det är en uppfostringssak. Det kan inte vara genetiskt, och enligt mig så är de som säger det okunniga inom det här området.
Åter till om fördomarna stämmer.
Jag har inte umgåtts med tillräckligt många svarta för att veta om de har rythmen i blodet, jag har träffat en massa bögar och en del är skitotrevliga, jag vet flera män som kan göra flera saker på en gång och flera kvinnor som bara kan göra en sak i taget. Jag vet många män som är empatiska, och kvinnor som inte är det. Kvinnor gillar inredning, ja visst en del gör det, andra gör det inte liksom männen.
Så, nej mina fördomar stämmer inte, inte alls.
Att generalisera så är farligt. Tex. Kvinnor är mer intresserade av att ta hand om små barn. Då förväntar sig ingen att männen ska vara intresserad av det och om han är det så är han kanske lite konstig, men om det är hans egna barn så är han en superpappa. Är kvinnan inte intresserad av små barn, ja är det inte hennes barn, så är hon förmodligen avundsjuk och är det hennes barn, ja då är hon som vilken mamma som helst.
Nu måste jag läsa igenom allt, det har blivit många tankar på en gång nu. Vänta lite.
ok, klar
Vad har ni för fördomar och stämmer de?
Kan inte ni som läser detta fundera lite på era fördomar och sedan skriva ner de ni har (som ni vågar erkänna) och berätta om du tror att det ligger något i dem?
lite lurig...
Jag var hemma hos en syster till mig idag och blev bjuden på drinkar. Lite lurig blev man allt, mitt alkoholintag de senaste 2.5 åren har bestått av en kvarts flaska vin...
Jagmärker att jag inte hittar tangenterna lika lätt som annars, skumt att de flyttar på sig bara för att jag dricker lite alkohol. Det måste vara lagen om alltings jävlighet eller så är det någon fysiklag á la Douglas Adams.
En bra bok, förresten. läs den om ni inte gjort det, hysteriskt skojig och helt osammanhängande, men ändå väldigt logisk. Eller ja nu överdrev jag nog en aning, kanske inte väldigt logisk, men iallfall skoj som fasen. Boken, ja det är såklart liftarens guide till galaxen som jag pratar om.
Nej, det här går inte, de där tangenterna har hamnat i förvirring, jag går och pysslar istället.
Jagmärker att jag inte hittar tangenterna lika lätt som annars, skumt att de flyttar på sig bara för att jag dricker lite alkohol. Det måste vara lagen om alltings jävlighet eller så är det någon fysiklag á la Douglas Adams.
En bra bok, förresten. läs den om ni inte gjort det, hysteriskt skojig och helt osammanhängande, men ändå väldigt logisk. Eller ja nu överdrev jag nog en aning, kanske inte väldigt logisk, men iallfall skoj som fasen. Boken, ja det är såklart liftarens guide till galaxen som jag pratar om.
Nej, det här går inte, de där tangenterna har hamnat i förvirring, jag går och pysslar istället.
En riktigt bra pappa...
... ja det anser jag att melina har. Tyvärr så är det så många i min omgivning som verkar ha rätt kassa pappor till sina barn. En pappa, ja han ska vara som en mamma ska vara, i samhällets ögon. Han är inte bättre bara för att han gör det som är självklart. Varför nedvärderar vi våra män på det sättet? Nu menar jag inte just din eller min man,jag menar män i största allmänhet. Varför förväntas de inte vara en fullvärdig förälder så som vi kvinnor förväntas vara det?
Är det egentligen någon som helst skillnad på pappor och mammor, om vi nu bortser från de mest uppenbara skillnaderna, som tur var oftast döljs av kläder?
Glädjande nog så firade vi midsommar med två familjer där fäderna är fantastiska pappor. De tar fullt ansvar för sina barn och det är självklart att de gör det som ska göras. Det är till och med så att vi kvinnor lutar oss tillbaka och bara väntar på att sakerna ska bli gjorda, barnen ska matas, blöjor ska bytas. Vi beter oss som många män gör, och då anser jag att de inte är några bra pappor. Betyder det att vi inte är några bra mammor? Är man en bättre mamma för att man gör det mesta själv, eller är man rent av en sämre mamma, eftersom man inte släpper in mannen? Nej, jag köper inte argument som han är inte så intresserad, han gör inte rätt, han vill inte. Han man satt barn till världen så har man inget val... om man nu inte har en så fantastisk pappa till sitt barn som jag har, då kan man luta sig tillbaka...
Är det egentligen någon som helst skillnad på pappor och mammor, om vi nu bortser från de mest uppenbara skillnaderna, som tur var oftast döljs av kläder?
Glädjande nog så firade vi midsommar med två familjer där fäderna är fantastiska pappor. De tar fullt ansvar för sina barn och det är självklart att de gör det som ska göras. Det är till och med så att vi kvinnor lutar oss tillbaka och bara väntar på att sakerna ska bli gjorda, barnen ska matas, blöjor ska bytas. Vi beter oss som många män gör, och då anser jag att de inte är några bra pappor. Betyder det att vi inte är några bra mammor? Är man en bättre mamma för att man gör det mesta själv, eller är man rent av en sämre mamma, eftersom man inte släpper in mannen? Nej, jag köper inte argument som han är inte så intresserad, han gör inte rätt, han vill inte. Han man satt barn till världen så har man inget val... om man nu inte har en så fantastisk pappa till sitt barn som jag har, då kan man luta sig tillbaka...
fredag 25 juni 2010
sovmorgon är inte...
att vakna av att barnet är ledset. Naturligtvis så gjorde jag mitt yttersta för att utestänga ljudet, jag la en kudde över huvudet, jag stoppade in fingrarna i öronen och jag nynnade lite lågt för mig själv. Alla de här ansträngningarna för att inte vakna innebar såklart att jag vaknade ännumer och tillslut så blev jag alldeles för vaken för att ens kunna lura mig själv att jag sov. Således smet jag upp så fort barnet och maken lämnat hemmet.
Hemmet lämnades på tv:n påslagen, så det blev inte ens tyst då, men jag har som den snälla och beskedliga fru jag är inte kommenterat det. Jag har inte med en antydning nämnt att han inte stängde av tv:n så att jag kunde få lite sovro, liksom jag inte nämnt att det lät förbaskat mycket på morgonen.
Nu skulle man kunna tro att den här bloggen skulle kunna användas som hint till honom så att han via den här blir upplyst, men nej, han läser den inte.
Detta får mig att minnas en kompis till mig. Hon är inte min kompis längre, men nu till hur det var. Hon och hennes blivande man och hennes son levde tillsammans. Varje gång som den blivande maken inte gjorde som hon ville eller hon blev sur, så gick hon in i sonens rum med sonen och muttrade om hur dum hans pappa var som inte bla,bla osv. Saken är att de alltid hade en babyvakt på mellan sonens rum och köket/vardagsrummet. På det viset fick hon sagt vad hon ville, utan att behöva ta en konflikt eller säga det rakt ut. Smart, enligt henne, patetiskt enligt mig. Troligen därför som vi inte är kompisar längre, när man börjar tycka att ens kompisar beter sig patetiskt så, ja då är det nog inte rätt vänskap för en.
Nu åter till min sovmorgon som inte blev så mycket sovmorgon. Jag smet alltså upp vid niotiden, jaja, jag vet... En del av er vaknar klockan sex och tycker förmodligen att nio är sovmorgon, men nej, ni har fel, helt fel och är bara avundsjuka. Sovmorgon är när man får vakna när man vill, så det så.
Jag fyllde badkaret och hoppade ner i ett skönt bad med en bra bok. Intressant formulering, hur visste jag att den var bra då, jag hade ju inte läst något ur den? Den var nämligen inte så bra som jag hade hoppats, men jag har bara läst 36 sidor, så jag hoppas att den artar sig. Den ska lära mig att bli författare. Ett av knepen när man författar och skriver i jagform är att man inte ska vara smartare än sina läsare. Nu är jag inte skitkorkad och inte skitsmart, så förmodligen misslyckas jag till viss del. Jag har tex redan skitit i det blå skåpet (skumt uttryck) och sagt att ni har fel.
Blå skåp? Varför är det på något sätt värre att skita i ett blått skåp? Det engelska uttrycket the shit hit the fan är klart tydligare. Där har alla med ens en gnutta inlevelseförmåga chansen att förstå hur det kan bli, hur illa det är, hur äckligt det kan vara, men vårt skita i det blå skåpet... mycket underligt. Vet ni något om detta som jag inte vet?
Boken har hittills inte gjort mig till någon stor författare eller ens till någon bra skibent, men tankarna har börjat att mala, men nu är det dags att ta tag i midsommaraftonsdagen. Ytterligare ett ord som jag hade kunnat hänga upp mig på, men som den beskedliga och ödmjuka människa jag är så släpper jag det.
Glad midsommar på er alla!
Hemmet lämnades på tv:n påslagen, så det blev inte ens tyst då, men jag har som den snälla och beskedliga fru jag är inte kommenterat det. Jag har inte med en antydning nämnt att han inte stängde av tv:n så att jag kunde få lite sovro, liksom jag inte nämnt att det lät förbaskat mycket på morgonen.
Nu skulle man kunna tro att den här bloggen skulle kunna användas som hint till honom så att han via den här blir upplyst, men nej, han läser den inte.
Detta får mig att minnas en kompis till mig. Hon är inte min kompis längre, men nu till hur det var. Hon och hennes blivande man och hennes son levde tillsammans. Varje gång som den blivande maken inte gjorde som hon ville eller hon blev sur, så gick hon in i sonens rum med sonen och muttrade om hur dum hans pappa var som inte bla,bla osv. Saken är att de alltid hade en babyvakt på mellan sonens rum och köket/vardagsrummet. På det viset fick hon sagt vad hon ville, utan att behöva ta en konflikt eller säga det rakt ut. Smart, enligt henne, patetiskt enligt mig. Troligen därför som vi inte är kompisar längre, när man börjar tycka att ens kompisar beter sig patetiskt så, ja då är det nog inte rätt vänskap för en.
Nu åter till min sovmorgon som inte blev så mycket sovmorgon. Jag smet alltså upp vid niotiden, jaja, jag vet... En del av er vaknar klockan sex och tycker förmodligen att nio är sovmorgon, men nej, ni har fel, helt fel och är bara avundsjuka. Sovmorgon är när man får vakna när man vill, så det så.
Jag fyllde badkaret och hoppade ner i ett skönt bad med en bra bok. Intressant formulering, hur visste jag att den var bra då, jag hade ju inte läst något ur den? Den var nämligen inte så bra som jag hade hoppats, men jag har bara läst 36 sidor, så jag hoppas att den artar sig. Den ska lära mig att bli författare. Ett av knepen när man författar och skriver i jagform är att man inte ska vara smartare än sina läsare. Nu är jag inte skitkorkad och inte skitsmart, så förmodligen misslyckas jag till viss del. Jag har tex redan skitit i det blå skåpet (skumt uttryck) och sagt att ni har fel.
Blå skåp? Varför är det på något sätt värre att skita i ett blått skåp? Det engelska uttrycket the shit hit the fan är klart tydligare. Där har alla med ens en gnutta inlevelseförmåga chansen att förstå hur det kan bli, hur illa det är, hur äckligt det kan vara, men vårt skita i det blå skåpet... mycket underligt. Vet ni något om detta som jag inte vet?
Boken har hittills inte gjort mig till någon stor författare eller ens till någon bra skibent, men tankarna har börjat att mala, men nu är det dags att ta tag i midsommaraftonsdagen. Ytterligare ett ord som jag hade kunnat hänga upp mig på, men som den beskedliga och ödmjuka människa jag är så släpper jag det.
Glad midsommar på er alla!
torsdag 24 juni 2010
En dag som inte finns...
...ja det ville en vän till mig uppfinna, så att vi hinner ses den dagen. Det fick mig att tänka på hur man prioriterar. Jag kan få för mig att saker är viktiga att göra och då hinner jag inte träffa folk, eller så vill jag sitta och pyssla i flera timmar och hinner inte träffa folk. Folk skriver jag, men jag menar mina vänner. De personer som jag tycker är viktiga i mitt liv, de människor som jag verkligen, verkligen vill träffa och som får mig att må bra och förhoppningsvis så kan jag få dem att må bra. Jag sitter ibland hemma och tror att alla andra har så mycket att göra och att de förmodligen hör av sig om de vill träffa mig. När jag tänker efter så inser jag att visst är det kanske så, men förmodligen så är de likadan, väntar på att någon annan ska ta kontakt, eftersom andra är så upptagna.
Så, hur ska vi lösa det här problemet då? Eftersom jag har bestämt mig för att göra någon glad varje dag, så kan gott någon annan sköta det andra :-D
Idag har vi haft en toppendag. Först var vi hos en kompis och satt och snackade lite innan resten av högen tillade in. Okej, jag medger att melina inte snackade så mycket och framförallt så satt hon inte ner och var social. Jag var social iallfall, så det är någon som har en social kompetens här hemma. Lunch och kladdkaka, sedan ut och vet ni vad? Det är inte alls kallt ute. Mitt barn var påklätt med långärmad och jeans, något som var aningen överdrivet. Vet ni vad som är kallt däremot? Eller ja inte kallt kanske, men inte skitvarmt iallfall. Jopp, det är vår övervåning. För fösta gånger så kan vi vara där uppe även om det är en varm dag och vi tycker att det är behagligt.
Tröttnade på det ämnet, jag vill prata prioriteringar igen.
Jag ska verkligen försöka att prioritera mer i mitt liv. Att inte köra på av vana eller för att det ska vara så, utan jag ska fundera på vad jag verkligen vill. Vad vi verkligen vill.Inte bara göra om jag brukar, eller vad som är bekvämast för tillfället
Nu tog bloggtiden hastigt slut, melina hällde vatten på hela bordet.
Så, hur ska vi lösa det här problemet då? Eftersom jag har bestämt mig för att göra någon glad varje dag, så kan gott någon annan sköta det andra :-D
Idag har vi haft en toppendag. Först var vi hos en kompis och satt och snackade lite innan resten av högen tillade in. Okej, jag medger att melina inte snackade så mycket och framförallt så satt hon inte ner och var social. Jag var social iallfall, så det är någon som har en social kompetens här hemma. Lunch och kladdkaka, sedan ut och vet ni vad? Det är inte alls kallt ute. Mitt barn var påklätt med långärmad och jeans, något som var aningen överdrivet. Vet ni vad som är kallt däremot? Eller ja inte kallt kanske, men inte skitvarmt iallfall. Jopp, det är vår övervåning. För fösta gånger så kan vi vara där uppe även om det är en varm dag och vi tycker att det är behagligt.
Tröttnade på det ämnet, jag vill prata prioriteringar igen.
Jag ska verkligen försöka att prioritera mer i mitt liv. Att inte köra på av vana eller för att det ska vara så, utan jag ska fundera på vad jag verkligen vill. Vad vi verkligen vill.Inte bara göra om jag brukar, eller vad som är bekvämast för tillfället
Nu tog bloggtiden hastigt slut, melina hällde vatten på hela bordet.
onsdag 23 juni 2010
Jag har bakat...
En kompis och hennes man och barn kom hit en sväng idag och huslig som jag är så slängde jag ihop två kakor. En kladdkaka som är ofantligt god. Den är god när den blir som den ska, alltså kladdig, men inte rinnande. Jag gjorde en rinnande och visst var den god, men att skära bitar var inte direkt som när Moses Eller Abraham eller vem det var, delade på vattnet, mer som när man försöker tömma en grop full med vatten, det försvinner lite för att sedan fyllas på. Den andra var en banankaka med kanel i. Lät ju kanongott, som paj, liksom. Den blev kompakt och kladdig, men mina snälla gäster sa att den var god och min man, ja han gillar kompakta och kladdiga saker. Det kanske är därför som han gillar mig? Hmpf! Passar på att bli lite förolämpad ifall det nu är så.
Paj ja, jag tänkte på äpplepaj och först när jag smakade på den så insåg jag att banan och kanel inte är äpple och kanel. Det smakade ok, men mina pajfantasier försvann snabbt.
Nu har vi solfilm på fönstren. Det ska bli spännande och se om det blir bättre. Eller ja det kommer att bli bättre, det vet jag, men hur bra blir det liksom. Det är ju hett som i ett krematorium på vår övervåning de dagar solen skiner, det behöver inte ens vara varmt ute, det är för varmt inne ändå. Den här filmen reflekterar 80% av värmen och 98% av uv strålningen och förmodligen något mer, men det har jag glömt.
Antec heter företaget, anlita dem, de är duktiga och trevliga och framförallt så känner vi dem och tycker att de ska gynnas, så det så. Funderar på bilen också, får se om det blir i år.
Fördelen med att det skulle "filmas" som man säger i branschen, var att skrivbordet behövde flyttas. Det flyttades av min snälla make och jag hade nästan tömt det helt, men jag hade inte tagit bort alla grejerna under det, något som jag inte hade en tanke på att det skulle göras. Nåja, det var inget problem, maken nämnde det inte förrän efteråt och då hade han ju flyttat det redan. All denna flyttning innebar ju att det städades också, städas görs ju ibland, men väldigt, väldigt sällan bakom det skrivbordet, något som märktes. Jag hittade 6 stämplar och ett stansgrej, saker jag inte ens visste var borta. Nej, det betyder inte att jag har för mycket grejer, det betyder bara att jag... jag...
äh, jag vill inte prata mer med er nu.
Paj ja, jag tänkte på äpplepaj och först när jag smakade på den så insåg jag att banan och kanel inte är äpple och kanel. Det smakade ok, men mina pajfantasier försvann snabbt.
Nu har vi solfilm på fönstren. Det ska bli spännande och se om det blir bättre. Eller ja det kommer att bli bättre, det vet jag, men hur bra blir det liksom. Det är ju hett som i ett krematorium på vår övervåning de dagar solen skiner, det behöver inte ens vara varmt ute, det är för varmt inne ändå. Den här filmen reflekterar 80% av värmen och 98% av uv strålningen och förmodligen något mer, men det har jag glömt.
Antec heter företaget, anlita dem, de är duktiga och trevliga och framförallt så känner vi dem och tycker att de ska gynnas, så det så. Funderar på bilen också, får se om det blir i år.
Fördelen med att det skulle "filmas" som man säger i branschen, var att skrivbordet behövde flyttas. Det flyttades av min snälla make och jag hade nästan tömt det helt, men jag hade inte tagit bort alla grejerna under det, något som jag inte hade en tanke på att det skulle göras. Nåja, det var inget problem, maken nämnde det inte förrän efteråt och då hade han ju flyttat det redan. All denna flyttning innebar ju att det städades också, städas görs ju ibland, men väldigt, väldigt sällan bakom det skrivbordet, något som märktes. Jag hittade 6 stämplar och ett stansgrej, saker jag inte ens visste var borta. Nej, det betyder inte att jag har för mycket grejer, det betyder bara att jag... jag...
äh, jag vill inte prata mer med er nu.
Att göra någon glad...
Jag har ju lovat mig själv att göra någon glad varje dag. Lovat är ett starkt ord, men jag har bestämt mig för att verkligen försöka att göra det. Det behöver inte vara något jättestort och man vet ju aldrig om en människa blir glad, men jag ska försöka helt enkelt.
Skickade kort till en och annan vän som har det lite svårt igår. De kommer fram idag, så jag hoppas att de blir glada. En av vännerna har det inte svårt, men jag gillar henne så hon får ett ändå. Idag ska jag nog skicka en liten bok som jag har till en annan. Jag hoppas att hon blir glad för den, men sedan börjar idéerna ta slut. Vad kan man göra för att göra någon annan glad, på ett litet oväntat sätt? Att skriva något snällt på fb är ju trevligt, men det blir lite inflation i det där. Det är så enkelt, så jag tror inte att folk egentligen blir så jätteglada. De blir naturligtvis inte ledsna heller, men de reagerar kanske inte.
Jag får spåna lite på det här idag, men har ni förslag så berätta dem gärna, mig kan man nämligen göra glad med lite kommentarer här i bloggen. Jag är superglad över att det faktiskt finns några som följer den här, men jag är ganska nyfiken på vilka det är.
Idag kommer en kompis hit med sin man och sitt barn. Tjejerna ska leka, mannen ska jobba och min make... ja han får fixa fikat. Vi ska få solfilm på våra fönster. Egentligen ville vi haft solfilmsrullgardin, men det är lite svårt att få tag på och förbannat skitdyrt, så vi tar solfilm. Blir vi rikare någon gång så kan vi byta ut det.
Detta solfilmsuppsättande betyder att jag måste flytta mitt skrivbord. Ni som varit här vet att det inte är speciellt tomt, det är tvärtom väldigt fullt. Nu är det visserligen städat, men det är ändå fullt och det ska vara fullt. Det trivs med att vara fullt, så det så!
Jaja, jag får väl sätta fart, tiden rinner iväg och jag hade ju tänkt att handla innan jag hämtar melina om jag hinner. Det är inte praktiskt att handla med barn.
Bara två slarvfel på stavningskollen idag, jag börjar att skärpa mig ;-)
Skickade kort till en och annan vän som har det lite svårt igår. De kommer fram idag, så jag hoppas att de blir glada. En av vännerna har det inte svårt, men jag gillar henne så hon får ett ändå. Idag ska jag nog skicka en liten bok som jag har till en annan. Jag hoppas att hon blir glad för den, men sedan börjar idéerna ta slut. Vad kan man göra för att göra någon annan glad, på ett litet oväntat sätt? Att skriva något snällt på fb är ju trevligt, men det blir lite inflation i det där. Det är så enkelt, så jag tror inte att folk egentligen blir så jätteglada. De blir naturligtvis inte ledsna heller, men de reagerar kanske inte.
Jag får spåna lite på det här idag, men har ni förslag så berätta dem gärna, mig kan man nämligen göra glad med lite kommentarer här i bloggen. Jag är superglad över att det faktiskt finns några som följer den här, men jag är ganska nyfiken på vilka det är.
Idag kommer en kompis hit med sin man och sitt barn. Tjejerna ska leka, mannen ska jobba och min make... ja han får fixa fikat. Vi ska få solfilm på våra fönster. Egentligen ville vi haft solfilmsrullgardin, men det är lite svårt att få tag på och förbannat skitdyrt, så vi tar solfilm. Blir vi rikare någon gång så kan vi byta ut det.
Detta solfilmsuppsättande betyder att jag måste flytta mitt skrivbord. Ni som varit här vet att det inte är speciellt tomt, det är tvärtom väldigt fullt. Nu är det visserligen städat, men det är ändå fullt och det ska vara fullt. Det trivs med att vara fullt, så det så!
Jaja, jag får väl sätta fart, tiden rinner iväg och jag hade ju tänkt att handla innan jag hämtar melina om jag hinner. Det är inte praktiskt att handla med barn.
Bara två slarvfel på stavningskollen idag, jag börjar att skärpa mig ;-)
tisdag 22 juni 2010
lite lösa tankar bara
Har tillbringat dagen med att tillverka kort, men även med att städa, städa och städa. Det sista är ju så trist att jag inte ens vill prata mer om det.
Korten är däremot roliga, eller ja inte alla, en del är fina och det finns vackra och så finns det rätt fula dessutom. Jag har bestämt mig för att ta ett för 20 och 3 för 50, så som jag gör med trasorna. Det ligger rätt mycket jobb bakom dem och mina materiakostnader går upp... Så, varför berättar jag detta för er? Det är ändå ingen av er som köper kort av mig, det gör ju bara helt okända människor. Jo ser ni, jag skriver inte för er skull, jag skriver för att skriva av mig lite och att ta betalt är något som jag tycker är lite jobbigt och jag har dragit mig för detta rätt länge. Nu går ju korten rätt bra och då man köper från något av ställena så får man ju betala klart mer än det jag tar, så jag kan nog med gott samvete ta betalt.
I morgon kommer det solfilm på våra fönster! Jag hoppas bara att jag har sagt rätt antal fönster till honom, det kan bli lite pinsamt annars, men jag håller tummarna för det. Det finns ju en möjlighet att kolla mailet, men.. ja den möjligheten har funnits länge, men det verkar inte hända.
En annan skoj grej är att vi nog äntligen ska köpa en färgskrivare. Jag blir skitsnål och vill inte lägga ner några pengar alls på den, eller jo det vill jag, men jag blir snål med bläcket. Vi har ju en vanlig laser nu och den kan man ju ösa ut utskrifter ifrån utan att det tar slut, men bläcken drar ju en massa bläck när man skriver ut bilder, så ja då blir jag lite snål. Alla såna här beslut innebär att man måste göra lite efterforskningar, vad ska man ha för någon, vad är viktigt, vill man ha scanner, vill man... ja, vad mer ska man tänka på förresten?
Nu ska jag nog ta tag i vardagen igen och inte sitta här och slappa mer. :-)
Ha en bra dag allihop.
Korten är däremot roliga, eller ja inte alla, en del är fina och det finns vackra och så finns det rätt fula dessutom. Jag har bestämt mig för att ta ett för 20 och 3 för 50, så som jag gör med trasorna. Det ligger rätt mycket jobb bakom dem och mina materiakostnader går upp... Så, varför berättar jag detta för er? Det är ändå ingen av er som köper kort av mig, det gör ju bara helt okända människor. Jo ser ni, jag skriver inte för er skull, jag skriver för att skriva av mig lite och att ta betalt är något som jag tycker är lite jobbigt och jag har dragit mig för detta rätt länge. Nu går ju korten rätt bra och då man köper från något av ställena så får man ju betala klart mer än det jag tar, så jag kan nog med gott samvete ta betalt.
I morgon kommer det solfilm på våra fönster! Jag hoppas bara att jag har sagt rätt antal fönster till honom, det kan bli lite pinsamt annars, men jag håller tummarna för det. Det finns ju en möjlighet att kolla mailet, men.. ja den möjligheten har funnits länge, men det verkar inte hända.
En annan skoj grej är att vi nog äntligen ska köpa en färgskrivare. Jag blir skitsnål och vill inte lägga ner några pengar alls på den, eller jo det vill jag, men jag blir snål med bläcket. Vi har ju en vanlig laser nu och den kan man ju ösa ut utskrifter ifrån utan att det tar slut, men bläcken drar ju en massa bläck när man skriver ut bilder, så ja då blir jag lite snål. Alla såna här beslut innebär att man måste göra lite efterforskningar, vad ska man ha för någon, vad är viktigt, vill man ha scanner, vill man... ja, vad mer ska man tänka på förresten?
Nu ska jag nog ta tag i vardagen igen och inte sitta här och slappa mer. :-)
Ha en bra dag allihop.
Inte ens en snygg häck...
Eftersom jag närmar mig medelåldern med stormsteg så känner jag att jag måste trappa upp mitt missnöje med dagens ungdom, så att jag kommer i fas med andra medelålders sedan när jag väl är där. Det är dock några år kvar. den förväntade livslängden för kvinnor är 80,86 år, men jag avrundar till 80 för jag lever ju inte helt hälsosamt. 40 år alltså, 5,5 år kvar, dags att snabba på lite.
Nåja, jag tog tag i det idag när jag körde bil. Bakom mig körde en man/kille motorcykel. Han stod upp och körde hela tiden.
Rätt snart körde han om mig och fortsatte att stå upp och köra, i jeans och t-shirt. Varför står man upp och kör i 70km/h? Jag fattade det inte och jag blev mer och mer irriterad. Fick nästan kväva mina spontana instinkter att köra på honom, bara för att få ner honom. Som tur är (för honom) så svängde han av, men han körde så framför mig i nästan tio minuter, så ni förstår hur sur jag hann bli, an någon anledning som jag inte ens förstår. Saken hade varit lite trevligare om han hade haft en snygg häck, som man kunde titta på, men nej, inte ens det...
Nåja, jag tog tag i det idag när jag körde bil. Bakom mig körde en man/kille motorcykel. Han stod upp och körde hela tiden.
Rätt snart körde han om mig och fortsatte att stå upp och köra, i jeans och t-shirt. Varför står man upp och kör i 70km/h? Jag fattade det inte och jag blev mer och mer irriterad. Fick nästan kväva mina spontana instinkter att köra på honom, bara för att få ner honom. Som tur är (för honom) så svängde han av, men han körde så framför mig i nästan tio minuter, så ni förstår hur sur jag hann bli, an någon anledning som jag inte ens förstår. Saken hade varit lite trevligare om han hade haft en snygg häck, som man kunde titta på, men nej, inte ens det...
helg i halmstad...
Vi åkte ner till halmstad i fredags och stannade till söndagen. Det gick himla smidigt att köra när Melina sov, annars kan det ju vara lite trist att köra så långt. Eller ja, det är väl lika trist att köra så långt även om hon sover, men det är trist för henne att det körs så långt.
Lördagen tillbringade vi inne, hemma hos svärmor. Vi skulle egentligen åkt till äventyrslandet, men vädret var lite trist, så vi tog som sagt en hemmadag.
Jag pysslade istort sett hela tiden. Det är så bra att komma bort och pyssla, för så får jag färglagt och klippt ut en massa grejer, det prioriterar jag inte när jag är hemma, men det är ju grejer som behöver göras. Svärmor är en bra svärmor, hon tar hand om oss och hon är kanonbra med melina. Hon tycker verkligen att det är roligt med henne. Det där är en skoj mening, vem är vem i den meningen? Som tur är så kan vem som helst av dem vara hon på vilket ställe som helst... kryptiskt va? Sug på den du
De trivs med varandra och de leker massor och så tar svärmor hand om mig.
Det lagas mat och det plockas undan och jag bara klipper och klipper. Förmodligen tycker hon att jag är den lataste svärdottern som hon har, och det stämmer så bra det. Jag är rätt lat, men framförallt så är jag lite för slarvig för att plocka undan hemma hos andra, det blir liksom inte tillräckligt bra gjort...
Söndagen tillbringade vi på äventyrslandet. Makens moster och därmed också svärmors syster, men nu tror jag i och för sig att hon var syster ett bra tag innan hon blev moster, liksom hon inte kan bli syster pågrund av att det kommer ett barn till världen, men hon kan bli moster. Eller jo, det blir hon ju, systern måste ju komma till världen... hm... Nu är det aningen rörigt det här,jag tar efter ett moget övervägande och lämnar ämnet.
Äventyrslandet ja. Skoj, lugnt, men Melina var lite för liten, men det var trevligt att gå där inne och bara umgås, jag, maken, svärmor, moster och melina. Melina hade skoj, en massa yta att springa på och grejer att titta på. Cirkusen var skojigast, tror jag. Hon lyckades nog inte genomskåda något av tricken (jag vet hur de gjorde!), men det kanske mest beror på att hon inte är så insatt i fysikens lagar att hon kan fundera ut vad som kan hända om man sticker svärd genom en låda då det ligger en människa i.
Jag hoppas att den insikten i hennes liv dröjer en stund och framförallt att hon inte inser det genom empiriska studier.
Efter det blev det en promenad i solen och sedan middag hemma hos mostern. Mycket trevligt och gott och bra på alla sätt. :-)
Nog om detta, nu ska jag surfa vidare :-)
Lördagen tillbringade vi inne, hemma hos svärmor. Vi skulle egentligen åkt till äventyrslandet, men vädret var lite trist, så vi tog som sagt en hemmadag.
Jag pysslade istort sett hela tiden. Det är så bra att komma bort och pyssla, för så får jag färglagt och klippt ut en massa grejer, det prioriterar jag inte när jag är hemma, men det är ju grejer som behöver göras. Svärmor är en bra svärmor, hon tar hand om oss och hon är kanonbra med melina. Hon tycker verkligen att det är roligt med henne. Det där är en skoj mening, vem är vem i den meningen? Som tur är så kan vem som helst av dem vara hon på vilket ställe som helst... kryptiskt va? Sug på den du
De trivs med varandra och de leker massor och så tar svärmor hand om mig.
Det lagas mat och det plockas undan och jag bara klipper och klipper. Förmodligen tycker hon att jag är den lataste svärdottern som hon har, och det stämmer så bra det. Jag är rätt lat, men framförallt så är jag lite för slarvig för att plocka undan hemma hos andra, det blir liksom inte tillräckligt bra gjort...
Söndagen tillbringade vi på äventyrslandet. Makens moster och därmed också svärmors syster, men nu tror jag i och för sig att hon var syster ett bra tag innan hon blev moster, liksom hon inte kan bli syster pågrund av att det kommer ett barn till världen, men hon kan bli moster. Eller jo, det blir hon ju, systern måste ju komma till världen... hm... Nu är det aningen rörigt det här,jag tar efter ett moget övervägande och lämnar ämnet.
Äventyrslandet ja. Skoj, lugnt, men Melina var lite för liten, men det var trevligt att gå där inne och bara umgås, jag, maken, svärmor, moster och melina. Melina hade skoj, en massa yta att springa på och grejer att titta på. Cirkusen var skojigast, tror jag. Hon lyckades nog inte genomskåda något av tricken (jag vet hur de gjorde!), men det kanske mest beror på att hon inte är så insatt i fysikens lagar att hon kan fundera ut vad som kan hända om man sticker svärd genom en låda då det ligger en människa i.
Jag hoppas att den insikten i hennes liv dröjer en stund och framförallt att hon inte inser det genom empiriska studier.
Efter det blev det en promenad i solen och sedan middag hemma hos mostern. Mycket trevligt och gott och bra på alla sätt. :-)
Nog om detta, nu ska jag surfa vidare :-)
lördag 19 juni 2010
avslutningen, jag har glömt att berätta om avslutningen!
Ja, det var avslutning på dagis i torsdags, men det innebär inte på något sätt att terminen avslutas, nej det innebär bara att personalen får sluta lite tidigare en dag. Nej, nu är jag cynisk, vilket naturligtvis inte är min mening och definitivt inte alls min stil. Cynism och sarkasm, det är ord som jag knappt vill ta i min mun, det är en klar fördel att blogga då...
Åter till avslutningen. Barnen sjöng visor som vi föräldrar aldrig hört innan och fröknarna sjöng visor som vi aldrig hört innan. Ibland sjöng barnen och fröknarna samma visa, iallafall vad jag kunde urskilja. Mitt barn, mitt mönsterbarn sjöng naturligtvis inget alls, hon berättare senare att hon inte gillade undertonen i låtvalen och att hon, som dotter till en rebell och punkare inte var intresserad av att rätta in sig i ledet och göra som alla andra. Eller så var hon helt enkelt inte kapabel till att sjunga visorna, något som kanske är mer troligt eftersom hennes ordförråd är aningen begränsat.
Det hela utspelade sig i hästhagen, den här hästhagen är ett helt företag. De har berättat att de varit nere vid hästhagen då och då och jag har inte riktigt fattat vart det är. Har hört runt och kollat, men inte sett några hästar alls och inget som liknar en hage. Nu, inför att jag förväntades infinna mig i hästhagen klockan 15:00 så fick jag ta tag i det här. Frågade ytterligare en gång var den låg, de sa som alltid, där nere vid vägen. Jag frågade om det var några hästar där, nejnej, det var många år sedan det var hästar där. Ok, den stora bristen på hästar i närområdet fick sin förklaring, eller ja det fick den ju inte alls, men ja ni fattar. Jag fortsatte att fråga om det var staket runt hagen? Nej, nej det var länge sedan. Sen så kom förklaringen, en personal hade för sig att det var en hästhage där för 10-15 år sedan och därav namnet hästhagen. Här har jag gått (kört) en hel termin och undrat vart det är de går på utflykt... det var 100 meter bort i en skogsdunge bredvid en liten dold äng.
Avslutningen ja, barnen satt och stod och sjöng medans ett par fröknar spelade gitarr och också sjöng. Mitt lilla mönsterbarn satt still nästan hela tiden. I början innan det startade var hon påväg upp några gånger och likaså då hon upptäckte att jag och hennes pappa kommit. Då blev hon glad och visade sin fot och log lite. Så här efteråt så verkar det lite konstigt att hon visade foten, men det var helt naturligt då. Jag ger mig inte ens in i några förklaringar, ni kommer aldrig att fatta.
Sedan var det klart och vi skulle fika. Eftersom jag är den husliga typen så hade jag förberett med en flaska vatten till dottern och två paket kex och en cola zero. Jag hade faktiskt med filt också. Maken sa att nästa gång fick han nog styra upp det här med fikat. Han är då aldrig nöjd, han fick ju faktiskt sina favoritkex.
Melina var i himlen, så mycket ballerinakex har hon aldrig ätit i hela sitt liv, sammanlagt. Detta resulterade att för en av de första gångerna i sitt liv sov från 20-08. Vi ska bara mata henne med kex i fortsättningen.
Åter till avslutningen. Barnen sjöng visor som vi föräldrar aldrig hört innan och fröknarna sjöng visor som vi aldrig hört innan. Ibland sjöng barnen och fröknarna samma visa, iallafall vad jag kunde urskilja. Mitt barn, mitt mönsterbarn sjöng naturligtvis inget alls, hon berättare senare att hon inte gillade undertonen i låtvalen och att hon, som dotter till en rebell och punkare inte var intresserad av att rätta in sig i ledet och göra som alla andra. Eller så var hon helt enkelt inte kapabel till att sjunga visorna, något som kanske är mer troligt eftersom hennes ordförråd är aningen begränsat.
Det hela utspelade sig i hästhagen, den här hästhagen är ett helt företag. De har berättat att de varit nere vid hästhagen då och då och jag har inte riktigt fattat vart det är. Har hört runt och kollat, men inte sett några hästar alls och inget som liknar en hage. Nu, inför att jag förväntades infinna mig i hästhagen klockan 15:00 så fick jag ta tag i det här. Frågade ytterligare en gång var den låg, de sa som alltid, där nere vid vägen. Jag frågade om det var några hästar där, nejnej, det var många år sedan det var hästar där. Ok, den stora bristen på hästar i närområdet fick sin förklaring, eller ja det fick den ju inte alls, men ja ni fattar. Jag fortsatte att fråga om det var staket runt hagen? Nej, nej det var länge sedan. Sen så kom förklaringen, en personal hade för sig att det var en hästhage där för 10-15 år sedan och därav namnet hästhagen. Här har jag gått (kört) en hel termin och undrat vart det är de går på utflykt... det var 100 meter bort i en skogsdunge bredvid en liten dold äng.
Avslutningen ja, barnen satt och stod och sjöng medans ett par fröknar spelade gitarr och också sjöng. Mitt lilla mönsterbarn satt still nästan hela tiden. I början innan det startade var hon påväg upp några gånger och likaså då hon upptäckte att jag och hennes pappa kommit. Då blev hon glad och visade sin fot och log lite. Så här efteråt så verkar det lite konstigt att hon visade foten, men det var helt naturligt då. Jag ger mig inte ens in i några förklaringar, ni kommer aldrig att fatta.
Sedan var det klart och vi skulle fika. Eftersom jag är den husliga typen så hade jag förberett med en flaska vatten till dottern och två paket kex och en cola zero. Jag hade faktiskt med filt också. Maken sa att nästa gång fick han nog styra upp det här med fikat. Han är då aldrig nöjd, han fick ju faktiskt sina favoritkex.
Melina var i himlen, så mycket ballerinakex har hon aldrig ätit i hela sitt liv, sammanlagt. Detta resulterade att för en av de första gångerna i sitt liv sov från 20-08. Vi ska bara mata henne med kex i fortsättningen.
torsdag 17 juni 2010
Jag är en fejk-tjej...
...eller ja åtminstone känner jag mig som det. Vi var och såg sex and the city på bio, jag och några andra tjejer.
Salongen (en stor salong) var fylld med tjejer och någon enstaka man. Det pratades och skrattades under hela reklamen, men sedan, då man förväntade sig att det skulle tystna, alltså när filmen började, ja då fortsatte folk att prata. Gör man verkligen det på bio? Bör man inte vara lite tyst då för att inte störa andra människor? Pratades, ja det skedde och det skrattades, på många ställen där jag inte alls insåg det roliga, men det säger mer om mig än om dem.
Det åhades och ojades och ahades en hel del, förutom babblandet. Det var ju en tjejfilm och tjejfilmer innebär snygga karlar i mer eller mindre beklädnad. Ett unisont åh for genom salongen såfort man såg en bit man och wowet som for som en våg då man såg en rumpa ska vi inte ens tala om. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att män sitter och låter så och om de hade gjort det så hade de förmodligen fått sig en rejäl skopa för att de är sexistiska, eller objektifierar kvinnor. Vi kvinnor, ja vi får göra det, det är ju mest en kul grej, eller?
Nu kommer vi till kläderna. Jag tycker att de har rätt fula kläder i filmen, men även där hörda man enstaka wow och åh mm. Efteråt kommer jag inte ens i håg vad de hade på sig.
Det droppas modenamn och kändisnamn genom hela filmen och jag vet knappt vem någon är. Jag hoppas att jag helt enkelt är så oinsatt i de ämnena att jag missar att hela filmen är en parodi på den världen. Är den det, eller är det en film som man ska ta ens lite på allvar?
En bra film till en underbar film var betyget som jag hörde andra ge den. På något sätt så hoppas jag att de som inte höll med om det liksom jag bara var tysta, och inte att de inte existerade.
Jag vet inte vad det är so m får mig att känna mig så olustig, kan det vara att jag tar filmen på så stort allvar?
Jag ogillar att man objektifierar människor, oavsett om det är män eller kvinnor. Jag ogillar att utseendet ska anses vara så viktigt, att kroppen ska ha en viss form, att kläderna ska ha vissa märken. Jag ogillar att tjejer ska vara på ett visst sätt och män på ett annat.
Ännumer så ogillar jag att tjejerna i biosalongen beter sig som de gör, det får mig att känna mig... ja vad känner jag? Jag vet inte.
Salongen (en stor salong) var fylld med tjejer och någon enstaka man. Det pratades och skrattades under hela reklamen, men sedan, då man förväntade sig att det skulle tystna, alltså när filmen började, ja då fortsatte folk att prata. Gör man verkligen det på bio? Bör man inte vara lite tyst då för att inte störa andra människor? Pratades, ja det skedde och det skrattades, på många ställen där jag inte alls insåg det roliga, men det säger mer om mig än om dem.
Det åhades och ojades och ahades en hel del, förutom babblandet. Det var ju en tjejfilm och tjejfilmer innebär snygga karlar i mer eller mindre beklädnad. Ett unisont åh for genom salongen såfort man såg en bit man och wowet som for som en våg då man såg en rumpa ska vi inte ens tala om. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att män sitter och låter så och om de hade gjort det så hade de förmodligen fått sig en rejäl skopa för att de är sexistiska, eller objektifierar kvinnor. Vi kvinnor, ja vi får göra det, det är ju mest en kul grej, eller?
Nu kommer vi till kläderna. Jag tycker att de har rätt fula kläder i filmen, men även där hörda man enstaka wow och åh mm. Efteråt kommer jag inte ens i håg vad de hade på sig.
Det droppas modenamn och kändisnamn genom hela filmen och jag vet knappt vem någon är. Jag hoppas att jag helt enkelt är så oinsatt i de ämnena att jag missar att hela filmen är en parodi på den världen. Är den det, eller är det en film som man ska ta ens lite på allvar?
En bra film till en underbar film var betyget som jag hörde andra ge den. På något sätt så hoppas jag att de som inte höll med om det liksom jag bara var tysta, och inte att de inte existerade.
Jag vet inte vad det är so m får mig att känna mig så olustig, kan det vara att jag tar filmen på så stort allvar?
Jag ogillar att man objektifierar människor, oavsett om det är män eller kvinnor. Jag ogillar att utseendet ska anses vara så viktigt, att kroppen ska ha en viss form, att kläderna ska ha vissa märken. Jag ogillar att tjejer ska vara på ett visst sätt och män på ett annat.
Ännumer så ogillar jag att tjejerna i biosalongen beter sig som de gör, det får mig att känna mig... ja vad känner jag? Jag vet inte.
onsdag 16 juni 2010
Jag vill vara en väsktjej...
Nu är det sommar, iallfall lite lokalt här där jag är och det innebär att jag inte har jacka.
'Min jacka innehåller ungefär det som andras handväskor förmodligen innehåller. Plånbok, telefon och nycklar är en klassiker, såklart, men sedan så finns det näsdukar, en penna, ett rör med treo, några gamla kvitton, tuggummioch annat som kan vara bra att ha.
En gång i tiden hade jag en riktigt lyxig jacka. Den hade två vanliga ytterfickor som var stora och två vanliga innerfickor som var lagom stora, men nu kommer bonusen. Ovanför innerfickorna så hade det blivit hål så man kunde råka lägga ner något där, detta råkande utvecklades snart till en vana och vips hade jag hela jackan som en stor ficka. Mellan fodret och skinner var det massor med plats och det var nog då som jag utvecklade mitt jackväskberoende.
Då hade jag förutom det jag räknade upp tidigare även en liten påse med löste, en teklämma, en mugg, flera olika pennor, ett block, godis, strumpor, trosor och annat som man kan tänkas behöva. Jag var lite yngre då, så ung att man inte alltid visste vad dagen och kvällen hade att komma med och vart man skulle vakna på morgonen efter...
Nu åter till mitt problem. Jag har ingen jacka, så jag försöker förtvivlat få ner allt det där i byxfickorna. Byxfickor är inte gjorda för att innehålla så mycket mer än en liten platt telefon och kanske en enstaka nyckel.
Ja, jag erkänner, jag har en skötväska och den använder jag ibland till att ha mina saker i, vilket resulterar i att jag inte hittar dem sedan. Jag brukar dessutom ta med mig min jacka för att få med mig grejerna som ligger i den. Det är inte praktiskt och jag inser att jag förmodligen skulle tycka att det var lite enklare med en väska, men en väska... Den ska man komma ihåg att ta med sig, man ska komma ihåg hur den ser ut så att man känner igen den, jag har ju fullt sjå med att komma ihåg vad jag klätt på melina så att jag får rätt unge med mig hem från dagis. Man ska framförallt komma ihåg att ta med sig väskan hem från stället där man varit. Jackan tar man alltid med sig och byxorna i nästan ännu högre grad. Jag kan nog faktiskt svära på att jag aldrig har glömt mina byxor någonstans där jag varit, jackan.... ja den kan jag ha glömt. Väskan, ja det har jag ju ingen och har inte haft någon sedan jag var 18 och festade så hårt att jag inte hade kvar vare sig väskan eller förståndet när jag väl vaknade upp... pinsamt nog så var ju nycklar och allting borta och jag fick gå hem till min mammas väninna och sova ruset av mig.
Hon var snäll och matade mig med pepparkakor... Pepparkakor är inte det som jag är mest intresserad av när jag kvällen innan druckit alldeles för många godisshots... Tur i oturen var väl att jag somnade på en spårvagn och åkte framoch tillbaka på den tills dagen infann sig, så jag väckte henne inte iallafall..
Åter till väskan, ja som ni förstår så kan jag inte hantera väskor, jag blir alldeles för full då...Eller så var det brickorna med gratis godisshots som jag inte kunde hantera, men vem vet och framförallt, vem vågar chansa?
'Min jacka innehåller ungefär det som andras handväskor förmodligen innehåller. Plånbok, telefon och nycklar är en klassiker, såklart, men sedan så finns det näsdukar, en penna, ett rör med treo, några gamla kvitton, tuggummioch annat som kan vara bra att ha.
En gång i tiden hade jag en riktigt lyxig jacka. Den hade två vanliga ytterfickor som var stora och två vanliga innerfickor som var lagom stora, men nu kommer bonusen. Ovanför innerfickorna så hade det blivit hål så man kunde råka lägga ner något där, detta råkande utvecklades snart till en vana och vips hade jag hela jackan som en stor ficka. Mellan fodret och skinner var det massor med plats och det var nog då som jag utvecklade mitt jackväskberoende.
Då hade jag förutom det jag räknade upp tidigare även en liten påse med löste, en teklämma, en mugg, flera olika pennor, ett block, godis, strumpor, trosor och annat som man kan tänkas behöva. Jag var lite yngre då, så ung att man inte alltid visste vad dagen och kvällen hade att komma med och vart man skulle vakna på morgonen efter...
Nu åter till mitt problem. Jag har ingen jacka, så jag försöker förtvivlat få ner allt det där i byxfickorna. Byxfickor är inte gjorda för att innehålla så mycket mer än en liten platt telefon och kanske en enstaka nyckel.
Ja, jag erkänner, jag har en skötväska och den använder jag ibland till att ha mina saker i, vilket resulterar i att jag inte hittar dem sedan. Jag brukar dessutom ta med mig min jacka för att få med mig grejerna som ligger i den. Det är inte praktiskt och jag inser att jag förmodligen skulle tycka att det var lite enklare med en väska, men en väska... Den ska man komma ihåg att ta med sig, man ska komma ihåg hur den ser ut så att man känner igen den, jag har ju fullt sjå med att komma ihåg vad jag klätt på melina så att jag får rätt unge med mig hem från dagis. Man ska framförallt komma ihåg att ta med sig väskan hem från stället där man varit. Jackan tar man alltid med sig och byxorna i nästan ännu högre grad. Jag kan nog faktiskt svära på att jag aldrig har glömt mina byxor någonstans där jag varit, jackan.... ja den kan jag ha glömt. Väskan, ja det har jag ju ingen och har inte haft någon sedan jag var 18 och festade så hårt att jag inte hade kvar vare sig väskan eller förståndet när jag väl vaknade upp... pinsamt nog så var ju nycklar och allting borta och jag fick gå hem till min mammas väninna och sova ruset av mig.
Hon var snäll och matade mig med pepparkakor... Pepparkakor är inte det som jag är mest intresserad av när jag kvällen innan druckit alldeles för många godisshots... Tur i oturen var väl att jag somnade på en spårvagn och åkte framoch tillbaka på den tills dagen infann sig, så jag väckte henne inte iallafall..
Åter till väskan, ja som ni förstår så kan jag inte hantera väskor, jag blir alldeles för full då...Eller så var det brickorna med gratis godisshots som jag inte kunde hantera, men vem vet och framförallt, vem vågar chansa?
tisdag 15 juni 2010
så många glassar...
... och så mycket kalorier. Det finns massor med glassar nu som man naturligtvis måste testa igenom. Man måste ju veta vilken som är godast, men varje gång man köper ett nytt osäkert kort, ja då riskerar man ju att man får en äcklig glass. Om man då gjort misstaget att köpa med sig glassen och sedan avlägsna sig från affären, ja då är man fast med en äcklig glass och kan inte allt njuta. Så vad ska man då göra? Alltid köpa en backuppglass också, så att man åtminstone har en god glass om den nya glassen visar sig vara äcklig, eller ska man aldrig testa något nytt, utan bara köpa sina favoriter?
Favorit ja, Tiptop är min favorit, den är snuskigt god, men det är 88:an också, fast där får man mindre glass. Dumleglassen har också visat sig vara riktigt god och även den där festivalglassen som ser ut som en cornetto ungefär, fast den är god. Många glassar, alla goda, alla med sina fördelar och en med en lite nackdel (88an och mängden).
Vilka glassar är era favoriter och hur väljer ni glass?
Favorit ja, Tiptop är min favorit, den är snuskigt god, men det är 88:an också, fast där får man mindre glass. Dumleglassen har också visat sig vara riktigt god och även den där festivalglassen som ser ut som en cornetto ungefär, fast den är god. Många glassar, alla goda, alla med sina fördelar och en med en lite nackdel (88an och mängden).
Vilka glassar är era favoriter och hur väljer ni glass?
måndag 14 juni 2010
100 blad och 300 blommor...
Ja det är vad jag har roat mig med idag. Bladen målade jag dessutom först, för att sedan limma på dem på kort. Något säger mig att min timpeng på den här hobbyn är tämligen kass, men det är förmodligen därför det kallas hobby och inte levebröd. Apropå levebröd. Jag har marabous choklad med polka smak här hemma, den är riktigt god. Det konstiga är inte att den är god, det konstiga är att den fortfarande lever. Det var nästan ett dygn sedan den kom hem hit och mer än hälften är kvar. För att förvirra er ännu mer så kan jag berätta att det ligger ett paket med delikatobollar i skafferier och de har också befunnit sig här sedan igår. Underligt, det måste bero på att jag mår illa.
Japp, så är det jag mår illa, riktigt illa och gjorde det halva natten också. Mår bra i övrigt, förutom huvudvärken då, men den räknas inte.
När vi ändå är inne på sjukdomar så kan jag uppdatera er om melinas fläckar med bubblor. De är nästan borta, men skumt nog så kommer och går de lite som de vill. Dyker upp, är där några timmar och försvinner sedan. Snackade lite med dem på dagis, de trodde att det var någon allergi. Jag antar att jag får googla på det här lite mer utförligt när jag hinner, men just nu har jag 20 dopkort som jag tänkte ha klart tills på onsdag :-D
Chip och hej, som vi säger i värmland.
Japp, så är det jag mår illa, riktigt illa och gjorde det halva natten också. Mår bra i övrigt, förutom huvudvärken då, men den räknas inte.
När vi ändå är inne på sjukdomar så kan jag uppdatera er om melinas fläckar med bubblor. De är nästan borta, men skumt nog så kommer och går de lite som de vill. Dyker upp, är där några timmar och försvinner sedan. Snackade lite med dem på dagis, de trodde att det var någon allergi. Jag antar att jag får googla på det här lite mer utförligt när jag hinner, men just nu har jag 20 dopkort som jag tänkte ha klart tills på onsdag :-D
Chip och hej, som vi säger i värmland.
söndag 13 juni 2010
1400 spänn...
Vi kom hastigt och lustigt på att en sväng till universeum skulle vara skoj. Det är alltid roligt att kolla på djuren och att klättra i trappor. Var där ett par timmar, men gick inte igenom hela stället. Vi har årskort, så då kan man ju ränna dig så fort lusten faller på. Faller på? Säger man så? Faller in? Faller... korrekt är väl lusten infinner sig, men så säger ju ingen. Hm, hur ska jag nu kunna släppa det här då? Det är så typiskt att man ska börja grubbla på något just när man ska försöka att få ner lite tankar på pappret. Nej, nu spontanljög jag, få ner tankar på skärmen, via tangenterna? Det faller sig inte lika naturligt att skriva så. Många av våra talesätt stämmer inte alls längre och en del har förmodligen aldrig stämt, tex "ha en räv bakom örat". Jag betvivlar att det verkligen var någon som hade en räv bakom örat. Nej, NEJ, jag ska inte fastna vid detta nu!
Efter universeum fikade vi där. En flaska vatten, en chokladboll och ett vaniljhjärta kostade 68 spänn. Sanslöst dyrt, men något ska de väl få in pengarna på, för det är ju verkligen superbilligt att gå in där *djupt ironisk*
Melina var trött som sjutton, men vi svängde in en snabbis på maxi för att köpa en ost och ja när vi ändå var där så ett paket blöjor också... 1400 spänn senare lastade vi in i bilen. Att det ska vara så sanslöst dyrt att köpa lite ost?
Efter universeum fikade vi där. En flaska vatten, en chokladboll och ett vaniljhjärta kostade 68 spänn. Sanslöst dyrt, men något ska de väl få in pengarna på, för det är ju verkligen superbilligt att gå in där *djupt ironisk*
Melina var trött som sjutton, men vi svängde in en snabbis på maxi för att köpa en ost och ja när vi ändå var där så ett paket blöjor också... 1400 spänn senare lastade vi in i bilen. Att det ska vara så sanslöst dyrt att köpa lite ost?
lördag 12 juni 2010
röda fläckar och bucklig hud...
Ja så såg melina ut tidigare i kväll. Vad kan det vara? Jag gissade spontant på mycket koncentrerad vattkoppor i sjok över kroppen, men den manliga delen av värdparet sa att det inte var vattkoppor. Maken gissade på allergi, värdparets kvinnliga hälft stödde nog den tanken. Jag förkastar det totalt, det är inte allergi, det borde inte komma så fläckigt och dessutom verkar det opraktiskt. Jag tror att det är en släng av Ebola, men hoppas att det går över tills i morgon. Det är så bökigt med de där smittsamma sjukdomarna, folk vill liksom inte umgås på samma sätt med en då.
Förmodligen är det bara tandprickar...
Kvällen ja, den tillbringade vi hos ett par vänner, eller närmare bestämt hos en vän som sedan utökades till att bi ett par, och så klart deras snart tvååriga dotter. Så fantastiskt roligt att se hur bra ungarna lekte ihop och hur roligt de hade. De ägnade sig visserligen åt lekar som jag inte fann så extremt roliga, men jag har ju tidigare konstaterat att jag och Melina inte är på helt samma plan i livet då det gäller våra intressen. Fast det där håller på att ändras! Vi våldgästade en annan kompis och hennes dotter idag och vi målade med vattenfärg. Det var kladdigt, geggigt och det var stämplar inblandade, så jag trivdes som vattnet i fisken eller tvärtom. Förmodligen tvärtom, mer logiskt, vattnet trivs ju inte i fisken, det kommer ju ut genom gälarna direkt.
Jag ska köpa flytande vattenfärg och sedan ska jag tvinga hit en nära vän till mig och hennes jämnåriga dotter. Jämnårig med Melina alltså, inte med mig och framförallt inte med sin mamma, men något säger mig att ni redan räknat ut det sista. Denna vännen tycker om att det är städat, rent och ordning, hur hon kan trivas hos mig är en gåta, men jag kommer att trivas då jag ser hennes barn kladda med färgerna :-D (Du vet vem du är, vännen)
Nu ska jag snart kravla till sängs, jag är tämligen övertygad om att melina kommer att vakna i morgon också, vilket jag naturligtvis är glad över, men jag är ännu gladare om hon sover till efter tio. Nejnejnej, det där vet jag inte om jag menar. Idag gick jag upp tidigt, halvåtta en lördag... fånigt tidigt. Så i morgon går förmodligen maken upp och det skulle inte förvåna mig ett dugg om lillungen sover till tio då.
Förmodligen är det bara tandprickar...
Kvällen ja, den tillbringade vi hos ett par vänner, eller närmare bestämt hos en vän som sedan utökades till att bi ett par, och så klart deras snart tvååriga dotter. Så fantastiskt roligt att se hur bra ungarna lekte ihop och hur roligt de hade. De ägnade sig visserligen åt lekar som jag inte fann så extremt roliga, men jag har ju tidigare konstaterat att jag och Melina inte är på helt samma plan i livet då det gäller våra intressen. Fast det där håller på att ändras! Vi våldgästade en annan kompis och hennes dotter idag och vi målade med vattenfärg. Det var kladdigt, geggigt och det var stämplar inblandade, så jag trivdes som vattnet i fisken eller tvärtom. Förmodligen tvärtom, mer logiskt, vattnet trivs ju inte i fisken, det kommer ju ut genom gälarna direkt.
Jag ska köpa flytande vattenfärg och sedan ska jag tvinga hit en nära vän till mig och hennes jämnåriga dotter. Jämnårig med Melina alltså, inte med mig och framförallt inte med sin mamma, men något säger mig att ni redan räknat ut det sista. Denna vännen tycker om att det är städat, rent och ordning, hur hon kan trivas hos mig är en gåta, men jag kommer att trivas då jag ser hennes barn kladda med färgerna :-D (Du vet vem du är, vännen)
Nu ska jag snart kravla till sängs, jag är tämligen övertygad om att melina kommer att vakna i morgon också, vilket jag naturligtvis är glad över, men jag är ännu gladare om hon sover till efter tio. Nejnejnej, det där vet jag inte om jag menar. Idag gick jag upp tidigt, halvåtta en lördag... fånigt tidigt. Så i morgon går förmodligen maken upp och det skulle inte förvåna mig ett dugg om lillungen sover till tio då.
fredag 11 juni 2010
Är jag förolämpad?
Om svaret på den frågan visar sig vara ja, så är jag inte bara förolämpad, jag är dessutom väldigt, väldigt trög.
Nu, alldeles nyss när jag satt och lyssnade på babel, ett TV program om litteratur, och samtidigt klippte ut små bilder ur papper så kom jag att tänka på detta.
För några år sedan, ganska många år sedan, typ fem eller så, tror jag så satt jag och maken, fast han var inte make då, och pratade med en vän. En gemensam manlig vän som inte heller var någon make då. Han beklagade sig över hur svårt det var att träffa någon tjej och jag och maken, som inte var make då, tittade menande på varandra. Vi var inte helt nykära, men dock väldigt, väldigt kära och satt förmodligen och höll varandra i handen, vi var nämligen kära i varandra. Det är troligen en av de största anledningarna till att maken som då inte var någon make, nu är en make och tillråga på allt min make.
Nåväl, vi sa något klyshigt om att den rätte kommer när man minst anar det, vi hittade varandra och att det bara händer osv. Floskler som ingen blir gladare av, och således inte vår vän heller. Han hummade lite beklagande och sa, jo, men jag har ju rätt stora krav.... pinsam tystnad...blev det inte. Vi försäkrade att vi minsann också hade höga krav och bablade på.
Nu, fem år senare så slår det mig. Ja, jag påstår inte att jag är så snabb alltid, men jag inser nu med all tydlighet att han inte ansåg att någon av oss var något större kap.
Nåja, han fann sin flicka tillslut och då undrar alla, är hon perfekt? Nej, men en lagom söt och lagom trevlig flicka är det allt och eftersom jag inte fattat vidden av hans förolämpning förrän nu, så är vi fortfarande vänner.
Nu, alldeles nyss när jag satt och lyssnade på babel, ett TV program om litteratur, och samtidigt klippte ut små bilder ur papper så kom jag att tänka på detta.
För några år sedan, ganska många år sedan, typ fem eller så, tror jag så satt jag och maken, fast han var inte make då, och pratade med en vän. En gemensam manlig vän som inte heller var någon make då. Han beklagade sig över hur svårt det var att träffa någon tjej och jag och maken, som inte var make då, tittade menande på varandra. Vi var inte helt nykära, men dock väldigt, väldigt kära och satt förmodligen och höll varandra i handen, vi var nämligen kära i varandra. Det är troligen en av de största anledningarna till att maken som då inte var någon make, nu är en make och tillråga på allt min make.
Nåväl, vi sa något klyshigt om att den rätte kommer när man minst anar det, vi hittade varandra och att det bara händer osv. Floskler som ingen blir gladare av, och således inte vår vän heller. Han hummade lite beklagande och sa, jo, men jag har ju rätt stora krav.... pinsam tystnad...blev det inte. Vi försäkrade att vi minsann också hade höga krav och bablade på.
Nu, fem år senare så slår det mig. Ja, jag påstår inte att jag är så snabb alltid, men jag inser nu med all tydlighet att han inte ansåg att någon av oss var något större kap.
Nåja, han fann sin flicka tillslut och då undrar alla, är hon perfekt? Nej, men en lagom söt och lagom trevlig flicka är det allt och eftersom jag inte fattat vidden av hans förolämpning förrän nu, så är vi fortfarande vänner.
döskallar och rymdgubbar...
Ja, det är vad som väntas här hemma. Jag har fått förfrågan om kort till grabbar. Grabbar i den åldern där allt ska vara coolt, alltså 6 års åldern. Så vad är coolt. Jag frågade en expert på området, min brorsons mamma och rymden, dinosaurier och dödskallar var temat. En annan expert på området, min bror nämnde robotar, bio**** och wolverine. Mittengejen vet jag inte ens vad det var...
Inga lätta grejer det där, jag är av någon anledning inte riktigt på samma plan i livet som min brorson. Han är lite coolare än jag, lite häftigare och mycket sötare, fast det skulle han själv kanske inte erkänna. Eller jo, ja... nu menar jag ju inte att han tycker att jag är sötare, nej jag menar mer att han kanske inte tycker att han är söt, för det är svårt att vara söt när man är cool. Nu var det ju ett tag sedan jag var cool eller sedan jag själv ansåg att jag var cool. Typ ett halvt liv sedan, iallfall halva mitt liv, så ja ca 11 år sedan då på ett ungefär...
De som känner mig sedan innan vet kanske att jag redan har en förkärlek för dödskallar så lite nostalgiskt är det allt att hålla på med det temat, men resten... dinosaurier. Är det något yrke som jag har svårt att förstå glädjen i så är det de som borstar sand från ruiner och benbitar. Ja snäppet värre är kanske de som letar stenar, men det är ett litet snäpp, pyttelitet.
Jag har även fått en förfrågan om dopinbjudningar, så nu sitter jag här hemma och varvar mellan söta gulliga blommoroch späda flickor och döskallar och svarta häftiga papper. Det finns stora möjligheter att utveckla mina multipla personligheter ytterligare, vilket bara livar upp. Desto fler personligheter man har att varva med, desto roligare blir det på hjärnans personalfest.
Jag fundera kanske på att ta en bild på mina alster och lägga upp här i bloggen. vem vet, det kanske är någon sexårig grabb som läser den och kan godkänna eller förkasta dem.
Inga lätta grejer det där, jag är av någon anledning inte riktigt på samma plan i livet som min brorson. Han är lite coolare än jag, lite häftigare och mycket sötare, fast det skulle han själv kanske inte erkänna. Eller jo, ja... nu menar jag ju inte att han tycker att jag är sötare, nej jag menar mer att han kanske inte tycker att han är söt, för det är svårt att vara söt när man är cool. Nu var det ju ett tag sedan jag var cool eller sedan jag själv ansåg att jag var cool. Typ ett halvt liv sedan, iallfall halva mitt liv, så ja ca 11 år sedan då på ett ungefär...
De som känner mig sedan innan vet kanske att jag redan har en förkärlek för dödskallar så lite nostalgiskt är det allt att hålla på med det temat, men resten... dinosaurier. Är det något yrke som jag har svårt att förstå glädjen i så är det de som borstar sand från ruiner och benbitar. Ja snäppet värre är kanske de som letar stenar, men det är ett litet snäpp, pyttelitet.
Jag har även fått en förfrågan om dopinbjudningar, så nu sitter jag här hemma och varvar mellan söta gulliga blommoroch späda flickor och döskallar och svarta häftiga papper. Det finns stora möjligheter att utveckla mina multipla personligheter ytterligare, vilket bara livar upp. Desto fler personligheter man har att varva med, desto roligare blir det på hjärnans personalfest.
Jag fundera kanske på att ta en bild på mina alster och lägga upp här i bloggen. vem vet, det kanske är någon sexårig grabb som läser den och kan godkänna eller förkasta dem.
Förlåt och skäms på mig!
Jag ska verkligen skärpa mig, jag lovar! Jag ska börja att läsa igenom inlägg innan jag postar dem och jag ska använda stavningskontrollen! Det är aningen patetiskt att jag tror att ni alla mina 14 läsare inte kan vänta länge nog för att jag ska hinna kontrollera kvalitén på det jag postar.
Apropå er, mina 14 läsare, så är den här statistikgrejen som man kan ha helt beroendeframkallande. Kollade ungefär var femte minut hela kvällen för att se om det var någon mer som varit inne. Jag skriver varit inne, för vem sjutton vet om folk verkligen läser. Jo en del av er 14 läsare har skrivit att ni läst, skoj som fasen, men samtidigt får jag prestationsångest. Var ju tex tvungen att gå upp ur sängen för att komma ner och skriva detta. Ja, det var kanske lite andra saker som lockade också, men mest var det det här.
*stavningskoll-paus*
Sådär ja, än så länge bör det vara rätt. Jag kollar lite då och då, för om jag missar så är det inte hela inlägget som är oläsligt. :-D
Nu ska jag nog kolla om sängen är kvar, är den mot all förmodan borta så kommer jag tillbaka, eller om jag måste kolla statistiken igen, det är ju en alldeles ny dag nu...
nattinatti
Apropå er, mina 14 läsare, så är den här statistikgrejen som man kan ha helt beroendeframkallande. Kollade ungefär var femte minut hela kvällen för att se om det var någon mer som varit inne. Jag skriver varit inne, för vem sjutton vet om folk verkligen läser. Jo en del av er 14 läsare har skrivit att ni läst, skoj som fasen, men samtidigt får jag prestationsångest. Var ju tex tvungen att gå upp ur sängen för att komma ner och skriva detta. Ja, det var kanske lite andra saker som lockade också, men mest var det det här.
*stavningskoll-paus*
Sådär ja, än så länge bör det vara rätt. Jag kollar lite då och då, för om jag missar så är det inte hela inlägget som är oläsligt. :-D
Nu ska jag nog kolla om sängen är kvar, är den mot all förmodan borta så kommer jag tillbaka, eller om jag måste kolla statistiken igen, det är ju en alldeles ny dag nu...
nattinatti
torsdag 10 juni 2010
tandhosta...
Ja, jag hävdar ju stenhårt att Melina nästan aldrig är sjuk. Hon är i stort sett aldrig sjuk, bara lite tandfeber eller tandsnor eller som nu inatt tandhosta. Tandhosta är kanske inte helt vedertaget, så som feber och snor vid tandankomst, men eftersom min doftar aldrig är sjuk, men nu hostar, ja då är det ju tandhosta.
Idag var kompisarna Lukas ochOiver här, och med dem följde deras mammor, vilket jag var tacksam för. Har visserligen inget emot ungarna, men jag föredrar fortfarande vuxensällskap framför barnsällskap, jag finner det svårt att diskutera med barn. De har av något outgrundlig anledning inte samma argumentationsteknik som jag har. Jag medger att deras är effektivare, de säger nej och om det inte funkar så skriker de eller helt enkelt ignorerar en. Jag tycker att det är oartigt.
Funderar vidare på mina försörjningsplaner och framtida karriärsval, men har inte blivit klokare sedan i morse. Klok ja... vad är klok och hur blir man det? Jag skullevilja vara en gammal klok gumma som folk kom till för att få råd och så visste jag allt exakt vad jag skulle säga och så skulle det hjälpa dem. Gammal, skrev jag gammal? Den detaljen är inte så nödvändig, jag kan tänka mig att inneha den ålder som jag har nu, den är rätt lagom. Tror att jag ska hålla fast vid den några år till.
Nu ska jag publicera det här på fb och sedan ska jag spänt kolla min nya statistikmätare och se om någon läser den här bloggen eller inte :-D
Idag var kompisarna Lukas ochOiver här, och med dem följde deras mammor, vilket jag var tacksam för. Har visserligen inget emot ungarna, men jag föredrar fortfarande vuxensällskap framför barnsällskap, jag finner det svårt att diskutera med barn. De har av något outgrundlig anledning inte samma argumentationsteknik som jag har. Jag medger att deras är effektivare, de säger nej och om det inte funkar så skriker de eller helt enkelt ignorerar en. Jag tycker att det är oartigt.
Funderar vidare på mina försörjningsplaner och framtida karriärsval, men har inte blivit klokare sedan i morse. Klok ja... vad är klok och hur blir man det? Jag skullevilja vara en gammal klok gumma som folk kom till för att få råd och så visste jag allt exakt vad jag skulle säga och så skulle det hjälpa dem. Gammal, skrev jag gammal? Den detaljen är inte så nödvändig, jag kan tänka mig att inneha den ålder som jag har nu, den är rätt lagom. Tror att jag ska hålla fast vid den några år till.
Nu ska jag publicera det här på fb och sedan ska jag spänt kolla min nya statistikmätare och se om någon läser den här bloggen eller inte :-D
tävlar
Jag har fått den stora äran att presentera och hålla i en
toppen tävling i sammarbete med onepair
Vinsten är hela 14 st valfria strumpor. Finns både för dam & herr
och du kan mixa som du vill.
Utbudet är stort & i alla dess färger & mönster.
1. kopiera bilden ovan och texten här under och klistra in på er blogg
Jag är med & tävlar om 14 st valfria strumpor från onepair hos dark barbie
2. kopiera länken till erat inlägg och lägg i kommentar fälet här
3. svara på frågan: var har onepair sin bas? (i email fältet)
vilken e din favo strumpa hos dom?
TÄVLINGEN AVSLUTAS DEN 20 JUNI
toppen tävling i sammarbete med onepair
Vinsten är hela 14 st valfria strumpor. Finns både för dam & herr
och du kan mixa som du vill.
Utbudet är stort & i alla dess färger & mönster.
1. kopiera bilden ovan och texten här under och klistra in på er blogg
Jag är med & tävlar om 14 st valfria strumpor från onepair hos dark barbie
2. kopiera länken till erat inlägg och lägg i kommentar fälet här
3. svara på frågan: var har onepair sin bas? (i email fältet)
vilken e din favo strumpa hos dom?
TÄVLINGEN AVSLUTAS DEN 20 JUNI
Idag är jag inte kompis med världen...
eller med min dotter snarare.
Jag hade just kommit till ro i sängen och låg och funderade på om jag skulle bli författare och snuskigt framgångsrik eller om jag skulle fortsätta att vara en orealistisk drömmare, då hon vaknade. Jag försökte att söva om henne, jag mutade med välling och jag hummade lugnande för henne. Hummandet hade inte avsedd effekt, tvärt om. Hon gick upp. Inte sådär lite tvekande utan raskt och bestämt gick hon till grinden och ville komma ner. Men hallå? Jag ä din mamma, du förväntas tycka om när jag sjunger för dig!
Nåväl, uppetiden spenderade vi med att surfa, kolla på TV och trycka ner små plastdjur i små plastbehållare och sedan förvånat säga oj när de ploppade upp igen då man tryckte på knappen. Som ni kanske anar så var vi inte helt tillfreds med varandras sysselsättningsval. Jag har tex lite svårt att bli förvånad över att saker ploppar upp på samma sätt som de gjort 30 gånger tidigare inom en femminuters period. Hon ar lite svårt att hänga med i handlingen på criminal minds.
Sedan gav vi upp och gick och la oss. Varför ska hon ligga PÅ mitt huvud? Ett annat populärt alternativ är att ligga med sitt ansikte 2mm från mitt ansikte och att hålla fast mig med båda händerna. Det där är ju inte så ila, om det inte vore så att fötterna smyger sig upp på samma nivå och sedan är det liksom fullt där uppe.
Halvtre gav jag upp och maken fick ta över. Somnade som en stock och vaknade av en väckarklocka som ringde ca 420 gånger, vägrade totalt och vaknade om en timme senare.
Jag hade av någon korkad anledning lovat att vara vaken och påklädd från halv nio i dag, vilken jag inte alls ville då klockan väl var halv nio och jag just vaknat.
Nu väntas det hem lite mammor och bebisar. JA, de är bebisar, de kommer att vara bebisar tills de kan säga emot själva...på kazakiska, så det så.
Jag hade just kommit till ro i sängen och låg och funderade på om jag skulle bli författare och snuskigt framgångsrik eller om jag skulle fortsätta att vara en orealistisk drömmare, då hon vaknade. Jag försökte att söva om henne, jag mutade med välling och jag hummade lugnande för henne. Hummandet hade inte avsedd effekt, tvärt om. Hon gick upp. Inte sådär lite tvekande utan raskt och bestämt gick hon till grinden och ville komma ner. Men hallå? Jag ä din mamma, du förväntas tycka om när jag sjunger för dig!
Nåväl, uppetiden spenderade vi med att surfa, kolla på TV och trycka ner små plastdjur i små plastbehållare och sedan förvånat säga oj när de ploppade upp igen då man tryckte på knappen. Som ni kanske anar så var vi inte helt tillfreds med varandras sysselsättningsval. Jag har tex lite svårt att bli förvånad över att saker ploppar upp på samma sätt som de gjort 30 gånger tidigare inom en femminuters period. Hon ar lite svårt att hänga med i handlingen på criminal minds.
Sedan gav vi upp och gick och la oss. Varför ska hon ligga PÅ mitt huvud? Ett annat populärt alternativ är att ligga med sitt ansikte 2mm från mitt ansikte och att hålla fast mig med båda händerna. Det där är ju inte så ila, om det inte vore så att fötterna smyger sig upp på samma nivå och sedan är det liksom fullt där uppe.
Halvtre gav jag upp och maken fick ta över. Somnade som en stock och vaknade av en väckarklocka som ringde ca 420 gånger, vägrade totalt och vaknade om en timme senare.
Jag hade av någon korkad anledning lovat att vara vaken och påklädd från halv nio i dag, vilken jag inte alls ville då klockan väl var halv nio och jag just vaknat.
Nu väntas det hem lite mammor och bebisar. JA, de är bebisar, de kommer att vara bebisar tills de kan säga emot själva...på kazakiska, så det så.
onsdag 9 juni 2010
jaha ja..
Så där ja, nu har man blivit med blogg då...
Vad ska man skriva i en sån här då? Och en ännu viktigare fråga, varför och för vem?
Kommer jag ens ge den här adressen till någon?
Jag antar att jag förväntas skriva lite om dagarna som kommer och går i våra liv. De ser ganska lika ut, men jag får väl helt enkelt breda på lite så att jag får mig lite goda minnen när jag är 90 och sitter och läser tillbaka. När jag är nittio förresten, det leder mig till min mormor och morfar. De är så gamla nu och vi funderar på att åka ner och hälsa på dem i sommar. De bor i Eslöv och jag har inte träffat dem på nära 15 år. Skrämmande länge sedan och detta bara för att jag var tjurig en gång i tiden och sedan glömdes de liksom bort.
Hoppas bara att vi hinner ner nu så att de inte kolar mitt innan, det vore typiskt.
Så, jag börjar med att beskriva dagen.
Det regnade och som den kassa mamma jag är så har jag ingen regnjacka till mitt barn. Eller jo, en gång i tiden var jag en ansvarsfull mamma och köpte ett fodrat regnställ. Det var då det, då var det kall. Nu har ambitionen falnat och det har blivit varmt, men inte mindre blött för det.
Eller ja nu ljuger jag ju! Jag HAR ju faktiskt en regnjacka till henne, sedan 3 timmar tillbaka och det endast tack vare en mycket snäll och generös grannvän till mig. Som belöning fick hon njuta av mitt sällskap under en promenad i regnet. Se där ja, jag kan också vara generös!
Nu ska de väl bli nöjda på dagis iallfall :-D
Jag börjar komma i i skrivandet känner jag. Som vanligt när jag skriver så håller jag mig inte till ämnet utan breder ut mig åt alla möjliga håll, lite som en bläckfisk, men aningen smartare. Ja, jo jag VET, bläckfiskar är ett av världens smartaste djur. De kan öppna burkar och få ut mat och allt möjligt, men vet ni vad? Jag kan OCKSÅ öppna burkar och få ut mat, jag kan till och med sätta mig i bilen och köra iväg och handla mat! Dessutom kan jag dra upp ett blixtlås och knäppa knappar, det har jag aldrig sett en bläckfisk göra.
Åter till dagen, melina var på dagis och jag utförde tråkiga sysslor. Sedan kom melina hem (med hjälp av undertecknad) och vi roade oss med lego. Vi slipar på hennes blivande framtid och eventuella karriärsval. Lego = ingenjör docka = sjuksköterska. Hennes favoritlek är att kolla på teletubbies eller klättra på min rygg och mitt huvud, undrar vart det kommer att leda till...
Nu ska jag inte överösa er läsare (som jag inte har än, för ingen vet att denna finns) med en massa dravel...
nattinatti :-)
Vad ska man skriva i en sån här då? Och en ännu viktigare fråga, varför och för vem?
Kommer jag ens ge den här adressen till någon?
Jag antar att jag förväntas skriva lite om dagarna som kommer och går i våra liv. De ser ganska lika ut, men jag får väl helt enkelt breda på lite så att jag får mig lite goda minnen när jag är 90 och sitter och läser tillbaka. När jag är nittio förresten, det leder mig till min mormor och morfar. De är så gamla nu och vi funderar på att åka ner och hälsa på dem i sommar. De bor i Eslöv och jag har inte träffat dem på nära 15 år. Skrämmande länge sedan och detta bara för att jag var tjurig en gång i tiden och sedan glömdes de liksom bort.
Hoppas bara att vi hinner ner nu så att de inte kolar mitt innan, det vore typiskt.
Så, jag börjar med att beskriva dagen.
Det regnade och som den kassa mamma jag är så har jag ingen regnjacka till mitt barn. Eller jo, en gång i tiden var jag en ansvarsfull mamma och köpte ett fodrat regnställ. Det var då det, då var det kall. Nu har ambitionen falnat och det har blivit varmt, men inte mindre blött för det.
Eller ja nu ljuger jag ju! Jag HAR ju faktiskt en regnjacka till henne, sedan 3 timmar tillbaka och det endast tack vare en mycket snäll och generös grannvän till mig. Som belöning fick hon njuta av mitt sällskap under en promenad i regnet. Se där ja, jag kan också vara generös!
Nu ska de väl bli nöjda på dagis iallfall :-D
Jag börjar komma i i skrivandet känner jag. Som vanligt när jag skriver så håller jag mig inte till ämnet utan breder ut mig åt alla möjliga håll, lite som en bläckfisk, men aningen smartare. Ja, jo jag VET, bläckfiskar är ett av världens smartaste djur. De kan öppna burkar och få ut mat och allt möjligt, men vet ni vad? Jag kan OCKSÅ öppna burkar och få ut mat, jag kan till och med sätta mig i bilen och köra iväg och handla mat! Dessutom kan jag dra upp ett blixtlås och knäppa knappar, det har jag aldrig sett en bläckfisk göra.
Åter till dagen, melina var på dagis och jag utförde tråkiga sysslor. Sedan kom melina hem (med hjälp av undertecknad) och vi roade oss med lego. Vi slipar på hennes blivande framtid och eventuella karriärsval. Lego = ingenjör docka = sjuksköterska. Hennes favoritlek är att kolla på teletubbies eller klättra på min rygg och mitt huvud, undrar vart det kommer att leda till...
Nu ska jag inte överösa er läsare (som jag inte har än, för ingen vet att denna finns) med en massa dravel...
nattinatti :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
